Vägen hem

Christina Wahldén
Natur & Kultur 2025
Hcg
89 sidor

Nu har del två i Christina Wahldéns utvandrarserie för barn, ”Amerikaresan”, kommit. I första delen, Över havet (som vi diskuterar i ett avsnitt av Flödet läser, lyssna här) möter vi Stina och Oskar som med en äldre flicka från byn som enda fasta punkt blir skickade till sin faster i Amerika. Allt blir långt ifrån som de tänkt sig när de kommer fram och syskonen skiljs åt. I den här boken försöker Stina ta sig till Swede Hollow där fastern ska bo, och där hon hoppas kunna sammanstråla med Oskar igen. Hon reser med ett gäng cirkusartister, vilket visar sig vara en lyckträff, för utan den modiga och fina kompisen Kit hade hon inte klarat sig. Hon har också med sig Oskars dresserade råtta Robert (som Oskar älskar minst lika mycket som en bror, en av flera blinkningar till Moberg).

När Stina når Swede Hollow blir hon chockade över fattigdomen och misären, mycket värre än det de flytt ifrån. Och inte heller faster Märta är vad de hade tänkt sig.

Christina Wahldén (som numera är min vän och styrelsekollega i IBBY Sverige vill jag inflika för transparens) skriver klart och lättläst men som vanligt ändå med allvar i botten och väjer inte för det som är tungt. Även om hon förhåller sig till både den litterära inspirationen (Mobergs utvandrarepos) och den historiska vekligheten kring utvandringen till Amerika, bjuder hon också på ett fantastisk äventyr med cirkus, sheriffer, hjältemod, dynamit och spioner. Det är en ganska tunn bok, men med ett stort innehåll. Passar från trean till sexan.

Socker i mjölken

Thrity Umrigar
llustrationer av Khoa Le
EPIX 2023
Bilderbok

Att komma till ett nytt land är svårt. Man kan sakna sin familj, sina vänner och kanske sina katter. När fickan i Socker i mjölken kommer för att bo hos sin moster och morbror i USA är det precis så det känns. Hon stänger in sig i sitt rum med minnen av allt hon mist. Men så en dag tar hennes moster med henne ut på en promenad och berättar en saga från den parsiska folkgruppen i Indien.
Sagan handlar om när perserna kom som flyktningar till Indien. Där blev de först avvisade, kungen hävdade att landet var fullt. För att illustrera detta visade han en bägare, till brädden full men mjölk. Men flyktingarnas ledare hällde en sked socker i bägaren, rörde om och visade att sockret trots allt fick plats. Precis så skulle perserna blanda sig med Indiens befolkning och ”ge en sötare smak åt era liv genom att vara här”.

Den vietnamesiska illustratören Khoa Le använder ett traditionellt, ornamenterat bildspråk med inspiration från orientaliska mattor, som hon blandar med nutida uttryck och en raffinerad användning av ljus och perspektiv. De klara färgerna och vackra detaljerna ger ett välkomnande intryck och drar oss in i berättelsen.

Författaren Thrity Umringar är född i Indien, bosatt i USA. Hon har tidigare skrivit böcker för både barn och vuxna. Detta är hennes första bok som översatts till svenska. Hon använder ett enkelt och effektivt språk och översättningen av Göran Ribe flyter fint.

Socker i mjölken förenar en ålderdomlig saga med ett nutida problem och är ett praktiskt exempel på hur vackert något kan bli när vi räcker ut en hand, arbetar tillsammans och lär oss av varandra över nations- och kulturgränserna

Prinsen av Porte de la Chapelle

Annelie Drewsen
Rabén & Sjögren 2021
uHc
285 sidor

När vi möter Salar har han just gett sig av. Från det som han trodde var hans familj och framtid, mot något annat. Ett nytt försök, en ny kamp. Och han är så trött på att kämpa.

Ibland säger man att en bok ”är viktig”. Kanske är detta en viktigt bok? När jag läser fylls jag av sorg över att det är för sent. Salar har fråntagits den chans han trodde att han hade och gett sig av, som så många av verklighetens Salars gett sig iväg eller tvingats bort. Vi, Sverige, har missat den här chansen. Om den här boken ska vara viktigt får vi inte göra de misstagen igen.

I Annelie Drewsens ungdomsroman Prinsen av Porte de la Chapelle finns en ödslighet som syns på de sidor som bara rymmer några få övergivna rader och som känns som tomrum i hjärtat när man läser om Salar, som inte har något annat än en ryggsäck och kläderna han har på kroppen. Och minnen av hoppet om ett bättre liv.

Trots detta lyckas Drewsen skjuta in strimmor av ljus. Salar är en ”som klarar sig”. Från gränspolis, gevärskulor, medelhavets vågor och biljettkontrollanter. Och slutet är försiktigt positivt. Kanske ska Salar äntligen slippa vara en som bara klarar sig, en som får vara nöjd om han inte fryser, är rädd eller död. Kanske ska han nu äntligen få leva.

Passar högstadiet och gymnasiet.