Helt ärligt

Camryn Garretthelt-arligt
Gilla böcker 2020
uHce
315 sidor

Simone bor i San Fransisco med sina två pappor, ”pappa” och ”pappsen”. Hon har nyligen bytt från ett flickinternat till en vanlig high school och detta med att ha killar omkring sig hela dagarna – särskilt en viss kille – har fått henna att börja tänka på sex. Sex kan vara komplicerat för alla tonåringar, men för Simone som är hiv-positiv är det avsevärt mer problematiskt än för de flesta.

Boken börjar med en absurd scen där 17-åriga Simone får sällskap av sin ena förälder till gynekologen (alltså inte sällskap som i att han skjutsar henne dit eller väntar i väntrummet, utan sällskap som i att han är med inne i undersökningsrummet). Det genomförs visserligen ingen gynekologisk undersökning, men alla frågor Simone vill ställa om sex måste hon göra med sin pappa närvarande. Alltså vad är det med amerikanska föräldrar?

Att välbehandlad hiv inte smittar vid sexuella kontakter och att amerikansk lag numera befriar Simone från plikten att berätta att hon är positiv innan han har sexuella relationer hindrar inte det faktum att hon vill berätta, eftersom hon tycker mycket om Miles som hon så småningom börjar dejta. Men å andra sidan är hon livrädd för att hon aldrig någonsin kommer att få ha sex, ingen kommer att vilja när hin har berättat. Dessutom blir hon utsatt för utpressning. Någon lägger lappar i hennes skåp och brevlåda där det står att hen kommer att berätta för alla att Simone är hiv-positiv om hon inte slutar träffa Miles.

Boken är skriven med mycket jargong. Dialogerna mellan Simone och hennes kompisar innehåller konstant skämtfulla tråkningar och jag kan tänka mig att det varit ett hästjobb att översätta till en någorlunda lättflytande svenska. Ibland hänger jag inte riktigt med, men det kan ju bero på att jag inte riktigt är målgruppen.

En röd tråd genom boken är Simones kärlek till musikaler, och den elevuppsättning av ”Rent” (passande nog) som hon blivit elevregissör för.
Antalet ungdomar som lever med hiv är nog betydligt mindre i Sverige än i USA. Likväl är detta en viktig bok som sprider kunskap om hiv-positivas villkor. Och om musikaler.

Hlet ärligt är Garretts romandebut. Passar på högstadiet och gymnasiet.

Det nionde sällskapet

Leigh Bardugodet-nionde-sallskapet
Modernista 2020
uHce

I New Haven är Slöjan ovanligt tunn och kring universitetet Yale har ett antal så kallade Nexusförbindelser skapats där magin flödar extra starkt. Där har de åtta sällskapen byggt sina kryptor, där de genomför olika magiska riter och ceremonier, ofta mot betalning. För att en författare ska komma ur sin skrivkramp. För att förutspå framtiden på finansmarknaden. Men för att inte allt detta ska gå överstyr finns det nionde sällskapet, Lethe, som ska kontrollera och hålla ordning på allt.

Till Lethe kommer Alex, mer eller mindre direkt från gatan. Att hon blir vald som den nya Dante, som Lethes lärling benämns, beror på att hon besitter en väldigt sällsynt förmåga: hon kan se spöken. Eller De Grå, som de kallas här. Det här är Alex chans. Det som tidigare varit hennes livs förbannelse är plötsligt en gåva och nu kan hon börja om. Skaffa dig en utbildning och kanske ett vanligt liv.

Men långt ifrån vanligt blir det när Darlington, den som är satt att leda och lära henne, mystiskt försvinner och hon måste ta hand om Lethes uppdrag på egen hand. Dessutom hittas en ung flicka mördad och Alex är helt övertygad om att det finns en koppling till sällskapen, men hur? Och trots att hon blir både motarbetad och övertygad om motsatsen från flera håll kan hon inte släppa fallet.

Leigh Bardugo lyckas, precis som i hennes serier som utspelar sig i Grishans tsarväldes-lika värld, skapa ett trovärdigt och spännande universum. Alex, eller Galaxy, som hon egentligen heter, är en intressant och sammansatt huvudperson. Alla mysterier löses inte in den här boken och det lämnas också en mycket tydlig öppning på slutet för en uppföljare. Jag hoppas mycket på översättning av den också, för det här var en riktig sträckläsarbok. Perfekt för sommarens parkhäng eller balkongfrukost. Passar för högstadiet och uppåt.

Louisianas väg hem

Kate di Camillolouisianas-vag-hem
Lilla piratförlaget 2018
Hcg
196 sidor

Jag älskade, alltså verkligen älskande, Raymie Nightingales stora plan som jag skrev om på BokLus när den kom på svenska 2016. Två år senare kom den fristående uppföljaren som jag missade på grund av att jag då hade fullt upp med att läsa böcker för gymnasieelever. Men i augusti kommer Här är Beverly, den tredje delen om det tre fantastiska vännerna som möts i den första boken, och då kändes det givet att ta tillfället i akt att läsa boken om Louisiana innan dess. Och vilken tur att jag gjorde det! För vilken fin, tröstande, sorglig och enastående läsning det var.

Louisiana Elefante är en av de två flickorna vi och Raymie lär känna på drillskolan i den första boken. Hon bor med sin farmor som lever i ständig skräck för barnhemmet. Hennes föräldrar är döda, hon har aldrig träffat dem, men de var trapetsartister, de berömda ”De flygande Elefantes”.

Louisianas väg hem börjar när hon mitt i natten tvingas ur sängen av sin farmor som hävdar att räkenskapens dag är kommen, timmen är slagen och de måste ge sig av. De kör hela natten och en bit in på dagen och då drabbas farmor av akut tandvärk. Farmor, som annars är en fena på att le, lura och snacka sig igenom alla typer av situationer faller handlöst inför smärtan och Louisiana måste ta över. Det är någonstans där den börjar, Louisianas väg hem. Som är hennes väg mot att bestämma vem hon är och var hon ska vara.

Precis som i Tigern är  spelplatsen ett motorvägsmotell och precis som i Tack vare Winn-Dixie  möter Louisiana många fantastiska människor som hjälper henne i den totala utsatthet som hon hamnar i. Och det är också en skillnad mor Raymie-boken: där var flickorna så mycket mer utlämnade åt sig själva och varandra och löste allting tillsammans. Här finns det några pålitliga vuxna som hjälper till. Vilket kanske är tur, annars hade berättelsen nog blivit för sorglig. Nu är den en perfekt blandning och sorg och hopp.

Kate di Camillo är en gudabenådad författare, av ALMA-klass. Enda anledningen till att hon inte skulle få priset är att hon inte behöver det: hon är redan läst och älskad och det med rätta.

Nu ser jag så mycket fram emot bok tre i augusti!