Vi skulle varit lejon

Line Baugstövi-skulle-varit-lejon
Hcg
Opal 2020
139 sidor

När Leona börjar i klassen hoppas Malin i smyg på att de ska kunna bli kompisar. Hon går i sjuan och har hamnat lite utanför sedan hennes bästis Emma kommit lite före i utvecklingen. Nu försöker Emma hänga med de populäraste i klassen och säger att Malin är barnslig. Och att hon ser ut som en kille.

Leona verkar nästan ännu blygare än Malin. Tyst och försiktig. Och efter gympan klär hon om i någons slags hemsytt tält, ett lakan med en dragsko kring halsen som hon kan dölja sig i.

Men Malin bryr sig inte så mycket om det, eller om att hon upptäcker att Leona ljugit om varför de var tvungna att flytta från Nordnorge där hon bodde innan. Hon är mest glad att Leona faktiskt verkar vilja vara hennes vän och de har det roligt ihop.

Tjejerna i klassen klarar dock inte av någon som beter sig så annorlunda. En dag efter gympan åker skynket av med våld och det blir tydligt vad det är Leona döljer. Katastrofen är ett faktum och medan Leona flyr står Malin där handfallen. Istället för att försvara Leona går hon med de andra tjejerna och säger att hon vet att Leona ljuger.

Malin är nämligen inget lejon, inte hon och inte Leona heller. Men det borde de varit. Alla som är lite eller mycket annorlunda behöver lejonmod för att överleva i högstadiet.

Jag tyckte mycket om den här berättelsen som är rakt och konkret berättad om livet i sjunde klass. Om det där som på avstånd kan verka så enkelt men som när man är mitt uppe i det är en balansgång och ibland ett helvete. Den är förhållandevis lättläst och jag tror att den skulle kunna passa från femman till sjuan. Men omslaget. Vad är det för omslag? Hur ska jag få någon att låna den här boken?

Pärlfiskaren

Karin Erlandssonparlfiskaren_
Bonnier Carlsen, Schildts & Söderströms 2017
Hcg
248 sidor

Miranda är den bästa pärlfiskaren. Varje dag är det hon som plockar upp flest av de åtråvärda pärlorna som säljs till uppköpare som tar dem vidare till drottningens stad. Trots att hon förlorat en arm till en haj under dykning är hon aldrig rädd och tvekar aldrig om att fortsätta dyka. Men det som hon innerst inne vill ha är inte de vanliga pärlorna. Det är ögonstenen, den allra mest berömda och sägenomspunna av pärlor. Nu har drottningen precis gått ut med ett nytt påbud om att den som hittar ögonstenen kommer att få en stor belöning. Miranda vet att det måste bli hon, för hon är den bästa.

Men så dyker Marko som kör båten åt henne upp med Syrsa, en flicka med mycket prat och skratt i sig, som passar illa i Mirandas karga tillvaro. Men Syrsa har oanade talanger. Dessutom är hon precis som Miranda övergiven, hennes föräldrar har också försvunnit i letandet efter ögonstenen. Syrsa följer med Miranda när hon ger sig av för att leta efter ögonstenen. Och hack i häl har de Iberis med det bländande vita håret och de ondskefulla ögonen.

Pärlfiskaren är den första boken i Legenden om ögonstenen. Andra boken, Fågeltämjaren kom ut i januari och tredje, Bergsklättraren, kommer i juni. Det ska bli fyra böcker allt som allt.

Det är böcker med en sällsynt suggestiv berättarkraft. Språket är både kargt, för att passa Mirandas bistra sinne, och poetiskt, för att kunna skildra de sällsamheter berättelsen bjuder på. Det vilar en ödesmättad, lite svårmodig stämning över historien som får mig att associera till Bröderna Lejonhjärta och Mio, min Mio. Jag gläds också av det ovanliga med en vuxen kvinna som huvudperson i en barnbok. Förutom en eller annan tant eller gumma i bilderboksvärlden tillhör det ju inte vanligheterna.

De här böckerna passar goda läsare på mellanstadiet, men kan också passa på högstadiet. Allra bäst tror jag att de gör sig som högläsning, varför inte som ett härligt gemensamt läsäventyr till sommaren som kan passa hela familjen.

Min supersmarta mobil

Linda Skuggemin-supersmarta-mobil
Hcg
B.Wahlströms
136 sidor

Min supersmarta mobil är andra boken i serien ”Junos vlogg” (första delen Kaos och katastrofer kom 2019 och det kommer en till del, Sjukt pinsamt, i år). Jag har dragit mig lite för att hugga in på serien för jag var inte så förtjust i Skugges Hcf-serie om konståkningsklubben, även om jag sympatiserar med idén om en bokserie om konståkningstjejer. Nåväl. Detta är väl lite i samma stil: lättsam och snabbläst underhållningslitteratur med mycket nutidsigenkänning. Bärande teman är föräldrar som vill ha mobilförbud, känslan av att vara annorlunda och missförstådd och närheten till en bästa vän.

I den här boken är det dag-sommarkollo på 4H-gården. Juno och Fairy trotsar lägrets mobilförbud och vloggar i smyg. Insprängt i texten finns dels vloggarna i manusform med mer eller mindre obegripliga kommentarsfält på slutet och några recept att frestas av och baka.

Passar från trean till femman.

Alaska

Anna Woltzalaska
Lilla Piratförlaget 2020
Hcg
212 sidor

Skolan börjar och vi får följa två elever i den nya högstadieklassen. Båda är barn mitt i en livskris. Det är Parker, vars familj har utsatts för ett väpnat rån som hon också var vittne till och som dessutom blivit tvingad att skiljas från sin älskade hund Alaska, nu när hon behövt henne som bäst. Och det är Sven, som nyligen fått en mycket svår form av epilepsi och nu måste vänja sig vid att vara den som när som helst kan braka i golvet och få kramper, att ständigt vara övervakad av oroliga föräldrar, att sluta med sin favoritsport, simning. Och dessutom måste han vänja sig vid sin nya assistanshund, Alaska.

De två protagonisterna kommer på kant med varandra redan första dagen. Sven försöker positionera sig genom att reta Parker och när parker lite senare upptäcker att den i hennes ögon elake Sven är den som fått ta över Alaska bestämmer hon sig för att göra något åt saken.

Det här är en bok som kommer smärtsamt nära känslan av att vara annorlunda och utsatt. Monstret, miffot, den som inte är som alla de andra. Men den erbjuder också en slags försoning till slut: även om vi har olika stora plågor att bära så är vi alla någon gång miffot från mars, den som är konstigast av alla. Jag tyckte mycket om den och jag tyckte också om att läsa en bok från Holland eftersom vi inte får så mycket böcker översatta därifrån.

Den passar goda läsare från fyran och är även utmärkt som högläsning.

Dödens tivoli

Camilla Lagerqvistdodens-tivoli
B.Wahlströms 2020
Hcg
130 sidor

Dödens tivoli utspelar sig under en enda ångestfylld natt då Nour följer med sin syster Hawa på ”spökjakt”. Systern och hennes kompisar brukar göra nattliga utflykter till ställen som har rykte om sig att vara hemsökta. Men väl på plats i skogen där ”Dödens tivoli” ska ligga beordras Nour att stanna i bilen. Det är såklart både tråkigt och läskigt att bli lämnad ensam, därför smyger hon efter. Men medan Nour irrar i skogen går de andra tillbaka till bilarna och kör därifrån utan henne. Hon stöter ihop med Fabian, en störig kille från parallellklassen i skolan som smugit sig med på expeditionen i en annan bil. Han har också blivit kvar och nu är de två ensamma i skogen.

De söker sig mot den övergivna tivolit trots att de ser och hör läskiga saker. Och väl framme blir det ännu värre. Karuseller börjar plötsligt röra sig, de tycker sig se två små pojkar högst upp i pariserhjulet, chokladhjulet rör sig trots att det är vindstilla.

Jag har läst flera böcker av Camilla Lagerqvist och tyvärr är detta trots lockande titel och fängslande omslag inte en av hennes bästa. Barnen rör sig på tivolit, beger sig därifrån och återvänder flera gånger, allt är lite riktningslöst och rörigt. Kanske är det just så en natt i skogen på ett nerlagt tivoli skulle arta sig i verkligheten, men i bokform blir det aldrig riktigt läskigt eller gripande.

Det lite mindre omfånget kan kanske göra att den ändå passar de som inte riktigt tar sig i genom hennes tjockare böcker. Den kan passa goda läsare från trean och uppåt.

Bara David

Lina Stoltzbara-david
Rabén & Sjögren 2020
Hcg
164 sidor

Ida har fått vara med och bestämma att de skulle bli familjehem, ta emot ett ”fosterbarn” i sin familj, men det blir inte som hon hade tänkt sig. Hon hade hoppats på en tjej, gärna i sin egen ålder. Den som behövde komma till en ny familj visade sig vara David, en småstrulig tonårskille. Ida vet inte så mycket varken om killar eller om att ha syskon och dessutom verkar mamma och pappa låta David göra lite som han vill. De ser mellan fingrarna med att ha röker. Ibland sitter de och kvällsfikar tillsammans i köket efter att Ida gått och lagt sig. Ida är lite nyfiken på David, men än mer nyfiken är omgivningen. Idas kompisar tycker att han är söt och spännande. David säger inte så mycket och Ida faller flera gånger för frestelsen att snoka lite i Davids rum. Detta ställer till det rejält, men hjälper faktiskt också Ida att förstå David bättre.

Det finns en hel del bra berättelser om familjehem, inte minst Pax-böckerna av Åsa Larsson och Ingela Korsell och Sara Kadefors Billie-böcker. Men de allra flesta skidringar har det placerade barnet i huvudrollen. Bara David fokuserar istället på familjehemssyskonet, Ida.

Det blir en lite besvärlig start för David och den nya familjen. Stoltz berättar realistiskt om konflikter och motstridiga känslor. Språket är klart och flyter på bra. Passar trean till sexan.

Hon vet allt om oss

Kajsa Gordanhon-vet-allt-om-oss
Rabén & Sjögren 2020
Hcg
236 sidor

Corinne byter skola för att för börja på nytt, från scratch. Slippa vara den vars mamma är död, den alla tycker synd om, den som det tystnar omkring när hon går in i ett rum. Men för att det ska fungera kan hon inte avslöja för mycket om sig själv. Inte berätta varför hon flyttade. Eller att hon bor själv med sin pappa. Vilket är det bästa sättet att inte berätta om sig själv? Jo, det är att låta andra berätta om sig.

När Corinne och hennes nya klasskamrater hittar skolkuratorns rum i en del av skolan som är stängd för renovering öppnas en dörr till en ny möjlighet. Corinne tar plats i kuratorns stol och undrar vem som vill börja. Och det visar sig att alla hennes nya vänner på olika sätt har behov av att prata av sig. Till en början går det visserligen lite trögt, men det är som att barnen vänjer sig vid rollerna. Corinne använder sig, medvetet eller omedvetet, av psykologlingo som hon snappat upp från sin psykologpappa, typ: ”Hur tänker du då?”, ”Varför tror du att hon gjorde de så?”, ”Berättade du för henne att du kände så?”. Själv är Corinne skyddad bakom rollen. Skyddad, men ensam.

Det krävs ganska mycket koncentration att hålla de olika personernas berättelser isär och förstå hur de hänger ihop. Det försvåras också av att berättarperspektivet skiftar och dessutom är alla i olika mån opålitliga berättare. De berättar inte alltid sanningen. Alla fem ungdomarna har sina överfulla ryggsäckar att släpa på, sina problem att tampas med, förutom de inbördes relationerna som också leder till en del problem.

Jag tänker mycket på Lin Hallbergs Kompisboken från 2002, som för övrigt kommer i en lätt moderniserad nyutgåva till sommaren, när jag läser. Skillnaden är att Corinne, även om hon studerar sina klasskompisar precis som Klara gör, trots allt är en i gänget. Hon agerar inte osynlig. Hon synliggör kanske inte hierarkier och maktspel på samma sätt som Klara i Kompisboken, men hon blir en katalysator på samma sätt som hon. Det blir både spännande och berörande.

Passar nog övre delen av Hcg-spannet, kanske femman – sjuan, bäst.

Farligt spel IRL

Per Bergfarligt-spel-irl
Nypon förlag 2020
Hcg
21 sidor

Albin är hemma i sviterna efter en allvarlig influensa. Många på skolan har varit sjuka. Nu är han bättre och orkar spela och har kommit helt in i ett nytt, väldigt välgjort AR-spel. Grafiken är så snygg, allt är så verkligt och ännu mer verkligt blir det när han plötsligt upptäcker att han är på sin egen gata i spelet…

Det här är Erebos super-light. En bok som lockar både med datorspel och en läskig clown, vad kan gå fel? Passar som lättläst på mellanstadiet.

De dödas resa

Lena Arrode-dodas-resa
Opal 2020
Hcg
96 sidor

Jag känner mest Lena Arro som bilderboksförfattare, men hennes andra stora författargren är spökhistorierna. Till exempel i serien om Mirja och Marie. 2017 kom Från Döda fallet till Ales stenar : platser med (spök)historia och detta är en bok som är lite grann i samma anda. Den bygger på ”verkliga” skrönor och faktiska platser, men kring det väver Arro en ruskig spökberättelse om en ung person som en natt av kärlekssorg råkar förirra sig ner i Färjekarlens eka och blir utskickad på uppdrag i tid och rum av honom. Det ena värre än det andra.

Det blir aldrig mer än lagom läskigt och jag tror att den kan passa goda läsare från trean.

Louisianas väg hem

Kate di Camillolouisianas-vag-hem
Lilla piratförlaget 2018
Hcg
196 sidor

Jag älskade, alltså verkligen älskande, Raymie Nightingales stora plan som jag skrev om på BokLus när den kom på svenska 2016. Två år senare kom den fristående uppföljaren som jag missade på grund av att jag då hade fullt upp med att läsa böcker för gymnasieelever. Men i augusti kommer Här är Beverly, den tredje delen om det tre fantastiska vännerna som möts i den första boken, och då kändes det givet att ta tillfället i akt att läsa boken om Louisiana innan dess. Och vilken tur att jag gjorde det! För vilken fin, tröstande, sorglig och enastående läsning det var.

Louisiana Elefante är en av de två flickorna vi och Raymie lär känna på drillskolan i den första boken. Hon bor med sin farmor som lever i ständig skräck för barnhemmet. Hennes föräldrar är döda, hon har aldrig träffat dem, men de var trapetsartister, de berömda ”De flygande Elefantes”.

Louisianas väg hem börjar när hon mitt i natten tvingas ur sängen av sin farmor som hävdar att räkenskapens dag är kommen, timmen är slagen och de måste ge sig av. De kör hela natten och en bit in på dagen och då drabbas farmor av akut tandvärk. Farmor, som annars är en fena på att le, lura och snacka sig igenom alla typer av situationer faller handlöst inför smärtan och Louisiana måste ta över. Det är någonstans där den börjar, Louisianas väg hem. Som är hennes väg mot att bestämma vem hon är och var hon ska vara.

Precis som i Tigern är  spelplatsen ett motorvägsmotell och precis som i Tack vare Winn-Dixie  möter Louisiana många fantastiska människor som hjälper henne i den totala utsatthet som hon hamnar i. Och det är också en skillnad mor Raymie-boken: där var flickorna så mycket mer utlämnade åt sig själva och varandra och löste allting tillsammans. Här finns det några pålitliga vuxna som hjälper till. Vilket kanske är tur, annars hade berättelsen nog blivit för sorglig. Nu är den en perfekt blandning och sorg och hopp.

Kate di Camillo är en gudabenådad författare, av ALMA-klass. Enda anledningen till att hon inte skulle få priset är att hon inte behöver det: hon är redan läst och älskad och det med rätta.

Nu ser jag så mycket fram emot bok tre i augusti!