Bilderböcker

Minipotter: guider till böckerna av J.K. Rowling. Hermione Granger och Ron Weasley

klaraonnerfaltLämna en kommentar

J.K. Rowling
Illustratör: Laura Proietti
Rabén & Sjögren 2025
Illustrerade faktaböcker

”En rolig, informativ guide till Harry Potter-världen med alla sina oförglömliga karaktärer och platser” – så marknadsförs den är nya serien med faktabilderböcker om olika karaktärer från Potter-universumet. Jag vet inte om de funkar för de som inte ännu läst böckerna, de som inte kan eller orkar och ändå vill få ett hum om vad det handlar om? Troligen är de roligare för inbitna nördar som kan njuta av citat och fakta samlade från alla de fem böckerna om en specifik karaktär. De är uppbyggda med uppslag där vi får lära känna karaktären, dess familj och bakgrund. Några rubriker återkommer i bägge böckerna som jag läst, till exempel ”Magiska missöden”, ”XX på Hogwards”, ”Magiska minnen” och ”Värmande trollkarlsord”.

Böckerna är färgglatt och lekfullt illustrerade av Laura Proietti, möjligen i en barnsligare stil än vad som passar lite med hardcore potterfan. Uppslagen är plottriga och långt ifrån lättlästa, trots den lilla textmängden. Ett trevligt tillskott till ditt skolbibliotek för elever att bläddra i på raster, men inget måste. Passar låg- och mellanstadiet.

Äppelkänslan

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Lisen Adbåge
Bild: Emma Adbåge
Bilderbok
Rabén & Sjögren 2024

Lisen och Emma Adbåges nya gemensamma projekt kretsar kring minnen, tillbakablickande och att återuppleva. Vi möter ett barn i ett rum, ett stort luftigt vardagsrum. Här finns matbord, soffa och fåtöljer. Det är sparsamt möblerat med få växter och prydnadssaker på sidobord och i fönsterkarmar. Här rör sig barnet – som jag tolkar som en flicka – ensamt mellan sittplatserna och minns kvällen innan.

Kvällen innan var en spelkväll. En riktig myskväll, med en vuxen som jag tänker är flickans mamma. De har lika svart hår och likadana ögon.

Det är nästan ett kammarspel. Tiden vi finns med flickan i rummet kan vara fem minuter. Det kan också vara timmar. Det flickan minns varvas med uppslagen då hon är själv. Tillbakablickandet på den lyckliga kvällen, i kombination med det ensamma barnet i det stora rummet, skapar en ödesmättad stämning. Vad har hänt? undrar jag. Är mamman död? Borta? Sjuk?

Alla bilderna, som går i jordiga färger med färggranna inredningsdetaljer som bryter av, sträcker sig över hela uppslaget. Jag tänker mig att det är en utmaning tryck- och bindningstekniskt, men det fungerar fint utom på ett uppslag där en bit av rummet blivit kapat. Att skapa så många bilder av ett och samma rum ur olika vinklar måste vara en övning i tålamod och noggrannhet. Emma Adbåge brukar briljera med små, pilliga detaljer, så även här. Jag roar mig med att bläddra fram och tillbaka och studera dem. Ligger den där fia-pjäsen på samma ställe? När uppstår kaffefläcken? Har den där växten verkligen lika många blad på alla bilder (det har den inte, men jag bestämmer mig för att det beror på att man kan se olika många ur olika vinklar).

Lisen Adbåges text är fåordig, låter bilderna berätta i fred. Det är barnets egen röst som talar till den saknade vuxna, som påminner om och återberättar hur de spelar spel, fikar, busar i soffan. Och som hittar äpplena, dem som de glömde äta.

Och slutligen kommer mamman hem, helt vardagligt. Inget allvarligt har hänt, hon har nog bara varit ett ärende eller kanske på jobbet. Men i den här bilderboken blir det lilla det stora, precis som det kan vara i ett barns liv. En myskväll hemma kan vara mist lika minnesvärd som en utflykt till Tivoli. Känslan av äpplen och närhet kan stanna lika länge i magen som minnen av utflykter och äventyr.

(Texten har tidigare varit publicerad i Bazar Masarin)

Med blotta ögat

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Yael Frankel
Modernista 2024
Hcf
Bilderbok

Den argentinska bilderbokskonstnären kommer med sin andra bok på svenska, en småbarnsbilderbok som handlar om blickar och seende, att se och bli sedd, att titta, blunda och upptäcka. Den spanska titeln A simple vista har fått en, så vitt jag kan bedöma, fin översättning av Rasmus Pettersson.

Vi möter en flicka med en lysande röd frisyr som står som en kvast på huvudet. Hon sällskapar med en jättelik isbjörn. De rör sig genom ett sparsmakat, stiliserat landskap, över sidor i dova eller jordiga färger. Det röda håret står ut som en flagga på bilderna, en flagga som signalerar: här är jag! Se mig! Och isbjörnen ser; flickan känner sig sedd och har någon att själv se och spegla sig i.

Yael Frankel besöker årets Litteralund-konferens i april. Passar förskoleklass och lågstadiet.

Frekes fot

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Pija Lindenbaum
Lilla Piratförlaget 2023
Hcf
Bilderbok

Freke har fått ett par skor som är så nya, snabba och snygga att han inte vill ta av dem när han går och lägger sig. Så långt är allt normalt. Men nästa morgon är ena skon borta, och absurt nog också foten som var i skon. Detta hindrar dock inte Freke från att gå upp ur sängen och leta efter skon. Han tänker att ”den ville väl springa och glömde att ta av sig foten”.

Mor sitter i köket och ser trött ut och matar en sur bebis. Hon fixar en matsäck så att Freke kan ge sig ut och leta efter sin fot. Sedan följer vi Freke genom staden och skogen där han möter olika personer som han frågar om de sett hans sko. Han möter en grävingherre, en sotare, en fiskare, Rödluvan, en vaktmästare, en skomakare, två skolbarn och en dum polis. En bullterrier dyker upp bakom ett hörn som så ofta hos Lindenbaum. Men ingen har sett foten och Freke struntar i alltihop och går hem igen. Mor har piggnat till och bebisen sover nöjt i hennes famn.

Bilderna, typiskt Lindenbaumska i sin färgsättning, är nästan uteslutande över hela uppslagen och ger på så sätt generösa och detaljrika bildvärldar. En nyhet är att figurerna, mestadels människor, ser ut att vara utklippta och placerade ovanpå miljöerna. Jag är inte så säker på att jag tycker om det. En annan sak som jag definitivt inte tycker om är att man satt slumpvisa bokstäver i texten i större storlek. Varför? Känslan det ger mig är att man velat ”skoja till” texten. Det är inte värdigt en bilderboksskapare som genom hela sitt författarskap utmärkt sig genom att ta barnlitteraturen och barns läsning på yttersta allvar genom att leverera verk på högsta konstnärliga nivå.

Sammantaget skulle jag vilja beteckna detta som en mellanbok från Pija Lindenbaum. Inte lika oumbärlig som vanligt. På plussidan ligger att det helt klart är en av hennes mest absurda böcker. Om man är lagd åt det hållet kanske man kan uppleva den som lite skrämmande med Frekes byxben som gapar tomt i avsaknad av fot. Tanken på att ens fot skulle kunna försvinna över natten är ju rätt förfärlig. Man kan fundera mycket på vad det betyder. Tolkningarna är inte lika lättåtkomliga som när Åkes mamma blir en drake i När Åkes mamma glömde bort eller Else-Marie som skäms över alla sina pappor i Else-Marie och småpapporna, och det är kanske också en bra sak. Och även om jag nu konstaterar att det inte är en av Pija Lindenbaums bästa, har hon en väldigt hög lägstanivå.

Passar förskolan och lågstadiet.

Presenten

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Emma Virke
Illustrationer: Emelie Östergren
Lilla Piratförlaget 2023
Bilderbok

En bok i en bok i en bok i en bok, kan det bli mer spännande? Först öppnar vi den hårda pärmen, som är illustrerad som ett paket med stor röd rosett, som en present från upphovsmännen till oss läsare. På tapeten finns ett presentkort: ”varsågod! Denna boken är till dig!” står det.

I första boken möter vi Billy som firat sin femårsdag. Istället för att följa sina irriterade föräldrars uppmaningar att hjälpa till att städa smiter Billy in på sitt rum med en sista oöppnad present. Bilden av Billys totala uppgivenhet när det visar sig vara ”en tråkig bok” är fullkomligt oemotståndlig. Jag vill titta på den hela dagen. Men hur kan man veta att en bok är tråkig om man inte läst den? Billy uppmanar oss att läsa Sagan om Klas-Bertils födelsedag utgiven av Pytte-lilla Piratförlaget. Där möter vi en pojke som får ett stort paket som det låter om, kanske ett gläfsande som från en hund? Men det är bara en bok i paketet, Här kommer Pim, utgiven av Vilda hundars förlag AB. I boken om Pim hoppar hunden Pim från sida till sida och slutligen ut genom ett hål boken och då är vi läsare tillbaka i sagan om Klas-Bertil. Den slutar med förskräckelse, en eldsvåda! Elden bränner hål på pärmen och ut genom det räddar sig både Klas-Bertil och Pim och vips är vi tillbaka hos Billy. Billy har en brandsläckare och kan släcka den brinnande boken. Barnen och hunden ger sig ut på äventyr. Hur det går får ni läsa själva, men jag kan avslöja att det förmodligen inte stannar inom bokens pärmar.

2008 lyssnade jag på Aidan Chambers som då precis gett ut Det här är allt : Cordelia Kenns kuddbok. Det var på den tiden då vi trodde att e-böcker skulle ta över de papperstryckta böckerna och han hade skrivit en bok med ett så att säga inbäddat motstånd mot den här rörelsen. Man kan säga att Virke och Östergren gjort något liknande här. De har skapat en bok som inte går att översätta till paddformat och vars adaption till ljudbok (som nu är det största ”hotet” mot den tryckta boken) är om inte omöjlig, så åtminstone svår att göra utan att förlora för mycket på vägen. Dessutom har Presenten något av det som gör paddor så roliga: den är interaktiv. Vi uppmanas att vara med och skapa berättelsen: Bläddra, klippa ett snöre, läsa en bok, hitta en väg. Dessutom innehåller den HÅL i både sidor och pärmar, något som alla barn (och en och annan vuxen) älskat sedan Tove Janssons Hur gick det sen?

Bilderna flödar av färg över hela uppslagen och är bjussiga med roliga detaljer och starka känslor. De flesta illustrationerna sträcker sig över båda uppslagenoch illehåller både mycket igenkännig och saker som man verklgen måste undra och fudera över. Ett uppslag bryter rytmen och är nästan serieartat, där får vi följa Pim och Klas-Bertils äventyr i staden i flertalet rutor.

Det här är en sann läsfest som passar alla på lågstadiet. Det berättas (tyvärr) att Pim fyller fem år, men tanke på hur berättelsen utvecklar sig är den spännande för även äldre barn. Dessutom: vill man ha ett pedagogiskt verktyg för att illustrera begreppet ramberättelse har hittat helt rätt. En present, rätt och slätt!

Vilse

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Text och bild: Elin Sandström
Rabén & Sjögren 2023
Hcf
Bilderbok

När Agnes ska gå hem genom skogen känner hon plötsligt inte igen sig. Hon möter en flicka som också är vilse och hjälper henne att hitta några stenar hon tappat. Men det är något som är konstigt med flickan, hon har tappat minnet. Efter hand som som de hittar stenarna kommer flickans minne tillbaka. Vem är hon? Och ska Agnes hitta hem igen?

Elin Sandström har hitintills gett ut en handfull titlar i egenskap av illustratör. Det är en mystisk och spännande handling i hennes första egna bok. Och även om det inte är något fel på varken den eller språket, så är det ändå helt klart illustrationerna som är den riktigt stora behållningen i den här bilderboken för lite äldre barn.

Vi följer Agnes genom skogen där ljuset går från sen eftermiddag, via skymning till mörker. Naturen är trolsk, men utan att vara insmickrande. Det är vilt, lite farligt och spretigt, men väldigt vackert. Månen kommer upp, följer de två flickorna och kastar dramatiska skuggor över deras väg. Perspektiven skiftar och är ibland hisnande och drastiska. Färgerna är både dova och lysande. Det märks att detta är en berättelse av någon med stor kärlek både till naturen och till fantasin.

6-9 år säger förlagets rekommendationer. Jag skulle vilja påstå att detta är en bok som läser bäst från tvåan till femman – sexan. Det är inte så mycket text, men den har ett lite vuxen tilltal och och bilderna är också av det lite mer krävande slaget. Den passar perfekt för alla som gillar mys-rys och som gärna vill ha illustrationer till det lästa. Kan också fundera som högläsning om alla kan se illustrationerna.

Monsteriet

klaraonnerfaltLämna en kommentar

junaida
Bokförlaget trasten 2022
Hcf
Bilderbok

Peter Pan-pristagaren junaidas bok Monsteriet är en fest för ögat och en hyllning till leken. Det finns blinkningar både till Det levande slottet och Till vildingarnas land, men framförallt känner vi igen den alldeles speciella japanska demon- och monstervärld som vi möter i till exempel Min granne Totoro eller Spirited away.

När monstren som bor i Monsteriet plötslig kommer lös i staden kan ingen längre gå ut. Barnen som är instängda i sin lägenhet är uttråkade. Men sedan ger de sig ut på en resa i fantasin men hjälp av en tom kartong. Detta är ett klassiskt motiv som vi mött i barnlitteraturen från till exempel Fröken ensam hemma åker gungstol till Nu är du en höna via Aja baja Alfons Åberg. Här är det genomfört i en explosion av klara färger och vackra och fantasifulla detaljer.

I Japan är junaida en välkänd illustratör och författare som också driver ett eget förlag. Detta är den första bok av honom som översatts till svenska. När jag läser den är jag färgad av världsläget så klart och tänker på alla barn som inte kan gå ut, inte får göra det de brukar göra på grund av väpnade konflikter och därför är hänvisade till det mest grundläggande: den egna fantasin och en enkel kartong.

I junaidas saga blir barnens fantasiresa lösningen, när dagen åter gryr är staden befriad. Boken i sig blir en paus från verkligheten i, technicolor, full med regnbågar och blommor. Efter den injektionen står vi alla starkare inför nya utmaningar.

De tre bockarna Bruse

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Mac Barnett
Illustrationer: Jon Klassen
Lilla Piratförlaget 2023
Hcf
Bilderbok

Lurig titel på den här boken. De tre bockarna Bruse. Denna klassiska saga, berättad och sjungen tusen och tusen gånger. Inte minst av Rörvik/Moursund, till min dokumenterade förtjusning. Nu när ett annat radarpar ger sig på den klassiska sagan är det dock inte alls bockarna som, trots bokens titel, står i centrum, utan den lilla rackaren under bron. Trollet.

Där sitter han i leran och smutsen och hungrar under sin skruttiga bro. Så svulten att han petar ut öronvax och navelgojs och mumsar i sig. Så klart blir han uppspelt när han hör det lovande klappret av klövar på bron för han ”..älskar bock! Som grillad bockfilé på spett. Friterad bock, så mör och spröd. Bockpastej på rostat bröd.” Men det är ju så klart en väldigt liten bock. Och trollet är inte dummare än att han gärna väntar på ett större byte.

Vi vet ju alla hur det ska gå. Ändå tillför Barnett och Klassens version en hel del nytt. Det är för det första trollperspektivet. Vi får nästan sympati för det äckliga trollet i sin ensamhet och hunger under bron. Sen är det överraskningsmomentet; vi vet att sista bocken är stor, men hur stor den verkligen kan vara, det är svårt att föreställa sig innan man läst. Men det är ju också Klassens bilder. De brunmurriga som med hjälp av skarpa kontraster, få men tydliga detaljer och distinkta blickar, som vi lärt oss älska i mästerverk som Jag vill ha min hatt, och som jämte Barnetts humoristiska text gör denna bilderbok till en riktig läsfest. Inget skolbibliotek med lågstadium och självaktning bör missa den!

Bra jobbat, mamma pingvin

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Chris Haughton
Lilla piratförlaget 2022
Bilderbok

Chris Haugton har tagit svenska bibliotek med storm med sina färgglada, lite stiliserade djurbilderböcker. Jag har aldrig träffat en barnbibliotekarie som inte älskar de här böckerna. Det är krabbor, apor, hundar, fåglar och nu har det blivit dags för pingvinerna. Det är första gången jag djupdyker i en Chris Haughton-bilderbok och jag är väldigt nyfiken på vad det är som fascinerar så.

Berättelsen är rak och enkel: mamma Pingvin ska ut och fiska middag. På land står pappa Pingvin och pingvinbarnet och tittar på och kommenterar. Det blir ett litet motgångsmoment i mitten, men allt går så klart bra och lilla Pingvin får sin middagsfisk.

Boken inleds med en vacker tapet i blått med pingviner i siluett mot den Antarktiska kvällshimlen. Samma tapet återkommer i slutet. När berättelsen kommer igång slås man framför allt av de starka, nästan fluorerande, och kontrastrika färgerna. Stora vita fält av snövidder mot turkosblå himmel. Pingvinerna har fått lysande orangea bröst och rosa-röda näbbar. Haughton jobbar både med stora kontraster och många nyanser. Vattnet går till exempel i flera nyanser av blått. Texten är sparsmakad med inte mer än ett par-tre meningar per sida. Sidorna med mamman Pingvins jaktäventyr varvas med pappans och barnets dialog. Hela tiden upprepas: ”Bra jobbat, mamma Pingvin.” och ”‘Och sen kommer hon hem, eller hur?’ ‘Klart hon gör'”.

Det är stiligt genomfört: både enkelt, snyggt, gulligt, roligt, trösterikt och lite spännande. Jag förstår helt klart svenska barnbibliotekariers förtjusning i Haughton och sällar mig till hyllningskören. Passar förskolan och lågstadiet.

Två små riddare

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Björn F. Rörvik
Illustrationer: Alice Lima de Faria
Lilla Piratförlaget 2022
Hcf
Bilderbok

En ny bok av Björn F. Rörvik, i Sverige främst känd för de knasiga bilderböckerna om Bockarna Bruse och trollet, dessutom illustrerad av den begåvade Alice Lima de Faria (Det var inte jag sa Robin Hund och Fågelfesten) borde vara en fest. Därför är det med extrema förväntningar jag öppnar Två små riddare. Och ni vet ju hur det är med extrema förväntningar. De är alltid svåra att leva upp till och bäddar nästan alltid för besvikelse.

I Rörviks nya bok, ”Fritt efter en idé av Jacob Lima de Farida Loe”, får vi möta två små riddare som inte är riktigt som de andra riddarna, och en prinsessa som inte lever upp till förväntningarna på den traditionella prinsessrollen och en drake som kanske inte är så hemsk som en sagodrake brukar vara. Riddarna blir kvar i borgen när alla andra åker iväg på riddarturnering. Därför blir det de som får uppdraget att hämta hem den bortsprungna prinsessan, även om de inte är så lämpade. Prinsessan å sin sida vill inte bli räddad. Hon är på rockkonsert i drakens håla i tuffa kläder och har hur kul som helst.

Det finns två problem här. För det första litar inte texten på bilderna. Vid upprepade tillfällen berättar den sånt som redan finns i bilderna. Det gör denna ovanligt tjocka bilderbok till en illustrerad berättelse snarare än en bilderbok. Det andra är att vi alla har hört den här berättelsen, eller varianter av den, förut. Både roligare och mer originellt berättat.

Det är en fin bok med fina illustrationer, men kanske att betrakta som en mellanbok från två barnbokskreatörer som jag hade förväntat mig ännu mer av. Den passar f-klass och lågstadiet.