God Jul, Ester Jansson

Johanna Lindbäck
Lilla Piratförlaget 2023
Hcg
184 sidor

Jul, en medeltida stad, en snöstorm, ett oväntat möte, en olycka och den första kärleken. Där har ni ingredienserna i Johanna Lindbäcks mellanåldersfeelgood.

Och jag erkänner: jag är sjuuuuukt skeptisk när jag öppnar den här boken. Dels har jag blivit smått sjösjuk av den flodvåg av feelgood som dragit över bokmarknaden med generiska omslag och titlar som alla är en variant på ”Den lilla…”. Och dels är jag inte världens bästa feelgoodläsare. Jag har försökt flera gånger. Men jag gillar oftast inte.

Samtidigt är jag väldigt nyfiken. För om nu feelgoodvågen har nått mellanåldern, hur funkar det? Och har jag någonsin blivit rakt av besviken på något Johanna Lindbäck skrivit?

Här får vi följa med Ola som med pappa och storasyster ska fira jul i ett hyrt hus i Visby. Olas föräldrar är nyskilda och för att runda den första besvärliga julen i ny familjekonstellation har pappan kommit med den här idén. Resan dit är hemsk. Det håller på att blåsa upp till storm och Gotland tar emot med piskande regn och snålblåst. Till på köpet visar det sig redan vara en familj i huset när de kommer dit. Det har blivit en dubbelbokning. Och inte av vilken familj som helst, utan av Ester Janssons familj. Ester som Ola spanat in i skolan. Ester som tycker att Ola är världens störigaste när han hänger med sitt killgäng.

Hur funkar det då? Jo, riktigt bra! Det är välskrivet, bra flyt i handlingen, Lindbäck lyckas få alla otroliga sammanträffanden att verka rätt så rimliga. Därtill är det rappt och roligt. Ola är framskriven på ett inkännande sätt. Jag tycker också om hur Olas storasyster är omväxlande bitchig, snäll, ledsen, förståndig, oresonabel, precis som tonåringar är. Alltför ofta i barnböcker är syskonen totala as, hela tiden, utan nyanser. Det är inte så syskonskap ser ut i verkligheten.

Min enda invändning är att tråden med Olas vän Jackson, han som drar med Ola på alla störiga upptåg, men som är Olas vän sedan evigheter och som tar upp en stor plats i Olas tankar, blir hängande. Men vad vet jag, kanske kommer en uppföljning? Glad Påsk, Jackson? Vi får se.

Passar mellanstadiet.

Odjuren

Kerstin Lundberg-Hahn
Illustrationer: Elisabeth Widmark
Rabén & Sjögren 2023
Hcg/uHci
Grafisk roman, opaginerad

En kvinna sitter på ett tåg eller en buss och tänker tillbaka på en händelse i barndomen. Hon tar fram en gammal anteckningsbok med urklipp och bilder. Tankarna börjar vandra och hon tar oss tillbaka till en sen höstdag för många år sedan då hon åkte till en stuga i väglöst land i närheten av Vindelälven med sin moster och hennes man.

Redan omslaget sätter stämningen. Här kommer naturens väsen titta fram ur mörkret, hotfulla och kanske till och med livsfarliga. Lundberg-Hahn och Widmark har samarbetat redan i trilogin ”Rymlingarna”, men här spelar bilderna en lika viktig roll som texten, fyller hela uppslagen och tar ibland över i ett helt ordlöst berättande. Det blir mörkt och gastkramande.

Temat för berättelsen är människans påverkan på naturen, och de ondsinta väsen som tittar fram gör det för att slå tillbaka och rädda sina livsmiljöer. Men ibland kan också skenet bedra och hjälp komma från det mest oväntade håll. Det är en berättelse i samma anda som Maria Hellboms Älgkungen och Pärlbäraren. Men till skillnad från dem blandas dröm och verklighet här och läsaren lämnas med frågan om vad som egentligen var ”sant” och fantasi, vad var dröm, vad var verklighet.

En bok som kommer att tas emot med öppna armar av alla serie- och skräckintresserade på låg och mellanstadiet.

Tolv

Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck, Sara Ohlsson
Lilla Piratförlaget 2023
Hcg
172 sidor

Tolv tolvåringar, hälften av en klass i sexan på Frejaskolan i Gnesta, får komma till tals i ”Fula-tjejer-trions” nya bokprojekt Tolv. Varje berättelse cirkulerar kring ett särskilt problem: att ha ett syskon med särskilda behov, puberteten, kärlek, att vilja andra saker än sin kompis, att ha skilda föräldrar och så vidare. Alla saker som kan vara stora saker i livet när som helst, men kanske i synnerhet när man är tolv, denna jobbiga ålder i brytpunkten mellan barndom och ungdom. Det innebär att man kan läsa berättelserna var för sig, som ingång i olika typer av diskussioner om livet, skolan, vänner, värdegrund. Men det går också fint att läsa boken i ett flöde som en helt vanligt roman, om än med ovanligt många berättare.

Precis som med trilogin om högstadiet på Frejaskolan lyckas Bjärbo, Lindbäck och Ohlsson skriva lätt och ledigt om stora problem. De har bra tonträff och språket flyter motståndslöst. Det här är kanske ingen bok man läser för att få en omvälvande läsupplevelse, men det finns gott om igenkänning och genomförandet är proffsigt. Resultatet är mer av en bruksbok, men inget fel i det, sådana behövs också.

Till boken finns en gedigen lärarhandledning att ladda ner gratis från förlaget. Passar åk 5-6.

Kompisar av misstag

Ida Ömalm Ronvall
B.Wahlströms 2023
Hcg

Efter högstadieskilldringen i Säg nått då! Och gymnsaielivet i En hemlig syster är det nu dags att ge sig i kast med mellanstadiet för Ida Ömalm Ronvall. Mimmi bor i Stockhol och hennes bästis Ninni flyttar till Luleå. Mimmi och Ninni har varit bästisar sedan förskoleklass och Mimmi har inte precis några andra vänner. Nu vill hennes pappa dessutom att de ska umgås extra mycket med hans systers familj, vilket innebär att Mimmi måste hänga med sin kusin Linnea. Linnea är ett år äldre och både odräglig och skrytig, men på det där diskreta sättet så att inga vuxna märker det. De tycker bara att hon är förtjusande och att det är så roligt för flickorna att umgås.

Att Ömalm Ronvall är bra på att skildra relationer har hon redan visat prov på. Här är det krocken mellan vuxenvärlden som bestämmer, över flyttar och över vem man ska träffa på högtider och helger, och barnet som hamnar i kläm, som är huvudtemat.

Mimmi blir dessutom svartsjuk på Ninni, som verkar ha lättare att skaffa sig vänner och så trasslar hon in sig i nödlögner. Men till slut ordnar det sig ändå, tack vare en vit lögn kan man säga.

Välskriven trevlig läsning för åk 3-5.

Hotet från de nattsvarta

Rebecka Linander
Lava förlag 2023
Hcg
311 sidor

I en totalitär framtid möter vi Himo vars familj tvingats flytta till en ny stad. Från en Världsrådsstad till en annan, så det mesta är sig likt. Förutom att Himo saknar sin enda vän Jia. I den nya skolan är alla frågvisa och överdrivet trevliga, det måste man vara för att få bra betyg. Men för Himo, som har lite tjorvigt med det sociala och svårt att få nya vänner är det hemskt. Ännu hemskare blir det när han bara på andra dagen stöter på sin mentor, fru Gao, misshandlad och blodig på sitt kontor. Det visar sig vara början på ett fantastiskt äventyr med oväntade vänskaper och förbluffande upptäckter om det samhälle Himo lever i.

Det visar sig att de som bor i och går i skolan i Världsrådsstäderna får undervisning om en väldigt smal del av verkligheten. Utanför städerna finns också människor, något Himo inte kände till. Och Världsrådets agerande är inte alltid så gott som det vill få det att verka. Den ständiga övervakningen syftar inte bara till att skydda människor, utan också till att kontrollera och styra dem. Och passar man inte in kan man försvinna.

Dessutom finns det drakar! Drakar som skyddas av drakväktare i reservat. Drakar som är hotade av en grupp som kallas De nattsvarta som vill utrota drakarna.

Den är boken är utgiven på Lava som är ett förlag som inte enbart erbjuder traditionella bokkontrakt, utan även kontrakt där författaren själv tar kostnaden. Kanske är det därför den här boken utrustats med ett omslag som rejält drar ner helhetsintrycket. I övrigt är det en fin bok med bra inlaga och trevligt danskt band.

Historien är habilt berättad, världsbygget håller och ger många spännande detaljer att fantisera vidare kring. På det hela tagen är det en mycket spännande mellanåldersbok som är bättre än många jag läst utgivna på traditionella förlag. Men omslaget och valet av förlag kommer tyvärr att vara ett hinder för den att nå en bred läsekrets.

Passar goda läsare på mellanstadiet. Också utmärkt för sommarens högläsning för modiga barn från åtta år och uppåt.

Silvermannen

Sara Mauritzon
Bonnier Carlsen 2022
Hcg
259 sidor

Lillo är ett barn som bor i ett hus som då och då blir argt och slänger ut honom. Man kan få känslan av att Lillo är ganska ensam, men Jessie finns, den trogna lilla hunden som följer och tröstar Lillo. Och Lillo har Ivan, sin bästis i klassen. Sen dyker en ny granne upp, Tor. Han är jättestor, och fastän han blir läskigt arg i bland är han jättesnäll, kan släcka eldsvådor och köra motorcykel väldigt fort. Tor dyker upp strax efter att grodorna invaderat Hejdafors där Lillo bor. Det är väl ungefär så det här äventyret börjar.

Sara Mauritzon är skolbibliotekarie från Lund precis som jag och detta är hennes debutbok. Det är en fantasyäventyrsberättlse med den nordiska mytologin som bas. Men där till exempel Rick Riordan och nyligen Gustav Tegby tar sig an genren med ett gott mått av skojfrisk humor, vilar här istället ett allvar och ett Astrid Lindgrenskt vemod över berättelsen.

Lillos mamma är försvunnen. Ibland går Lillo in i klädkammaren för att titta på hennes kvarlämnade saker för att trösta sig. En dag hittas ett skrin och en bok gömda bakom en golvlist. Kanske kan de vara ledtrådar till mamman? Men det finns fler och mer närliggande mysterier att lösa: varifrån kommer grodorna som hoppar runt överallt i stan? Vem är egentligen den nya grannen, Tor? Vad är det för fel på Lillos hus? Och vad är det för skum silverskimrande man som stryker omkring i Hejdafors?

Sara Mauritzon fick Slangbellan för bästa barnboksdebut för Silvermannen, vilket känns mycket välförtjänt. Detta är den första boken av annonserade tre och Lillos öden om äventyr. Den andra, Flickan från underjorden kommer redan nu i vår. Passar utmärkt som högläsning från trean eller för egen läsning för goda läsare i samma ålder och uppåt.

Extra allt!

Cecilia Lidbeck
Lilla Piratförlaget 2023
Hcg
207 sidor

I Extra allt! får vi träffa Bea som bor med sin pappa, en avdankad rocker. Ibland dyker det upp flickvänner hemma, den ena värre än den andra. Just nu är det Karin – eller var det Kajsa?- som tar över pappas liv. Beas mamma bor i Berlin och är en berömd konstnär. Henne längtar Bea efter hela tiden och nu kanske kanske hon ska få åka dit och hälsa på över påsk.

Bea hänger med bästisarna Immanuel och Lykke. De är sinsemellan ganska olika och ibland kan det vara svårt att kombinera de två vännerna. Med Immanuel kan Bea drömma om hundarna de ska ha när de blir vuxna och paxa supersöta hundkläder de ska köpa till dem. Med Lykke kollar hon på realityserier om världens värsta fängelser, äter glass till mellis och får nästan helt nya kläder som Lykke inte längre vill ha eftersom hon hela tiden får nytt.

Jag har skrivit det förut, men Cecilia Lidbeck är expert på att hitta den där alldeles egna tonen åt sina huvudpersoner. Bea är rapp och rolig, en som kan klä av vuxenvärlden dess poser med en enda blick. I alla fall när det gäller alla utom mamma, mamma finns på avstånd, är saknad och spännande.

Konstnärsmamman har en historia av att lova mer än hon håller, inte komma till skott eller få andra planer i sista minuten. Men nu verkar det äntligen som att det ska bli av att Bea får åka helt själv och hälsa på mamma. Så trots att Bes liv blir rätt tillkrånglar när Kajsakarins lillebror helt plötsligt flyttar i hos henne och pappa, och att Bea dessutom råkar svika Immanuel, ser allt ganska ljust ut.

Vuxenvärldens svek, i synnerhet genom en opålitlig mamma, är ett tema Lidbeck ofta tagit upp tidigare, och som återkommer här. Det lite klatschiga omslaget kanske signalerar mer ”rolig bok” än vad det här egentligen är. Missförstå mig inte, det ÄR roligt, jag skrattade högt flera gånger, men det är också en mörk botten, om än inte så mörk som i De försvunna eller Familjen.

Även om påskresan blir av, så blir den så klart inte alls som Bea tänkt sig. Och då visar det sig vara bra att ha trogna bästisar.

Passar trean-sexan.

Flickan med det magiska håret

Tolá Okogwu
B Wahlströms 2023
Hcg
299 sidor

Jag har hört någonstans att kvinnor med afrikanskt ursprung nojar lika mycket över sitt hår som vita kvinnor nojar över sin vikt. I Flickan med det magiska håret får vi möta Onyeka som är 12 år och bor med sin ensamstående mamma, vars enorma hårsvall alltid setts som ett problem. Något som måste tuktas, göras om eller döljas. Hon har alltid känt sig utanför, uttittad, inte passat in och den enda som älskar henne kravlöst är bästisen Cheyenne.

Äventyret tar sig avstamp i en olycka på badhuset då Cheyenne är nära att drunkna. Onyekas hår börjar plötslig leva sitt eget liv och rycket ut och räddar kompisen. Därefter beslutar Onyekas mamma att ta med sig dottern tillbaka till Nigeria för att leta reda på hennes pappa och ta reda på med om Oyekas ursprung och magiska arv.

Nigeria har hunnit ovanligt långt i grön och hållbar teknologi och är världens främsta producent av solel. Här får Onyeka gå på ”Solens akademi” och träffa andra barn med magiska gåvor.

Men det vilar en mörk hemlighet över akademin, som också visar sig ha med Onyekas pappas försvinnande att göra.

Det finns så mycket att älska med den här boken! Att afrohåret får blomma ut och gå från att vara en svaghet till att bli en styrka. Att det är en svart tjej med superkrafter som är huvudperson. Att den utspelar sig i Nigeria, som skildras som ett framgångsrikt land. Att den ger en möjlighet till spegling för alla brunhyade barn som så sällan får se någon som ser ut som dem i litteraturen. Att den ger oss andra en fin inblick i Nigeriansk kultur.

Sen skaver det lite här och var för mig, men det kan det få göra när grundpremissen är så bra tycker jag. Till exempel köper jag inte förhållandet mellan Onyeka och hennes mamma och tonträffen generellt är inte hundra procent, om det är översättning eller kulturkrockar som orsakar det kan jag inte avgöra. Jag tror som sagt att den ändå är ett välkommet tillskott på alla skolbibliotek. Passar mellanstadiet, eller duktiga läsare från tvåan.

Det gula ljuset

Augustin Erba
Rabén & Sjögren 2023
Hcg
235 sidor

Det är alltid en utmaning att läsa en bok med en fundamentalt osympatisk huvudperson. Varför ska man ens bry sig om hur det går? Vilma i barnboksdebuterande Augustin Erbas mellanåldersbok är otrevlig, ignorant, bortskämd och lite korkad. Enda ursäkten jag kan komma på för allt detta är att det också är synd om henne. Hon har på grund av mammans jobb mot sin vilja blivit tvungen att flytta från Stockholm till Göteborg. Dessutom verkar hennes mamma vara minst lika korkad och otrevlig som Vilma själv, så hon har att brås på.

I Göteborg blir hon svårt mobbad av eleverna på den överklasskola som hennes mamma tvingar henne att gå på. Hemma på söööööder i Stockholm var hon minsann poppis och bäst på gymnastik och hennes kompisar därifrån heter parodiska saker som Annie-Li och Pärla, utan att jag kan förstå om det är ett ironiskt grepp eller ej av författaren.

I trädgården till huset på Hisingen som familjen flyttat in i finns ett förfallet växthus i vilket det händer mystiska grejer. Vilma hittar ett par magiska glasögon genom vilka hon ser ett gult ljus som markerar ingången till andra dimensioner. Sen dyker det upp en mystisk lärarvikarie som börjar tala om kvantfysik och en liten ödla som i alla andras ögon ser ut som en katt. Det råder således ingen brist på spännande inslag, men boken saknar den där tonträffen som jag söker i barn- och ungdomslitteratur och det märks tyvärr att den är skriven av någon som inte är van att skriva för barn.

Det gula ljuset är första delen i serien ”Den förlorade staden” och den avslutas med en finfin cliff hanger, så kanske kommer några att kasta sig över nästa del. Men jag blir inte en av dem.

Det allra viktigaste

Hannah Arnesen
Bonnier Carlsen 2023
Hcg
189 sidor

Sista terminen innan Leyla och Soraya byter skola för att börja högstadiet måste de verkligen passa på att vara barn. Leka, klättra, spela king. På högstadiet blir de tonåringar och deras barndom är slut. Det är inget som något av dem längtar efter.

När det genom en magisk glipa i verkligheten blir möjligt för de två flickorna att förvandla sig till vuxna känner Leyla att hon måste passa på att göra viktiga saker. Rädda klimatet till exempel, det är ju det allra viktigaste. Eftersom folk lyssnar på vuxna men inte på barn, trots att barnen egentligen verkar veta bättre när det gäller just miljön, de vuxna verkar ju inte bry sig alls, så måste de verkligen passa på när de fått den här möjligheten.

Men är det verkligen bara det allra viktigaste Leyla vill utnyttja sin magiska möjlighet till? Vill hon inte hellre imponera på den äldre Ali som hon är förtjust i? Få honom att se henne?

Lite på samma tema som Jessica Schiefauers Pojkarna är Hannah Arnesens kapitelboksdebut. Tidigare har hon gjort fantastiska bilderböcker, till exempel På natten flyger vi och Tågresan. Det är svårt att inte sakna illustratören Arnesen här, där hon bara gjort det trolska omslaget.

Vad jag verkligen gillar med den här boken är den annorlunda berättelsen. Den blandar hudnära realism med ett magiskt inslag som, om man köper premissen (vilket vissa barn inte kommer att göra), ger att intressant perspektivskifte. Passar femman-sexan.