Glasfågelns grav

Katrina Génar
Bonnier Carlsen 2022
Hcg
200 sidor

Tyra har flyttat till det nybyggda området Idyllen med sin mamma, pappa och lillasyster Sigrid. Hon hade väl egentligen hellre stannat i lägenheten i stan. Men det är fint i Idyllen, det är det. I närheten har det legat ett glasbruk och intill ligger herrgården där brukspatron en gång bodde. Men mamma och pappa jobbar ofta sent och har inte tid att hämta Sigrid på dagis, så det gör Tyra. En dag på väg hem ser de något rött som lyser i en grop strax bakom herrgården, där de ska bygga ännu fler nya bostäder. Tyra drömmer om det där röda på natten och på morgonen efter måste hon gå dit och kolla. Det visar sig att det är en liten glasfågel som ligger där och som Tyra tar hand om.

Samtidigt får de en uppgift i skolan: de ska intervjua en gammal person om hur det var förr i tiden. Tyra känner inga gamla. Men kanske att det finns någon på ålderdomshemmet som ligger i Idyllen?

Detta är Katarina Génar, en av våra queens inom mysrys, så vi vet att det kommer att börja hända mystiska saker. Och ingen Génarfantast blir besviken här: ljuslågor fladdrar, kalla stråk går genom rummet, drömsyner dyker upp och en gammal oförrätt behöver sonas.

Och det är bra och välskrivet, lagom långt och lagom läskigt. Det som kanske är lite nytt och uppfriskande här är att spökena inte huserar i ett övergivet hus på landet, utan att det är i en nybyggd villamatta som det övernaturliga tar plats.

Passar från årskurs 2-5.

Agnes Evander och de dödas sjö

Anna Lundgren
Rabén & Sjögren 2022
Hcg
259 sidor

Agnes Evander har inga vänner utan umgås bara med sin mamma och mormor som bor i samma hus. Pappan är död och skolan är en pest. En dag när klassen är i simhallen, får hon en syn. En tjuv kommer in i omklädningsrummet och stjäl bland annat Agnes halsband. Agnes gömmer för säkerhets skull halsbandet på ett annat ställe än där tjuven hittade det i synen. När klassen simmat klart visar det sig att någon gått igenom flickorna saker, flera har fått saker stulna, men Agnes smycke finns kvar.

Hemma berättar Agnes för mamma och mormor som då avslöjar för henne att hon är en så kallad ”begåvad”, precis som sin mamma och mormor. Det finns fem olika typer av gåvor. Den Agnes har kallas för ”fortunata” och innebär att man ser syner av framtiden och kan förhindra hemska saker från att hända. Nu blir det bestämt att hon ska skickas till en sommarskola för begåvade barn.

På skolan börjar äventyret på riktigt. Här får Agnes för första gången vänner. Men också fiender. Och det finns så klart både faror och äventyr för de begåvade barnen att möta.

Anna Lundgren har tidigare skrivit bilderböcker för Idus och Olika. Detta är (tror jag!) hennes första egna kapitelbok. Den är tänkt som första delen av en trilogi. Den här första boken är kanske lite krånglig att komma in i. Agnes och hennes nyfunna vänskap med Elise på sommarskolan är förvisso engagerande, men de olika gåvorna och legenderna om gåvornas historia är lite omständliga. Personligen blir jag inte helt såld. Men jag skulle nog kunna rekommendera den här boken till de som ännu inte mäktar med Harry Potter, som gillat Malmander-böckerna eller någon annan mellanåldersfantasy.

Ingen kommer levande härifrån

Gustav Boman
Rabén & Sjögren 2021
Hcg

Aldo byter skola efter problem med mobbing på den förra skolan. Han hamnar på Bödelhögens Grundskola där allt redan från början verkar konstigt och obehagligt. Först är det lukten av dött och något som ser ut som blodspår från källarvåningen. Sen är det den igenbommade NO-salen. Sen är det en specialundervisningen i ”skelettrummet” med en lärare som säger att hon ”skulle kunna döda för en fast tjänst”. Och detta är bara första dagen. Men som om det inte skulle vara nog fortsätter berättelsen med att rektorn dyker upp utstyrd till någon slags get-djävul och att Aldos klass får snickra likkistor i barnstorlek i slöjden.

Aldo vill inte göra sin mamma besviken och hamna i trubbel igen, så han försöker gå med strömmen och göra så lite väsen av sig som möjligt. Men det är svårt att inte bli inblandad, i synnerhet när rektorn skickar hem honom till en elev som sägs vara död, eller kanske bara försvunnen i källarens otäcka mörker.

Den här boken bjuder på en del läskighet, men också på rätt mycket skruvad humor. Det blir liksom roligt när allt är så extra knäppt. Som att träslöjdsläraren kallas Trä-Hitler och tillverkar tortyrredskap tillsammans med sexorna. Eller när rektor säljer alla skolans datorer och försöker tjäna pengar på tyska turister. (och för all del också att skolan heter Bödelhögen – jag menar vad är det för namn på en skola..?!)

Som vuxen läsare anar man kritik mot sparbudgetar, marknadsföring via sociala medier och outbildad personal, men allt är gjort med ett så pass stort mått friskt humör att det blir både roligt och befriande.

Ingen kommer levande härifrån är Gustav Bomans romandebut och tänkt att bli den första boken i en serie. Författaren säger själv att han har skrivit boken med sin egen skolgång, som han upplevde som skrämmande och gåtfull, i bakhuvudet och att mycket i boken hänt på riktigt. Jag tycker att den passar från 9-13 och både för de som gillar läskiga böcker och för de som vill ha böcker med humor.

Mörkret

Mia Öström
Lilla Piratförlaget 2021
Hcg
252 sidor

Vid världens ände, i det som kallas Plåtstaden, bor Nita med morfar och lillasyster Vo. Morfar jobbar i gruvan. Nita och Vo håller sig inomhus. Det är middagsmörker och bitande kallt. En dag kommer inte Morfar ur sängen. Han hostar blod och läkaren på hospitalet säger att det finns svarta fläcka på hans lungor och inget att göra.

Så kommer fler och fler in på hospitalet med svarta fläckar på lungorna och de som kommer gråter och gråter otröstligt. Läkaren tycker att de kan skärpa sig, vuxna människorna. Men Nita får höra någon tala om Mörkret, inte det vanliga mörkret, som finns överallt vid världen ände hela vinterhalvåret, utan en annan sort. En som äter sig in i folk och gör dem sjuka. Alla som bor i plåtstaden ska evakueras, men Nita och Vo tror att de har en lösning. Något som kan rädda morfar. Därför rymmer de iväg och ger sig ut på en väldigt farlig expedition. Rakt in i berget och det helt okända för att hitta motsatsen till mörker, det riktiga ljuset.

Två mellanåldersböcker om föräldralösa barn i en gruvby på samma läslov, vad är oddsen för det? Kertsin Lundbarg Hahns Tankeläsarna som jag skrev om innan idag är en klassisk äventyrsberättelse. Mörkret är mer av ett äventyr i sagostil, där de små överlistar makten, möter prövningar och trotsar faror. Den är också riktigt bra, med snyggt omslag. Passar mellanstadiet.

Tankeläsarna

Kerstin Lundberg Hahn
Rabén & Sjögren 2021
Hcg
208 sidor

I en by där det mesta kretsar kring gruvan bor tvillingarna Alba och Elio hos sin ilske och brutale styvfar Dunker. Deras pappa är sedan länge död i en gruvolycka och deras mamma dog i barnsäng efter att hon gift sig med Dunker. Nu sköter Elio matlagningen åt Dunker medan Alba försöker dra in pengar genom att sälja slevar och andra träsniderier.

En dag kommer ett brev adresserat till barnens döds mor. Det är skrivet med så snirklig och fin skrivstil att Alba och Elio, som bara gått ett par år i skolan, inte kan läsa det. När de visar det för Dunker läser han bara början, lägger sedan hastigt undan det och säger att det var någon släkting som ville beklaga sorgen. Som (vuxen) läsare undrar man så klart genast varför någon som vill beklaga sorgen adresserar brevet till den döda, och även Alba blir så småningom misstänksam. Hon upptäcker att Dunker har långtgående planer på att göra sig av med Elio, som är född med kortare armar och ben och tar sig fram med hjälp av en hemsnickrad kärra. Han vill sätta ”missfostret” på barnhem. De bägge barnen börjar drömma om att rymma med cirkusen som är på besök i grannbyn. Dunker spärrar in dem för att förhindra att de ger sig av, trots att han vill bli av med Elio. Då upptäcker tvillingarna, som alltid haft en förmåga att känna av varandras känslolägen och följa varandras tankar, att de blivit ännu bättre på att läsa varandras tankar vilket visar sig vara till stor hjälp.

Det här är så spännande och bra! Kerstin Lundberg Hahn skriver alltid bra och här har hon dessutom lyckats skapa en mycket fantasieggande och spännande värld som fond för sin berättelse. Miljöerna, som påminner om ett Sverige brytpunkten till den industriella eran, är sitt helt egna universum med helt egna ortsnamn och topografi. Förutom det snygga omslaget har boken tapeter som är fint illustrerade med en karta över Gruvbyn där äventyret börjar och världen runt omkring där det så småningom fortsätter. Tankeläsarna är den första delen i trilogin ”Tankeläsarna”. Jag ser verkligen fram emot kommande delar!

Detta är typisk mellanåldersläsning, men på grund av att äventyret är så spännande och att Alba och Elio faktisk är 13 år, skulle jag tro att läsning upp i åtminstone sjuan funkar fint.

Profetian om Beatrice

Kate DiCamillo
Illustrationer: Sophie Blackall

Kate DiCamillo är en underbar historieberättare. Det har vi varit varse ända sedan hennes första bok på svenska, Edward Tulanes fantastiska resa (2008). Både den och Sagan om Despereaux : som är berättelsen om en mus, en prinsessa, litet soppa samt en trådrulle som kom strax efter, har varit högläsningsfavoriter på många skolor. Jag är djupt förälskad i hennes mer realistiska svit om de tre flickorna som träffas som Ide Nees drillelever i Raymie Nightingales stora plan. Med Profetian om Beatrice är hon tillbaka i sagans värld. Men det är återigen en flicka, ett utsatt men starkt barn, som står i centrum.

Barnet är Beatrice, som hittas av munken Edik, sjuk, förvirrad och utan minnen. Som vanligt är djur centrala i Kate DiCamillos berättelser. Här är det en get, Answelica. Hon har tänder som är ”en spegel av hennes själ – stora, vassa och obevekliga”. Answelica är både folkilsk och våldsam, munkarna tror att hon är besatt av en demon. Geten bestämmer sig för att beskydda Beatrice, leda henne, eller följa henne dit hon går.

Men alldeles enkelt är det inte, för kungen är ute efter Beatrice. Det existerar nämligen en profetia som gör gällande att hon ska avsätta honom. Det krävs flera tursamma möten och modiga själar innan profetian lyckligen kan uppfyllas. Möten, kärlek och trofasthet mellan människor och djur är ett annat välkänt tema hos DiCamillo, liksom vindlande resor, så även här.

Det här blir en fin bok för högläsning från tvåan och uppåt. Den är också luftigt satt med ganska korta kapitel vilket underlättar för egen läsning i låg- och mellanstadiet. De stämningsfulla svartvita illustrationerna och vackra anfanger förhöjer känslan av medeltida saga.

Kungens grav

Elisabeth Östnäs
Illustratör: Lina Neidestam
Bonnier Carlsen 2021
Hcg
309 sidor
Första delen i serien Asynja

I Östnäs och Neidestams gemensamma projekt Asynja befinner vi oss i vikingatid med en touch av magi. Berättelsen börjar riktigt otäckt, med unga män som offrar sitt ena öga för att bli krigare. Sen får vi omväxlande följa Sunna, völva- och konungadotter, som själv ska bli völva och gifta sig med en blivande kung. Och Disa, vars liv börjar i Uppåkra som dotter till en småkung, men får en helt annan riktning när hela hennes familj slaktas av Sunnas fars folk. Disa klipper av sig håret och beger sig till Björkö för att försöka bli en av Björkökungens soldater. Sen ska hon finna ett tillfälle att hämnas sin familj.

Språket är precis som i serien om Elisabeth Östnäs trilogi ”Sagan om Turid”, avskalat och näst intill korthugget, vilket skapar autenticitet och driv. Turid-böckrna är lite som en storasyster till den här nya serien. Och precis som i dem känner man av författarens bakgrund som religionshistoriker i omsorgen i detaljerna.

Det är våldsamt, skitigt och hårt i Östnäs vikingavärld. Men det finns också kamratskap, stolthet och kärlek. Berättelsen är snyggt medberättad i Neidestams illustrationer som är både rikliga och tillför rejält med spänning. Förutom Sunna och Disa finns ett brett och fantasieggande persongalleri med flera mångbottnade karaktärer. Berättelsen är oförutsägbar och det känns på det hela taget spännande att få se vart den här serien ska ta vägen. Jag hoppas på att få veta mer både om Sunna och Disa, och om Idris och Tumme och de andra Rävungarna, som kungens yngsta krigare kallas. Men också om den mystiska völvan Heid och flera andra. Kungens grav borde finna många läsare bland dem som gillat Pax och Imperiets arvingar och kanske även Halvdan viking. Passar övre delen av mellanstadiet och uppåt.

Alma Freng och solfångarna

Alma Freng lever i ett auktoritärt samhälle där Storminister Gabriella Grubel detaljstyr innevånarnas vardag och kontrollerar polisväsendet. Hon och hennes pappa flyttar ofta, aldrig hinner hon få några vänner. Och nu är det dags igen. De flyttar från storstaden till en stillsam liten ö. Men tillvaron där blir allt annat än stillsam för Alma. Det som händer är att hennes farmor Elionora dyker upp. Hon avslöjar för Alma att hon tillhör ett magiskt folk som kan styra tiden och flyga med solstrålar. Almas pappa har tagit avstånd från livet som solfångare och vägrar träffa sin mamma. Alma börjar dock träffa Elionorna i smyg för att steg för steg bli en av dem. Men det är farligt, inte mist för att Gabriella Grubel hatar solfångarna.

”perfekt för alla som älskar Harry Potter” står det på omslaget och jag måste säga att få böcker tjänar på att jämföras med denna klassiker, inte Alma Freng och solfångarna heller, men det är ett spännande och originellt äventyr. Farmor Elionora är skillrad som en ganska brysk person, ingen gullefarmor precis, och Alma hamnar i flera riktigt skrämmande situationer. Jag tror den passar bra i fyran-sexan och även som högläsning.

Dockspelaren

Mårten Sandén
Rabén & Sjögren
Hcg
243 sidor

Det är mardrömslik stämning i Mårten Sandéns nya mellanåldersbok. Precis som i Ett hus utan speglar är det ett stort hus med många vindlingar och världar bakom väggarna som utgör berättelsens spelplats. Men den här gången är det ett hotell, Hotell Terminus. Dit kommer Merimée med sin lillasyster Valetta och deras höggravida mamma. Familjen har kommit på obestånd, pappan sitter i fängelse efter att ha förskingrat pengar. De är utblottade och utlämnade, men har blivit kontaktade av Fru Saks, en avlägsen släkting, och hon har bjudit in dem att komma och bo på hotellet.

Trots att det är mycket som är bra i det nya livet, som till exempel att Merimée för första gången får kompisar i skolan, så är det saker som skaver och är skeva. Det är till exempel svårt att veta vem som bor på hotellet och vem som jobbar där. Och alla som bor där är gamla. Ingen av dem rör sig någonsin utanför kvarteret där hotellet ligger. Men värst av allt är att mamman är sjuk och det finns ingen riktig doktor att gå till, utan de får hålla tillgodo med örtdekokter som två lastgamla tvillingsystrar som bor på hotellet kokar ihop. Och sen är det också den mystiske Samuel Bauer, som Valetta börjar spionera på, med sina konstiga glasögon och klirrande silverlänk.

Som vanligt när jag läser Mårten Sandén tänker jag på en krönika han skrev på Svenska Barnboksakademins webb. Titeln var ”Ursäkta, var är hyllan för svårläst?” och den handlade om barns behov av att ibland få tugga i sig en litterär kost som inte är lättläst, tillrättalagd, anpassad. Här är Sandén tillbaka i den ”mysrys-noir” där ovan nämnda Ett hus utan speglar platsar, men också Sju förtrollade kvällar och Bergets hjärta. Det är böcker som kräver lite mer av sin läsare än till exempel Ingelin Angerborns eller Kerstin Lundberg Hahns. Men det är också böcker som ger lite mer tillbaka: mer originalitet, fler svårt ord, och lite mer av riktigt mörker.

Passar mellanstadiet, gärna som högläsning.

Jefferson

Jean-Claude Mourlevat
Lilla Piratförlaget 2021
Hcg
261 sidor

Så har jag äntligen lyckats lägga tassarna på en bok av årets ALMA-mottagare. Lilla Piratförlaget var snabbt ute och översatte hans bok Jefferson från 2018 till svenska och nu, när reservationsköerna lugnat sig något, var det äntligen dags för mig att få läsa denna vackra lilla bok.

Huvudperson är igelkotten Jefferson, som också pryder bokens omslag. Han råkar genom ett ödesdigert misstag bli oskyldigt huvudmisstänkt för ett mord på en grävling, tillika hans frisör. För att han ska bli fri från anklagelserna bestämmer han sig, påhejad av sin vän grisen Gilbert, att de tillsammans ska hitta den riktiga mördaren.

Spåren leder dem till människornas värld, som i den här berättelsen existerar parallellt med djurvärlden. För att ta sig dit obemärkt ansluter de sig till en gruppbussresa. Ledtrådarna pekar mot ett litet hyresrum som grävlingen hyrt under falska namn. Vad kan den stillsamme frisören haft för skumma saker för sig?

Det som gör Jefferson till så trevlig läsning är att inget förenklas. Det är en gullig historia, ja visst, så blir det lätt när huvudpersonerna är charmiga små djur. Men samtidigt är detaljerna ibland väldigt våldsamma, det är blod, mord och äventyr på liv och död. Språk och ordval är heller inte på något sätt anpassat efter en barnslig målgrupp. Tvärt om kommer den här boken ge upphov till många förklarande diskussioner för den som vill och många nya lärdomar för den som är på det humöret.

Illustrationerna i svartvitt är effektfulla, både detaljerade och stämningsfulla tar de inte fasta på det mest fasanfulla i berättelsen utan hjälper till att göra det lagom otäckt.

Som högläsning kan den passa från tvåan, om man är beredd på att diskutera och förklara en del. Och var beredd på en klass med nyblivna vegetarianer när läsningen är över.