Bergtagen

Camilla Stenbergtagen_
Rabén & Sjögren 2020
uHc
381 sidor

Järvhöga är en håla mitt i skogen som är känt för inget. Den kunde varit känt för att Sveriges äldsta internatskola ligger där. Det kunde varit ökänt för att unga män då och då går ut i skogen och bara försvinner i Järvhöga. Men man gör inget väsen av det där, varken i Järvhöga eller någon annanstans. Utredningar läggs ner. Man accepterar. Det är bara så det är.

När Emils rumskamrat Markus går rakt ut i skogen från skolan en sen kväll och försvinner känner sig Emil skyldig. Det har hänt en sak mellan dem som gör att han tror att det är hans fel.

Samtidigt skriver Julia ett gymnasiearbete om Järvhögas historia. Ständigt dyker Läroverket upp i hennes efterforskningar, det går inte att kringgå. Det och familjen Erlander, de som grundade och en gång i tiden ägde allt i Järvhöga. Men det mesa är myter och oskarpa berättelse, det finns inte så mycket att ta på.

En sen kväll snubblar Emil ut från en rum på hotellet där Julia jobbar extra i receptionen. Han har ätit en förfärlig middag med Markus föräldrar. De har frågat ut honom och anklagat honom och hans hemlighet har blivit för mycket att bära på. Han öppnar sig för Julia och Julia inser hur ensam han är. Emil har ingen som står på hans sida. Eftersom Julia redan har påbörjar vissa efterforskningar på grund av gymnasiearbetet känns det lätt att fortsätta. Och hon känner igen Markus utsatthet och vill så gärna hjälpa honom.

Kylan och skogen är genomgående teman i romanen. Vänskapen mellan Julia och bästisen Astrid är viktig och fint skildrad. Jag tycker att det var en ganska spännande berättelse.

Camilla Sten har tidigare skrivit mysrysare för mellanåldern tillsammans med Viveca Sten och några böcker för vuxna. Detta är hennes första ungdomsbok, som är tänkt som den första i delen i ”Järvhögatrilogin”. Den kan läsas på högstadiet och gymnasiet. Några svar får vi inte i denna första del, nästan bara fler frågor, och dessutom ett riktigt clifhangerslut.

Pärlfiskaren

Karin Erlandssonparlfiskaren_
Bonnier Carlsen, Schildts & Söderströms 2017
Hcg
248 sidor

Miranda är den bästa pärlfiskaren. Varje dag är det hon som plockar upp flest av de åtråvärda pärlorna som säljs till uppköpare som tar dem vidare till drottningens stad. Trots att hon förlorat en arm till en haj under dykning är hon aldrig rädd och tvekar aldrig om att fortsätta dyka. Men det som hon innerst inne vill ha är inte de vanliga pärlorna. Det är ögonstenen, den allra mest berömda och sägenomspunna av pärlor. Nu har drottningen precis gått ut med ett nytt påbud om att den som hittar ögonstenen kommer att få en stor belöning. Miranda vet att det måste bli hon, för hon är den bästa.

Men så dyker Marko som kör båten åt henne upp med Syrsa, en flicka med mycket prat och skratt i sig, som passar illa i Mirandas karga tillvaro. Men Syrsa har oanade talanger. Dessutom är hon precis som Miranda övergiven, hennes föräldrar har också försvunnit i letandet efter ögonstenen. Syrsa följer med Miranda när hon ger sig av för att leta efter ögonstenen. Och hack i häl har de Iberis med det bländande vita håret och de ondskefulla ögonen.

Pärlfiskaren är den första boken i Legenden om ögonstenen. Andra boken, Fågeltämjaren kom ut i januari och tredje, Bergsklättraren, kommer i juni. Det ska bli fyra böcker allt som allt.

Det är böcker med en sällsynt suggestiv berättarkraft. Språket är både kargt, för att passa Mirandas bistra sinne, och poetiskt, för att kunna skildra de sällsamheter berättelsen bjuder på. Det vilar en ödesmättad, lite svårmodig stämning över historien som får mig att associera till Bröderna Lejonhjärta och Mio, min Mio. Jag gläds också av det ovanliga med en vuxen kvinna som huvudperson i en barnbok. Förutom en eller annan tant eller gumma i bilderboksvärlden tillhör det ju inte vanligheterna.

De här böckerna passar goda läsare på mellanstadiet, men kan också passa på högstadiet. Allra bäst tror jag att de gör sig som högläsning, varför inte som ett härligt gemensamt läsäventyr till sommaren som kan passa hela familjen.

Min supersmarta mobil

Linda Skuggemin-supersmarta-mobil
Hcg
B.Wahlströms
136 sidor

Min supersmarta mobil är andra boken i serien ”Junos vlogg” (första delen Kaos och katastrofer kom 2019 och det kommer en till del, Sjukt pinsamt, i år). Jag har dragit mig lite för att hugga in på serien för jag var inte så förtjust i Skugges Hcf-serie om konståkningsklubben, även om jag sympatiserar med idén om en bokserie om konståkningstjejer. Nåväl. Detta är väl lite i samma stil: lättsam och snabbläst underhållningslitteratur med mycket nutidsigenkänning. Bärande teman är föräldrar som vill ha mobilförbud, känslan av att vara annorlunda och missförstådd och närheten till en bästa vän.

I den här boken är det dag-sommarkollo på 4H-gården. Juno och Fairy trotsar lägrets mobilförbud och vloggar i smyg. Insprängt i texten finns dels vloggarna i manusform med mer eller mindre obegripliga kommentarsfält på slutet och några recept att frestas av och baka.

Passar från trean till femman.

Alaska

Anna Woltzalaska
Lilla Piratförlaget 2020
Hcg
212 sidor

Skolan börjar och vi får följa två elever i den nya högstadieklassen. Båda är barn mitt i en livskris. Det är Parker, vars familj har utsatts för ett väpnat rån som hon också var vittne till och som dessutom blivit tvingad att skiljas från sin älskade hund Alaska, nu när hon behövt henne som bäst. Och det är Sven, som nyligen fått en mycket svår form av epilepsi och nu måste vänja sig vid att vara den som när som helst kan braka i golvet och få kramper, att ständigt vara övervakad av oroliga föräldrar, att sluta med sin favoritsport, simning. Och dessutom måste han vänja sig vid sin nya assistanshund, Alaska.

De två protagonisterna kommer på kant med varandra redan första dagen. Sven försöker positionera sig genom att reta Parker och när parker lite senare upptäcker att den i hennes ögon elake Sven är den som fått ta över Alaska bestämmer hon sig för att göra något åt saken.

Det här är en bok som kommer smärtsamt nära känslan av att vara annorlunda och utsatt. Monstret, miffot, den som inte är som alla de andra. Men den erbjuder också en slags försoning till slut: även om vi har olika stora plågor att bära så är vi alla någon gång miffot från mars, den som är konstigast av alla. Jag tyckte mycket om den och jag tyckte också om att läsa en bok från Holland eftersom vi inte får så mycket böcker översatta därifrån.

Den passar goda läsare från fyran och är även utmärkt som högläsning.

Dödens tivoli

Camilla Lagerqvistdodens-tivoli
B.Wahlströms 2020
Hcg
130 sidor

Dödens tivoli utspelar sig under en enda ångestfylld natt då Nour följer med sin syster Hawa på ”spökjakt”. Systern och hennes kompisar brukar göra nattliga utflykter till ställen som har rykte om sig att vara hemsökta. Men väl på plats i skogen där ”Dödens tivoli” ska ligga beordras Nour att stanna i bilen. Det är såklart både tråkigt och läskigt att bli lämnad ensam, därför smyger hon efter. Men medan Nour irrar i skogen går de andra tillbaka till bilarna och kör därifrån utan henne. Hon stöter ihop med Fabian, en störig kille från parallellklassen i skolan som smugit sig med på expeditionen i en annan bil. Han har också blivit kvar och nu är de två ensamma i skogen.

De söker sig mot den övergivna tivolit trots att de ser och hör läskiga saker. Och väl framme blir det ännu värre. Karuseller börjar plötsligt röra sig, de tycker sig se två små pojkar högst upp i pariserhjulet, chokladhjulet rör sig trots att det är vindstilla.

Jag har läst flera böcker av Camilla Lagerqvist och tyvärr är detta trots lockande titel och fängslande omslag inte en av hennes bästa. Barnen rör sig på tivolit, beger sig därifrån och återvänder flera gånger, allt är lite riktningslöst och rörigt. Kanske är det just så en natt i skogen på ett nerlagt tivoli skulle arta sig i verkligheten, men i bokform blir det aldrig riktigt läskigt eller gripande.

Det lite mindre omfånget kan kanske göra att den ändå passar de som inte riktigt tar sig i genom hennes tjockare böcker. Den kan passa goda läsare från trean och uppåt.

Sök, Pyton! (Valp + studsmattor = jättedålig idé)

Anna Ehn, Mia Öströmsok-pyton-valp-studsmattor-jattedalig-ide
Illustratör: Alex Howes
Opal 2020
61 sidor

Vad gör man när man önskar sig en orm men ens föräldrar istället ger en en ganska busig valp? Svaret är, döper den till Pyton och härdar ut.

Pyton var en ny och rolig bekantskap för mig, men detta är den tredje boken. Sitt, Pyton! : (valp + paddling=jättedålig idé) kom förra våren och tvåan Hit Pyton! : (valp + curling=jättedålig idé) kom i höstas. Vi får möta Anette som  flyttat till en ny stad och fått en hund som sällskap. Pyton stämmer kanske inte till hundra procent överens med beskrivningen ”Liten ljuvlig valp”, som angavs i annonsen. Istället är han en ganska stor, vild och matglad hund som kan ställa till det på alla möjliga sätt. Men till Pytons försvar måste jag säga att Anette också är till god hjälp; att ta med sig sin valp in i en studsmattehall kanske inte är världens smartaste idé…

Roligt och med fart och fläkt. Snygga illustrationer i turkost, svart och grått på alla sidor lättar upp läsningen. Passar lågstadiet och som lättläst upp till femman.

Bara David

Lina Stoltzbara-david
Rabén & Sjögren 2020
Hcg
164 sidor

Ida har fått vara med och bestämma att de skulle bli familjehem, ta emot ett ”fosterbarn” i sin familj, men det blir inte som hon hade tänkt sig. Hon hade hoppats på en tjej, gärna i sin egen ålder. Den som behövde komma till en ny familj visade sig vara David, en småstrulig tonårskille. Ida vet inte så mycket varken om killar eller om att ha syskon och dessutom verkar mamma och pappa låta David göra lite som han vill. De ser mellan fingrarna med att ha röker. Ibland sitter de och kvällsfikar tillsammans i köket efter att Ida gått och lagt sig. Ida är lite nyfiken på David, men än mer nyfiken är omgivningen. Idas kompisar tycker att han är söt och spännande. David säger inte så mycket och Ida faller flera gånger för frestelsen att snoka lite i Davids rum. Detta ställer till det rejält, men hjälper faktiskt också Ida att förstå David bättre.

Det finns en hel del bra berättelser om familjehem, inte minst Pax-böckerna av Åsa Larsson och Ingela Korsell och Sara Kadefors Billie-böcker. Men de allra flesta skidringar har det placerade barnet i huvudrollen. Bara David fokuserar istället på familjehemssyskonet, Ida.

Det blir en lite besvärlig start för David och den nya familjen. Stoltz berättar realistiskt om konflikter och motstridiga känslor. Språket är klart och flyter på bra. Passar trean till sexan.

Månen, varelsen och jag

Ylva Karlssonmanen-varelsen-och-jag
Illustratör: Sofia Falkenhem
Rabén & Sjögren 2020
Hcf
195 sidor

Månne vill ha sin egen You Tube-kanal men får inte för mamma och pappa. I väntan på att få sin kanal filmar hen sin vardag och berättar om sitt liv. För det är just det Månne vill ha kanalen till: att en gång för alla få berätta hur det är att vara varken pojke eller flicka, att vara hen, en ”ibbis”. Det är nämligen tröttande att börja varje nytt möte med att sätta ner foten och bestämt tala om vem man är. Och ännu jobbigare är det med folk som ifrågasätter. De stora barnen på skolgården som hela tiden frågar om hen har snopp eller snippa. Eller de äldre släktingarna som tycker att det är dags att skärpa sig.

I börja av boken är Månne ett spralligt, glatt och otvunget barn. Hen har sina stöttande föräldrar, många vänner och Månen som vakar över hen. Dessutom har Månne en fantasivärld som är bara hens egen där hen kan gå in och bara vara. Vara helt sig själv, utan att någon frågar. Men vart efter handlingen framskrider mals Månnes goda humör ner av en exkluderande omvärld tills hen hamnar i vad som närmast kan liknas vid en depression.

Det är ett ganska ungt ämne Ylva Karlsson har gett sig på att skildra, men hon gör det med lätt hand och helt ur barnet Månnes perspektiv. Enligt RFSL är ickebinära transpersoner den grupp som mår sämst inom gruppen transpersoner, där den psykiska ohälsan är betydligt större än i övriga befolkningen. När man läser om Månne, ett litet barn som får ta väldigt stora strider, är det lätt att förstå. En så fin och mysig sak som ett luciatåg kan lämna hen utanför, ensam och ledsen.

För att illustrera Månnes oförmåga att helt och fullt älska sig själv dyker ”varelsen” upp. Ett litet äckligt kladdigt väsen skapat ur förtvivlan över att inte få vara den man är.

Det finns såklart en väg ur förtvivlan och ett lyckligt slut i den här berättelsen som är skriven för lågstadiet. Månne försonas med varlsen och får sin kanal. På vägen får vi oss en påminnelse om hur alla vi tillsammans kan bredda vägen och förenkla livet lite för alla som inte är prick inom normen med hjälp av ett inkluderande språkbruk och att i förväg tänka igenom situationer där vi slentrianmässigt delar upp i kön.

Happy place

Elma Bergsland, Yasmin Jamal Ebdella,happy-place
Alicia Grip, Stella Lyckhammar, Pelle Sunvisson

PS Förlag 2020
uHc
247 sidor

En klass åker på skolresa till en enslig skärgårdsö, Lyckön. Ingrid, som tar emot klassen och presenterar sig som ”hållare av ön” berättar att hon kallar den för ”Happy place”. För trots att öns namn egentligen inte har något med lycka att göra, så gör ön folk lyckliga. Och mycket riktigt, Ester, Elias och Joseph, som omväxlande står för berättarperspektivet, märker ganska snart att deras klasskamrater och de medföljande vuxna förändras. De verkar lagvigt glada. De tre huvudpersonerna, som har motstridiga och komplicerade känslor för varandra, drar sig var för sig undan gruppen. De börjar lägga märke till märkligheter: En otäck docka hänger i ett tomt uthus, träden rör sig, gräset verkar vilja attackera.

När så Ingrid blir allvarligt skadad i skogen och hämtad av ambulanshelikopter eskalerar allt. Inte bara växtligheten verkar vilja människorna ont. Även vattnet, luften, mörkret. Elias, Ester och Joseph dras motvilligt till varandra för att försöka rädda det som rädas kan, men det är redan mycket illa. Och sen blir det värre.

Det här är en bok som det tagit mig ett tag att läsa. Handlingen är som är en febrig dröm. Allt är konstigt. Inget är välkänt och därför måste allt processas under läsningen.

Men det är inte bara handlingen som är ovanlig när det gäller den här boken. Även dess tillblivelseprocess är speciell. Författarna är nämligen ett kollektiv bestående av fyra elever och deras skrivlärare som arbetat med boken som ett elevensvalprojekt. När man betraktar boken ur den synvinkeln är den en enastående prestation. Det är också en av få böcker skriven av ungdomar för ungdomar och också därför värd att lyftas.

Eftersom den inte är helt enkel rekommenderar jag den till goda läsare på högstadiet, för de som vill läsa något originellt och utflippat.

En stark nolla

Sara Lövestamen-stark-nolla
Gilla böcker 2020
uHc
268 sidor.

Texas skapar en fejkprofil på Insta för att kunna skriva med André i klassen som han är kär i. Först känns det som en jättebra idé. Det är hans enda chans att lära känna André som uppenbarligen är straight och dessutom tillhör den coola klicken i klassen som aldrig ens märker att Texas existerar.

André är förvånansvärt lätt att få på kroken. Snart delar de båda med sig till varandra av förtroenden som de inte har gett någon annan förut. Och sen vill André träffas. Det är då Texas kommer på den briljanta idén att kontakta tjejen han snott profilbilden av, Hilma, för att be henne dejta André i hans ställe.

Sara Lövestam har skrivit ett förväxlingsdrama för den digitala eran. En roman med lika delar högstadieångest och värme. Hon har dessutom lyckat med det där konststycket som jag skrivit om ofta förut,  att skapa karaktärer som man gärna vill hänga med. Texas är både sammansatt och sympatisk och det är Naomi, som kommer in i handlingen så småningom också.

En stark nolla är en komma-ut-roman, men också en fin samtidsskildring med en mycket bra tonträff. Jag tror att den passar från sexan till nian och jag önskar den många läsare.