Hon vet allt om oss

Kajsa Gordanhon-vet-allt-om-oss
Rabén & Sjögren 2020
Hcg
236 sidor

Corinne byter skola för att för börja på nytt, från scratch. Slippa vara den vars mamma är död, den alla tycker synd om, den som det tystnar omkring när hon går in i ett rum. Men för att det ska fungera kan hon inte avslöja för mycket om sig själv. Inte berätta varför hon flyttade. Eller att hon bor själv med sin pappa. Vilket är det bästa sättet att inte berätta om sig själv? Jo, det är att låta andra berätta om sig.

När Corinne och hennes nya klasskamrater hittar skolkuratorns rum i en del av skolan som är stängd för renovering öppnas en dörr till en ny möjlighet. Corinne tar plats i kuratorns stol och undrar vem som vill börja. Och det visar sig att alla hennes nya vänner på olika sätt har behov av att prata av sig. Till en början går det visserligen lite trögt, men det är som att barnen vänjer sig vid rollerna. Corinne använder sig, medvetet eller omedvetet, av psykologlingo som hon snappat upp från sin psykologpappa, typ: ”Hur tänker du då?”, ”Varför tror du att hon gjorde de så?”, ”Berättade du för henne att du kände så?”. Själv är Corinne skyddad bakom rollen. Skyddad, men ensam.

Det krävs ganska mycket koncentration att hålla de olika personernas berättelser isär och förstå hur de hänger ihop. Det försvåras också av att berättarperspektivet skiftar och dessutom är alla i olika mån opålitliga berättare. De berättar inte alltid sanningen. Alla fem ungdomarna har sina överfulla ryggsäckar att släpa på, sina problem att tampas med, förutom de inbördes relationerna som också leder till en del problem.

Jag tänker mycket på Lin Hallbergs Kompisboken från 2002, som för övrigt kommer i en lätt moderniserad nyutgåva till sommaren, när jag läser. Skillnaden är att Corinne, även om hon studerar sina klasskompisar precis som Klara gör, trots allt är en i gänget. Hon agerar inte osynlig. Hon synliggör kanske inte hierarkier och maktspel på samma sätt som Klara i Kompisboken, men hon blir en katalysator på samma sätt som hon. Det blir både spännande och berörande.

Passar nog övre delen av Hcg-spannet, kanske femman – sjuan, bäst.

Ses vi på måndag?

Johanna Lindbäckvi-ses-pa-mandag
Nypon förlag 2020
uHc
93 sidor

Det som börjar som en väldigt pinsam situation utvecklar sig till ett spännande möte. Joels mamma har glömt föra över pengar när han ska handla till fredagsmyset med lillsyrran. Precis då dyken Elias från årskursen över upp och erbjuder sig att betala. Elias som Joel har lite span på, men som tyvärr har pojkvän.

Det är upptakten till Johanna Lindbäcks lättlästdebut. Det är en stillsam vardagsberättelse med lagom mycket feelgood och kärlekspirr. Den utspelar sig under ett höstlov (läslov heter det ju egentligen men men) och titeln syftar till Joels förhoppning att träffa Elias i skolan måndagen efter lovet.

Språket flyter fint och naturligt. Passar högstadiet och gymnasiet.

Farligt spel IRL

Per Bergfarligt-spel-irl
Nypon förlag 2020
Hcg
21 sidor

Albin är hemma i sviterna efter en allvarlig influensa. Många på skolan har varit sjuka. Nu är han bättre och orkar spela och har kommit helt in i ett nytt, väldigt välgjort AR-spel. Grafiken är så snygg, allt är så verkligt och ännu mer verkligt blir det när han plötsligt upptäcker att han är på sin egen gata i spelet…

Det här är Erebos super-light. En bok som lockar både med datorspel och en läskig clown, vad kan gå fel? Passar som lättläst på mellanstadiet.

Larson har en dålig dag

StefanCastalarson-har-en-dalig-dag
Illustratör: Anna Lagerström
Opal 2020
Bilderbok

Det första som händer Larson när han vaknar är att han trillar huvudstupa av pinnen. Det är ingen bra start. Sen fortsätter dagen i samma stil. Han sätter i halsen, tappar bort en höna och snubblar på en mask. På hans inte längre så tålmodiga hönor kan man ana att detta kanske ändå inte är en engångsföreteelse. Om det beror på att Larson passerat bäst-före-datum, eller om han helt enkelt alltid varit en drummel kan vi bara gissa oss till. Hönorna, med vackra namn som Dolores, Mirabelle och Jasmin fnissar, stönar, suckar och ilsknar till.

Börjar våra barnboksgiganter, Gustavsson i När Prinsessor går på äventyr och nu Casta, lacka ur på patriarkatet? Jag anar en trend. passar för bilderboksälskare från tre år och uppåt.

Röd zon

Magnus Nordinrod-zon
Illustratör: Lars Gabel
Berghs 2020
uHc
119 sidor

Så spännande det blir när Varelserna-duon Nordin och Gabel återigen slår sina påsar ihop för att skriva dystopi. Och hur rätt i tiden landar den inte, mitt i pågående pandemi! Precis som Familjen av Cecilia Lidbeck som jag skrev om för ett tag sedan är detta en bok som plötsligt fått en helt ny och skrämmande aktualitet.

Jag tror att böcker om pandemier kan fungera på två sätt nu. Dels som ett sätt att förstå samtiden, men också som ett sätt att relativisera eländet. Och med Röd zon blir det som i det senare fallet, för så illa som Joel har vi det trots allt inte. Han är ensam överlevande kvar i den karantänzon som kallas Zon B och som består av Vasastan och Norrmalm. För allt han vet kan han vara den enda överlevande i hela Stockholm eller i hela världen och i snart ett år har han klarat sig själv på de övergivna affärernas varulager och den oändliga boksamlingen i stadsbiblioteket på Sveavägen.

Men en dag förändras allt. En röd ballong svävar överbarriären från Zon B, Östermalm och Gärdet. Det finns någon mer som lever.

Särskilt spännande är boken att läsa för mig eftersom den utspelar sig i mina nya hemkvarter. Joel bor i ett ”studenthotell”, jag föreställer mig att det är Generator i närheten av stationen där jag själv bott. Han hänger Vanadislunden som ligger ett stenkast från min arbetsplats Matteusskolan. Han bunkrar Stephen King-böcker i ”Vasa bookstore” som inte finns än, men i framtiden.

Jag tror dock inte att man behöver bo i Stockholm för att roas av denna nya serie där Röd zon är första delen. Allt talar för att den kommer att bli minst lika populär som föregångaren Varelserna, som älskades av läsare långt utanför skådeplatsen Gotland. Den är, åtminstone denna första bok, betydligt mindre splatterblodig än Varelserna. Precis som Varelserna är den nya serien tonårsklassad men jag tror att den kan läsas från fyran och uppåt. Den kommer också att vara ett fint tillskott som lättläst på högstadiet.

Ella och alla djuren

Matt Haig
Alfabeta 2020ella-och-alla-djuren
Hcf
241 sidor

Ella besitter en fantastisk förmåga. Hon kan nämligen tala telepatiskt med djur. Inom familjen kallar de det ”Talangen” och de försöker att hålla Ellas förmåga hemlig. För det finns de som är beredda att utnyttja Talangen för sina egna syften och som inte väjer för att gå över lik för att nå sina mål.

Tyvärr uppstår ideligen situationer då Ella, trots att hon lovat sin pappa att inte göra det, lyssnar på djuren och hjälper dem. Eller att hon måste ingripa för att rädda någon. Dessutom påstår mormors synska skäggagam Platon att det är absolut livsviktigt att Ella tränar upp sin förmåga. Så vem ska hon lyda, pappa eller mormor? Dessutom älskar Ella djur, alla djur, även de äckliga och hon vill gärna prata med dem och hjälpa dem.

Den här boken är i första hand en högläsningsbok som passar från tvåan. Men den kan så klart även gå för väldigt duktiga läsare från samma ålder och uppåt.

De dödas resa

Lena Arrode-dodas-resa
Opal 2020
Hcg
96 sidor

Jag känner mest Lena Arro som bilderboksförfattare, men hennes andra stora författargren är spökhistorierna. Till exempel i serien om Mirja och Marie. 2017 kom Från Döda fallet till Ales stenar : platser med (spök)historia och detta är en bok som är lite grann i samma anda. Den bygger på ”verkliga” skrönor och faktiska platser, men kring det väver Arro en ruskig spökberättelse om en ung person som en natt av kärlekssorg råkar förirra sig ner i Färjekarlens eka och blir utskickad på uppdrag i tid och rum av honom. Det ena värre än det andra.

Det blir aldrig mer än lagom läskigt och jag tror att den kan passa goda läsare från trean.

Tio små blommor

Emma Virketio-sma-blommor
Illustratör: Ida Björs
Lilla Piratförlaget 2020
Bilderbok

När vårsolen ler mot oss utanför fönstret och året första blommor tittar upp i parker och rabatter kan väl inget passa bättre än en vacker bok om blommor. Särskilt i dessa dagar när många måste hålla sig inomhus piggar en bok som doftar sommarhus och ger en försmak av semester upp. Vi behöver alla saker att se fram emot och varför inte ta ut lite sommarglädje i förskott?

Virke och Björs nya bok är ett konstverk från pärm till pärm, inklusive det vackra orangea klotbandet. Alla detaljer är genomtänkta, från den lilla ”rollistan” över de deltagande blomstren på pärmens tapet, via livet som försiggår i bakgrunden på varje bild, till hur den lagade vasen sakta läcker över bakpärmens tapet. Det gör att det finns många fler berättelse att uppleva här än den rimmade räknesaga som är bokens första uppsåt.

Illustrationerna täcker hela uppslagen i fylliga färger. Texten är handtextad i stor stil och utgörs av enkla rim i räknesagans klassiska upplägg: ”Sju små blommor stod i en vas. En la faster på sitt kex. Och sen var dom bara…”. Virke och Björs bjuder dessutom på en extra twist på slutet, när vasen är tom så när som på vatten finns fortfarande ett litet drama kvar att skildra.

Det är underbart när bilderbokskonstnärer ger en något man inte visste att man behövde. Efter att ha läst Virke och Björs känns en räknesaga om sommarblommor som en lika absolut nödvändighet som en räknesaga om tio vilda hästar med underbara namn som Dandy och Pistage. Den här boken passar i förskolan och på lågstadiet eller för alla som gillar rim och bilderböcker.

Louisianas väg hem

Kate di Camillolouisianas-vag-hem
Lilla piratförlaget 2018
Hcg
196 sidor

Jag älskade, alltså verkligen älskande, Raymie Nightingales stora plan som jag skrev om på BokLus när den kom på svenska 2016. Två år senare kom den fristående uppföljaren som jag missade på grund av att jag då hade fullt upp med att läsa böcker för gymnasieelever. Men i augusti kommer Här är Beverly, den tredje delen om det tre fantastiska vännerna som möts i den första boken, och då kändes det givet att ta tillfället i akt att läsa boken om Louisiana innan dess. Och vilken tur att jag gjorde det! För vilken fin, tröstande, sorglig och enastående läsning det var.

Louisiana Elefante är en av de två flickorna vi och Raymie lär känna på drillskolan i den första boken. Hon bor med sin farmor som lever i ständig skräck för barnhemmet. Hennes föräldrar är döda, hon har aldrig träffat dem, men de var trapetsartister, de berömda ”De flygande Elefantes”.

Louisianas väg hem börjar när hon mitt i natten tvingas ur sängen av sin farmor som hävdar att räkenskapens dag är kommen, timmen är slagen och de måste ge sig av. De kör hela natten och en bit in på dagen och då drabbas farmor av akut tandvärk. Farmor, som annars är en fena på att le, lura och snacka sig igenom alla typer av situationer faller handlöst inför smärtan och Louisiana måste ta över. Det är någonstans där den börjar, Louisianas väg hem. Som är hennes väg mot att bestämma vem hon är och var hon ska vara.

Precis som i Tigern är  spelplatsen ett motorvägsmotell och precis som i Tack vare Winn-Dixie  möter Louisiana många fantastiska människor som hjälper henne i den totala utsatthet som hon hamnar i. Och det är också en skillnad mor Raymie-boken: där var flickorna så mycket mer utlämnade åt sig själva och varandra och löste allting tillsammans. Här finns det några pålitliga vuxna som hjälper till. Vilket kanske är tur, annars hade berättelsen nog blivit för sorglig. Nu är den en perfekt blandning och sorg och hopp.

Kate di Camillo är en gudabenådad författare, av ALMA-klass. Enda anledningen till att hon inte skulle få priset är att hon inte behöver det: hon är redan läst och älskad och det med rätta.

Nu ser jag så mycket fram emot bok tre i augusti!

Sherlock Bones och jakten på diamanten

Renée Tremlsherlock-bones-och-jakten-pa-diamanten
Nypon förlag 2020
Hcf, tecknad serie
268 sidor

Ett skelett efter en australiensisk grodmun som löser mysterier med hjälp av sin bästa vän, en uppstoppad blå parakit, och en levande tvättbjörn som hamnat på museet av misstag, det är tillräckligt skruvat för att man måste tycka om det.

En blå diamant blir stulen på det Naturhistoriska museet. Nattvakten uppträder misstänkt men vissa tror att det är ett spöke som har tagit diamanten. Sherlock Bones ger sig up på jakt efter gåtans lösning och har god hjälp av den uppstoppade parakiten Watts, som är riktigt smart trots att han är död sedan länge. En motvillig vänskap uppstår också med tvättbjörnen Milly som visar sig vara bra att ha till hands i mysterielösandet.

Den här boken passar serieälskare på lågstadiet. Det är ganska lite text, så trots sitt knubbiga format går det ganska snabbt att ta sig igenom boken. Jag är lite frågande till varför den här boken är Hcf-klassad, den borde vara uHci.