Strandhäxan

Strandhäxan
Rabén & Sjögren 2025
uHc
204 sidor

I det fiktiva österlenska fiskeläget Kilavik är legenden om Strandhäxan en levande myt. I synnerhet som att unga män regelbundet försvinner spårlöst, och med ouppklarade fall är det svårt att inte tro på sagor. Senast var det Toras storebror Ville och hans vän Selim som försvann, nu närmar sig ettårsdagen och det river upp sår hos hela familjen. Tora och hennes bästis Esther har inte gett upp hoppet, de driver en egen utredning om försvinnandet, men emellanåt känns det hela både hopplöst och barnsligt för Tora.

Nu kommer det en ny person till skolan. Hen heter Dino och ska gå i Toras och Esthers klass. Hen och hens mamma har flyttat in i ”punchverandan”, det stora kråkslottet nere vid vattnet, även känt som Strandhäxans hus, eftersom många kallade Dinos mormor, som bodde där innan, för strandhäxa och var rädda för henne. Samtidigt, i en annan del av Kilavik, jagas Hannes av konstiga drömmar och märkliga tecken. Han blir allt mer övertygad om att Strandhäxan, fastän han verkligen inte tror på sånt egentligen, är ute efter honom.

Åsa Avdic, som skrivit ett par romaner innan, debuterar här som ungdomsboksförfattare. Det är en ganska nätt och lättläst bok som kan passa alla som lämnat Ingelin Angerborn bakom sig, men vill fortsätta läsa i mysrys genren. Precis som Angerborns böcker innehåller den en precis lagom mängd oförklarligheter och ett ouija-bräde spelar en avgörande roll. Men ondskan som finns i den här romanen är på riktigt och slutet blir inte lyckligt. På vägen får vi möta de vanliga problemen i unga människors vardag: vänskap, jobbiga föräldrar och lite kärlek. Passar högstadiet.

När vi var monster

Jennifer Niven
Gilla böcker 2025
uHce
390 sidor

Jennifer Niven är en författare som kan sitt hantverk och som alltid skriver böcker som berör, med tunga och angelägna ämnen. Hon har gjort sig ett namn med flera välkända titlar på svenska: Som stjärnor i natten (2015) om psykisk sjukdom Vända världen rätt (2017) om mobbing och obesitas och Andetag (2021) om föräldrars skilsmässa. Och alltid, alltid om kärlek. Nu har Niven målmedvetet tagit som an den på boktok så hajpade genren ”dark akademia”. I När vi var monster finns alla beståndsdelar på plats från början: en internatskola, en utvald grupp begåvade ungdomar från olika samhällsklasser, ett kråkslott till hus, en mörk skog, ett mord som annonseras redan i första meningen och en karismatisk ledare som håller i dirigentpinnen med fast hand mot undergången.

Det är inte det att det inte är bra, Niven kan som sagt skriva och skriva spännande. Jag hade bara önskat att hon lite mindre tydligt plockat alla sina ingredienser från portalverket inom dark akademia, Den hemliga historien (Donna Tartt,1993). Huvudpersoner är Effy och Arlo, som två år tidigare haft en spirande kärlekshistoria, som fick ett abrupt slut när Arlo slutade på skolan för att istället bo med sin familj och ghostade Effy. Sedan dess har saker hänt, bland annat en drunkningsolycka där Arlos bästis dör och Arlo tar på sig skulden för dödsfallet. Effy å sin sida är i princip föräldralös sedan hennes pappa berusad körde bilen in en bilolycka som dödade hennes mamma. Hon har därför lidit dubbelt av att bli övergiven igen. Nu är pappan släppt ur fängelset. Är förlåtelse möjlig? Kan Effy förlåta sin pappa? Förlåta Arlo för att han försvann? Kan Arlo förlåta sig själv för att hans kompis drunknade?

Förutom Effy och Arlo finns ett antal andra ungdomar, var och en med sitt trauma, och det framkommer så småningom att detta inte är en slump. De har inte bara blivit utvalda till det sägenomsusade ”Januaripasset” tack vara sina konstnärliga begåvningar, utan också på grund av sina trauman. Ledaren för Januaripasset, den världskända författaren, skådespelare och regissören Meredith Graffam, framstår redan från allra första början som totalt gränslös och helt olämplig att vistas i närheten av ungdomar eller andra människor över huvud taget. Vidden av hennes galenskap nystas upp efterhand och leder så småningom till hennes död.

Det finns flera spännande ingångar i boken. Dels tankarna kring förlåtelse, att leva vidare med eller utan att förlåta sig själv och andra som jag nämnde ovan. En annan är ”L’appel du vide”, en tanke som fascinerar Effy mycket. En slags dragning till tomhet eller olycka som inte är förknippad med dödslängtan utan tvärt om med viljan att leva. En andra önskan hade varit att Niven stannat mer vid, och borrat sig djupare ner i, dessa filosofiska frågor istället för att dra ut sina romanfigurer på en genretypisk nattlig jakt i skogen. Men med det sagt är detta en toppenbok för alla som har hört talas om Den hemliga historien men inte riktigt mäktar med att läsa den riktigt än. Passar högstadiet och gymnasiet.

Blodlunden

Blodlunden är Sara Engströms andra roman. Här möter vi Malva som sålts av sina skuldsatta föräldrar för att tjänstgöra i borgen Frykhem. Hon ska assistera trädgårdsmästaren Corinne och kanske kommer hennes tjänster att behövas i den fruktade och mytomspunna Blodlunden. Några månader tror Malva att hon ska vara i Frykhem, sen borde skulden vara betald, och hennes föräldrar behöver henne till skörden. Men ganska snart går det upp för henne att de som kommer in i Frykhem, de kommer inte ut igen…

Det finns en omedelbarhet i Englunds prosa som gör att jag slungas rakt in i berättelsen. Jag är helt närvarande i den grymma värld som hon målar upp.. Det är typ 1700-tal, livet är hårt för de fattiga och maktlösa. ”Ingen älskar i olydig flicka” är Malvas mantra, som hennes mamma nogsamt piskat in i henne, ändå går hon hela tiden över gränsen för att få veta mer om Frykhems hemligheter. Det är spännande läsning, men också makaber. Englund sparar inte på de otäcka detaljerna jag blir lika nyfiken på blodlundens mysterier som Malva.

Blodlunden är första fristående delen i serien ”Verser ur mörkret”. Passar högstadiet och gymnasiet. Plus för det blodröda snittet!

Aldrig förstå aldrig förlåta

Lina Stoltz
Rabén & Sjögren 2023
uHc
127 sidor

Vad händer när du plötsligt i tonåren får reda på att din pappa suttit i fängelse? Och att han dessutom gjort det för ett vidrigt brott som en gruppvåldtäkt? Det är vad Lina Stoltz nya ungdomsroman handlar om. Vi kastas rakt in i handlingen då Lina sitter i en bil med sin brorsas kompis Anton, som råkar försäga sig. Han tror ju så klart att Savanna redan vet, men ville ändå inte ta upp det känsliga ämnet. Det visar sig att många på den mindre orten där Savannas familjen bor vet, men inte Savanna. Till och med hennes pojkvän Dante.

Lina Stoltz är en författare som i sina egna böcker alltid tar upp livsomstörtande förändringar, till exempel i Bara David eller Flytten. Hon har också ägnat sig mycket åt att göra lättlästversioner av andras verk, och att hon specialiserat sig på lättläst märks här. För fastän detta är en bok som ges ut som en helt vanlig ungdomsbok är den att betrakta som lättläst. Det svåra i boken blir innehållet, mörkret och de stora känslorna.

Savanna kan som redan titeln berättar inte förlåta sin pappa. Och hon kan inte heller förstå sin mamma som valt pappan och hon känner sig sviken över att ingen berättat för henne. En nätt liten roman med en avgrund mellan pärmarna. Passar högstadiet och gymnasiet

Kärleken är att jag vill att du finns

Oskar Kroon
Brombergs 2021
uHce
254 sidor

En bil kraschar in i en flock vildsvin en vacker sommarkväll i Skåne. En pappa hamnar i koma och en hund springer bort. Utan pappa och utan hund är det liksom ett helt nytt liv, nya förutsättningar. Det känns om efter Big Bang. Allt måste startas om i Werners liv. När skolan börjar känns allt poserande och alla tuffa roller helt passé. Allt känns meningslöst. Åtminstone tills Zadie dyker upp. Eller dyker upp och dyker upp. Hon har nog funnits där hela tiden, men hon har aldrig någonsin intresserat sig för Werner. Han har ju varit likadan som alla andra. Men nu har något hänt.

Det är så få ungdomsböcker som kommer ut i dessa dagar. Jag lyfter dem som rara klenoder och hoppas att de ska ge mig det jag vill ha: en äkta berättelse som håller hela vägen genom stämningar, tonfall och känslor. Det gör det tyvärr inte här. Det blir lite tjatigt, Werner tuggar om saker för många gånger, man förstår aldrig ungdomarnas passion för varandra eftersom ingen av dem framställs som särskilt attraktiv. Porträttet av mamman bottnar aldrig, hon blir mest en tokig filur i kanten som döpt alla i sin närhet (hunden och alla sina tre barn) efter poeter och som tror att allt kan åtgärdas med poesi. Werners förhållande med henne känns lika kärlekslöst som det med de två tvillingsyrrorna som aldrig blir något annat än skärmberoende bifigurer.

Boken har fått beröm i recensioner för sina realistiska sexskildringar. men jag vet inte jag. Jag tycker mest att sexet känns frånstötande, som något man verkligen inte vill hålla på med. Men det kanske är realistiskt för någon.

Detta är en bok för verkligen läsvana och känsliga ungdomar i högstadieåldern.

Det värsta har redan hänt

Marta Söderberg
Gilla böcker 2021
uHc
102 sidor

Vad är det värsta som kan hända? Och vad tar man sig till när det redan hänt? Marta Söderbergs nya bok skälver av återhållna känslor.

Bianca tar sommarjobb på en städfirma. Hon hamnar i arbetslag med John som till en början är skeptisk till flickan från villaförorten. Bianca är bortkopplad från allt: mamma och pappa, vänner, skolan. Det enda hon känner är skuld över ett mörker som det inte går att prata om.

Marta Söderberg debuterade med Sista chansen 2009 och detta är hennes femte ungdomsbok. Det är närmast en kortroman, men trots den ringa textmängden lyckas författaren få in oerhört mycket mellan (de för övrigt väldigt snygga) pärmarna. Berättelsens huvudtema är förlusten av ett syskon och avgrunden av sorg som det skapar i familjen. Biancas känsla av skuld – det var hon som skulle passat sin lillebror. Hennes tankar kring att vara adopterad, ett andrahandsval, en som inte passar in och inte är lik. Dessutom ett triangeldrama som slutar i mord som Bianca studerar från håll och som blir en katalysator för hennes egen sorg och skuld. Och den spirande vänskapen mellan henne och John och den läkningen som det för med sig att få sätta ord på sina känslor.

Passar högstadier och gymnasiet.

Recept på galenskap

Dita Zipfel
Lilla piratförlaget 2021
uHce
192 sidor

Lucie är i desperat behov av pengar eftersom hon vill rymma till Berlin för att bo hos sin mammas före detta sambo Bernie som hon saknar. Dessutom har det blivit helt olidligt hemma sedan mammans nuvarande sambo Michie flyttat in med sina visdomsord, mjukisbrallor och veganism. Därför blir hon glad när hon hittar någon som vill betala 20 euro i timmen för hundpromenader. Och eftersom läget är desperat drar hon inte heller öronen åt sig när det visar att det inte finns någon hund. Uppdraget verkar istället vara att skriva ner några konstiga recept åt den halv- (eller hel-)galna gubben Klinge.

Det här är en högs originell och lite tokig bok med spretiga illustrationer och handtextade inslag som bryter av texten. Den tar upp teman som att få vara sig själv att bejaka galenskapen i livet. Den skildrar också hur barn påverkas av föräldrars val och kan hamna ganska mycket i kläm på grund av dem. Berättelsen följer Lucies tankegångar och ibland kastas vi hastigt hit och dit i texten, det kan kanske vara lite klurigt att hänga med, så den är trots det nätta omfånget och illustrationerna inget för den läsovane.

Ett klart plus är de roliga recepten som finns med, jag hade gärna sett fler av dem. Jag tänker provlaga både Ghoulacamole och Livets/Dödens Rösti. Passar läsare på högstadiet som är hyfsat läsvana och öppna för galenskap.

Ensamvargar

Fastän Katarina Kieris nya ungdomsbok är en ganska vemodig historia så blir man ändå så glad av att läsa den, för den är så bra. Kieri skriver så fint. Det är ett berättande som närmast kan beskrivas som stillsamt, men som ändå rör vid de mörkaste djupen och vid den spirande glädjen. Ett riktigt gott hantverk helt enkelt.

Vi får i vartannat kapitel följa Martin och Sasha som berättar i första person. De lever ganska besvärliga liv, beroende på att de har en del jobbiga vuxna i sin tillvaro. Men det finns också bra vuxna ikring dem och de hanterar sina flackande liv väldigt kompetent. De navigerar mellan olika hem och olika vuxnas olika ståndpunkter, tar sig fram och håller sina huvuden högt, var och en på sitt håll. Det är de som är ensamvargarna. Inte för att de direkt gillar att vara ensamma, utan kanske snarare för att de inte krusar några halta höns. De gör sig inte till för att vara med, de går sin egen väg.

I utkanten av den enes synfält skymtar den andre fram, och vi läsare förstår att så småningom måste dessa bådas vägar korsas. Det tar dock längre tid än vad man från början tror.

Den här boken kommer att leva kvar länge hos mig, tack vare sina fint tecknade personporträtt. Inte bara Martins och Sashas, utan också de runt omkring dem. Till exempel Martins farmor, översättaren, som tonar fram som typisk för den nya tidens barnboksfar- eller morförälder. Likt exempelvis Charlotte i Jenny Jägerfeldts böcker om Sigge eller Elin Eks Biggan och Göran i Athena-böckerna, är hon ingen tant som sitter i en gungstol med bullar och stora famnen redo. Den här sortens far- och morföräldrar är 40-talister som inte är färdiga med karriären och som är sanningssägare snarare än tröstare. Jag tror att vi kommer att se fler av dem framöver.

Passar sjuan-ettan på gymnasiet.

Det är någonting som drar i mig

Elin Persson
Bonnier Carlsen 2021
uHc
121 sidor

Andréa har växtvärk. Inte fysiskt, men själsligt. Hon växer ur sitt barnjag, sin uppväxtort, sin barndomsvän. Plötsligt ser hon på saker med andra ögon. Längtar bort från det sjaviga hemmet där hennes sjukskrivna mamma sitter instängd bland damm och odiskade filskålar. Och plötsligt är skillnaden mellan vad bästisen Anja har: nya kläder, smycken, öppen planlösning, för mycket att stå ut med. Hon dras bort från Anja och mot hennes bror Danne. Han är äldre och spännande. Kanske är det han som kan se henne. Att hon är speciell och en alldeles egen person. Hon träffar också Alex som är några år äldre och drar runt i en epa.

Det är en tunn liten bok fylld av mörker som Elin Person gett ut efter succén med De afghanska sönerna 2020. Bokhandelns rekommendation är 15+, men huvudpersonen Andréa verkar snarare vara en förvirrad tjej i 12-13 årsåldern, så jag tycker att den passar bättre i sexan-sjuan. Det är diskbänksrealism i småstadsmiljö. Tiden är troligtvis 80-tal, det är strassörhängen som skvallrar om det. Och så klart avsaknaden av mobiltelefoner och sociala medier.

Det är en helt okej ungdomsbok som Persson har skrivit. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra: varför just den här? När jag vet vilket oerhört smalt nålsöga det är att bli utgiven på ett stort förlag som Bonnier Carlsen, och vet vilka travar av ungdomsböcker som aldrig blir utgivna. Det är så klart fel av mig, orättvist att bedöma en bok på de premisserna. Men för mig är detta en typisk mellanbok, inget särskilt, inget jag inte hade kunnat vara utan. Inget som världen inte hade kunnat vara utan. Så jag är nyfiken på hur resonemanget gick när man valde att de ut just denna, när just den passerade nålsögat.

Koppla ner

Keren Davidkoppla-ner
Argasso 2020
uHce
130 sidor

Esther är väl varken mer eller mindre beroende av sin mobiltelefon än andra i hennes omgivning. Enda skillnaden är kanske att hon har sin syster och sin pappa i USA och mobilen är en viktig länk för att kunna kommunicera med dem. När det dyker upp en lite  mystisk entreprenör på skolans morgonsamling och utmanar hela Esthers årskurs att klara sig utan sina telefoner i sex veckor antar hon utmaningen. Priset är 10 000 kronor och Esther behöver pengarna för att kunna åka och hälsa på systern och pappan i New York. Men att klara sig utan mobilen innebär så mycket mer än att inte kunna messa och ringa (faktum är att de får en enkel inbytesmobil för att kunna göra just det), det innebär att lämnas utanför hela det sociala spelet på skolan. Färre än väntat vågar vara med och avhoppen duggar tätt. Ska Esther uthärda? Och vad har entreprenören egentligen i kikaren?

Jag tycker att detta var en lättsam och inkännande berättelse om hur denna lilla manick, mobiltelefonen, blivit allt mer essentiell i våra liv. Den borde också kunna ge upphov till vidare diskussioner och reflektioner av ens eget beteende kring mobilen och sociala medier. Det är inte bara ungdomarnas mobilberoende som problematiseras i boken, utan även Esthers mammas ständiga uppkoppling. Och boken tar också upp de positiva sidorna med sociala medier: till exempel att på ett enkelt sätt kunna ha kontakt med en nära släkting i ett annat land. Argasso skriver lättlästa böcker och den här passar från årskurs 5  eller 6 upp till nian.