Profetian om Beatrice

Kate DiCamillo
Illustrationer: Sophie Blackall

Kate DiCamillo är en underbar historieberättare. Det har vi varit varse ända sedan hennes första bok på svenska, Edward Tulanes fantastiska resa (2008). Både den och Sagan om Despereaux : som är berättelsen om en mus, en prinsessa, litet soppa samt en trådrulle som kom strax efter, har varit högläsningsfavoriter på många skolor. Jag är djupt förälskad i hennes mer realistiska svit om de tre flickorna som träffas som Ide Nees drillelever i Raymie Nightingales stora plan. Med Profetian om Beatrice är hon tillbaka i sagans värld. Men det är återigen en flicka, ett utsatt men starkt barn, som står i centrum.

Barnet är Beatrice, som hittas av munken Edik, sjuk, förvirrad och utan minnen. Som vanligt är djur centrala i Kate DiCamillos berättelser. Här är det en get, Answelica. Hon har tänder som är ”en spegel av hennes själ – stora, vassa och obevekliga”. Answelica är både folkilsk och våldsam, munkarna tror att hon är besatt av en demon. Geten bestämmer sig för att beskydda Beatrice, leda henne, eller följa henne dit hon går.

Men alldeles enkelt är det inte, för kungen är ute efter Beatrice. Det existerar nämligen en profetia som gör gällande att hon ska avsätta honom. Det krävs flera tursamma möten och modiga själar innan profetian lyckligen kan uppfyllas. Möten, kärlek och trofasthet mellan människor och djur är ett annat välkänt tema hos DiCamillo, liksom vindlande resor, så även här.

Det här blir en fin bok för högläsning från tvåan och uppåt. Den är också luftigt satt med ganska korta kapitel vilket underlättar för egen läsning i låg- och mellanstadiet. De stämningsfulla svartvita illustrationerna och vackra anfanger förhöjer känslan av medeltida saga.

Tidernas djur

Elin Ruuth
Illustratör: Johanna Magoria

Om djur i historien handlar denna lite annorlunda rimmade bilderbok av Elin Ruuth och Johanna Magoria. Djuren är historiska på lite olika sätt. Några är kända, som hunden Laika, hästen Marocco, lammet Dolly eller späckhuggaren Keiko. Andra är historiska i betydelsen utdöda, som dronten och pungvargen. Ytterligare ett gäng är mer kända som viktiga under en särskild tidsperiod, dit hör till exempel de loppspridande pestråttorna och Egyptens mumifierade katter.

Varje djur får ett uppslag med helsidesillustration och en dikt i två strofer. Rimmen ligger riktigt fint i munnen och är lätta att läsa högt. Illustrationerna är utsökta, i fylliga, lite dova färger.

Passar främst på lågstadiet, även om ämnet kan fascinera också äldre elever.

Min supersmarta mobil

Linda Skuggemin-supersmarta-mobil
Hcg
B.Wahlströms
136 sidor

Min supersmarta mobil är andra boken i serien ”Junos vlogg” (första delen Kaos och katastrofer kom 2019 och det kommer en till del, Sjukt pinsamt, i år). Jag har dragit mig lite för att hugga in på serien för jag var inte så förtjust i Skugges Hcf-serie om konståkningsklubben, även om jag sympatiserar med idén om en bokserie om konståkningstjejer. Nåväl. Detta är väl lite i samma stil: lättsam och snabbläst underhållningslitteratur med mycket nutidsigenkänning. Bärande teman är föräldrar som vill ha mobilförbud, känslan av att vara annorlunda och missförstådd och närheten till en bästa vän.

I den här boken är det dag-sommarkollo på 4H-gården. Juno och Fairy trotsar lägrets mobilförbud och vloggar i smyg. Insprängt i texten finns dels vloggarna i manusform med mer eller mindre obegripliga kommentarsfält på slutet och några recept att frestas av och baka.

Passar från trean till femman.

Ella och alla djuren

Matt Haig
Alfabeta 2020ella-och-alla-djuren
Hcf
241 sidor

Ella besitter en fantastisk förmåga. Hon kan nämligen tala telepatiskt med djur. Inom familjen kallar de det ”Talangen” och de försöker att hålla Ellas förmåga hemlig. För det finns de som är beredda att utnyttja Talangen för sina egna syften och som inte väjer för att gå över lik för att nå sina mål.

Tyvärr uppstår ideligen situationer då Ella, trots att hon lovat sin pappa att inte göra det, lyssnar på djuren och hjälper dem. Eller att hon måste ingripa för att rädda någon. Dessutom påstår mormors synska skäggagam Platon att det är absolut livsviktigt att Ella tränar upp sin förmåga. Så vem ska hon lyda, pappa eller mormor? Dessutom älskar Ella djur, alla djur, även de äckliga och hon vill gärna prata med dem och hjälpa dem.

Den här boken är i första hand en högläsningsbok som passar från tvåan. Men den kan så klart även gå för väldigt duktiga läsare från samma ålder och uppåt.

Louisianas väg hem

Kate di Camillolouisianas-vag-hem
Lilla piratförlaget 2018
Hcg
196 sidor

Jag älskade, alltså verkligen älskande, Raymie Nightingales stora plan som jag skrev om på BokLus när den kom på svenska 2016. Två år senare kom den fristående uppföljaren som jag missade på grund av att jag då hade fullt upp med att läsa böcker för gymnasieelever. Men i augusti kommer Här är Beverly, den tredje delen om det tre fantastiska vännerna som möts i den första boken, och då kändes det givet att ta tillfället i akt att läsa boken om Louisiana innan dess. Och vilken tur att jag gjorde det! För vilken fin, tröstande, sorglig och enastående läsning det var.

Louisiana Elefante är en av de två flickorna vi och Raymie lär känna på drillskolan i den första boken. Hon bor med sin farmor som lever i ständig skräck för barnhemmet. Hennes föräldrar är döda, hon har aldrig träffat dem, men de var trapetsartister, de berömda ”De flygande Elefantes”.

Louisianas väg hem börjar när hon mitt i natten tvingas ur sängen av sin farmor som hävdar att räkenskapens dag är kommen, timmen är slagen och de måste ge sig av. De kör hela natten och en bit in på dagen och då drabbas farmor av akut tandvärk. Farmor, som annars är en fena på att le, lura och snacka sig igenom alla typer av situationer faller handlöst inför smärtan och Louisiana måste ta över. Det är någonstans där den börjar, Louisianas väg hem. Som är hennes väg mot att bestämma vem hon är och var hon ska vara.

Precis som i Tigern är  spelplatsen ett motorvägsmotell och precis som i Tack vare Winn-Dixie  möter Louisiana många fantastiska människor som hjälper henne i den totala utsatthet som hon hamnar i. Och det är också en skillnad mor Raymie-boken: där var flickorna så mycket mer utlämnade åt sig själva och varandra och löste allting tillsammans. Här finns det några pålitliga vuxna som hjälper till. Vilket kanske är tur, annars hade berättelsen nog blivit för sorglig. Nu är den en perfekt blandning och sorg och hopp.

Kate di Camillo är en gudabenådad författare, av ALMA-klass. Enda anledningen till att hon inte skulle få priset är att hon inte behöver det: hon är redan läst och älskad och det med rätta.

Nu ser jag så mycket fram emot bok tre i augusti!