Den argentinska bilderbokskonstnären kommer med sin andra bok på svenska, en småbarnsbilderbok som handlar om blickar och seende, att se och bli sedd, att titta, blunda och upptäcka. Den spanska titeln A simple vista har fått en, så vitt jag kan bedöma, fin översättning av Rasmus Pettersson.
Vi möter en flicka med en lysande röd frisyr som står som en kvast på huvudet. Hon sällskapar med en jättelik isbjörn. De rör sig genom ett sparsmakat, stiliserat landskap, över sidor i dova eller jordiga färger. Det röda håret står ut som en flagga på bilderna, en flagga som signalerar: här är jag! Se mig! Och isbjörnen ser; flickan känner sig sedd och har någon att själv se och spegla sig i.
Yael Frankel besöker årets Litteralund-konferens i april. Passar förskoleklass och lågstadiet.
David Levithan Lilla Piratförlaget 2023 Hcg 210 sidor
Lagom till ”Banned books week” kom En förbjuden bok av David Levithan ut på Lilla Piratförlaget. I Sverige känner vi David Levithan i första hand som ungdomsboksförfattare. Hans Jag, En läses på både svenska och engelska i många skolor. I den möter vi en person utan kropp, som varje dag sätter bo i olika mänskliga kroppar och därigenom får vi flera olika perspektiv på berättelsen. I den här berättelsen för lite yngre barn – mellanstadieåldern – får vi besöka tre olika berättarplan, men här är de skilda åt i tid och/eller rum och först i slutet förstår vi hur de alla tre hänger ihop.
I den första berättelsen möter vi Donovan, som fått med sig en bok hem av sin älskade lärare Mr Howe. Donovan slänger boken lite slarvigt på köksbänken och säter sig att kolla på tv, något han senare får ångra. För det som händer är att Donovans mamma tar boken och gör som hon alltid gör, hon läser slutet först. Där ser hon en mening hon inte gillar. En mening som kan tolkas som att de två huvudpersonerna i boken (som är pojkar i mellanstadieåldern) är homosexuella. Det tycker hon är högst olämpligt, därför beslagtar hon boken och nästa dag beger hon sig till skolan för att protestera mot bokvalet.
I nästa berättelse får vi möta Gideon, en tafatt kille som inte är så särskilt bra på något annat än ordlekar och att samla på sköldpaddor. En dag börjar en ny kille i hans klass, och i den här delen av boken får vi en klassisk boy-meets-boy-berättelse, en historia Donovans mamma definitivt inte hade gillat.
Den tredje delen är själva boken ”Äventyrarna”, den som Donovan lämnar på köksbänken. Det är en överdrivet actionspäckad berättelse om två killar och en tjej som jagar superskurkar i bästa James Bond-stil.
Till en början gör de tre olika nivåerna boken lite svåråtkomlig. Det tar tid att tränga in i tre olika berättelser som varvas i tur och ordning i ganska korta kapitel. Språket är inte precis svårt, men inte heller på något sätt förenklat och resonemangen kring varför mamman vill förbjuda boken och varför (de flesta) barnen i klassen vill läsa den, är ganska avancerade. Därför lämpar sig En förbjuden bok i första hand för högläsning eller goda läsare i mellanåldern.
Det går inte att bortse från att boken är en stridsbok, brukslitteratur skulle man kunna kalla den, snarare än skönlitteratur för sin egen skull. Man får en intressant inblick i processen med att förbjuda böcker i amerikanska skolor och man får gott om argument för att tala emot förbjudandet av böcker och på det sätten är den ytterst läsvärd.
Lena Sjöberg har nu gett ut ett litet knippe diktböcker för barn och unga, alla vackert illustrerade av henne själv. Dikterna i den här boken är igenkänning, tröst och tankeställare, precis som dikter ska vara. Att bläddra och läsa i Utan att du vet är som att gå in i ett lugnt rum. Ta en paus från den blinkande scrollande verkligheten och låta tiden stanna upp.
Det är 29 dikter och jag tycker mig kunna urskilja några samlande teman: Första avsnittet handlar och den värmande sprudlande kärleken. Andra om den trasiga kärleken. Sedan kommer ett avsnitt där naturen får utgöra fonden följt av dikter där resor och främlingar återkommer. I sista avsnittet är det tillståndet i världen som dominerar. Man kan säga att diktsamlingen börjar i dur och drar som gradvis allt mer mot moll och mörker. En av de sista dikterna heter ”Medan regnskog blir till öken”. Där har vi hamnat mil i från den varma och lekfulla tonen i ”Flip-flop” som är en av dikterna i det inledande avsnittet.
Uppslagen blir, med den harmoni mellan text och blir som Sjöberg skapar, små konstverk i sig. Det här är en bok att bläddra länge i och att återkomma till, full av framtida favoriter. Passar mellanstadiet-gymnasiet.
Freke har fått ett par skor som är så nya, snabba och snygga att han inte vill ta av dem när han går och lägger sig. Så långt är allt normalt. Men nästa morgon är ena skon borta, och absurt nog också foten som var i skon. Detta hindrar dock inte Freke från att gå upp ur sängen och leta efter skon. Han tänker att ”den ville väl springa och glömde att ta av sig foten”.
Mor sitter i köket och ser trött ut och matar en sur bebis. Hon fixar en matsäck så att Freke kan ge sig ut och leta efter sin fot. Sedan följer vi Freke genom staden och skogen där han möter olika personer som han frågar om de sett hans sko. Han möter en grävingherre, en sotare, en fiskare, Rödluvan, en vaktmästare, en skomakare, två skolbarn och en dum polis. En bullterrier dyker upp bakom ett hörn som så ofta hos Lindenbaum. Men ingen har sett foten och Freke struntar i alltihop och går hem igen. Mor har piggnat till och bebisen sover nöjt i hennes famn.
Bilderna, typiskt Lindenbaumska i sin färgsättning, är nästan uteslutande över hela uppslagen och ger på så sätt generösa och detaljrika bildvärldar. En nyhet är att figurerna, mestadels människor, ser ut att vara utklippta och placerade ovanpå miljöerna. Jag är inte så säker på att jag tycker om det. En annan sak som jag definitivt inte tycker om är att man satt slumpvisa bokstäver i texten i större storlek. Varför? Känslan det ger mig är att man velat ”skoja till” texten. Det är inte värdigt en bilderboksskapare som genom hela sitt författarskap utmärkt sig genom att ta barnlitteraturen och barns läsning på yttersta allvar genom att leverera verk på högsta konstnärliga nivå.
Sammantaget skulle jag vilja beteckna detta som en mellanbok från Pija Lindenbaum. Inte lika oumbärlig som vanligt. På plussidan ligger att det helt klart är en av hennes mest absurda böcker. Om man är lagd åt det hållet kanske man kan uppleva den som lite skrämmande med Frekes byxben som gapar tomt i avsaknad av fot. Tanken på att ens fot skulle kunna försvinna över natten är ju rätt förfärlig. Man kan fundera mycket på vad det betyder. Tolkningarna är inte lika lättåtkomliga som när Åkes mamma blir en drake i När Åkes mamma glömde bort eller Else-Marie som skäms över alla sina pappor i Else-Marie och småpapporna, och det är kanske också en bra sak. Och även om jag nu konstaterar att det inte är en av Pija Lindenbaums bästa, har hon en väldigt hög lägstanivå.
Emma Virke Illustrationer: Emelie Östergren Lilla Piratförlaget 2023 Bilderbok
En bok i en bok i en bok i en bok, kan det bli mer spännande? Först öppnar vi den hårda pärmen, som är illustrerad som ett paket med stor röd rosett, som en present från upphovsmännen till oss läsare. På tapeten finns ett presentkort: ”varsågod! Denna boken är till dig!” står det.
I första boken möter vi Billy som firat sin femårsdag. Istället för att följa sina irriterade föräldrars uppmaningar att hjälpa till att städa smiter Billy in på sitt rum med en sista oöppnad present. Bilden av Billys totala uppgivenhet när det visar sig vara ”en tråkig bok” är fullkomligt oemotståndlig. Jag vill titta på den hela dagen. Men hur kan man veta att en bok är tråkig om man inte läst den? Billy uppmanar oss att läsa Sagan om Klas-Bertils födelsedag utgiven av Pytte-lilla Piratförlaget. Där möter vi en pojke som får ett stort paket som det låter om, kanske ett gläfsande som från en hund? Men det är bara en bok i paketet, Här kommer Pim, utgiven av Vilda hundars förlag AB. I boken om Pim hoppar hunden Pim från sida till sida och slutligen ut genom ett hål boken och då är vi läsare tillbaka i sagan om Klas-Bertil. Den slutar med förskräckelse, en eldsvåda! Elden bränner hål på pärmen och ut genom det räddar sig både Klas-Bertil och Pim och vips är vi tillbaka hos Billy. Billy har en brandsläckare och kan släcka den brinnande boken. Barnen och hunden ger sig ut på äventyr. Hur det går får ni läsa själva, men jag kan avslöja att det förmodligen inte stannar inom bokens pärmar.
2008 lyssnade jag på Aidan Chambers som då precis gett ut Det här är allt : Cordelia Kenns kuddbok. Det var på den tiden då vi trodde att e-böcker skulle ta över de papperstryckta böckerna och han hade skrivit en bok med ett så att säga inbäddat motstånd mot den här rörelsen. Man kan säga att Virke och Östergren gjort något liknande här. De har skapat en bok som inte går att översätta till paddformat och vars adaption till ljudbok (som nu är det största ”hotet” mot den tryckta boken) är om inte omöjlig, så åtminstone svår att göra utan att förlora för mycket på vägen. Dessutom har Presenten något av det som gör paddor så roliga: den är interaktiv. Vi uppmanas att vara med och skapa berättelsen: Bläddra, klippa ett snöre, läsa en bok, hitta en väg. Dessutom innehåller den HÅL i både sidor och pärmar, något som alla barn (och en och annan vuxen) älskat sedan Tove Janssons Hur gick det sen?
Bilderna flödar av färg över hela uppslagen och är bjussiga med roliga detaljer och starka känslor. De flesta illustrationerna sträcker sig över båda uppslagenoch illehåller både mycket igenkännig och saker som man verklgen måste undra och fudera över. Ett uppslag bryter rytmen och är nästan serieartat, där får vi följa Pim och Klas-Bertils äventyr i staden i flertalet rutor.
Det här är en sann läsfest som passar alla på lågstadiet. Det berättas (tyvärr) att Pim fyller fem år, men tanke på hur berättelsen utvecklar sig är den spännande för även äldre barn. Dessutom: vill man ha ett pedagogiskt verktyg för att illustrera begreppet ramberättelse har hittat helt rätt. En present, rätt och slätt!
Det är hösten 1710 när pesten bryter ut i Stockholm. Först tror Magdalena inte att hennes skyddade liv, som dotter till en välbärgad köpman på Riddarholmen, ska påverkas. Men det gör det, på värsta sätt, och snart skickas hon med lillasyster Ebba ut på landet där de ska bo med mammas tvillingsyster Katarina på slottet Svartdam. Moster Katarina är inte varmt välkomnande skulle man som underdrift kunna säga och livet på Svartdam blir på alla sätt en chock och en prövning.
Detta är en del spökhistoria, en del Den hemliga trädgården, en del Fanny och Alexander och en del Ring av rosor. Texten är inte lättläst, även om Strandberg här vänder sig till en yngre läsargrupp än med Cirkeln-böckerna och Slutet. Vi är i Magdalenas händer, det är hon som berättar sin historia och det är skickligt gjort, vi läsare blir lika överraskade som hon blir av vart den här berättelsen bär.
Illustrationerna är inte så många, men väldigt snygga. Skickligt utförda i svartvitt med många detaljer är de både fantasieggande och ibland lite läskiga. Den här boken passar riktigt duktiga (och inte allt för lättskrämda) läsare från fyran, men funkar hela högstadiet. Även bra som högläsning.
Jon Klassen Lilla Piratförlaget 2023 Hcf 105 sidor
En folksaga ska berättas och återberättas, förändras av den som traderar den, utvecklas och på så sätt leva vidare generation efter generation. Det är exakt det den kanadensiske illustratören och författaren Jon Klassen gör när han plockar upp en gammal folksaga från Tyrolen, som han av en slump snubblat på i ett bibliotek vid ett författarbesök.
Dödskallen är berättelsen om Ottilia som springer hemifrån, äntligen, mitt i den mörka natten. Hon springer och springer och hittar ett övergivet hus, nästan ett slott, mitt i skogen. I huset bor en dödskalle och den låter Ottilia övernatta. På natten kommer ett huvudlöst skelett fram och vill jaga dödskallen.
Det här är ju en illustrerad saga och inte en bilderbok, som annars är den genre vi mest mött Klassen i tidigare. Men ändå spelar hans geniala bilder en huvudroll. Varje uppslag är illustrerat. Ibland löper illustrationen tvärs över nederdelen av uppslaget, ibland står en helsidesillustration mot en sida med bara text och på en del uppslag samsas texten med illustrationerna. Färgerna är sparsamma, skuggor och kontraster skarpa. Jon Klassen är en illustratör som briljerar när det gäller linjer, skuggor och blickar vilket gör bilderna dramatiska. Allt är sjukt vackert, men också lagom läskigt.
Det är kanske en svårplacerad bok: formatet är en kapitelboks men den är bildsatt som en bilderbok. Bäst passar den nog som högläsning i liten grupp. Eftersom den är ganska enkel i språket fungerar den utmärkt för barn att högläsa för varandra. Men den kan också vara bra som egen läsning på lågstadiet eller för de som behöver lätt text på mellanstadiet.
Lisa Bjärbo, Johanna Lindbäck, Sara Ohlsson Lilla Piratförlaget 2023 Hcg 172 sidor
Tolv tolvåringar, hälften av en klass i sexan på Frejaskolan i Gnesta, får komma till tals i ”Fula-tjejer-trions” nya bokprojekt Tolv. Varje berättelse cirkulerar kring ett särskilt problem: att ha ett syskon med särskilda behov, puberteten, kärlek, att vilja andra saker än sin kompis, att ha skilda föräldrar och så vidare. Alla saker som kan vara stora saker i livet när som helst, men kanske i synnerhet när man är tolv, denna jobbiga ålder i brytpunkten mellan barndom och ungdom. Det innebär att man kan läsa berättelserna var för sig, som ingång i olika typer av diskussioner om livet, skolan, vänner, värdegrund. Men det går också fint att läsa boken i ett flöde som en helt vanligt roman, om än med ovanligt många berättare.
Precis som med trilogin om högstadiet på Frejaskolan lyckas Bjärbo, Lindbäck och Ohlsson skriva lätt och ledigt om stora problem. De har bra tonträff och språket flyter motståndslöst. Det här är kanske ingen bok man läser för att få en omvälvande läsupplevelse, men det finns gott om igenkänning och genomförandet är proffsigt. Resultatet är mer av en bruksbok, men inget fel i det, sådana behövs också.
I en totalitär framtid möter vi Himo vars familj tvingats flytta till en ny stad. Från en Världsrådsstad till en annan, så det mesta är sig likt. Förutom att Himo saknar sin enda vän Jia. I den nya skolan är alla frågvisa och överdrivet trevliga, det måste man vara för att få bra betyg. Men för Himo, som har lite tjorvigt med det sociala och svårt att få nya vänner är det hemskt. Ännu hemskare blir det när han bara på andra dagen stöter på sin mentor, fru Gao, misshandlad och blodig på sitt kontor. Det visar sig vara början på ett fantastiskt äventyr med oväntade vänskaper och förbluffande upptäckter om det samhälle Himo lever i.
Det visar sig att de som bor i och går i skolan i Världsrådsstäderna får undervisning om en väldigt smal del av verkligheten. Utanför städerna finns också människor, något Himo inte kände till. Och Världsrådets agerande är inte alltid så gott som det vill få det att verka. Den ständiga övervakningen syftar inte bara till att skydda människor, utan också till att kontrollera och styra dem. Och passar man inte in kan man försvinna.
Dessutom finns det drakar! Drakar som skyddas av drakväktare i reservat. Drakar som är hotade av en grupp som kallas De nattsvarta som vill utrota drakarna.
Den är boken är utgiven på Lava som är ett förlag som inte enbart erbjuder traditionella bokkontrakt, utan även kontrakt där författaren själv tar kostnaden. Kanske är det därför den här boken utrustats med ett omslag som rejält drar ner helhetsintrycket. I övrigt är det en fin bok med bra inlaga och trevligt danskt band.
Historien är habilt berättad, världsbygget håller och ger många spännande detaljer att fantisera vidare kring. På det hela tagen är det en mycket spännande mellanåldersbok som är bättre än många jag läst utgivna på traditionella förlag. Men omslaget och valet av förlag kommer tyvärr att vara ett hinder för den att nå en bred läsekrets.
Passar goda läsare på mellanstadiet. Också utmärkt för sommarens högläsning för modiga barn från åtta år och uppåt.
Emma Karinsdotter Illustrationer: Marcus Gunnar Pettersson Bonnier Carlsen 2023 153 sidor
Vad sägs om en pappa vars fingrar förvandlas till den smaskigaste varmkorv? Eller en actiondockas hår som växer som sjögräs och översvämmar hela källaren? Eller varför inte en farmor med väldigt god aptit på sina supersöta barnbarn, ”livets efterrätt”? Detta, och sex andra knasiga eller hårresande historier får vi möta i Karinsdotters och Petterssons novellsamling för låg- och mellanstadiet.
Det klagas mycket på nutida barnlitteraturutgivning emellanåt. Oftast, när en sådan våg kommer, får man som uthållig läsare och följare av utgivningen, intrycket att de som skriver om detta inte precis har koll på det som faktiskt kommer ut. Barnlitteraturen nu för tiden ska vara ängslig, mainstream, inte lika fantastisk och fantasifull som förr. Detta är så klart inte sant. Men vill man ha ett något i handen att dänga i huvudet på okunniga debattörer kan man utmärkt väl välja Ovetenskapliga studier : Nio bevis för saker som förmodligen aldrig har hänt.
Här finns nonsensabsurdismen i hela sin glans. Fåniga infall samsas med knäppa hämnddrömmar och sjuka fantasier. Humorn är både grotesk och helt fri, det blir ärligt talat ganska äckligt emellanåt.
Boken är inte så mycket illustrerad som samskapad av författare och illustratör. Ibland leder texten bilderna, ibland bilderna orden. På vissa sidor dansar texten omkring i takt med bilden och på några uppslag integreras Petterssons teckningar i textraderna. Mellan varje novell finns en illustration över ett helt uppslag som skickar oss vidare mellan tankeuniversumen. Och tapeterna i svart med gnetiga spretiga vita anteckningar är en hel liten värld att upptäcka i sig.
Klara pratar böcker 