Bröderna Tjej

Per Nilssonbroderna-tjej
Alfabeta 2020
uHc
125 sidor

Det här är berättelsen om hur unge Per, under jullovet i nian på 70-talet, råkar bli pianist, revisor och springsjas åt två maffiabröder på Rosengård i Malmö. Eller råkar och råkar, han tar sig an uppdraget med öppna ögon och han gillar det. Delvis för att han tjänar bra med pengar, men mest för att bröderna Tjej behandlar honom som en vuxen. De litar på honom och behöver hans tjänster. Men det är också en berättelse om kärlek (så klart, detta är Per Nilsson!), den där allra första riktiga, både ömtålig och stark.

Jag sträckläste den här boken som inte kan etiketteras på något bättre sätt än ”mustig skröna” även om jag vet att det låter klyschigt. Det är en rövarhistoria kryddad med svordomar, olagliga substanser och färgstarka karaktärer och personligen tycker jag att det är befriande otidsenligt och riktigt riktigt bra. Den kan fungera utmärkt som högläsning i sexan-sjuan, eller för egen läsning på högstadiet.

Den sista människan

Lee Baconden-sista-manniskan
B. Wahlströms 2020
Hcg
186 sidor

I en framtid där robotarna sett sig tvungna att utrota alla människor för att de förstörde planeten växer XR_935 upp i en familjeenhet tillsammans med Förälder_1 och Förälder_2.

XR_935’s syfte är att montera solcellspaneler tillsammans med två robotmedarbetare. Alla tre är de specialbyggda för att klara olika delar i arbetsprocessen och de monterar glatt paneler dagarna i ända. Tills en dag då allt förändras, då dyker en paradox upp. Paradoxen är en människa. Människorna som skulle vara utrotade från jorden yta. Människorna som är onda, giriga och fåfänga och tar dåliga beslut och därigenom är livsfarliga för planeten.

Människan är ett barn som heter Emma och hon visar sig inte vara varken utrotad eller ond, därför är hon en paradox. Och Emma behöver hjälp. Ska XR_935 och dess medarbetarrobotar hjälpa Emma?

Det här är en lite ovanlig berättelse om vänskap och mod. Eftersom robotar bara kan tänka logiskt framstår de som något fyrkantiga, vilket förser boken med en slags torr humor. Om man jämför med en annan rolig bok om framtiden för samma åldersspann, De sista barnen på jorden, är denna en bok som lockar till stillsam reflektion snarare än flabb.

Jag tror att den här berättelsen passar utmärkt som högläsning i årskurs 2-4 eller som egen läsning för elever från årskurs 3-6.

Jordens största kalashatare

Ellen Greider jordens-storsta-kalashatare
Alfabeta 2020
Hcf
78 sidor

Freja är en person som gillar att vara ifred ibland. Inte så att hon inte har kompisar, hon har både Elsa som är hennes granne och Anton som hon är med på fritids sent på eftermiddagen när hans andra kompisar gått hem. Men hon har ingen bästis i klassen och ibland ställer det till problem. En annan sak som ställer till problem för henne är vuxna som inte förstår att hennes ensamhet oftast är självvald, man behöver inte vara ensam bara för att man är själv.

Berättelsen tar oss genom text och bild genom Frejas vardag, stöket på fritids, en skoutflykt som går fel och kalaset som Freja måste gå på fast hon inte vill, men som visar sig ha en fin överraskning i beredskap åt henne.

Till formatet är detta närmast en ovanligt lång bilderbok i liten storlek. Det gör den lite svår placerad. Den kan passa duktiga läsare på lågstadiet men är kanske bättre som högläsning i liten grupp så att alla kan se bilderna.

Det här är Ellen Greiders barnboksdebut. Att hon kommer från seriehållet märks i de fina illustrationerna som är båda rikliga och talande. Ibland varvas tankebubblor och pratbubblor in i texten.