Månen, varelsen och jag

Ylva Karlssonmanen-varelsen-och-jag
Illustratör: Sofia Falkenhem
Rabén & Sjögren 2020
Hcf
195 sidor

Månne vill ha sin egen You Tube-kanal men får inte för mamma och pappa. I väntan på att få sin kanal filmar hen sin vardag och berättar om sitt liv. För det är just det Månne vill ha kanalen till: att en gång för alla få berätta hur det är att vara varken pojke eller flicka, att vara hen, en ”ibbis”. Det är nämligen tröttande att börja varje nytt möte med att sätta ner foten och bestämt tala om vem man är. Och ännu jobbigare är det med folk som ifrågasätter. De stora barnen på skolgården som hela tiden frågar om hen har snopp eller snippa. Eller de äldre släktingarna som tycker att det är dags att skärpa sig.

I börja av boken är Månne ett spralligt, glatt och otvunget barn. Hen har sina stöttande föräldrar, många vänner och Månen som vakar över hen. Dessutom har Månne en fantasivärld som är bara hens egen där hen kan gå in och bara vara. Vara helt sig själv, utan att någon frågar. Men vart efter handlingen framskrider mals Månnes goda humör ner av en exkluderande omvärld tills hen hamnar i vad som närmast kan liknas vid en depression.

Det är ett ganska ungt ämne Ylva Karlsson har gett sig på att skildra, men hon gör det med lätt hand och helt ur barnet Månnes perspektiv. Enligt RFSL är ickebinära transpersoner den grupp som mår sämst inom gruppen transpersoner, där den psykiska ohälsan är betydligt större än i övriga befolkningen. När man läser om Månne, ett litet barn som får ta väldigt stora strider, är det lätt att förstå. En så fin och mysig sak som ett luciatåg kan lämna hen utanför, ensam och ledsen.

För att illustrera Månnes oförmåga att helt och fullt älska sig själv dyker ”varelsen” upp. Ett litet äckligt kladdigt väsen skapat ur förtvivlan över att inte få vara den man är.

Det finns såklart en väg ur förtvivlan och ett lyckligt slut i den här berättelsen som är skriven för lågstadiet. Månne försonas med varlsen och får sin kanal. På vägen får vi oss en påminnelse om hur alla vi tillsammans kan bredda vägen och förenkla livet lite för alla som inte är prick inom normen med hjälp av ett inkluderande språkbruk och att i förväg tänka igenom situationer där vi slentrianmässigt delar upp i kön.

Larson har en dålig dag

StefanCastalarson-har-en-dalig-dag
Illustratör: Anna Lagerström
Opal 2020
Bilderbok

Det första som händer Larson när han vaknar är att han trillar huvudstupa av pinnen. Det är ingen bra start. Sen fortsätter dagen i samma stil. Han sätter i halsen, tappar bort en höna och snubblar på en mask. På hans inte längre så tålmodiga hönor kan man ana att detta kanske ändå inte är en engångsföreteelse. Om det beror på att Larson passerat bäst-före-datum, eller om han helt enkelt alltid varit en drummel kan vi bara gissa oss till. Hönorna, med vackra namn som Dolores, Mirabelle och Jasmin fnissar, stönar, suckar och ilsknar till.

Börjar våra barnboksgiganter, Gustavsson i När Prinsessor går på äventyr och nu Casta, lacka ur på patriarkatet? Jag anar en trend. passar för bilderboksälskare från tre år och uppåt.

Ella och alla djuren

Matt Haig
Alfabeta 2020ella-och-alla-djuren
Hcf
241 sidor

Ella besitter en fantastisk förmåga. Hon kan nämligen tala telepatiskt med djur. Inom familjen kallar de det ”Talangen” och de försöker att hålla Ellas förmåga hemlig. För det finns de som är beredda att utnyttja Talangen för sina egna syften och som inte väjer för att gå över lik för att nå sina mål.

Tyvärr uppstår ideligen situationer då Ella, trots att hon lovat sin pappa att inte göra det, lyssnar på djuren och hjälper dem. Eller att hon måste ingripa för att rädda någon. Dessutom påstår mormors synska skäggagam Platon att det är absolut livsviktigt att Ella tränar upp sin förmåga. Så vem ska hon lyda, pappa eller mormor? Dessutom älskar Ella djur, alla djur, även de äckliga och hon vill gärna prata med dem och hjälpa dem.

Den här boken är i första hand en högläsningsbok som passar från tvåan. Men den kan så klart även gå för väldigt duktiga läsare från samma ålder och uppåt.

De dödas resa

Lena Arrode-dodas-resa
Opal 2020
Hcg
96 sidor

Jag känner mest Lena Arro som bilderboksförfattare, men hennes andra stora författargren är spökhistorierna. Till exempel i serien om Mirja och Marie. 2017 kom Från Döda fallet till Ales stenar : platser med (spök)historia och detta är en bok som är lite grann i samma anda. Den bygger på ”verkliga” skrönor och faktiska platser, men kring det väver Arro en ruskig spökberättelse om en ung person som en natt av kärlekssorg råkar förirra sig ner i Färjekarlens eka och blir utskickad på uppdrag i tid och rum av honom. Det ena värre än det andra.

Det blir aldrig mer än lagom läskigt och jag tror att den kan passa goda läsare från trean.

Tio små blommor

Emma Virketio-sma-blommor
Illustratör: Ida Björs
Lilla Piratförlaget 2020
Bilderbok

När vårsolen ler mot oss utanför fönstret och året första blommor tittar upp i parker och rabatter kan väl inget passa bättre än en vacker bok om blommor. Särskilt i dessa dagar när många måste hålla sig inomhus piggar en bok som doftar sommarhus och ger en försmak av semester upp. Vi behöver alla saker att se fram emot och varför inte ta ut lite sommarglädje i förskott?

Virke och Björs nya bok är ett konstverk från pärm till pärm, inklusive det vackra orangea klotbandet. Alla detaljer är genomtänkta, från den lilla ”rollistan” över de deltagande blomstren på pärmens tapet, via livet som försiggår i bakgrunden på varje bild, till hur den lagade vasen sakta läcker över bakpärmens tapet. Det gör att det finns många fler berättelse att uppleva här än den rimmade räknesaga som är bokens första uppsåt.

Illustrationerna täcker hela uppslagen i fylliga färger. Texten är handtextad i stor stil och utgörs av enkla rim i räknesagans klassiska upplägg: ”Sju små blommor stod i en vas. En la faster på sitt kex. Och sen var dom bara…”. Virke och Björs bjuder dessutom på en extra twist på slutet, när vasen är tom så när som på vatten finns fortfarande ett litet drama kvar att skildra.

Det är underbart när bilderbokskonstnärer ger en något man inte visste att man behövde. Efter att ha läst Virke och Björs känns en räknesaga om sommarblommor som en lika absolut nödvändighet som en räknesaga om tio vilda hästar med underbara namn som Dandy och Pistage. Den här boken passar i förskolan och på lågstadiet eller för alla som gillar rim och bilderböcker.

När jag vågar

Elin Säfströmnar-jag-vagar
Nypon förlag 2020
Hcg
41 sidor

Det skrivs ju ofta från författares håll om att det är så mycket svårare att skriva lättläst är ”vanligt”. Från min sida av saken så tror jag att det stämmer eftersom det är mer sällan jag läser något lättläst som jag tycker är riktigt bra. Men det tyckte jag om Elin Säfströms lättlästdebut.

Säftröm har tidigare skrivit en fantasytrilogi som börjar med En väktares bekännelse (från 2016, som jag var så besviken på för att den, tvärt emot vad omslaget lät påskina, inte utspelade sig i Lund). Men det här är något helt annat. En finstämd berättelse om Danne som själv tycker att han är feg. Han vågar inte hoppa från den höga trampolinen, han vågar inte säga ifrån när Micke och Abdul retar honom för det, och framförallt, han vågar inte säga en pip när Katja som han gillar är i närheten. Än mindre titta på henne. Annat är det med hans bästis Emil. Han är både modig och skränig. Men så en dag dyker det upp en hemligt brev i Dannes skåp, som sätter hans mod på prov. Dessutom händer det lite andra saker som får honom att ifrågasätta vad mod är egentligen, och får honom själv att göra saker han innan inte hade vågat innan.

Den här boken kan användas som lättläst/snabbläst i från fyran och uppåt. Den går också fint att använda som novell för högläsning. Språket är enkelt utan avkall på kvaliteten.

När prinsessor går på äventyr

Per Gustavssonnar-prinsessor-gar-pa-aventyr
Lilla Piratförlaget 2020
Bilderbok

Prinsessor över hela världen, unite! När Per Gustavssons älskade prinsessa kommer tillbaka efter fem år, gör hon det i en berättelse om ett gäng prinsessor som ger sig ut på äventyr. Eller, gör de det egentligen? För inget särskilt farligt händer, trots att den motsträvige och småsure berättaren ständigt försöker måla fan på väggen. Istället löser de multikompetenta prinsessorna de problem som uppstår, tar sig förbi alla hinder och kommer lyckligt fram till målet. Inte mycket till dramatisk konflikt, men så går det till när prinsessor går på äventyr.

Gustavssons prinsessor har olika hudfärg, hårkvalitet, kroppsform och klädpreferenser. Det som förenar dem är att de är snälla, uppfinningsrika och samarbetsbenägna. Även om det lurar några mörka monster i bakgrunden och det dyker upp skyltar med text som DRAKEN = DÖDEN, så är det är en rar berättelse. Och snygg, som alltid när det gäller Per Gustasson. Den passar i förskolan och på lågstadiet och, som vanligt, alla oss som gillar bilderbokskonst.

Min bror heter Jessica

John Boynemin-bror-heter-jessica
B. Wahlströms 2020
uHce
205 sidor

Vad händer i ett syskon där ett äldre syskon byter kön inför ens ögon?

Sam har en fyra år äldre storebror som heter Jason och som är hans stora idol. Han är snäll, snygg, bra på fotboll, duktig i skolan och populär. Dessutom är Sams och Jasons föräldrar extremt karriärdrivna och ganska gräsliga, så bröderna är i mycket hänvisade åt varandra och Jason har tagit hand om Sam en hel del. Därför blir det obegripligt för Sam när Jason berättar att han inte längre vill vara hans storebror, eftersom han – och nu byter vi till hon- helt enkelt inte längre kan vara en pojke och tror att hon aldrig har varit det. Istället är hon Sams storasyster och tar så småningom namnet Jessica.

Mitt i den här processen är föräldrarna helt upptagna av mammans politiska karriär och de uppför sig som att det Jessica sysslar med är trams som hon ska sluta med. De tar men henne till en psykolog för att få henne att ta sitt förnuft till fånga. Psykologen, tvärt om vad föräldrarna hade tänkt sig, stöttar Jessica. Men för Sam finns ingenting att hålla sig i. Han upplever det som att hans bror försvinner. I skolan, där han redan tidigare inte hade det lätt, hamnar han i kläm i den rådande machokultren och han blir retad och hånad för sin syster utan att någon lärare ingriper. Den enda han hade kunnat prata med är Jessica, en person som han inte upplever att han känner längre. Han håller in i det längsta fast vid ”min bror Jason” och är rädd, ensam och ledsen, vilket får honom att uppträda som ett svin mot Jessica. Hon å sin sida tar sin tillflykt till en moster, som visar sig vara den trygga vuxna som finns till hands när föräldrarna totalt sviker.

Det är en fin och inkännande bok utifrån Sams perspektiv som John Boyne har skrivit. Jag har några invändningar. Den hårda skolmiljön där elever tillåts diskriminera varandra i lärarnas åsyn känner jag mig inte alls hemma i, men så skildrar den ju inte heller en svensk kontext. Och jag blir väldigt arg på de förfärliga föräldrarna, de är liksom så helt elaka-styvmoderna-aktigt taskiga mot sina barn att igenkänningen totalt uteblir. Dessutom har slutet i min mening en lite för plötslig vändning och blir för sockersött, med hänsyn till hur hemska föräldrarna varit innan. Slutligen ska man ha i åtanke att detta är Sams berättelse, den skildrar Jessicas resa ur ett utifrånperspektiv som är normsamhällets fördomsfulla perspektiv. Men med det sagt är detta ett fint tillskott i genren som kan passa i femman – åttan, gärna som gruppläsning eller högläsning.

Spökjägare

Martin Jernspokjagare
Lilla piratförlaget 2019
Hcg
253 sidor

Letar du efter en mysrysare med både humor och action? Då är det här boken för dig. Marin Jern har tidigare skrivit för vuxna och ungdomar, bland annat den fantastiska Svensk synd från 2015. Han har också varit aktiv som manusförfattare för film, bland annat för filmatiseringen av Ingelin Angerborns kioskvältare Rum 213. Kanske var det då lusten att själv skriva något om spöken för mellanåldern rann till, och det var bra, för detta är riktigt bra!

Holly och hennes lillebror Elvir skickas till sin faster i hålan Vilaholm, där deras pappa växt upp och fastern nu bor i föräldrahemmet. Anledningen är att deras pappa är ”sjuk i huvudet. Fast det får man ju inte säga. Även om det är så.”

Vilaholm har en mörk och något dolsk historia. 1991 har många människor flyttat därifrån på grund av okänd anledning. Barn har försvunnit. Och nu har de börjat försvinna igen.

Det första som möter Holly och Elvir på stationen ett anslag om en försvunnen flicka och två killar som har en spökklubb. Elvir gillar att skrämma upp sig själv med spökhistorier, men Holly tror inte på spöken och försöker få sin lillebror att hålla båda fötterna på jorden.  Mellan raderna förstår man att Holly har fått ta ett ovanligt stort ansvar för sin bror på grund av pappans psykiska ohälsa. I Vilaholm händer det dock saker som är svåra att förklara på annat sätt än att spöken faktiskt finns. Snart är Elvir också försvunnen och Holly i desperat behov av någon som kan hjälpa henne att leta. Någon som kan tro på att spöken ligger bakom.

Eftersom det är svårt att inte jämföra mellanåldersrysare med Ingelin Angerborn så skulle jag beskriva detta som snäppet läskigare än hennes böcker. Spökena är inte snälla andar som bara vill ha hjälp med något och försvinner sen. De är onda och vill ont. Men med likhet med till exempel Jenny Jägerfeldt och Petter Lidbeck, tillhör Jern de författare som kan skriva humoristiskt och samtidigt behålla en allvarlig underton, så detta är också en ganska rolig bok.

Andra boken i serien, Vänner att dö för kommer i april, så skynda att läsa denna så du är redo för uppföljaren. Passar alla som gillat Ingelin Angerborns böcker och är redo för nästa level.

Liten i staden

Sydney Smithliten-i-staden
Lilla Piratförlaget 2020
Bilderbok

Ett barn tar sig runt i en storstad. ”Jag vet hur det är att vara liten i staden” säger berättarrösten som lämnar mycket att förmedla till bilderna och att läsas mellan raderna. Barnet rör sig mellan höghus, gångbroar, spårvagnar och gränder men tar oss också till sina gömställen och viloplatser. Långsamt börjar snön att falla över sidorna och marken blir allt mer vit. Känslan av att utsatt i en stor stad, men ändå hitta lösningar för att klara sig på egen hand förmedlas perfekt. Slutet är lika inbjudande till egna tolkningar som resten av boken, men till sist är det spåren i snön som ger oss hopp om att den som varit saknad hittat hem.