Så jävla operfekt

Charlotte Cederlund
Opal 2021
uHc
266 sidor

I högstadieskolans golgataliknande korridorer bland killar som kommenterar andras kroppar och tjejer som tyglar sina egna strävar Emma på. Hon har blivit övergiven av bästisen Clara för högstatusgänget handbollstjejerna. Nu försöker hon mest stå ut, utan att stå ut så klart, hon gör vad som helst för att inte bli en hackkyckling som Jamila, den enda som är mer hopplös än hon själv, och lever för stunderna med hästen Tucke i stallet.

Men allt förändras när hon hittar en lite lapp på golvet. En liten lapp med rosa text, där det står: ”Du är bra som du är.” Lappen blir den lilla droppen som får vågen att tippa rätt, som sätter saker i rörelse. Plötsligt vill Emma göra uppror. Inte längre lyda klassmobben och inte acceptera att bara de snygga och populära får vara med i Luciatåget. Och någonting är verkligen satt i gungning. För snart dyker fler lappar upp i högstadiets korridorer.

Så jävla operfekt tar upp ständigt det ständigt aktuella ämnet kroppsnormer. Och det gör det i samma tradition som Fula tjejer och Moxie – dags att slå tillbaka, det vill säga genom att tjejer går ihop i solidaritet för att nå förändring. Ensam är inte stark, men kollektivet kan rädda oss.

Passar femman till nian.

Ingen kommer levande härifrån

Gustav Boman
Rabén & Sjögren 2021
Hcg

Aldo byter skola efter problem med mobbing på den förra skolan. Han hamnar på Bödelhögens Grundskola där allt redan från början verkar konstigt och obehagligt. Först är det lukten av dött och något som ser ut som blodspår från källarvåningen. Sen är det den igenbommade NO-salen. Sen är det en specialundervisningen i ”skelettrummet” med en lärare som säger att hon ”skulle kunna döda för en fast tjänst”. Och detta är bara första dagen. Men som om det inte skulle vara nog fortsätter berättelsen med att rektorn dyker upp utstyrd till någon slags get-djävul och att Aldos klass får snickra likkistor i barnstorlek i slöjden.

Aldo vill inte göra sin mamma besviken och hamna i trubbel igen, så han försöker gå med strömmen och göra så lite väsen av sig som möjligt. Men det är svårt att inte bli inblandad, i synnerhet när rektorn skickar hem honom till en elev som sägs vara död, eller kanske bara försvunnen i källarens otäcka mörker.

Den här boken bjuder på en del läskighet, men också på rätt mycket skruvad humor. Det blir liksom roligt när allt är så extra knäppt. Som att träslöjdsläraren kallas Trä-Hitler och tillverkar tortyrredskap tillsammans med sexorna. Eller när rektor säljer alla skolans datorer och försöker tjäna pengar på tyska turister. (och för all del också att skolan heter Bödelhögen – jag menar vad är det för namn på en skola..?!)

Som vuxen läsare anar man kritik mot sparbudgetar, marknadsföring via sociala medier och outbildad personal, men allt är gjort med ett så pass stort mått friskt humör att det blir både roligt och befriande.

Ingen kommer levande härifrån är Gustav Bomans romandebut och tänkt att bli den första boken i en serie. Författaren säger själv att han har skrivit boken med sin egen skolgång, som han upplevde som skrämmande och gåtfull, i bakhuvudet och att mycket i boken hänt på riktigt. Jag tycker att den passar från 9-13 och både för de som gillar läskiga böcker och för de som vill ha böcker med humor.

Mörkret

Mia Öström
Lilla Piratförlaget 2021
Hcg
252 sidor

Vid världens ände, i det som kallas Plåtstaden, bor Nita med morfar och lillasyster Vo. Morfar jobbar i gruvan. Nita och Vo håller sig inomhus. Det är middagsmörker och bitande kallt. En dag kommer inte Morfar ur sängen. Han hostar blod och läkaren på hospitalet säger att det finns svarta fläcka på hans lungor och inget att göra.

Så kommer fler och fler in på hospitalet med svarta fläckar på lungorna och de som kommer gråter och gråter otröstligt. Läkaren tycker att de kan skärpa sig, vuxna människorna. Men Nita får höra någon tala om Mörkret, inte det vanliga mörkret, som finns överallt vid världen ände hela vinterhalvåret, utan en annan sort. En som äter sig in i folk och gör dem sjuka. Alla som bor i plåtstaden ska evakueras, men Nita och Vo tror att de har en lösning. Något som kan rädda morfar. Därför rymmer de iväg och ger sig ut på en väldigt farlig expedition. Rakt in i berget och det helt okända för att hitta motsatsen till mörker, det riktiga ljuset.

Två mellanåldersböcker om föräldralösa barn i en gruvby på samma läslov, vad är oddsen för det? Kertsin Lundbarg Hahns Tankeläsarna som jag skrev om innan idag är en klassisk äventyrsberättelse. Mörkret är mer av ett äventyr i sagostil, där de små överlistar makten, möter prövningar och trotsar faror. Den är också riktigt bra, med snyggt omslag. Passar mellanstadiet.

Profetian om Beatrice

Kate DiCamillo
Illustrationer: Sophie Blackall

Kate DiCamillo är en underbar historieberättare. Det har vi varit varse ända sedan hennes första bok på svenska, Edward Tulanes fantastiska resa (2008). Både den och Sagan om Despereaux : som är berättelsen om en mus, en prinsessa, litet soppa samt en trådrulle som kom strax efter, har varit högläsningsfavoriter på många skolor. Jag är djupt förälskad i hennes mer realistiska svit om de tre flickorna som träffas som Ide Nees drillelever i Raymie Nightingales stora plan. Med Profetian om Beatrice är hon tillbaka i sagans värld. Men det är återigen en flicka, ett utsatt men starkt barn, som står i centrum.

Barnet är Beatrice, som hittas av munken Edik, sjuk, förvirrad och utan minnen. Som vanligt är djur centrala i Kate DiCamillos berättelser. Här är det en get, Answelica. Hon har tänder som är ”en spegel av hennes själ – stora, vassa och obevekliga”. Answelica är både folkilsk och våldsam, munkarna tror att hon är besatt av en demon. Geten bestämmer sig för att beskydda Beatrice, leda henne, eller följa henne dit hon går.

Men alldeles enkelt är det inte, för kungen är ute efter Beatrice. Det existerar nämligen en profetia som gör gällande att hon ska avsätta honom. Det krävs flera tursamma möten och modiga själar innan profetian lyckligen kan uppfyllas. Möten, kärlek och trofasthet mellan människor och djur är ett annat välkänt tema hos DiCamillo, liksom vindlande resor, så även här.

Det här blir en fin bok för högläsning från tvåan och uppåt. Den är också luftigt satt med ganska korta kapitel vilket underlättar för egen läsning i låg- och mellanstadiet. De stämningsfulla svartvita illustrationerna och vackra anfanger förhöjer känslan av medeltida saga.

Alma Freng och solfångarna

Alma Freng lever i ett auktoritärt samhälle där Storminister Gabriella Grubel detaljstyr innevånarnas vardag och kontrollerar polisväsendet. Hon och hennes pappa flyttar ofta, aldrig hinner hon få några vänner. Och nu är det dags igen. De flyttar från storstaden till en stillsam liten ö. Men tillvaron där blir allt annat än stillsam för Alma. Det som händer är att hennes farmor Elionora dyker upp. Hon avslöjar för Alma att hon tillhör ett magiskt folk som kan styra tiden och flyga med solstrålar. Almas pappa har tagit avstånd från livet som solfångare och vägrar träffa sin mamma. Alma börjar dock träffa Elionorna i smyg för att steg för steg bli en av dem. Men det är farligt, inte mist för att Gabriella Grubel hatar solfångarna.

”perfekt för alla som älskar Harry Potter” står det på omslaget och jag måste säga att få böcker tjänar på att jämföras med denna klassiker, inte Alma Freng och solfångarna heller, men det är ett spännande och originellt äventyr. Farmor Elionora är skillrad som en ganska brysk person, ingen gullefarmor precis, och Alma hamnar i flera riktigt skrämmande situationer. Jag tror den passar bra i fyran-sexan och även som högläsning.

Jobbiga tjejer

Lisa Bjärbo, Johanna Lindbeck, Sara Ohlsson
Lilla piratförlaget 2021
uHc
327 sidor

Efter Fula tjejer kommer Jobbiga tjejer. För trots den feministiska framgången när tjejgruppen lyckades sätta dit personen bakom Insta-kontot Fula tjejer, så har Frejaskolan i Gnesta en lång väg kvar att gå när det gäller jämställdhet. Och kanske har något av det som händer i klassrum och korridorer sipprat vidare till de vuxna, för när vårterminen inleds annonseras det att skolan ska jobba med just jämställdhet som ett tema under terminen. Men projektet läggs snabbt på is eftersom all fokus på skolan riktas mot det som händer kvällen innan skolan ska börja, nämligen att hela idrottshallen brinner ner till grunden.

En lokal Facebookgrupp publicerar ett foto av Eleni när hon är ute med hunden och snart är rykten i svang: Det är Eleni som är pyromanen.

För Eleni, Yasmin och Freja finns bara en sak att göra. Nämligen att finna den skyldiga för att rentvå Eleni. Och om inte skolan kan genomföra ett jämställdhetsprojekt så får tjejerna i chattgruppen göra ett eget. De bestämmer sig för att göra en aktion och claima en toalett. Väldigt jobbigt beteende, tycker vissa på skolan.

Det här är precis som föregångaren underhållande, rappt och träffande. Och en fiffig sak med bägge de här böckerna är det inbyggda mysteriet som håller spänningen uppe hela vägen. Som läsare vill man ju veta. Vem var det? Man gissar och spekulerar tillsammans med Eleni, Jasmin och Tilde.

Passar femman-sexan och hela vägen upp till högstadiet.

Jefferson

Jean-Claude Mourlevat
Lilla Piratförlaget 2021
Hcg
261 sidor

Så har jag äntligen lyckats lägga tassarna på en bok av årets ALMA-mottagare. Lilla Piratförlaget var snabbt ute och översatte hans bok Jefferson från 2018 till svenska och nu, när reservationsköerna lugnat sig något, var det äntligen dags för mig att få läsa denna vackra lilla bok.

Huvudperson är igelkotten Jefferson, som också pryder bokens omslag. Han råkar genom ett ödesdigert misstag bli oskyldigt huvudmisstänkt för ett mord på en grävling, tillika hans frisör. För att han ska bli fri från anklagelserna bestämmer han sig, påhejad av sin vän grisen Gilbert, att de tillsammans ska hitta den riktiga mördaren.

Spåren leder dem till människornas värld, som i den här berättelsen existerar parallellt med djurvärlden. För att ta sig dit obemärkt ansluter de sig till en gruppbussresa. Ledtrådarna pekar mot ett litet hyresrum som grävlingen hyrt under falska namn. Vad kan den stillsamme frisören haft för skumma saker för sig?

Det som gör Jefferson till så trevlig läsning är att inget förenklas. Det är en gullig historia, ja visst, så blir det lätt när huvudpersonerna är charmiga små djur. Men samtidigt är detaljerna ibland väldigt våldsamma, det är blod, mord och äventyr på liv och död. Språk och ordval är heller inte på något sätt anpassat efter en barnslig målgrupp. Tvärt om kommer den här boken ge upphov till många förklarande diskussioner för den som vill och många nya lärdomar för den som är på det humöret.

Illustrationerna i svartvitt är effektfulla, både detaljerade och stämningsfulla tar de inte fasta på det mest fasanfulla i berättelsen utan hjälper till att göra det lagom otäckt.

Som högläsning kan den passa från tvåan, om man är beredd på att diskutera och förklara en del. Och var beredd på en klass med nyblivna vegetarianer när läsningen är över.

Hjärta av mörker

Ingelin Angerborn
Rabén och Sjögren 2021
Hcg
216 sidor

Hjärta av mörker är en fristående fortsättning på Hjärta av damm (2014) och Hjärta av sten (2019). I den förstnämnda är det Bella som är huvudperson, i den andra är det Nellie som kan se spöken som är centralgestalten. Nu, i Hjärta av mörker, finns fortfarande teatergänget från första boken med, men det är Hilding, Bellas pojkvän, som är berättare.

Hildings pappa är regissör och nu ska hans grupp spela friluftsteater vid en nerlagd gruva. Hilding, Bella, Shirin och Mårten är med som barnskådespelare och de ska få bo i ett hus som finns i anslutning till Gruvmuseet som också finns på platsen. När det börjar hända oförklarliga saker är det till en början bara Mårten som lägger märke till dem. Och ingen vill heller tro på Mårten, han ställde ju till en massa spratt för de andra i förra boken, Hjärta av mörker. Och Nellie, den som kan se och kommunicera med spöken, är inte med den här gången så de kan inte heller så säkert veta vad som är på riktigt och vad eventuellt Mårten kan ha hittat på.

Vid en visning i den gamla gruvan får de höra om Gruvfrun. Kan det vara hon som vill barnen något? Vill hon dem något ont, är hon arg? Eller vill hon bara varna barnen så som hon varnade gruvarbetarna i äldre tider?

Ingelin Angerborn är ett fullblodsproffs. Hon har skrivit mysrysare för mellanåldern sedan För alltid… 2009. Ja, frågan är om det inte är hon som helt och hållet är upphovet till genren mysrys i modern svensk barnlitteratur. Och det märks. Hon kan sitt hantverk. Det är välskrivet, trevligt och småläskigt. Inramningen med teatersällskapet och uppsättningen i den nedlagda gruvan funkar också mycket bra, relationen mellan barnen och de vuxna är liksom precis lagom. Det var längesedan jag läste en av Angerborns böcker, det behövs liksom inte, de säljer sig själva i skolbibblan utan att jag pratar om dem, men jag blev inte besviken på återseendet.

Man lever bara nio gånger

Anja Gatu
Illustrationer: Anna Nilsson
B. Wahlströms 2021
Hcf
116 sidor

Alla utan undantag kommer att älska idén med katternas detektivbyrå på Rosengård, som författaren och journalisten Anja Gatu fick när hennes barn ville bjuda in till ett ”katt-spion-kalas” på sin födelsedag. Efter det började Gatu studera katterna i området, visst såg det ut som att de smög runt och spionerade?

Katten Samira Karlsson är nyinflyttad på Rosengård. Tidigare har hon varit innekatt och till en början verkar allt utomhus läskigt, till och med en kopplad hund skrämmer in henne i huset. Men det tar inte så lång tid för henne att tuffa till sig. Och det hjälper att hon träffar Pälsa och att de två tillsammans blir rekryterade till Kattspionerna. Det är akut läge, kaninungar har försvunnit och katterna måste ta reda på vad som hänt för att förhindra att det händer igen.

Anna Nilssons illustrationer i färg är roliga och gulliga i skön kombo och finns på varje uppslag. Här och där kommer helsidesillustrationer eller till och med hela uppslag. Nivåmässigt ligger den här snäppet över Lassemaja.

Gatu skildrar osentimentalt den lite ruffiga stadsmiljön, språket flyter lätt, även när katten Karry kommer in och pratar danska. Den passar lågstadiet och även för de på mellanstadiet som behöver lite lättare böcker och gillar gulliga katter. Del två i ”Kattspionerna på Rosengård” kommer i oktober och heter Katt med rätt att klösa.

Resebyrån främmande världar

L.D. Lapinski
Modernista 2021
Hcg
347 sidor

Flick flyttar från stan till ett hus i ett mindre samhälle med sin familj bestående av mamma, pappa och en ganska ny lillebror. Hon är inte precis glad över flytten, men när hon lyckas smita ut och undan plikterna hemma, som att packa upp och hjälpa till med bebisen, gör hon en spännande upptäckt. I en dammig gammal butikslokal finns en udda resebyrå, Resebyrån Främmande världar.

På Främmande världar finns Jonathan, en ganska ensam pojke eller ung man som helt plötsligt blivit huvudförvaltare för ett hemligt sällskap. Han upptäcker Flicks förmåga att se det magiska och bjuder in henne som medlem. Han inviger henne i den övernaturliga samling resväskor, som allihopa är portaler till parallella världar och tar med henne på hennes första resor.

Men så klart finns ett orosmoment. Att resa mellan världar är farligt. Jonathans mamma försvann under en expedition när han var liten och nu är hans pappa, det riktige huvudförvaltaren, borta. Jonathan vägrar att tro att han är död och han och Flick ger sig av för att leta efter honom.

Det är ett fantasikittlande och spännande äventyr det här. Jag gillar verkligen idén med att man fångat glipor till främmande värdar i resväskor, så att man kan förflytta sig genom att kliva ner i en väska. Sen drar man i handtaget, stänger väskan och bär den med sig, så att man när som helst kan öppna den och hoppa tillbaka till sin värld. ”Tappa inte bort bagaget!” är inte för inte Sällskapet Främmande världars viktigaste regel.

Så småningom hamnar Flick och Jonathan i Femlykta stad. Där är något väldigt mycket på tok och det finns onda makter som är ute efter Sällskapets resväskor. Både vänskap och mod sätts på prov innan äventyret är slut i denna fösta del i en serie som enlighet förlaget ”har gjort stor succé världen över”.

Och det är som sagt ett underbart upplägg och en spännande historia. En anmärkning är att språket känns lite styltigt, om det beror på översättningen eller något annat kan jag inte svara på, men står man ut med det har man ett härligt läsäventyr framför sig. Passar trean till sexan.