De vackraste idioterna i världen

Anette Eggert
Opal 2021
uHc
199 sidor

Inget är starkare än banden man knyter till bästisar när man är ung. Marit, Sillen, Niki och Mini är ”de vackraste idioterna i världen”, unga kvinnor med framtiden för sina fötter. De fester, längtar efter kärlek, äter skräpmat, hänger, tramsar sig och funderar över orättvisor.

När jag läser Anette Eggerts nya ungdomsroman kastas jag rakt in i Marits värld. I ett väldigt starkt nu där framtidsperspektivet är kort, precis som det är när man är ung. Och alla tankar, stora och små, som mal genom Marits huvud, blir också mina tankar. Några fastnar där, ”på flugpappret” som hon själv kallar det när hon inte kan släppa vissa tankar eller bilder som poppar upp.

När kärleken kommer kan man inte styra den. Man kan inte välja vem den ska träffa. Och om man tror att man måste välja mellan de vackraste idioterna i världen och en kille är valet solklart, även om det inte är lätt.

Förra gången jag läste en ungdomsbok av Eggert, Tisteltankar, identifierade jag mig väldigt mycket med mamman. Alla hennes misslyckade försök och all hennes missriktade goda vilja. Nu är jag i stället med Marit, känner hennes våndor som om de vore mina egna (det har de varit, även om det är länge sedan nu) och jag tror att det är en gåva Eggert har som författare att öppna den där möjligheten till identifikation, till tillfällen att få spegla och känna igen sig.

Passar högstadiet och lägre delen av gymnasiet.

Odusseus pojke

Annika Thorodysseus-pojke
Illustrationer Ishtar Bäcklund Dakhil
Bonnier Carlsen 2020
Hcg
334 sidor

Berättelserna om Odysseus irrfärder på hemvägen från kriget i Troja tillhör de verkligen klassiska klassikerna i vår kultur. De flesta av oss har hört eller känner till dem i olika mån. Om den trojanska hästen, den skräckinjagande cyklopen, Sirenernas sång och den troget väntande och vävande Penelope till exempel. Det är berättelse om hjältedåd, klurighet och våld och de berättas i sitt ursprung ur den manliga hjälten perspektiv.

Men hur kändes det egentligen att vara den som lämnats hemma att vänta och undra i alla dessa år? Hur känns det att vara spädbarnet som lades framför plogen när pappa Odysseus försökte spela galen? Och hur känns det att se upp till en pappa man inte minns utan bara känner genom berättelser och drömmar?

Det här är Telemakos, Odysseus sons, berättelse. Vi får höra hur livet på ön faktiskt fungerar ganska bra utan Odysseus. Mamma Penelope sköter allt på ett klokt sätt. Ända tills männen på ön börjar bli otåliga vill säga, och gör anspråk på makten genom att fria till den övergivna drottningen. Vi får höra hur det är att växa upp i skuggan av en nästan gudomlig hjälte utan att själv få lära sig allt det som en pappa skulle lärt en.

Annika Thor har lagt sig vinn om att skildra de mytologiska hjältarna mänskligt. I den här berättelsen gråter både män och kvinnor när det behövs och de våndas över våldet. Men för en man med Odysseus öde kan det också bli så att våldet blir en vardag. Telemakos konstaterar i slutet att inget blev som han hade tänkt när hans pappa kom hem. Han kom aldrig hem från kriget, utan tog kriget med sig hem. Men det skymtar ändå en annan och ljusare framtid för Odysseus pojke.

Illustrationerna i svartvitt är oerhört snygga. De påminner lite om Jacob Wegelis i stilen, men mest på minner de mig om de i en av min barndoms favoriter, Gudar och hjältar i grekisk mytologi. 

Den här boken passar fantastiskt bra för högläsning. Det är en allåldersbok som går att läsa från lågstadiet och uppåt.

Nyårsvandraren

Charlotte Lannebonyarsvandraren
Rabén & Sjögren 2020
uHc
110 sidor

Storm är 16 år. På nyårskvällen är han på fest någonstans på Söder, däckar på en soffa och vaknar någon gång vid tolvslaget. Då ger han sig ut i den kalla vinternatten och vandrar genom stan. Hela natten till en bra bit in på morgonen vandrar Storm, för det är oroligt i honom, tankarna rusar runt runt och kroppen måste röra sig för att malandet inte ska bli övermäktigt.

Det handlar om att bli övergiven. Om att gå upp i någon annans trauma för att slippa tänka på sitt eget. Det handlar om att vara en känslig person utan någon direkt att dela den känsligheten med. Det handlar om vad man kan råka ut för en nyårsnatt i Stockholm, men mest handlar det om Storms inre resa, om att acceptera en pappas svek och att hitta ljuspunkterna i livet där de ändå finns.

Det kommer så få svenska ungdomsböcker i år att man måste vara extra tacksam över de vi får. Den här är ett fint och känsligt porträtt över ungdomens vilsenhet som kan passa från åttan till gymnasiet.

Skilsmössan

Måns Gahrtonsonja-och-skilsmossan
Illustrationer: Johan Unenge
Bonnier Carlsen 2020
Bilderbok

Sonjas föräldrar har flyttat isär. Hos pappa är kartongbergen fortfarande höga ouppackade berg. Och plötsligt har hösten kommit. Vinden drar i pappas halsduk och i Sonjas hår i Johan Unenges fantastiska akvareller, som breder ut sig över uppslagen. Löven speglar sig i den regnvåta marken och det är tydligt att Sonja behöver en mössa. Pappa gräver i kartongerna och hittar en. En som mamma stickat. För länge sedan, i en lyckligare tid. Sonja vill ha den och pappa blir glad, för honom väcker den fina minnen.

Så blir det mammavecka. Hos mamma är kartongerna uppackade, hemmet redan stylat och hemtrevligt. Hon har gått vidare, vill inte bli påmind om det gamla. Hon köper en ny mössa åt Sonja.

Till en början fogar sig Sonja, så som barn gör, i varannanveckasboende och annat deras föräldrar hittar på. Randig mössa när det är pappavecka, ny mössa när det är mammavecka. Tills det bara inte går längre.

I den här berättelsen säger bilderna så mycket att orden gott kunde ha varit färre. Johan Unenge firar helt nya triumfer i lövens alla färger, i hösthimlen som börjar skymma när pappa hämtar på eftermiddagen, i skuggorna över den nyfallna snön, utan att för den skull förlora den känsla av snabbhet i penna och pensel som skvallrar om hans bakgrund som serietecknare.

Rekommenderas till alla förskolor!

Kråkorna

Anders Fagerkrakorna
Illustrationer: Peter Bergting
Natur & Kultur
Hci

Någon återvänder genom skogen till ett övergivet hus. Där vilar en historia av misstro och lögner. Över platsen vakar fåglarna. Inne i huset är det fullt av lappar med budskap. Varningar, uppmaningar. Den som återvänder har ärvt huset, historian, sorgen och mörkret som ruvar där. Men varför vill hen återvända?

Det är en dunkel, snårig och sårig berättelse Anders Fager ger oss. Om en relation byggd på svek och familjeband av sorg och hat. Peter Bergtings illustrationer är ödesmättade, vackra och dolska. Man tingas tyda en smal, otillgänglig skrift, som hemliga budskap krafsade i marginalen, på samma sätt som huvudpersonen försöker förstå vad som hänt, vilka minnen platsen döljer och varför hen blev den hen blev.

Förlagets rekommendation på 12-15 år tycker jag är ganska rimlig, men även en äldre målgrupp kan ha stort utbyte av den hr berättelsen som tar upp mycket svåra ämnen som utanförskap och rasism.

Helt ärligt

Camryn Garretthelt-arligt
Gilla böcker 2020
uHce
315 sidor

Simone bor i San Fransisco med sina två pappor, ”pappa” och ”pappsen”. Hon har nyligen bytt från ett flickinternat till en vanlig high school och detta med att ha killar omkring sig hela dagarna – särskilt en viss kille – har fått henna att börja tänka på sex. Sex kan vara komplicerat för alla tonåringar, men för Simone som är hiv-positiv är det avsevärt mer problematiskt än för de flesta.

Boken börjar med en absurd scen där 17-åriga Simone får sällskap av sin ena förälder till gynekologen (alltså inte sällskap som i att han skjutsar henne dit eller väntar i väntrummet, utan sällskap som i att han är med inne i undersökningsrummet). Det genomförs visserligen ingen gynekologisk undersökning, men alla frågor Simone vill ställa om sex måste hon göra med sin pappa närvarande. Alltså vad är det med amerikanska föräldrar?

Att välbehandlad hiv inte smittar vid sexuella kontakter och att amerikansk lag numera befriar Simone från plikten att berätta att hon är positiv innan han har sexuella relationer hindrar inte det faktum att hon vill berätta, eftersom hon tycker mycket om Miles som hon så småningom börjar dejta. Men å andra sidan är hon livrädd för att hon aldrig någonsin kommer att få ha sex, ingen kommer att vilja när hin har berättat. Dessutom blir hon utsatt för utpressning. Någon lägger lappar i hennes skåp och brevlåda där det står att hen kommer att berätta för alla att Simone är hiv-positiv om hon inte slutar träffa Miles.

Boken är skriven med mycket jargong. Dialogerna mellan Simone och hennes kompisar innehåller konstant skämtfulla tråkningar och jag kan tänka mig att det varit ett hästjobb att översätta till en någorlunda lättflytande svenska. Ibland hänger jag inte riktigt med, men det kan ju bero på att jag inte riktigt är målgruppen.

En röd tråd genom boken är Simones kärlek till musikaler, och den elevuppsättning av ”Rent” (passande nog) som hon blivit elevregissör för.
Antalet ungdomar som lever med hiv är nog betydligt mindre i Sverige än i USA. Likväl är detta en viktig bok som sprider kunskap om hiv-positivas villkor. Och om musikaler.

Hlet ärligt är Garretts romandebut. Passar på högstadiet och gymnasiet.

Perfekt väder för lidande

Åsa Asptjärnperfekt-vader-for-lidande
Bonnier Carlsen 2020
Hcg
189 sidor

Bim lever för sångaren David Dovrâk (tänk Håkan Hellström). Hon är så besatt av honom att hennes rum är tapetserat med affischer, hon har vad hennes kusin Hedy ”ett altare” med minnessaker från konserter och hon har blivit ovän med sin bästis för att denna repat en David Doveâk-vinyl.

Nu ska Bims mamma flytta hem till Sverige efter att ha varit en väldigt frånvarande mamma i alla år. Vem står i köket och steker ägg på morgonen första gången Bim sover hos mamma? Jo, David Dovrâk. Barfota. Han är alltså mammas nya kille.

Åsa Asptjärn är precis lika bra som vanligt och kastar läsaren mellan gapskratt och skildringar av sårbarhet och utsatthet precis under ytan. Boken passar årskurs fyra till sju och kan var alldeles utmärkt som sommarhögläsning i familjen, det finns något för alla att känna igen sig i.