När vi var monster

Jennifer Niven
Gilla böcker 2025
uHce
390 sidor

Jennifer Niven är en författare som kan sitt hantverk och som alltid skriver böcker som berör, med tunga och angelägna ämnen. Hon har gjort sig ett namn med flera välkända titlar på svenska: Som stjärnor i natten (2015) om psykisk sjukdom Vända världen rätt (2017) om mobbing och obesitas och Andetag (2021) om föräldrars skilsmässa. Och alltid, alltid om kärlek. Nu har Niven målmedvetet tagit som an den på boktok så hajpade genren ”dark akademia”. I När vi var monster finns alla beståndsdelar på plats från början: en internatskola, en utvald grupp begåvade ungdomar från olika samhällsklasser, ett kråkslott till hus, en mörk skog, ett mord som annonseras redan i första meningen och en karismatisk ledare som håller i dirigentpinnen med fast hand mot undergången.

Det är inte det att det inte är bra, Niven kan som sagt skriva och skriva spännande. Jag hade bara önskat att hon lite mindre tydligt plockat alla sina ingredienser från portalverket inom dark akademia, Den hemliga historien (Donna Tartt,1993). Huvudpersoner är Effy och Arlo, som två år tidigare haft en spirande kärlekshistoria, som fick ett abrupt slut när Arlo slutade på skolan för att istället bo med sin familj och ghostade Effy. Sedan dess har saker hänt, bland annat en drunkningsolycka där Arlos bästis dör och Arlo tar på sig skulden för dödsfallet. Effy å sin sida är i princip föräldralös sedan hennes pappa berusad körde bilen in en bilolycka som dödade hennes mamma. Hon har därför lidit dubbelt av att bli övergiven igen. Nu är pappan släppt ur fängelset. Är förlåtelse möjlig? Kan Effy förlåta sin pappa? Förlåta Arlo för att han försvann? Kan Arlo förlåta sig själv för att hans kompis drunknade?

Förutom Effy och Arlo finns ett antal andra ungdomar, var och en med sitt trauma, och det framkommer så småningom att detta inte är en slump. De har inte bara blivit utvalda till det sägenomsusade ”Januaripasset” tack vara sina konstnärliga begåvningar, utan också på grund av sina trauman. Ledaren för Januaripasset, den världskända författaren, skådespelare och regissören Meredith Graffam, framstår redan från allra första början som totalt gränslös och helt olämplig att vistas i närheten av ungdomar eller andra människor över huvud taget. Vidden av hennes galenskap nystas upp efterhand och leder så småningom till hennes död.

Det finns flera spännande ingångar i boken. Dels tankarna kring förlåtelse, att leva vidare med eller utan att förlåta sig själv och andra som jag nämnde ovan. En annan är ”L’appel du vide”, en tanke som fascinerar Effy mycket. En slags dragning till tomhet eller olycka som inte är förknippad med dödslängtan utan tvärt om med viljan att leva. En andra önskan hade varit att Niven stannat mer vid, och borrat sig djupare ner i, dessa filosofiska frågor istället för att dra ut sina romanfigurer på en genretypisk nattlig jakt i skogen. Men med det sagt är detta en toppenbok för alla som har hört talas om Den hemliga historien men inte riktigt mäktar med att läsa den riktigt än. Passar högstadiet och gymnasiet.

Lisa Bjärbo
Illustrationer: Kim W. Andersson
Lilla Piratförlaget 2025
Hcg
179 sidor

Jag kan meddela med en gånga att Lisa Bjärbos nya bok för mellanåldern är en present till alla som jobbar med barn och läsfrämjande. Och till de läsande barnen förstås! Här har hon, tillsammans med illustratören Kim W. Andersson, skapat ett hopkok av skräck, mysterium och fantasy, med dataspelande som huvudtema och samtidigt vävt in trådar om familj, vänskap och vardagsliv.

Vi möter Elias som bor i Gnesta och har börjat spela ett nytt skräckspel. Eftersom Elias hemsituation är lite speciell – hans lillebror ligger svårt sjuk på sjukhus och mamman och pappan spenderar sin mesta tid där med honom – har han obegränsad speltid och har blivit totalt indragen i spelet. Han känner ingen annan som spelar det, men har lärt känna några i spelet som han träffar varje dag. Spelet utgår från en ödegård där det bland annat finns en övergiven lada och i den uppbrutna, tomma burar. Så småningom dyker det upp livsfarliga kaniner (ja, det låter inte så läskigt när jag skriver det, men när ni ser Anderssons bilder kommer ni att ändra uppfattning) som man ska fajtas mot på liv och död.

Elias tror att han har fått spelet av sin mormor, något som inte visar sig stämma. Och det hela blir otäckt på riktigt när 1) Elias mamma vid ett av sina sällsynta besök hemma berättar att hon sett flera döda kanarier i skogen när hon var ute och sprang och 2) Elias mormor råkar titta in i rummet när Elias spelar och ser ödegården och säger att ”Det där är ju Nilssons gård vid Frösjön”, där brukade hon leka som barn. Elias måste ju så klart cykla dit och se om det stämmer… (spoiler alert, det gör det, det är precis som i spelet.)

Jag har testkört denna i bokprat med femmor och tipset är att göra som jag, spara den till sist, för efter den kommer eleverna inte att kunna tänka på något annat. Passar framförallt mellanstadiet, men ni kommer troligtvis att få svårt att hålla lågstadieelever från den; och för duktiga läsare som inte är allt för lättskrämda kan den funka där också. Spelet är första delen i serien ”Smittan. Del två, Skogen, kommer 2026.

Atlas, Elena och jordens undergång

Anna Woltz
Lilla Piratförlaget 2025
Hcg
237 sidor

På sant Anna Woltz-manér kastas vi rakt in i handlingen i Atlas, Elena och jordens undergång och möter två unga människor i en livskris. I Atlas fall är det hela familjen som är i en långvarig gungning. I Elenas fall är hon ensam, hon har råkat ut för en hatstorm i sociala medier och mitt i detta har hennes mamma rest på retreat och skickat henne till sin syster. Systern bor hos en ny man som varken mamman eller Elena träffat innan, i ett hus på landet där det också finns två barn. Och en död mamma, ska det visa sig, som ingen sörjt klart.

Elena och Atlas berättar vart annat av de korta kapitlen, ofta får vi samma situation från två håll, och vi får i närtid följa hur grymt de missförstår varandra gång på gång. Atlas har gått vilse i sina prepperambitioner, Elena vet inte längre vem hon är utan sitt socialamedieralterego och vuxenvärlden har abdikerat. Atlas pappa som lämnat walk over till sorgen, Elenas mamma har rest bort och mostern sover bort dagarna i långtidscovid. Under några kvalmiga och heta sommardagar går allt rejält fel innan det så småningom går att hitta fram till varandra, och finna en väg framåt igen.

Passar som högläsning och för egen läsning från fyran och uppåt.

Världens värsta vecka – Måndag

Eva Amores
Illustrationer: Matt Cosgrove
B. Wahlströms 2025
Hcf
187 sidor

I Världens värsta vecka – Måndag möter vi Justin Chase under en enda katastrofal dag i hans liv. Kapitlen – även om vi kanske inte kan prata om regelrätta kapitel – är tidsangivelser, och börjar med 05.00 då Justin väcks av sin mamma för att levereras till sitt nya hem hos pappan medan mamman åker på bröllopsresa med sin nya man. Några timmar senare ska Justin också börja en ny skola, så det är mycket nytt för Justin den här dagen.

När dagen avslutas 23.59 har vi fått vara med om ett äventyr som innefattar pinsamma förväxlingar, ett par virkade badbyxor, en rejäl dos toahumor (inklusive kräkhumor), en översittande mobbare, oförstående vuxna och en katt som kanske blivit kidnappad av aliens.

Boken är genomillustrerad à la ”Dagbok för alla mina fans” med ett handtextliknande typsnitt. Det är inte helt lättläst med pilar, inpass, bubblor och listor. Men för den som uppskattar den här typen av humor, och som har lite vana av att läsa tecknade serier, kommer den att locka till läsning.

Världens värsta vecka – Måndag är den första boken i serien om ”Världens värsta vecka”, del två kommer nästa år. För den som vill köpa böcker på engelska finns redan hela serien att tillgå. Passar på lågstadiet och en bit upp på mellanstadiet.

Killboken

Atilla Yoldaş
Rabén & Sjögren 2025
Faktabok

Man måste väl ändå inleda med att säga att Killboken av Atilla Yoldaş är en bok som behövs mer än någonsin, i tider av ”Adolecence”, toxiska nätmiljöer och minskad vuxennärvaro i skolans alla mellanrum. Men att det också är ett sorgligt faktum, att vi nu 2025, så väldigt mycket behöver en bok som sorterar ut vad som är bra och dåligt ”manligt” beteende, sätter fokus på machokultur, homofobi, kass kvinnosyn, samtycke, antipluggkultur och gängmentalitet.

Yoldaş lotsar läsarna genom den här boken med ett fint och personligt tilltal, gör svåra frågor mycket enkla, i korta lättlästa kapitel. Så självklart det låter när han berättar att killar visst behöver gråta, att det mesta vi gör beror på normer och inte hormoner, hur man kan våga stå upp mot dålig kvinnosyn och homofobi, hur vanligt det är med psykisk ohälsa även bland killar och hur viktigt det är med bra manliga förebilder. Tonen är varm och peppig.

Ett till ”men”, ännu en invändning, är att de som behöver den här boken som bäst inte kommer att sätta sig ner och läsa den. För att den här boken ska nå sina viktigaste läsare behöver den ges i läsläxa, kopieras upp för att läsas i klassrummen, diskuteras i boksamtal. Då kommer den kanske nå rätt läsare och göra den nytta som avsändaren vill.

Passar mellan- och högstadiet.

Sharre

Seluah Alsaati
Bonnier Carlsen 2025
uHc
266 sidor

Jag håller alltid span på böcker för tonåringar som är roliga. Det finns gott om kul böcker att läsa när man går på lågstadiet och mellanstadiet, men sen tar det mer eller mindre slut. Åsa Asptjärns böcker om Emanuel Kent är lysande undantag, men de börjar ju få sina år på nacken. Därför blev jag glad när jag läste om Seluah Alsaatis nya bok Sharre som enligt förhandsreklamen skulle handla om en kille som efter att ha blivit skjuten i knät bestämmer som för att välja en bättre riktning i livet och drömmer om att bli komiker.

Alsaati fick Slangbellan för sin debutroman Inte din baby, en bok som var baserad på en monolog som spelats på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Även här spelar Stockholms Stadsteater, närmare bestämt filialen i Husby, en avgörande roll. Redan när jag läste debutboken hade jag svårt med förortsdialekten, och i Sharre blir än svårare för en vanlig svennemamma som jag.

Sharre, som egentligen heter Sharmarke (ett namn som betyder ”ser inte ondskan” eller bokstavligt ”ondskan ser inte”, vilket gör att i smeknamnet blir bara ”ondska” kvar, det är humor som till och med jag fattar) hamnar av misstag i en skjutning, skadar sitt knä illa och hamnar på sjukhus. Där våndas han av konflikten mellan kompisarnas förväntningar och familjens. Han bestämmer sig för att försöka göra sin mamma och storebror stolta och börjar plugga till lärare men vantrivs och hoppar av. Han återfaller till bus och kompishäng, men gör ett nytt försök att vara ordentlig på ett jobb på ett lager, vilket han också vantrivs med. Så kommer chansen att få göra en monolog om sitt liv på teatern i Husby. Han slits fortfarande mellan kompisars förväntningar, familjens och Mayas, en tjej han börjat träffa allt mer.

Berättelsen är löst baserad på den verkliga personen Sharmarke Elmis eget liv. Alsaati har intervjuat honom och skriver i efterordet att ”du gör till och med de svettigaste minnena roliga”. Och det är väl just den där humorn som i stora delar flyger över mitt huvud. Jag upplever den totala bristen på social kompetens som Sharre och hans bästa kompisar besitter som mest tragisk. Å andra sidan är boken i stora delar helt obegriplig för mig eftersom den så genomgripande är skriven på dialekt och talspråk, så jag kanske helt missuppfattar det här.

Jag hoppas ändå verkligen att den här boken ska nå sina läsare, om någon tycker att den är underhållande och inspirerande är det toppen. Jag förstår ju att den inte är skriven med en medelålders kulturtant i åtanke, så att jag inte klickar med den är förmodligen högsta betyg. Passar högstadiet och gymnasiet och kan även vara användbar för gymnasiets kurser i språksociologi.

Kuben, Viken

Nils Lundkvist
Bonnier Carlsen 2024, 2025
Hcg
366, 380 sidor

Nils Lundkvist debuterade förra året med Kuben, som belönades med flera priser, däribland Slangbellan. I år kom uppföljaren Viken och Lundkvist har lovat två till böcker i den här serien om ”Den yttersta vildmarkens historia”



Och vilken fin debut! Här är en författare som tar sina unga läsare på yttersta allvar. Vi möter John som bor med mamma och pappa i ”Den yttersta vildmarken”. De håller sig för sig själva, livnär sig på föräldrarnas möbelsnickeri och självhushållning, John hemskolas och kontakten med övriga samhället är så liten som möjligt. Men en dag rubbas den saktmodiga jämvikten i den här tillvaron. En stor lastbil kommer och levererar en stor låda, lite som en husvagn utan hjul, en kub. I kuben finns en pojke, Marjo. Han ska bo hos dem nu. Som vad? Ett straff? En omplacering? Ett nytt syskon? För John blir detta slutet på livet som han känt till det så här långt. Stenar sätts i rullning och inget blir någonsin mer sig likt.

Nils Lundkvists bok utspelar sig i någon slags vag framtidsversion av Sverige. Ett auktoritärt styre råder, en motståndsrörelse rör sig i utkanten av detta. Författaren har sagt att han ville skriva en berättelse om vänskap, och det har han verkligen gjort. Men det är också ett riktigt spännande äventyr.

Och äventyret fortsätter i Viken. Då har John hamnat långt från den yttersta vildmarken. Han har blivit kidnappad kan man nog säga, av ingen mindre än sin farmor och farfar, som han för väldigt kort tid sedan inte ens visste fanns. Men nu bor han hos dem och de visar sig befinna sig nära maktens absoluta centrum i landet. Johns första instinkt är att ta sig därifrån, tillbaka till mamma och pappa och Marjo. Det visar sig dock vara lättare tänkt än gjort, men samhället han hamnat i, Viken, är ett gated community. Dels finns en imponerande mur kring farmor och farfars egendom, men det finns också en rejäl mur runt hela Viken. Och, får John veta, ett avtal som gör att han inte kan återvända utan att skada sin familj.

Vad händer med människor och samhällen som bygger murar? Några i Viken är ofrivilligt instängda, har bara hamnat på fel sida. Några skyddar sig, andra är fångar. John finner nya vänner som hjälper honom att stå ut och förstå sin nya tillvaro. Det dyker också upp några karaktärer från Kuben. Men allt är inte vad det ser ut att vara, det är svårt att veta vem man kan lita på och vem som är vän eller fiende i den här nya miljön, vad som är lögn, sanning eller skröna.

Passar mellanstadiet och är också riktigt bra högläsning.

Revan

Charlotte Cederlund
Opal 2024
uHc
366 sidor

Omar, Zahers på alla sätt ordentlige och föredömlige storebror, beter sig en förmiddag skumt. Zaher följer efter honom och ser att han blir skjutsad i en bil med tonade rutor till det pampiga gräddvita Universitetshuset i Lundagård i centrala Lund. Där blir han emottagen av allvarliga människor i gröna kåpor och när Zaher försöker smita efter in i byggnaden blir han brutalt stoppad. Zaher, som inte är ett sånt praktexemplar som Omar, försöker visserligen spionera lite genom ett fönster men ger upp ganska snart. Istället går han ut och festar med en kompis. Sent på natten blir han uppringd av sin pappa som är på sjukhuset med Omar. Han har blivit påkörd av en bil, är allvarligt skadad och ska opereras.

Genom en allvetande berättare får vi följa Zaher kors och tvärs genom Lund då han gör allt för att förstå vad det är Omar blivit inblandad i och hjälpa honom att bli frisk. Han kämpar för att hans familj inte ännu en gång ska splittras och avslöjar konspirationer och lögner. Vi får också följa Zahers minnen från en omskakande flykt till Sverige och en del andra personer som är viktiga för handlingen. Vi presenteras för ett hemligt mäktigt sällskap och en parallell värld. Charlotte Cederlunds nya tonårsbok är tjock, 366 sidor, men de är en spännande bladvändare som man gärna läser snabbt. Jag gillar extra mycket att få färdas runt i Lund, mellan Blocket, Lundagård och Professorstaden. Den passar från sjuan och uppåt, gärna som högläsning.

God Jul, Ester Jansson

Johanna Lindbäck
Lilla Piratförlaget 2023
Hcg
184 sidor

Jul, en medeltida stad, en snöstorm, ett oväntat möte, en olycka och den första kärleken. Där har ni ingredienserna i Johanna Lindbäcks mellanåldersfeelgood.

Och jag erkänner: jag är sjuuuuukt skeptisk när jag öppnar den här boken. Dels har jag blivit smått sjösjuk av den flodvåg av feelgood som dragit över bokmarknaden med generiska omslag och titlar som alla är en variant på ”Den lilla…”. Och dels är jag inte världens bästa feelgoodläsare. Jag har försökt flera gånger. Men jag gillar oftast inte.

Samtidigt är jag väldigt nyfiken. För om nu feelgoodvågen har nått mellanåldern, hur funkar det? Och har jag någonsin blivit rakt av besviken på något Johanna Lindbäck skrivit?

Här får vi följa med Ola som med pappa och storasyster ska fira jul i ett hyrt hus i Visby. Olas föräldrar är nyskilda och för att runda den första besvärliga julen i ny familjekonstellation har pappan kommit med den här idén. Resan dit är hemsk. Det håller på att blåsa upp till storm och Gotland tar emot med piskande regn och snålblåst. Till på köpet visar det sig redan vara en familj i huset när de kommer dit. Det har blivit en dubbelbokning. Och inte av vilken familj som helst, utan av Ester Janssons familj. Ester som Ola spanat in i skolan. Ester som tycker att Ola är världens störigaste när han hänger med sitt killgäng.

Hur funkar det då? Jo, riktigt bra! Det är välskrivet, bra flyt i handlingen, Lindbäck lyckas få alla otroliga sammanträffanden att verka rätt så rimliga. Därtill är det rappt och roligt. Ola är framskriven på ett inkännande sätt. Jag tycker också om hur Olas storasyster är omväxlande bitchig, snäll, ledsen, förståndig, oresonabel, precis som tonåringar är. Alltför ofta i barnböcker är syskonen totala as, hela tiden, utan nyanser. Det är inte så syskonskap ser ut i verkligheten.

Min enda invändning är att tråden med Olas vän Jackson, han som drar med Ola på alla störiga upptåg, men som är Olas vän sedan evigheter och som tar upp en stor plats i Olas tankar, blir hängande. Men vad vet jag, kanske kommer en uppföljning? Glad Påsk, Jackson? Vi får se.

Passar mellanstadiet.

En förbjuden bok

David Levithan
Lilla Piratförlaget 2023
Hcg
210 sidor

Lagom till ”Banned books week” kom En förbjuden bok av David Levithan ut på Lilla Piratförlaget. I Sverige känner vi David Levithan i första hand som ungdomsboksförfattare. Hans Jag, En läses på både svenska och engelska i många skolor. I den möter vi en person utan kropp, som varje dag sätter bo i olika mänskliga kroppar och därigenom får vi flera olika perspektiv på berättelsen. I den här berättelsen för lite yngre barn – mellanstadieåldern – får vi besöka tre olika berättarplan, men här är de skilda åt i tid och/eller rum och först i slutet förstår vi hur de alla tre hänger ihop.

I den första berättelsen möter vi Donovan, som fått med sig en bok hem av sin älskade lärare Mr Howe. Donovan slänger boken lite slarvigt på köksbänken och säter sig att kolla på tv, något han senare får ångra. För det som händer är att Donovans mamma tar boken och gör som hon alltid gör, hon läser slutet först. Där ser hon en mening hon inte gillar. En mening som kan tolkas som att de två huvudpersonerna i boken (som är pojkar i mellanstadieåldern) är homosexuella. Det tycker hon är högst olämpligt, därför beslagtar hon boken och nästa dag beger hon sig till skolan för att protestera mot bokvalet.

I nästa berättelse får vi möta Gideon, en tafatt kille som inte är så särskilt bra på något annat än ordlekar och att samla på sköldpaddor. En dag börjar en ny kille i hans klass, och i den här delen av boken får vi en klassisk boy-meets-boy-berättelse, en historia Donovans mamma definitivt inte hade gillat.

Den tredje delen är själva boken ”Äventyrarna”, den som Donovan lämnar på köksbänken. Det är en överdrivet actionspäckad berättelse om två killar och en tjej som jagar superskurkar i bästa James Bond-stil.

Till en början gör de tre olika nivåerna boken lite svåråtkomlig. Det tar tid att tränga in i tre olika berättelser som varvas i tur och ordning i ganska korta kapitel. Språket är inte precis svårt, men inte heller på något sätt förenklat och resonemangen kring varför mamman vill förbjuda boken och varför (de flesta) barnen i klassen vill läsa den, är ganska avancerade. Därför lämpar sig En förbjuden bok i första hand för högläsning eller goda läsare i mellanåldern.

Det går inte att bortse från att boken är en stridsbok, brukslitteratur skulle man kunna kalla den, snarare än skönlitteratur för sin egen skull. Man får en intressant inblick i processen med att förbjuda böcker i amerikanska skolor och man får gott om argument för att tala emot förbjudandet av böcker och på det sätten är den ytterst läsvärd.