Äventyr

Rävunge bortblåst

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Frida Nilsson
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Natur & Kultur 2025
Hcf
203 sidor

”Det här ska handla om en tid för rätt så längesedan – ungefär när det kostade tre kronor att köpa en Piggelin” inleder Frida Nilsson sin nya kapitelbok för lågstadiet. Hon är alltså tillbaka ungefär där hon startade, i Hedvigtid. Men de vi möter i boken är snarare de udda och undanskuffade existenserna som lever i samhällets marginaler, som vi känner igen från Jagger Jagger och Apstjärnan. Här lever förmänskligade djur i utkanten av människornas samhällen. I en övergiven cementhamn träffar vi Ofelia, hennes odugling till far som bor på en pråm och hennes hårt kämpande mamma som bosatt sig i det gamla hamnkontoret. Ofelia är en lycklig liten räv och hela cementhamnens lilla solstråle. Så när hon – på grund av pappans slarv – försvinner ut till havs i en storm, vill alla invånare engagera sig för att få henne tillbaka. Vattenråttan, Grävlingen och Viran, som ingen riktigt vet vad hon är för djur, gör upp en plan tillsammans.

Under tiden har Ofelia drivit i land på en öde ö, där hon för första gången får bekanta sig med Skogen och Naturen. Överlever gör hon på ett lager av konserver som finns i pappans förlista pråm.

Maria Nilsson Thores illustrationer i svartvitt är fantastiska. En helsida per kapitel, med stor omsorg om detaljerna och karaktärernas minspel, kroppsspråk och särdrag. De i sig gör boken läsvärd.

Det blir ganska många turer och misslyckade försök innan Ofelia kommer hem igen. Båda föräldrarna får omvärdera sin syn på sig själva och varandra. Vi som läsare får oss en lite läxa om att var och en är bra på sitt sätt och att det liv du lever kan vara fantastiskt för dig även om det är torftigt i någon annans ögon.

Kan passa riktigt duktiga läsare på lågstadiet, men kanske framförallt som högläsning.

Kuben, Viken

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Nils Lundkvist
Bonnier Carlsen 2024, 2025
Hcg
366, 380 sidor

Nils Lundkvist debuterade förra året med Kuben, som belönades med flera priser, däribland Slangbellan. I år kom uppföljaren Viken och Lundkvist har lovat två till böcker i den här serien om ”Den yttersta vildmarkens historia”



Och vilken fin debut! Här är en författare som tar sina unga läsare på yttersta allvar. Vi möter John som bor med mamma och pappa i ”Den yttersta vildmarken”. De håller sig för sig själva, livnär sig på föräldrarnas möbelsnickeri och självhushållning, John hemskolas och kontakten med övriga samhället är så liten som möjligt. Men en dag rubbas den saktmodiga jämvikten i den här tillvaron. En stor lastbil kommer och levererar en stor låda, lite som en husvagn utan hjul, en kub. I kuben finns en pojke, Marjo. Han ska bo hos dem nu. Som vad? Ett straff? En omplacering? Ett nytt syskon? För John blir detta slutet på livet som han känt till det så här långt. Stenar sätts i rullning och inget blir någonsin mer sig likt.

Nils Lundkvists bok utspelar sig i någon slags vag framtidsversion av Sverige. Ett auktoritärt styre råder, en motståndsrörelse rör sig i utkanten av detta. Författaren har sagt att han ville skriva en berättelse om vänskap, och det har han verkligen gjort. Men det är också ett riktigt spännande äventyr.

Och äventyret fortsätter i Viken. Då har John hamnat långt från den yttersta vildmarken. Han har blivit kidnappad kan man nog säga, av ingen mindre än sin farmor och farfar, som han för väldigt kort tid sedan inte ens visste fanns. Men nu bor han hos dem och de visar sig befinna sig nära maktens absoluta centrum i landet. Johns första instinkt är att ta sig därifrån, tillbaka till mamma och pappa och Marjo. Det visar sig dock vara lättare tänkt än gjort, men samhället han hamnat i, Viken, är ett gated community. Dels finns en imponerande mur kring farmor och farfars egendom, men det finns också en rejäl mur runt hela Viken. Och, får John veta, ett avtal som gör att han inte kan återvända utan att skada sin familj.

Vad händer med människor och samhällen som bygger murar? Några i Viken är ofrivilligt instängda, har bara hamnat på fel sida. Några skyddar sig, andra är fångar. John finner nya vänner som hjälper honom att stå ut och förstå sin nya tillvaro. Det dyker också upp några karaktärer från Kuben. Men allt är inte vad det ser ut att vara, det är svårt att veta vem man kan lita på och vem som är vän eller fiende i den här nya miljön, vad som är lögn, sanning eller skröna.

Passar mellanstadiet och är också riktigt bra högläsning.

Barnen från Frostmoplan

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Mårten Sandén
Bonnier Carlsen 2025
Hcg
111 sidor

I Mårten Sandéns senaste mellanåldersroman är Frostmoplan en adress i ett stockholmskt utanförskapsområde. Här bor syskonen Yasmin, Omar och Nahla. Meningen är att deras vuxna bror Luis ska ta hand om dem eftersom deras mamma är på sjukhus. Pengar får de från sin andra storebror, Luis tvillingbror Carlo som jobbar på Grönland. Men Luis tar inte hand om sina syskon så bra, stället sysslar han med fuffens och det är Yasmin och Omar som sköter ruljangsen hemma. Lämnar och hämtar på dagis, handlar, lagar mat och nattar lillasyster.

Det går ganska bra, tills en dag Luis kommer han och helt stressat säger till Yasmin, som är bokens berättare, att någon som kallas Joker är ute efter dem och de måste lämna lägenheten, försvinna och gömma sig.

Själva likheten med Barnen från Frostmofjället slutar vid att det är ett gäng kapabla barn på resa/rymmen från något de inte kan påverka själva och att Nahlas goseget som heter Gullspira spelar en nyckelroll. Men det gör inte så mycket, jag tror inte att dagens läsare bryr sig så mycket och Sandén bjuder på full rulle och action från första sidan till sista. Och det är roligt att läsa om smarta barn som tar sig runt i stan (och lite på landet) och löser farliga knipor. Det är en modern saga där den lilla smarta vinner i slutet och hotet inte kommer från svält utan från gängbrottslighet. Passar duktiga läsare från tvåan, men funkar också för hela mellanstadiet.

Presenten

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Emma Virke
Illustrationer: Emelie Östergren
Lilla Piratförlaget 2023
Bilderbok

En bok i en bok i en bok i en bok, kan det bli mer spännande? Först öppnar vi den hårda pärmen, som är illustrerad som ett paket med stor röd rosett, som en present från upphovsmännen till oss läsare. På tapeten finns ett presentkort: ”varsågod! Denna boken är till dig!” står det.

I första boken möter vi Billy som firat sin femårsdag. Istället för att följa sina irriterade föräldrars uppmaningar att hjälpa till att städa smiter Billy in på sitt rum med en sista oöppnad present. Bilden av Billys totala uppgivenhet när det visar sig vara ”en tråkig bok” är fullkomligt oemotståndlig. Jag vill titta på den hela dagen. Men hur kan man veta att en bok är tråkig om man inte läst den? Billy uppmanar oss att läsa Sagan om Klas-Bertils födelsedag utgiven av Pytte-lilla Piratförlaget. Där möter vi en pojke som får ett stort paket som det låter om, kanske ett gläfsande som från en hund? Men det är bara en bok i paketet, Här kommer Pim, utgiven av Vilda hundars förlag AB. I boken om Pim hoppar hunden Pim från sida till sida och slutligen ut genom ett hål boken och då är vi läsare tillbaka i sagan om Klas-Bertil. Den slutar med förskräckelse, en eldsvåda! Elden bränner hål på pärmen och ut genom det räddar sig både Klas-Bertil och Pim och vips är vi tillbaka hos Billy. Billy har en brandsläckare och kan släcka den brinnande boken. Barnen och hunden ger sig ut på äventyr. Hur det går får ni läsa själva, men jag kan avslöja att det förmodligen inte stannar inom bokens pärmar.

2008 lyssnade jag på Aidan Chambers som då precis gett ut Det här är allt : Cordelia Kenns kuddbok. Det var på den tiden då vi trodde att e-böcker skulle ta över de papperstryckta böckerna och han hade skrivit en bok med ett så att säga inbäddat motstånd mot den här rörelsen. Man kan säga att Virke och Östergren gjort något liknande här. De har skapat en bok som inte går att översätta till paddformat och vars adaption till ljudbok (som nu är det största ”hotet” mot den tryckta boken) är om inte omöjlig, så åtminstone svår att göra utan att förlora för mycket på vägen. Dessutom har Presenten något av det som gör paddor så roliga: den är interaktiv. Vi uppmanas att vara med och skapa berättelsen: Bläddra, klippa ett snöre, läsa en bok, hitta en väg. Dessutom innehåller den HÅL i både sidor och pärmar, något som alla barn (och en och annan vuxen) älskat sedan Tove Janssons Hur gick det sen?

Bilderna flödar av färg över hela uppslagen och är bjussiga med roliga detaljer och starka känslor. De flesta illustrationerna sträcker sig över båda uppslagenoch illehåller både mycket igenkännig och saker som man verklgen måste undra och fudera över. Ett uppslag bryter rytmen och är nästan serieartat, där får vi följa Pim och Klas-Bertils äventyr i staden i flertalet rutor.

Det här är en sann läsfest som passar alla på lågstadiet. Det berättas (tyvärr) att Pim fyller fem år, men tanke på hur berättelsen utvecklar sig är den spännande för även äldre barn. Dessutom: vill man ha ett pedagogiskt verktyg för att illustrera begreppet ramberättelse har hittat helt rätt. En present, rätt och slätt!

Blynätter

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Anna Jakobsson Lund
Annorlunda Förlag 2019
uHc
417 sidor

När man får en bok av en författare man aldrig hört talas om, från ett förlag man inte tidigare kände till, hett rekommenderad av någon vars smak man litar på, blir man nyfiken. Och, om jag ska vara ärlig, också lite skeptisk. Varför hade jag inte hört talas om den här författaren, som uppenbarligen gett ut en hel hög böcker, om det nu är så väldigt bra?

Ja, det kan man fråga sig. Förmodligen har det att göra med att det inte är lätt att tränga igenom när man ger ut böcker på eget förlag, i den väldiga ström av litteratur som kommer ut varje år i Sverige. Men roligare än att fundera över det är att konstatera att mina fördomar kom helt på skam. För Blynätter, den första delen i ”Metallsviten”, var precis så sjukt bra som de som rekommenderade den påstod.

Vi får träffa Jeroen, Finn, Unni och Elsa, som omväxlande står i centrum i berättelsen. Deras öden vävs samman genom en intrikat planerad komplott, där Unni med hjälp av Jeroen vill förändra samhället och de ser Finn och Elsa som sina redskap. Samhället de vill ställa på ända, den värld Jacobsson Lund så förtjänstfullt diktat ihop, är mix mellan medeltida och tidigt industriell, där ortsnamn och miljöer vagt påminner om norra Sverige. De fyra huvudpersonerna står på två olika ändar av samhällsstegen. Unni och Jeroen representerar den yttersta makten, folkdomarna. Finn och Elsa tillhör samhällets bottenskrap, rövarna som lever på att stjäla och smuggla åt vem som än kan betala.

Blynatten är den mörkaste av nätter. Just då korsas rövarnas vägar med folkdomarnas. Inte helt oavsiktligt, kan man lägga till. Unni och Jeroen har omsorgsfullt riggat sin snara som ska göra Finn beroende av dem, eftersom de är beroende av honom för att få ihop sitt uppror. Elsa är den som är Finns köl i världen och hon knyts till Finn av en blodsskuld. Kring dessa fyra personers beroenden, behov, önskningar, viljor och rädslor knyter författaren skickligt ihop sin historia. Hon får mig att till hundra procent tro på de karaktärer hon presenterar, känna med dem och om inte sympatisera med dem, så åtminstone förstå deras intentioner.

Världsbygget, nästan den viktigaste ingrediensen i en bra fantasyroman, är också verkligt bra genomfört. Detaljerna är fina och det känns alltigenom trovärdigt. Lägg till det en spännande historia, så har jag inte varit så här begistrad över en ny fantasybekantskap sedan jag läser Siri Petersens ”Korpringarna”.

Tvåan, Silvergryning, finns redan att köpa (hurra, gissa om jag har beställ den!). En tredje del, Järndagar är också aviserad, sedan är serien avslutad. Blynätter är klassad som ungdomsbok, men passar lika bra för vuxna.

Skuggan av en kung

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Leigh Bardugo
Gilla böcker 2022
uHc
524 sidor

Jag har älskat Leigh Bardugos Grisha-värld sedan jag läste första boken i Grishatrilogin, I ljusets makt. Det var en fröjd att återbesöka en annan del av det i Högst spel. I Netflixserien Harts and Bones blandar manusförfattarna på ett förtjänstfullt sätt de två bokserierna. Denna nya serie från Grishaverse, som tar vid där trilogin slutar, ska precis som kråkböckerna bli två till antalet.

Den unge kungen Nikolai sitter på Ravkas tron och har enat landet efter det uppslitande inbördeskriget. Han regerar med stöd av tremannarådet, där bland annat Zoya ingår, numera general. Men freden är bräcklig och landet fattigt. När Nikolais inre demon tar allt mer plats ställs allt på spel. Zoya bestämmer att kungen behöver gifta sig för att säkra stabilitet och tronföljd. Samtidigt genomfars landet av en serie oförklarliga mirakel. Alina, solbringaren, är helgonförklarad och en mystisk sekt dyker upp och kräver även Skuggmästaren ska kanoniseras. Nikolai ser sig tvungen att ge sig ut på en pilgrimsfärd för att finna en lösning.

Samtidigt befinner sig Nina, grishan vi första gången mötte i Högt spel i fiendeland, i Fjerda, på hemligt uppdrag för att befria grishor som fortfarande jagas som villebråd här.

Det är driv, spänning och också en del humor, från första sidan till sista i denna lättslukade tegelsten. Passar högstadiet och uppåt.

De överblivnas armé

klaraonnerfalt1 kommentar

Gustav Tegby
Rabén & Sjögren 2022
Hcg
259 sidor
Första delen i serien Bortbytingar

När Dorians syster dör tror han att det är hans fel. Hans sista ord till systern var riktigt elaka och nu är han full av ånger och sorg. Men snart får han även andra bekymmer. På begravningen börjar det regna tårar inne i kyrkan. När han störtar därifrån blir han upplockad av en extremt liten och deppig taxiförare som har ett minst sagt skumt förhållande till döden och presenterar sig som representant för ”Väsenverket”. Hon bjuder in Dorian till en obligatorisk grundkurs för bortbytingar.

Detta är alltså den första delen i en tänkt trilogi med namnet ”Bortbytingar”. Författaren Gustav Tegby är en ny bekantskap för mig. Han har tidigare medverkat i några antologier samt gav ut en ungdomsbok på Rabén & Sjögren förra året. I De överblivnas armé har han hittat en ton som närmst får mig att tänka på Rick Riordan. Även upplägget påminner om Riordans böcker: barn växer upp och känner sig annorlunda, i tonåren upptäcker han att han tillhör en mytologisk värld och kastas in i absurda äventyr. I Tegbys universum är det inte halvgudar, men väl olika varelser ur den nordiska mytologin vi möter. Dorian visar sig vara en älva, den truliga taxichaffisen en myling. Senare dyker även vittror (troll), rån och vättar upp.

Funkar det då? Japp, riktigt bra! Så bra att jag önskar att man spelat mer på ”en svensk Riordan” i formgivning och bindning. Det i och för sig i min smak snygga omslaget kunde varit tuffare och ett danskt band i stället för hårda pärmar hade förmodligen lockat fler läsare. Jag önskar också att man vågat strunta i listan över väsen i början av boken och litat på att läsarna lite mer istället.

Det här är en bok för alla som vill ha en fantasifull och rolig bok med actionspäckade äventyr. För de som skulle ha uppskattat Riordan men inte riktigt är där läsmässigt ännu. Berättelsen slutar med en rejäl cliff hanger som genast gör läsaren sugen på nästa del. Den får man vänta på tills i maj 2023, men det är det värt!

Vulkanens barn

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Elin Nilsson
Alfabeta 2022
Hcg
285 sidor

Elin Nilsson har efter ett par ungdomsböcker, till exempel Flyt som en fjäril, stick som ett bi som Elina skrivit om här, och ett par novellsamlingar, gjort ett försök i Hcg-facket. Nilsson är född 1986 och förmodligen för ung för att ha egna tonårsbarn, men för en ärrad tonårsmamma låter upplägget i hennes Vulkanens barn som en saligt dröm. Hör bara: i Leas by, och i hela världen så som hon känner den, förpuppas barn när de fyller 13, för att ligga och sova och drömma lyckligt i fem år och sedan komma ut som färdiga vuxna. Tänk bara så många tårar man kunde sparat genom den metoden.

Leas kusin Luma, som hon vuxit upp med nästan som en tvillingbror, ska snart förpuppas. Han är orolig, vill inte vara borta från Lea och ber Lea att skära ut honom ur puppan och rädda honom. Lea kan inte göra det, det är något oerhört att be om. Alla vet att de som inte förpuppas blir halvmänniskor och galna. Men när Lumas puppa plötsligt försvinner från trädet i puppgläntan förbannar hon sig själv och anklagar sig för sin älskade kusins försvinnande. Hade hon bara haft modet att göra som han sa hade detta inte hänt.

Detta med puberteten som en farlig period i en människas liv, en tid då hon måste tämjas och kväsas, är ett intressant tema. Jag drar paralleller till Kim Liggets Det sextonde året, en helt annan typ av berättelse men där barn – bara flickor i detta fall – ska tyglas och formas för att passa vuxenvärlden.

Elin Nilssons nya roman är lika delar saga och spännande äventyrsberättelse. Lea måste ge sig iväg för att leta rätt på Luma. Till sin hjälp har hon krämarflickan Majva och även om de båda flickorna möter många faror på vägen möter de också goda människor. Det är en berättelse om mod, vänskap, fördomar, svek och girighet. Slutet lämnar flera frågor obesvarade och det är gott så. Vi gör bara ett kort besök i den komplexa och spännande värld Nilsson diktat fram, sen får vi fortsätta fantisera om den på egen hand.

Passar goda läsare från trean, men rekommenderas också starkt som högläsning.

Ett nytt hopp

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Mårten Sandén
Bonnier Carlsen 2022
Hcg
139 sidor

Tänk om jorden egentligen är en semesterplanet för hundar, som bara kommer hit för att vila upp sig och bli bortskämda hos sina resurspersoner? Och tänk om deras fristad nu hotas av en ondskefull art, som på grund av att de ständigt fryser vill ha ett varmare klot, nu börjar få framgång? Så ser i alla fall grundpremissen ut för Mårten Sandéns nya bokserie ”Dogstars”.

Anna bor i familjehem och har det jobbigt med lite av varje. En dag på vägen till skolan, då hon är sen som vanligt, blir hon jagad av sin grannes boxer. Då visar det sig plötsligt att hon kan flyga. Hon lyfter och svävar iväg. Och kommer bara yttepytte för sent till skolan. Det är ju naturligtvis jättemärkligt, men långt ifrån det märkligaste som händer denna dag. För strax efter första lektionen knuffar Horace, klassens smartaste kille, in henne i ett skåp. De åker genom lufttryckstuber till en underjordisk central där hon får veta att grannens boxer är en drottning och det är bara början på att hela Annas världsbild måste stöpas om.

Så när hon somnar den kvällen – för Ett nytt hopp utspelar sig under en enda dag – har hon fått veta att hon är en efterlängtad ny medlem i Dogstars, en grupp som med tack vare sina specialförmågor ska hjälpa hundarna att sätta stop för Rimfrost och brumernas förfärliga plan att värma upp jorden och förstöra den.

Det är mycket välkommet att Mårten Sandén nu är tillbaka med en ny slukarserie, efter att några år ha ägnat sig åt lite mer svår tillgängliga böcker i en slags svensk-magisk-realism-noir-genre. Detta gör han dock utan att förenkla; Sandéns tilltro till att de unga läsarna hänger med på både avancerade resonemang, snabba skämt och svåra ord är intakt. Det hela är dessutom lockande förpackat med klatschigt omslag och snygga illustrationer av Lisa Medin.

Det här kommer att passa slukarläsarna från trean och uppåt.

Järnhanden

klaraonnerfaltLämna en kommentar

David Renklint
B.Wahlströms 2022
Hcg
220 sidor

David Renklint debuterade med Blixtbarn 2020, en bok som följdes upp av Blixtregn 2021. Nu är han tillbaka med en äventyrsfantasy i samma universum, men något mer lättläst.

I Järnhanden får vi möta Embla som drömmer om att bli pirat, en omöjlig dröm eftersom hon är flicka. Hon bor på Almön där man jobbar med trä från de väldiga och snabbväxande almarna. Hennes mamma är specialiserad på träben.

Redan i första kapitlet drar en hemsk storm in över ön, en storm som drar med sig askvindar. Embla och mamma fastnar mitt i stormens öga och när stormen dragit förbi är inte mamma sig lik. Byn läkekvinna Harga berättar att askan kom från döda maror som dött i en stor strid långt borta. Det som Emblas mamma drabbats av verkar vara dimfeber och det finns bara en sak som kan bota det: vatten från dimman. Men att ge sig ut i dimman och skaffa vattnet är förenat med livsfara. Få som ger sig in där kommer tillbaka. Samtidigt vet Embla att det bara finns en som kan hjälpa mamma och det är hon.

Som om inte mammas dimfeber vore nog hittar Embla en mystisk dolk i ett skrin i strandkanten. Det har flutit i land efter att två piratskepp gått i kvav efter en strid precis utanför Almön. Det visar sig att dolken är bärare av en förbannelse och nu när Embla har dolken är förbannelsen hennes.

Detta blir början på ett livsfarligt äventyr, en resa med pirater och strid på liv och död. Men också inledningen på ett nytt kapitel i Emblas liv, och nya vänner. Kanske är drömmen om att en gång bli pirat ändå inte så orealistisk.

Passar gode läsare från tvåan. Renklints universum är inte helt lätt att ta sig in i. Det finns många svåra ord och namn på väsen, ställen och funktioner som är lite snåriga att förstå och hålla reda på. En liten ordlista och kanske en hederlig fantasykarta hade underlättat för den lite svagare läsaren. Ändå tycker jag bättre om den här än jag gjorde om Blixtbarn. Den innerliga vänskapen och de spännande äventyren ger berättelsen lite extra kraft.