Rävunge bortblåst

Frida Nilsson
Illustratör: Maria Nilsson Thore
Natur & Kultur 2025
Hcf
203 sidor

”Det här ska handla om en tid för rätt så längesedan – ungefär när det kostade tre kronor att köpa en Piggelin” inleder Frida Nilsson sin nya kapitelbok för lågstadiet. Hon är alltså tillbaka ungefär där hon startade, i Hedvigtid. Men de vi möter i boken är snarare de udda och undanskuffade existenserna som lever i samhällets marginaler, som vi känner igen från Jagger Jagger och Apstjärnan. Här lever förmänskligade djur i utkanten av människornas samhällen. I en övergiven cementhamn träffar vi Ofelia, hennes odugling till far som bor på en pråm och hennes hårt kämpande mamma som bosatt sig i det gamla hamnkontoret. Ofelia är en lycklig liten räv och hela cementhamnens lilla solstråle. Så när hon – på grund av pappans slarv – försvinner ut till havs i en storm, vill alla invånare engagera sig för att få henne tillbaka. Vattenråttan, Grävlingen och Viran, som ingen riktigt vet vad hon är för djur, gör upp en plan tillsammans.

Under tiden har Ofelia drivit i land på en öde ö, där hon för första gången får bekanta sig med Skogen och Naturen. Överlever gör hon på ett lager av konserver som finns i pappans förlista pråm.

Maria Nilsson Thores illustrationer i svartvitt är fantastiska. En helsida per kapitel, med stor omsorg om detaljerna och karaktärernas minspel, kroppsspråk och särdrag. De i sig gör boken läsvärd.

Det blir ganska många turer och misslyckade försök innan Ofelia kommer hem igen. Båda föräldrarna får omvärdera sin syn på sig själva och varandra. Vi som läsare får oss en lite läxa om att var och en är bra på sitt sätt och att det liv du lever kan vara fantastiskt för dig även om det är torftigt i någon annans ögon.

Kan passa riktigt duktiga läsare på lågstadiet, men kanske framförallt som högläsning.

Bara lite katastrof

Johan Rundberg
Natur & Kultur 2025
Hcg
144 sidor

Johan Rundberg fick väldigt mycket uppmärksamhet, inklusive Augustpriset, för sin serie om ”Månvind & Hoff”. För oss som nördat ner oss sedan gammalt i barnlitteratur är han egentligen mer känd för sina böcker om ungar i nutid som inte har det helt lätt. Och en sån bok är Bara lite katastrof. Jag grät åtminstone två gånger när jag läste, en för att det var sorgligt, och en för att jag skrattade.

Vi möter Kinga som vill bli fotbollsproffs. Inte bara för att hon älskar fotboll, visar det sig snart, utan också för att hon behöver pengarna. Men vart Kinga än vänder sig så föregås hon av ryktet av sin storasyster Lo, som var en rejäl bråkmakare, både på fotbollsplanen och i skolan. Som tur är har hon en riktigt fin och trogen vän, Havanna. Framförallt vänskapen mellan de två tjejerna är så väldigt fint beskriven att man gråter.

När vuxna trasslat till livet och barnen möter förändringar de aldrig bett om och levnadsförhållanden som är orättvisa, då är det precis en sån vän som Havanna som alla barn borde ha. Detta är en riktigt fin och läsvärd bok om det stora och det lilla i livet. Om syskon, föräldrar, hundar, vänskap, fotboll, de perfekta skorna och om en muntlig redovisning om lemurer. Och allt detta i Knisslinge. Läs bara!!!

Atlas, Elena och jordens undergång

Anna Woltz
Lilla Piratförlaget 2025
Hcg
237 sidor

På sant Anna Woltz-manér kastas vi rakt in i handlingen i Atlas, Elena och jordens undergång och möter två unga människor i en livskris. I Atlas fall är det hela familjen som är i en långvarig gungning. I Elenas fall är hon ensam, hon har råkat ut för en hatstorm i sociala medier och mitt i detta har hennes mamma rest på retreat och skickat henne till sin syster. Systern bor hos en ny man som varken mamman eller Elena träffat innan, i ett hus på landet där det också finns två barn. Och en död mamma, ska det visa sig, som ingen sörjt klart.

Elena och Atlas berättar vart annat av de korta kapitlen, ofta får vi samma situation från två håll, och vi får i närtid följa hur grymt de missförstår varandra gång på gång. Atlas har gått vilse i sina prepperambitioner, Elena vet inte längre vem hon är utan sitt socialamedieralterego och vuxenvärlden har abdikerat. Atlas pappa som lämnat walk over till sorgen, Elenas mamma har rest bort och mostern sover bort dagarna i långtidscovid. Under några kvalmiga och heta sommardagar går allt rejält fel innan det så småningom går att hitta fram till varandra, och finna en väg framåt igen.

Passar som högläsning och för egen läsning från fyran och uppåt.

Vägen hem

Christina Wahldén
Natur & Kultur 2025
Hcg
89 sidor

Nu har del två i Christina Wahldéns utvandrarserie för barn, ”Amerikaresan”, kommit. I första delen, Över havet (som vi diskuterar i ett avsnitt av Flödet läser, lyssna här) möter vi Stina och Oskar som med en äldre flicka från byn som enda fasta punkt blir skickade till sin faster i Amerika. Allt blir långt ifrån som de tänkt sig när de kommer fram och syskonen skiljs åt. I den här boken försöker Stina ta sig till Swede Hollow där fastern ska bo, och där hon hoppas kunna sammanstråla med Oskar igen. Hon reser med ett gäng cirkusartister, vilket visar sig vara en lyckträff, för utan den modiga och fina kompisen Kit hade hon inte klarat sig. Hon har också med sig Oskars dresserade råtta Robert (som Oskar älskar minst lika mycket som en bror, en av flera blinkningar till Moberg).

När Stina når Swede Hollow blir hon chockade över fattigdomen och misären, mycket värre än det de flytt ifrån. Och inte heller faster Märta är vad de hade tänkt sig.

Christina Wahldén (som numera är min vän och styrelsekollega i IBBY Sverige vill jag inflika för transparens) skriver klart och lättläst men som vanligt ändå med allvar i botten och väjer inte för det som är tungt. Även om hon förhåller sig till både den litterära inspirationen (Mobergs utvandrarepos) och den historiska vekligheten kring utvandringen till Amerika, bjuder hon också på ett fantastisk äventyr med cirkus, sheriffer, hjältemod, dynamit och spioner. Det är en ganska tunn bok, men med ett stort innehåll. Passar från trean till sexan.

En odödlig vänskap

Cecilia Lidbeck
Lilla Pirat 2024
Hcg
206 sidor

På årets Bokprovning från Svenska Barnboksinstitutet togs AI upp som en av trenderna, och Cecilia Lidbecks nya roman var med som exempel. Huvudpersonen Jojo är nämligen en android, en mycket människolik robot. Vi träffar henne första gången när hon sitter vid sin vän Cordelias dödsbädd. Cordelia, eller Coco som Jojo kallar henne, har blivit gammal, men Jojo är tolv år för alltid.

Efter den här första scenen får vi följa med tillbaka till när de båda flickorna (?? eller flickan och roboten?) träffas för första gången. Vi får följa med Jojo hem till den internatlika kasernen där hon bor med andra androider i väntan på och emellan uppdrag, höra om hennes relationer med de andra som bor där och vi får vara med när vänskapen med Coco hotas.

Jag tänker lite på Klara och solen av Kazuo Ishiguro när jag läser den här boken. Mest för att Klara och Jojo har samma klara och rena och helt igenom goda sinnelag. Men En odödlig vänskap innehåller inte det lite skeva som vi möter i Ishiguros skildring sin artificiella vän. När Klaras världsuppfattning är begränsad av att hon är en maskin, är Jojos så helt igenom människolik att det är svårt att se någon skillnad på ett riktigt barn. Och det gör man inte heller, när Jojo möter nya människor kommenterar de alltid hur verklig hon ser ut. ”Det är det som är meningen” svarar Jojo.

Men när Klara slutar sina dagar (förlåt, spoiler alert!) bortglömd på en soptipp, är det istället Jojo som överlever sin människa i den här berättelsen. Är det för att en barnbok behöver ett lyckligare slut? Eller för att det gått några år mellan att Klara och solen (2021 på engelska) och En odödlig vänskap kom ut? Har vår syn på robotars möjligheter att vara mänskliga förändrats?

För att ytterligare spetsa till AI-diskussionen har Lilla Piratförlaget låtit konstnären Annika Nordenskiöld prompta fram omslagsbilden via AI. Den ser ut som en generisk AI-bild med smala vackra flickor med magiskt upplysta ansikten, men benen är i lite konstiga vinklar och föremålen framför dem (något slags spel) ser lite oklara och hallucinatoriska ut.

Lidbeck är som alltid en stabil författare. Här tar hon återigen upp svåra frågor: om vänskap, mänsklighet och vilka rättigheter människolika varelser kan ha. Passar trean till sexan.

Som en gnista

Elle McNicoll
Lilla Pirat 2024
Hcg
196 sidor

Addie har fått en ny lärare, miss Murphy, som är av den typen som har noll förståelse för barn som inte är normativa, som inte uppför sig på ett sätt som passar in i just deras mall för hur barn ska vara för att göra just deras undervisning enkel och deras klassrum lugnt. Alla vi som själva har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eller har barn eller vänner som har det känner igen typen. Och det gör ont att läsa om hur Addies lärare trycker ner henne i skorna genom att bara se allt hon inte lyckas med, istället för allt det hon är briljant på.

Elle McNicoll, som själv har autism, har nog lånat mycket av sig själv till sin huvudperson i den här boken. Och hon har omgivit henne med annat som stöttar henne: en fin familj, inte minst storasyster Keedie som också har autism och som är Addies stora idol och förebild och en insiktsfull skolbibliotekarie (helt baserad på McNicholls riktiga bibliotekarie från skoltiden, berättade hon på Litteralund!).

I skolan ger miss Murphy eleverna i uppgift att skriva om häxprocesserna. Byn där Addie bor var en av de som avrättade flest kvinnor för häxeri och när Addie börjar läsa på om dem inser hon att vad dessa kvinnor framförallt var, var annorlunda, kanske på samma sätt som hon och hon blir filterlöst berörd av deras öde.

Samtidigt pågår andra saker i Addies liv: hennes bästis överger henne, men det börjar en ny tjej i klassen som kanske kan bli en vän och Keedie som läser på universitetet börjar bete sig märkligt, men vägrar berätta vad som är fel.

Det är en spännande berättelse där vi för följa Addie och hennes kamp för att byn de bor i ska upprätta ett minnesmärke över häxprocesserna och de orättfärdigt avrättade kvinnorna, men det är också en pedagogisk berättelse, på allra bästa sätt. Vi får vara inne i Addies huvud, vandra i en stund i hennes skor och få förståelse för hur hennes värld fungerar och förklaringar till olika beteenden som utan förståelse kan ses som märkliga och främmande.

Det finns en tv-serie på svt play som är baserad på Elle McNicholls bok. Där har man lagt till lite övernaturliga inslag och låter häxorna framträda på ett sätt som de inte gör i boken. Själv tyckte jag inte om serien, faktiskt gjorde den att jag inte var så sugen på att läsa boken, men nu är jag glad att jag gjorde det i alla fall, för den var riktigt bra. Spännande läsning för både de som behöver speglar och för neuronormativa som behöver fönster att kika in igenom. Passar mellanstadiet och tidiga högstadiet.

Barnen från Frostmoplan

Mårten Sandén
Bonnier Carlsen 2025
Hcg
111 sidor

I Mårten Sandéns senaste mellanåldersroman är Frostmoplan en adress i ett stockholmskt utanförskapsområde. Här bor syskonen Yasmin, Omar och Nahla. Meningen är att deras vuxna bror Luis ska ta hand om dem eftersom deras mamma är på sjukhus. Pengar får de från sin andra storebror, Luis tvillingbror Carlo som jobbar på Grönland. Men Luis tar inte hand om sina syskon så bra, stället sysslar han med fuffens och det är Yasmin och Omar som sköter ruljangsen hemma. Lämnar och hämtar på dagis, handlar, lagar mat och nattar lillasyster.

Det går ganska bra, tills en dag Luis kommer han och helt stressat säger till Yasmin, som är bokens berättare, att någon som kallas Joker är ute efter dem och de måste lämna lägenheten, försvinna och gömma sig.

Själva likheten med Barnen från Frostmofjället slutar vid att det är ett gäng kapabla barn på resa/rymmen från något de inte kan påverka själva och att Nahlas goseget som heter Gullspira spelar en nyckelroll. Men det gör inte så mycket, jag tror inte att dagens läsare bryr sig så mycket och Sandén bjuder på full rulle och action från första sidan till sista. Och det är roligt att läsa om smarta barn som tar sig runt i stan (och lite på landet) och löser farliga knipor. Det är en modern saga där den lilla smarta vinner i slutet och hotet inte kommer från svält utan från gängbrottslighet. Passar duktiga läsare från tvåan, men funkar också för hela mellanstadiet.

Revan

Charlotte Cederlund
Opal 2024
uHc
366 sidor

Omar, Zahers på alla sätt ordentlige och föredömlige storebror, beter sig en förmiddag skumt. Zaher följer efter honom och ser att han blir skjutsad i en bil med tonade rutor till det pampiga gräddvita Universitetshuset i Lundagård i centrala Lund. Där blir han emottagen av allvarliga människor i gröna kåpor och när Zaher försöker smita efter in i byggnaden blir han brutalt stoppad. Zaher, som inte är ett sånt praktexemplar som Omar, försöker visserligen spionera lite genom ett fönster men ger upp ganska snart. Istället går han ut och festar med en kompis. Sent på natten blir han uppringd av sin pappa som är på sjukhuset med Omar. Han har blivit påkörd av en bil, är allvarligt skadad och ska opereras.

Genom en allvetande berättare får vi följa Zaher kors och tvärs genom Lund då han gör allt för att förstå vad det är Omar blivit inblandad i och hjälpa honom att bli frisk. Han kämpar för att hans familj inte ännu en gång ska splittras och avslöjar konspirationer och lögner. Vi får också följa Zahers minnen från en omskakande flykt till Sverige och en del andra personer som är viktiga för handlingen. Vi presenteras för ett hemligt mäktigt sällskap och en parallell värld. Charlotte Cederlunds nya tonårsbok är tjock, 366 sidor, men de är en spännande bladvändare som man gärna läser snabbt. Jag gillar extra mycket att få färdas runt i Lund, mellan Blocket, Lundagård och Professorstaden. Den passar från sjuan och uppåt, gärna som högläsning.

Socker i mjölken

Thrity Umrigar
llustrationer av Khoa Le
EPIX 2023
Bilderbok

Att komma till ett nytt land är svårt. Man kan sakna sin familj, sina vänner och kanske sina katter. När fickan i Socker i mjölken kommer för att bo hos sin moster och morbror i USA är det precis så det känns. Hon stänger in sig i sitt rum med minnen av allt hon mist. Men så en dag tar hennes moster med henne ut på en promenad och berättar en saga från den parsiska folkgruppen i Indien.
Sagan handlar om när perserna kom som flyktningar till Indien. Där blev de först avvisade, kungen hävdade att landet var fullt. För att illustrera detta visade han en bägare, till brädden full men mjölk. Men flyktingarnas ledare hällde en sked socker i bägaren, rörde om och visade att sockret trots allt fick plats. Precis så skulle perserna blanda sig med Indiens befolkning och ”ge en sötare smak åt era liv genom att vara här”.

Den vietnamesiska illustratören Khoa Le använder ett traditionellt, ornamenterat bildspråk med inspiration från orientaliska mattor, som hon blandar med nutida uttryck och en raffinerad användning av ljus och perspektiv. De klara färgerna och vackra detaljerna ger ett välkomnande intryck och drar oss in i berättelsen.

Författaren Thrity Umringar är född i Indien, bosatt i USA. Hon har tidigare skrivit böcker för både barn och vuxna. Detta är hennes första bok som översatts till svenska. Hon använder ett enkelt och effektivt språk och översättningen av Göran Ribe flyter fint.

Socker i mjölken förenar en ålderdomlig saga med ett nutida problem och är ett praktiskt exempel på hur vackert något kan bli när vi räcker ut en hand, arbetar tillsammans och lär oss av varandra över nations- och kulturgränserna

Mitt påtvingade skollov

Kateryna Jehorusjkina
Illustrationer av Sofie Avdiejeva
Hjulet 2023
Hcf

Den 24 februari 2022 vaknade författaren Kateryna Jehorusjkina i sitt hem utanför Kiev av explosioner. Efter det följde en tid av flykt och nätter i skyddsrum. Hennes åttaåriga dotter ställde olika frågor om kriget, som tillsammans med egna funderingar, drömmar och erfarenheter blev till en bok.
Mitt påtvingade skollov är skriven som en flickas dagbok från 24 februari till den 14 mars. Under den tiden får flickan inte gå i skolan, men får ändå lära sig en massa nya saker. Till exempel vilka andra som bor i huset och vad de är bra på, hur minor och blindgångare ser ut, att inte gnälla och klaga. När livet i källarskyddsrummet slutligen blir för farligt flyttar familjen till Lviv där flickan kan börja i onlineskola och det påtvingade skollovet tar slut. Men kriget är nu, två år senare, ännu långt ifrån slut.

Illustratören Sofie Avdiejeva jobbar med ett rikt och färgglatt bildspråk. Ena sidan av uppslaget utgör flickans dagbokssida, som utriven ur en anteckningsbok. Andra halvan av uppslaget flödar av detaljer och utvikningar som rinner över på textsidan och blandas med kritteckningar i naivistisk stil och ord skrivna på ukrainska.

Detta är en bok som inte bara är en sorglig och gripande berättelse, utan lika mycket en bok som behövs. Så länge kriget i Ukraina pågår behöver vi påminnas om dess fasansfulla realiteter och få mänskliga ansikten på dem som kurar i skyddsrum och källare.

Boken är klassad Hcf, men i mitt tycker är den kanske snarare en illustrerad bok för årskurs 3-5. Det är en bilderbok eftersom bilderna är lika betydelsebärande som texten, men det är ganska mycket text för en bilderbok. Sist i boken återges hela texten på ukrainska så att även de som tagit sig från Ukraina till Sverige ska kunna läsa berättelsen