Harpa

A. Audhild Solbergharpa
B. Wahlströms 2020
uHce
207 sidor

Solberg är mest känd på svenska för sin serie om superbithcarna. Detta är något hel annat. Visserligen finns en liten del relationsroman med här också, men i första hand är det en äventyrsberättelse. Författaren själv har sagt att den är skriven utifrån hennes egen värsta mardröm och förlaget lanserar den som thriller eller skräck. För mig blir det aldrig riktigt så läskigt, men boken vann en stor bokhandelskedjas barnbokspris i Norge förra året och folk försvinner, dör eller skadas för livet i denna skröna, så visst har den potential för den som är sugen på skräck.

Den handlar om Agnes som ska vara hos sin morbror på landet på höstlovet (det är ju i Norge, där har de uppenbarligen inte läslov). Hon ser inte fram emot att byta Oslo mot byhåla Elverdal. Dels har hon noll och inget gemensamt med sin jämnåriga kusin Sindre, dels har hon varit med om en obehaglig och oförklarlig upplevelse senast hon var där.

Det börjar med att Agnes väcks en tidig morgon av jaktlaget som är på väg ut. Lite senare på morgonen kommer hennes morbror tillbaka med en av jägarna som blivit allvarligt skadad. Han har blivit attackerad av… ja vad? En duvhök säger läkarna på sjukhuset. ett lodjur med skabb tror någon annan. Agnes morfar har sin egen teori. Det är Harpa, ett legendomspunnet väsen som sedan urminnes tider sått skräck i skogarna kring Elverdal. Och när Agnes hör om Harpa inser hon att hon själv sett den. Men varför vägrar hennes mamma att prat om det?

I korta kapitel och under fyra dagar får vi följa händelseutvecklingen i Elverdal. Det är inte bara Agnes perspektiv vi följer utan även hennes kusin Sindres, och hans jämnåriga kompisar Ben och Tyra. Det är ganska mycket text men ett gott driv i berättandet. Kan passa från femman och uppåt.

Två av allt

Rose Lagercrantztva-av-allt
Illustratör: Rebecka Lagercrantz
Bonnier Carlsen 2020
Hcf
101 sidor

En saga om en överlevare för ganska små barn är det som Rose Lagercrantz skrivit den här gången. Den börjar som en historia om vänskap, eller kanske kärlek, mellan två barn som bor i en by mellan bergen i Transsylvanien. Eli som är berättare har förlorat sin pappa men har med resten av sin familj funnit ett hem hos stadens tyghandlare. Luli och hennes syster bor hos en gammal tant med ont om det mesta i väntan på att pappan ska skicka biljetter så att de kan komma efter honom till Amerika. Men så kommer kriget, även till deras avlägsna lilla by. Luli har hunnit iväg till Amerika men Eli och hans familj förs till Auschwitz.

Det är ingen lätt berättelse, men den är berättad på ett lätt och vackert sätt. Den ringlar sig från den lilla ungerska byn där det finns två av allt, via tredje rikets dödsläger och de vita bussarnas Sverige till skyskrapornas New York. Den passar från trean, eller som högläsning tidigare om man har en önskan om att ta upp detta obegripligt svåra ämnen.

Sånger från hjärtat

Kasie WestSanger_fran_hjartat_omslag_plano-1000x1462
Lavender Lit 2020
uHce
340 sidor

Lily avskyr kemi och älskar musik. För att fördriva tiden på kemilektionen klottar hon en sångtext på bänken och nästa gång hon kommer dit har någon fortsatt där hon slutade. Lilly, som inte trodde att någon på skolan hade samma udda musiksmak som hon känner att hon fått en själsfrände. Från klotter på bänken växer utbytandet av tankar mellan henne och den anonyma skolkamraten till en brev som de fäster under bänken.

Parallellt med brevväxlingen får vi följa Lilys liv i en stor stökig familj och som en lite udda fågel på sin High School, där hennes bästis Isabel försöker fixa ihop henne med en kille och hon själv drömmer om att ställa upp i en låtskrivartävling.

Detta är småputtrig highschool-feelgood, enligt förlaget ”för alla som gillar Jenny Han och Sarah Dessen”. Jag kan hålla med även om jag håller framförallt Jenny Han högre. Jag hade personligen svårt att komma in i boken men den växte under läsningens gång och bjöd i alla fall på någon lite oväntad vändning. Passar högstadiet.

Gudars like

Meg Rosoffgudars-like
Gilla böcker 2020
uHce
183 sidor

Meg Rosoffs nya ungdomsroman ger känslan av ett kammarspel, trots att skådeplatsen är betydligt generösare än kammarspelets i tid och rum. Det är två hus på stranden, ett större och ett mindre, och sex sommarlovsveckor. Men stämningen är förtätad och känslorna är stora och karaktärerna är skimrande och storartade.

I centrum står den äldsta dottern i en syskonskara på fyra i en familj med gott om ”Sorglös excentricitet”. Huset vid havet har familjen besuttit i generationer och där är de varje sommar. Med utemiddagar som fortsätter långt in på natten, långsammas slöa dagar, segling, tennismatcher och uråldriga traditioner.

Men den här sommaren erbjuder något nytt. Mal och Hope, de yngre släktingarna som bebor det mindre huset, annonserar sitt bröllop i slutet av sommaren. Och dessutom väntar de gäster. Sönerna till Hopes gudmor, en berömd lätt bedagad skådespelerska, ska spendera sommaren med dem.

Och in på scenen träder Kit. Hans bror Hugo knappt synlig i hans skugga. Han glöder inifrån, genomborrar alla med sin charm och förvandlar sommarens sorglöshet till ett passionsdrama. Men han är en orm i paradiset.

Det finns inget att inte tycka om med den här boken. Likt många ALMA-mottagares böcker är det en allåldersbok, eller i alla fall en bok från åttan och uppåt. Alla som någon gång inom sig burit drömmar om ändlösa somrar, kärlek, den stora stökiga excentriska familjen, dagar som blir till nätter med bad under stjärnorna, bråda bröllopsplaner och vackra främlingar ska läsa den.

Här är Beverly

Kate Di Camillohar-ar-beverly
Lilla piratförlaget 2020
Hcg
220 sidor

Här är Beverly är boken som avslutar trilogin om de tre flickorna som blir vänner för livet på Ida Nees drillskola. Första boken, Raymie Nightingales stora plan har som man förstår Raymie i centrum. Bok två som heter Louisianas väg hem berättar Lousianas historia och nu är det alltså den arga, upproriska, starka Beverlys tur.

Det är när Beverly har begravt Ludde, hunden de fritar från djurhemmet i bok ett, som Beverly får totalt nog av människor som ger sig av, försvinner eller inte bryr sig och bestämmer sig för att ge sig av själv. Hon hamnar i den närbelägna kustorten Tamary Beach där hon hittar ett jobb och en tillflyktsort hos den ensamma tanten Iola.

Man känner igen sig i Kate Di Camillos universum. Det är utkantsamerika, genomfartsleder, stora vägskyltar, vinddrivna existenser och övergivna barn. Men också gott om hjälpande händer, främlingar som ser och litar på folk och så den där stillsamma humorn som gör det lättare att läsa om det som egentligen är väldigt sorgligt.

Beverly är sviken av så många. Nu är det hon själv som sviker, ger sig av utan ett ord. Men mot sin vilja blir hon ganska snabbt en del av den väv av medmänsklighet som bygger ett samhälle. Innan hon vet ordet av strejkar hon med sina nya arbetskamrater och firar jul i juli (fast i augusti) med veteranföreningen.

Tråkigt att ha nått sista boken i trilogin. Jag undrar hur det går för Raymie när både Louisiana och Beverly gett sig av? Visst vore det underbart att få återse henne? Men samtidigt har tiden gått, Beverly är här fjorton år och flickorna börjar växa ur Hcg-facket. Som de tidigare delarna, och nästan alla Di Camillos böcker, är detta en underbar högläsningsbok. Passar mellanstadiet.

Helt ärligt

Camryn Garretthelt-arligt
Gilla böcker 2020
uHce
315 sidor

Simone bor i San Fransisco med sina två pappor, ”pappa” och ”pappsen”. Hon har nyligen bytt från ett flickinternat till en vanlig high school och detta med att ha killar omkring sig hela dagarna – särskilt en viss kille – har fått henna att börja tänka på sex. Sex kan vara komplicerat för alla tonåringar, men för Simone som är hiv-positiv är det avsevärt mer problematiskt än för de flesta.

Boken börjar med en absurd scen där 17-åriga Simone får sällskap av sin ena förälder till gynekologen (alltså inte sällskap som i att han skjutsar henne dit eller väntar i väntrummet, utan sällskap som i att han är med inne i undersökningsrummet). Det genomförs visserligen ingen gynekologisk undersökning, men alla frågor Simone vill ställa om sex måste hon göra med sin pappa närvarande. Alltså vad är det med amerikanska föräldrar?

Att välbehandlad hiv inte smittar vid sexuella kontakter och att amerikansk lag numera befriar Simone från plikten att berätta att hon är positiv innan han har sexuella relationer hindrar inte det faktum att hon vill berätta, eftersom hon tycker mycket om Miles som hon så småningom börjar dejta. Men å andra sidan är hon livrädd för att hon aldrig någonsin kommer att få ha sex, ingen kommer att vilja när hin har berättat. Dessutom blir hon utsatt för utpressning. Någon lägger lappar i hennes skåp och brevlåda där det står att hen kommer att berätta för alla att Simone är hiv-positiv om hon inte slutar träffa Miles.

Boken är skriven med mycket jargong. Dialogerna mellan Simone och hennes kompisar innehåller konstant skämtfulla tråkningar och jag kan tänka mig att det varit ett hästjobb att översätta till en någorlunda lättflytande svenska. Ibland hänger jag inte riktigt med, men det kan ju bero på att jag inte riktigt är målgruppen.

En röd tråd genom boken är Simones kärlek till musikaler, och den elevuppsättning av ”Rent” (passande nog) som hon blivit elevregissör för.
Antalet ungdomar som lever med hiv är nog betydligt mindre i Sverige än i USA. Likväl är detta en viktig bok som sprider kunskap om hiv-positivas villkor. Och om musikaler.

Hlet ärligt är Garretts romandebut. Passar på högstadiet och gymnasiet.

Fejk

Mina Lystadfejk
ABC Förlag 2020
uHce
229 sidor

Marie gör i högstadiet tillsammans med sin bästis Idil är hon aktiv i skoltidningen.  Nu har deras demonchefredaktör Magga bestämt att hon måste göra en intervju med Tarjei som går i nian, eftersom hennes spalt ”Vad ska du göra efter nian” jämte Idils skvallerspalt är det enda som håller skoltidningen flytande. Tarjei är skräckinjagande. Han verkar alltid arg, sparkar på saker och blänger på folk. Marie utgår från att han tycker att hon är en mes och är nervös inför intervjun.

Det visar sig att de båda två är lite nervösa och intervjun bli ingången ett uppriktigt samtal och kanske börja på något mer. Men sen rör det ihop sig. Magga tvingar Marie att hårdvinkla rubriken. Någon verkar vara emot att Marie och Tarjei träffas och sätter käppar i hjulet och för ett tag bli allt i Maries liv rörigt.

Det är en fin och varm skildring av livet på högstadiet, om kärlekstrubbel, bästisar, ränkspel och lögner och yogatokig mamma. Jag gillade mycket och hoppas den hittar många läsare. Passar årskurs sex till nio.

Inte din baby

inte-din-baby

Seluah Alsaati
Natur & Kultur 2020
uHc
173 sidor

Det här är en ungdomsbok som kommit till utifrån en teatermonolog som spelades på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm 2017. Den tar upp några olika spår i Samiras liv i en förort i Stockholm. Dels är det sökandet efter kärleken som får henne att kasta sig in i ett allt mer destruktivt förhållande med Nabil. Dels är det hennes kompis Amina som blir utsatt för en hämndpublicering av en nakenbild på Instagram. Dels är det kärleken till fotbollen och Samira och hennes kompisars arbete för att ordna en tjejfotbollsturnering. Dels är det att Samira skriver och spelar in raptexter. Däremellan får vi inblick i Samiras familj och livet i skolan.

Det hinns med ganska mycket på bokens nätta omfång. Det som stannar hos mig är framförallt hur dysfunktionella ungdomarnas sexuella förhållanden är och hur oerhört sorgligt det är. Tjejerna vill ha kärlek, närhet och sex. Killarna är hur gulliga som helst i början; uppvaktar, kelar och gosar. Men när det kommer till sex är det som att de inte kan hantera övergången. Plötsligt blir de dominanta och omänskliga, som porrskadade monster som begår regelrätta övergrepp på de tjejer de nyss var så fina emot.

Boken är skriven med förortsdialekt i dialogerna, vilket gör läsningen lite svår för mig. Det är alltid svårt att läsa på en dialekt man inte behärskar. Men det kommer att göra den desto mer läsvärd för andra. Den passar högstadiet och gymnasiet.

Säg nåt då!

Ida Ömalm Ronvallsag-nat-da
B. Wahlströms 2020
uHc

Kan man göra slut med en kompis? Om man känner att kompisen är en belastning, ett hinder i vägen för andra vänner? Frågan har problematiserats tidigare i ungdomslitteraturen till exempel i Åsa Asptjärns Konsten att ha sjukt låga förväntningar där huvudpersonen Emanuel försöker ta en paus från sin bästis Tore. Här kommer en skildring från andra hållet, från den som blir dumpad,

Ida Ömalm Ronvall debuterade förra året tillsammans med Johanna Schreiber med ungdomsromanen  Inte som du som fick fin kritik. Nu är hon tillbaka med en ny ungdomsbok på egen hand. Här är skådeplatsen Örnsköldsvik och högstadieskolan med den klaustrofobiska känslan där alla har sina givna roller. Adrian, som berättar historien, har rollen av den konstige, den utstötte. Men nu är det ju bara ett år kvar, sen kommer gymnasiet. Det kan bli en nystart. Och bakom sig har Adrian en sommar med språkresa då han och han enda vän Emma varit helt vanliga ungdomar. Umgåtts som två i gänget, utan att vara retade eller utanför. Det är som en försmak på hur det skulle kunna bli.

Men då, precis innan skolan ska börja, dumpar Emma Adrian. Hon säger att ”det kanske är bäst” om de två inte hänger så mycket.

Och Emma lyckas ta sig in bland de normala, men Adrian faller. Djupt ner i ensamhet, självförakt och tystnad. Han inser med stigande panik att det inte finns några som helst garantier för att gymnasiet blir något annat. Varför skulle det bli det? Ö-vik är litet, det är samma ungdomar.

Vändpunkten blir ett besök hon morfar i Luleå dit Adrian åkt underförevändning att spendera tid med morfar sedan mormor nyligen dött. Men egentligen är det bara för att slippa hänga ensam i Ö-vik hela höstlovet. Då dyker Vega upp. En annan ensam, men mycket modigare person.

Jag tycker att detta var en mycket bra ungdomsbok. Passar perfekt för högstadiet, som tröst för alla ensamma eller för alla som vill fundera kring detta med roller, de vi väljer eller tilldelas och hur vi är mot varandra. Boken utvecklas också till en väldigt fin kärlekshistoria och ger även några, om inte tips så kanske modeller, för hur man kan ta eget ansvar för att kliva ur eller ta avstånd från pålagda roller och inkörda hjulspår.

Happy place

Elma Bergsland, Yasmin Jamal Ebdella,happy-place
Alicia Grip, Stella Lyckhammar, Pelle Sunvisson

PS Förlag 2020
uHc
247 sidor

En klass åker på skolresa till en enslig skärgårdsö, Lyckön. Ingrid, som tar emot klassen och presenterar sig som ”hållare av ön” berättar att hon kallar den för ”Happy place”. För trots att öns namn egentligen inte har något med lycka att göra, så gör ön folk lyckliga. Och mycket riktigt, Ester, Elias och Joseph, som omväxlande står för berättarperspektivet, märker ganska snart att deras klasskamrater och de medföljande vuxna förändras. De verkar lagvigt glada. De tre huvudpersonerna, som har motstridiga och komplicerade känslor för varandra, drar sig var för sig undan gruppen. De börjar lägga märke till märkligheter: En otäck docka hänger i ett tomt uthus, träden rör sig, gräset verkar vilja attackera.

När så Ingrid blir allvarligt skadad i skogen och hämtad av ambulanshelikopter eskalerar allt. Inte bara växtligheten verkar vilja människorna ont. Även vattnet, luften, mörkret. Elias, Ester och Joseph dras motvilligt till varandra för att försöka rädda det som rädas kan, men det är redan mycket illa. Och sen blir det värre.

Det här är en bok som det tagit mig ett tag att läsa. Handlingen är som är en febrig dröm. Allt är konstigt. Inget är välkänt och därför måste allt processas under läsningen.

Men det är inte bara handlingen som är ovanlig när det gäller den här boken. Även dess tillblivelseprocess är speciell. Författarna är nämligen ett kollektiv bestående av fyra elever och deras skrivlärare som arbetat med boken som ett elevensvalprojekt. När man betraktar boken ur den synvinkeln är den en enastående prestation. Det är också en av få böcker skriven av ungdomar för ungdomar och också därför värd att lyftas.

Eftersom den inte är helt enkel rekommenderar jag den till goda läsare på högstadiet, för de som vill läsa något originellt och utflippat.