Happy place

Elma Bergsland, Yasmin Jamal Ebdella,happy-place
Alicia Grip, Stella Lyckhammar, Pelle Sunvisson

PS Förlag 2020
uHc
247 sidor

En klass åker på skolresa till en enslig skärgårdsö, Lyckön. Ingrid, som tar emot klassen och presenterar sig som ”hållare av ön” berättar att hon kallar den för ”Happy place”. För trots att öns namn egentligen inte har något med lycka att göra, så gör ön folk lyckliga. Och mycket riktigt, Ester, Elias och Joseph, som omväxlande står för berättarperspektivet, märker ganska snart att deras klasskamrater och de medföljande vuxna förändras. De verkar lagvigt glada. De tre huvudpersonerna, som har motstridiga och komplicerade känslor för varandra, drar sig var för sig undan gruppen. De börjar lägga märke till märkligheter: En otäck docka hänger i ett tomt uthus, träden rör sig, gräset verkar vilja attackera.

När så Ingrid blir allvarligt skadad i skogen och hämtad av ambulanshelikopter eskalerar allt. Inte bara växtligheten verkar vilja människorna ont. Även vattnet, luften, mörkret. Elias, Ester och Joseph dras motvilligt till varandra för att försöka rädda det som rädas kan, men det är redan mycket illa. Och sen blir det värre.

Det här är en bok som det tagit mig ett tag att läsa. Handlingen är som är en febrig dröm. Allt är konstigt. Inget är välkänt och därför måste allt processas under läsningen.

Men det är inte bara handlingen som är ovanlig när det gäller den här boken. Även dess tillblivelseprocess är speciell. Författarna är nämligen ett kollektiv bestående av fyra elever och deras skrivlärare som arbetat med boken som ett elevensvalprojekt. När man betraktar boken ur den synvinkeln är den en enastående prestation. Det är också en av få böcker skriven av ungdomar för ungdomar och också därför värd att lyftas.

Eftersom den inte är helt enkel rekommenderar jag den till goda läsare på högstadiet, för de som vill läsa något originellt och utflippat.

En stark nolla

Sara Lövestamen-stark-nolla
Gilla böcker 2020
uHc
268 sidor.

Texas skapar en fejkprofil på Insta för att kunna skriva med André i klassen som han är kär i. Först känns det som en jättebra idé. Det är hans enda chans att lära känna André som uppenbarligen är straight och dessutom tillhör den coola klicken i klassen som aldrig ens märker att Texas existerar.

André är förvånansvärt lätt att få på kroken. Snart delar de båda med sig till varandra av förtroenden som de inte har gett någon annan förut. Och sen vill André träffas. Det är då Texas kommer på den briljanta idén att kontakta tjejen han snott profilbilden av, Hilma, för att be henne dejta André i hans ställe.

Sara Lövestam har skrivit ett förväxlingsdrama för den digitala eran. En roman med lika delar högstadieångest och värme. Hon har dessutom lyckat med det där konststycket som jag skrivit om ofta förut,  att skapa karaktärer som man gärna vill hänga med. Texas är både sammansatt och sympatisk och det är Naomi, som kommer in i handlingen så småningom också.

En stark nolla är en komma-ut-roman, men också en fin samtidsskildring med en mycket bra tonträff. Jag tror att den passar från sexan till nian och jag önskar den många läsare.

Hon vet allt om oss

Kajsa Gordanhon-vet-allt-om-oss
Rabén & Sjögren 2020
Hcg
236 sidor

Corinne byter skola för att för börja på nytt, från scratch. Slippa vara den vars mamma är död, den alla tycker synd om, den som det tystnar omkring när hon går in i ett rum. Men för att det ska fungera kan hon inte avslöja för mycket om sig själv. Inte berätta varför hon flyttade. Eller att hon bor själv med sin pappa. Vilket är det bästa sättet att inte berätta om sig själv? Jo, det är att låta andra berätta om sig.

När Corinne och hennes nya klasskamrater hittar skolkuratorns rum i en del av skolan som är stängd för renovering öppnas en dörr till en ny möjlighet. Corinne tar plats i kuratorns stol och undrar vem som vill börja. Och det visar sig att alla hennes nya vänner på olika sätt har behov av att prata av sig. Till en början går det visserligen lite trögt, men det är som att barnen vänjer sig vid rollerna. Corinne använder sig, medvetet eller omedvetet, av psykologlingo som hon snappat upp från sin psykologpappa, typ: ”Hur tänker du då?”, ”Varför tror du att hon gjorde de så?”, ”Berättade du för henne att du kände så?”. Själv är Corinne skyddad bakom rollen. Skyddad, men ensam.

Det krävs ganska mycket koncentration att hålla de olika personernas berättelser isär och förstå hur de hänger ihop. Det försvåras också av att berättarperspektivet skiftar och dessutom är alla i olika mån opålitliga berättare. De berättar inte alltid sanningen. Alla fem ungdomarna har sina överfulla ryggsäckar att släpa på, sina problem att tampas med, förutom de inbördes relationerna som också leder till en del problem.

Jag tänker mycket på Lin Hallbergs Kompisboken från 2002, som för övrigt kommer i en lätt moderniserad nyutgåva till sommaren, när jag läser. Skillnaden är att Corinne, även om hon studerar sina klasskompisar precis som Klara gör, trots allt är en i gänget. Hon agerar inte osynlig. Hon synliggör kanske inte hierarkier och maktspel på samma sätt som Klara i Kompisboken, men hon blir en katalysator på samma sätt som hon. Det blir både spännande och berörande.

Passar nog övre delen av Hcg-spannet, kanske femman – sjuan, bäst.

Ses vi på måndag?

Johanna Lindbäckvi-ses-pa-mandag
Nypon förlag 2020
uHc
93 sidor

Det som börjar som en väldigt pinsam situation utvecklar sig till ett spännande möte. Joels mamma har glömt föra över pengar när han ska handla till fredagsmyset med lillsyrran. Precis då dyken Elias från årskursen över upp och erbjuder sig att betala. Elias som Joel har lite span på, men som tyvärr har pojkvän.

Det är upptakten till Johanna Lindbäcks lättlästdebut. Det är en stillsam vardagsberättelse med lagom mycket feelgood och kärlekspirr. Den utspelar sig under ett höstlov (läslov heter det ju egentligen men men) och titeln syftar till Joels förhoppning att träffa Elias i skolan måndagen efter lovet.

Språket flyter fint och naturligt. Passar högstadiet och gymnasiet.

Röd zon

Magnus Nordinrod-zon
Illustratör: Lars Gabel
Berghs 2020
uHc
119 sidor

Så spännande det blir när Varelserna-duon Nordin och Gabel återigen slår sina påsar ihop för att skriva dystopi. Och hur rätt i tiden landar den inte, mitt i pågående pandemi! Precis som Familjen av Cecilia Lidbeck som jag skrev om för ett tag sedan är detta en bok som plötsligt fått en helt ny och skrämmande aktualitet.

Jag tror att böcker om pandemier kan fungera på två sätt nu. Dels som ett sätt att förstå samtiden, men också som ett sätt att relativisera eländet. Och med Röd zon blir det som i det senare fallet, för så illa som Joel har vi det trots allt inte. Han är ensam överlevande kvar i den karantänzon som kallas Zon B och som består av Vasastan och Norrmalm. För allt han vet kan han vara den enda överlevande i hela Stockholm eller i hela världen och i snart ett år har han klarat sig själv på de övergivna affärernas varulager och den oändliga boksamlingen i stadsbiblioteket på Sveavägen.

Men en dag förändras allt. En röd ballong svävar överbarriären från Zon B, Östermalm och Gärdet. Det finns någon mer som lever.

Särskilt spännande är boken att läsa för mig eftersom den utspelar sig i mina nya hemkvarter. Joel bor i ett ”studenthotell”, jag föreställer mig att det är Generator i närheten av stationen där jag själv bott. Han hänger Vanadislunden som ligger ett stenkast från min arbetsplats Matteusskolan. Han bunkrar Stephen King-böcker i ”Vasa bookstore” som inte finns än, men i framtiden.

Jag tror dock inte att man behöver bo i Stockholm för att roas av denna nya serie där Röd zon är första delen. Allt talar för att den kommer att bli minst lika populär som föregångaren Varelserna, som älskades av läsare långt utanför skådeplatsen Gotland. Den är, åtminstone denna första bok, betydligt mindre splatterblodig än Varelserna. Precis som Varelserna är den nya serien tonårsklassad men jag tror att den kan läsas från fyran och uppåt. Den kommer också att vara ett fint tillskott som lättläst på högstadiet.

De dödas resa

Lena Arrode-dodas-resa
Opal 2020
Hcg
96 sidor

Jag känner mest Lena Arro som bilderboksförfattare, men hennes andra stora författargren är spökhistorierna. Till exempel i serien om Mirja och Marie. 2017 kom Från Döda fallet till Ales stenar : platser med (spök)historia och detta är en bok som är lite grann i samma anda. Den bygger på ”verkliga” skrönor och faktiska platser, men kring det väver Arro en ruskig spökberättelse om en ung person som en natt av kärlekssorg råkar förirra sig ner i Färjekarlens eka och blir utskickad på uppdrag i tid och rum av honom. Det ena värre än det andra.

Det blir aldrig mer än lagom läskigt och jag tror att den kan passa goda läsare från trean.

Louisianas väg hem

Kate di Camillolouisianas-vag-hem
Lilla piratförlaget 2018
Hcg
196 sidor

Jag älskade, alltså verkligen älskande, Raymie Nightingales stora plan som jag skrev om på BokLus när den kom på svenska 2016. Två år senare kom den fristående uppföljaren som jag missade på grund av att jag då hade fullt upp med att läsa böcker för gymnasieelever. Men i augusti kommer Här är Beverly, den tredje delen om det tre fantastiska vännerna som möts i den första boken, och då kändes det givet att ta tillfället i akt att läsa boken om Louisiana innan dess. Och vilken tur att jag gjorde det! För vilken fin, tröstande, sorglig och enastående läsning det var.

Louisiana Elefante är en av de två flickorna vi och Raymie lär känna på drillskolan i den första boken. Hon bor med sin farmor som lever i ständig skräck för barnhemmet. Hennes föräldrar är döda, hon har aldrig träffat dem, men de var trapetsartister, de berömda ”De flygande Elefantes”.

Louisianas väg hem börjar när hon mitt i natten tvingas ur sängen av sin farmor som hävdar att räkenskapens dag är kommen, timmen är slagen och de måste ge sig av. De kör hela natten och en bit in på dagen och då drabbas farmor av akut tandvärk. Farmor, som annars är en fena på att le, lura och snacka sig igenom alla typer av situationer faller handlöst inför smärtan och Louisiana måste ta över. Det är någonstans där den börjar, Louisianas väg hem. Som är hennes väg mot att bestämma vem hon är och var hon ska vara.

Precis som i Tigern är  spelplatsen ett motorvägsmotell och precis som i Tack vare Winn-Dixie  möter Louisiana många fantastiska människor som hjälper henne i den totala utsatthet som hon hamnar i. Och det är också en skillnad mor Raymie-boken: där var flickorna så mycket mer utlämnade åt sig själva och varandra och löste allting tillsammans. Här finns det några pålitliga vuxna som hjälper till. Vilket kanske är tur, annars hade berättelsen nog blivit för sorglig. Nu är den en perfekt blandning och sorg och hopp.

Kate di Camillo är en gudabenådad författare, av ALMA-klass. Enda anledningen till att hon inte skulle få priset är att hon inte behöver det: hon är redan läst och älskad och det med rätta.

Nu ser jag så mycket fram emot bok tre i augusti!

Familjen

Cecilia Lidbeckfamiljen
Lilla piratförlaget 2020
Hcg
189 sidor

Många böcker får en aktualitet i dessa coronatokiga tider som kanske ingen tänkte på att de hade när de skrevs.  En sån bok är Cecilia Lidbecks nya mellanåldersbok Familjen. Den utspelar sig i sekt/prepper-miljö och berättas av Ella.

Ella är 12 år och lever i Familjen, hennes hem är Gården, hon är tredje barnet av de barn som bor där. Hon lever ett enkelt och lyckligt liv, men också ganska hårt och arbetsamt. Dessutom oroar sig Ella en hel del. Hon är rädd för alla de faror som finns utanför Gården, där de förlorade håller på att förstöra jorden, skolorna är stängda och alla människor kommer att gå under. De på Gården, Familjen, ledda av Far, är de som har förstått och som kommer att klara sig efter Kollapsen.

Lidbeck lyckas hitta en berättarton åt Ella som är helt trovärdig. Hennes sätt att beskriva sitt liv med ett avskalat språk och korta meningar gör att man helt ser världen med Ellas ögon. När det så småningom slås in en kil i Ellas värld och verklighetsuppfattning är det genom något som är helt förbjudet i Familjen: en kontakt utifrån. För plötsligt en dag står han där, på andra sidan staketet, Pojken. En av de förlorade. Fast han ser inte så särskilt förlorad ut, han ser ganska mycket ut som barnen på Gården. Inte sjuk eller förgiftad som hon fött höra att människorna på utsidan är. Och fastän hon vet att det är förbjudet börjar hon prata med honom, för hon vill så gärna rädda honom, låta honom också få komma till dem i tryggheten i Familjen.

Det är en berättelse helt ur barnets perspektiv men också en berättelse om hur utlämnade barn är åt vuxnas beslut. Cecilia Lidbeck tillhör de där författarna som inte fegar för att skildra hur barn dör, därför är det här inte en helt lätt bok att läsa även om den är enkel rent språkligt. Den passar åk 4 – 6 och kommer att sträckläsas av många.

Någon annan

Anna Ahlundnagon-annan
Hegas 2019
uHc
37 sidor

Anna Ahlund kom i december med fyra böcker i serien Våga längta på Hegas. Omslagen har lånat sin estetik från hennes ungdomsbok från Rabén & Sjögren, Du, bara och är precis som den på temat vänskap och het kärlek. Första boken heter Någon annan och handlar om Mikael. Han har ett anonymt konto på Instagram där han lägger upp bilder på spännande miljöer med små texter. En dag får han kontakt med en av sina följare, som visar sig sugen på att fantisera, precis som Mikael. I likhet med Ahlunds tidigare böcker utspelar sig den här i Uppsala.

Det är känsligt och vackert skrivet. Man rodnar alldeles lagom mycket. Passar från sexan och uppåt.