Mörka krafter

Torsten Bengtssonmorka-krafter
Opal 2020
uHc
149 sidor

John hittar en naken gråtande kille på toaletten i omklädningsrummet efter gympan. Det visar sig vara Isak, en kille från en judisk familj. Han har bilvit hånad och trakasserad av två killar i sin klass. John hjälper honom att hitta sina kläder och får höra hur de äldre eleverna sa saker om gaskamrar till honom medan de släpade honom till duschrummet.

Utanför omklädningsrummet väntar Rita, tjejen John är kär i och kanske är tillsammans med. Hon får höra vad som hänt och bestämmer att de måste gå till rektorn. John vill helst inte bli inblandad, alla vet att de där killarna är farliga. Men Ritas mod och beslutsamhet går inte att säga emot.

Natten innan har det gamla hotellet, som används som flyktinganläggning, brunnit ner till grunden. En person saknas efter branden- Det är Saras, en tjej som går i Johns och Ritas klass, farfar. Mörka krafter är i rörelse i det lilla samhället.

Torsten Bengtsson har delvis baserat på verkliga händelser skapat en spännande berättelse om civilkurage, hot, mod och förälskelse. I den har han också flätat in en gammal mans ögonvittnesskildring från Auschwitz. Därigenom om skapar han en länk mellan dagens nazistiska och främlingsfientliga rörelser och de fasor som nazismen skapade under andra världskriget. Det är en ganska snabbläst roman som passar från sexan och uppåt.

Bröderna Tjej

Per Nilssonbroderna-tjej
Alfabeta 2020
uHc
125 sidor

Det här är berättelsen om hur unge Per, under jullovet i nian på 70-talet, råkar bli pianist, revisor och springsjas åt två maffiabröder på Rosengård i Malmö. Eller råkar och råkar, han tar sig an uppdraget med öppna ögon och han gillar det. Delvis för att han tjänar bra med pengar, men mest för att bröderna Tjej behandlar honom som en vuxen. De litar på honom och behöver hans tjänster. Men det är också en berättelse om kärlek (så klart, detta är Per Nilsson!), den där allra första riktiga, både ömtålig och stark.

Jag sträckläste den här boken som inte kan etiketteras på något bättre sätt än ”mustig skröna” även om jag vet att det låter klyschigt. Det är en rövarhistoria kryddad med svordomar, olagliga substanser och färgstarka karaktärer och personligen tycker jag att det är befriande otidsenligt och riktigt riktigt bra. Den kan fungera utmärkt som högläsning i sexan-sjuan, eller för egen läsning på högstadiet.