Sånger från hjärtat

Kasie WestSanger_fran_hjartat_omslag_plano-1000x1462
Lavender Lit 2020
uHce
340 sidor

Lily avskyr kemi och älskar musik. För att fördriva tiden på kemilektionen klottar hon en sångtext på bänken och nästa gång hon kommer dit har någon fortsatt där hon slutade. Lilly, som inte trodde att någon på skolan hade samma udda musiksmak som hon känner att hon fått en själsfrände. Från klotter på bänken växer utbytandet av tankar mellan henne och den anonyma skolkamraten till en brev som de fäster under bänken.

Parallellt med brevväxlingen får vi följa Lilys liv i en stor stökig familj och som en lite udda fågel på sin High School, där hennes bästis Isabel försöker fixa ihop henne med en kille och hon själv drömmer om att ställa upp i en låtskrivartävling.

Detta är småputtrig highschool-feelgood, enligt förlaget ”för alla som gillar Jenny Han och Sarah Dessen”. Jag kan hålla med även om jag håller framförallt Jenny Han högre. Jag hade personligen svårt att komma in i boken men den växte under läsningens gång och bjöd i alla fall på någon lite oväntad vändning. Passar högstadiet.

Gudars like

Meg Rosoffgudars-like
Gilla böcker 2020
uHce
183 sidor

Meg Rosoffs nya ungdomsroman ger känslan av ett kammarspel, trots att skådeplatsen är betydligt generösare än kammarspelets i tid och rum. Det är två hus på stranden, ett större och ett mindre, och sex sommarlovsveckor. Men stämningen är förtätad och känslorna är stora och karaktärerna är skimrande och storartade.

I centrum står den äldsta dottern i en syskonskara på fyra i en familj med gott om ”Sorglös excentricitet”. Huset vid havet har familjen besuttit i generationer och där är de varje sommar. Med utemiddagar som fortsätter långt in på natten, långsammas slöa dagar, segling, tennismatcher och uråldriga traditioner.

Men den här sommaren erbjuder något nytt. Mal och Hope, de yngre släktingarna som bebor det mindre huset, annonserar sitt bröllop i slutet av sommaren. Och dessutom väntar de gäster. Sönerna till Hopes gudmor, en berömd lätt bedagad skådespelerska, ska spendera sommaren med dem.

Och in på scenen träder Kit. Hans bror Hugo knappt synlig i hans skugga. Han glöder inifrån, genomborrar alla med sin charm och förvandlar sommarens sorglöshet till ett passionsdrama. Men han är en orm i paradiset.

Det finns inget att inte tycka om med den här boken. Likt många ALMA-mottagares böcker är det en allåldersbok, eller i alla fall en bok från åttan och uppåt. Alla som någon gång inom sig burit drömmar om ändlösa somrar, kärlek, den stora stökiga excentriska familjen, dagar som blir till nätter med bad under stjärnorna, bråda bröllopsplaner och vackra främlingar ska läsa den.

Allas vän

Emi Gunerallas-van
Illustratör: Maja Säfström
Natur & Kultur
Hcg
152 sidor

Den första boken om Paola Persson Peroni är en väldigt trösterik vardagsberättelse om det förvirrande livet på mellanstadiet. När makten och populariteten obegripligt nog hamnar hos den mest otrevliga. När man av oklara skäl glider ifrån sin bästis. När man har så mycket funderingar på hjärtat men bara inte kan prata med sin mamma. När situationer är pinsamma utan att man riktigt vet varför. När man gillar svåra ord, men får höra att man är ”lillgammal” och önskar att skolan var bara lektioner, för det där emellan är så himla krångligt.

Maja Säfströms illustrationer förhöjer berättelsen på ett lågmält humoristiskt sätt. Den passar för tvåan till femman och gärna som högläsning.

Blod i gruset

Mats Jonssonblod-i-gruset
Alfabeta 2019
Hcg
186 sidor

Mats Jonsson är nog mest känd som serietecknare, även om han tidigare skrivit några böcker för yngre läsare. Den här boken, som handlar om Ådalen 1931, är hans första för mellanåldern. Eftersom den behandlar ett allvarlig ämne, är det också en ganska allvarlig bok, som tar i tu med dels den historiska händelsen i Lunde, dels vad hemska minnen och dåliga handlingar gör med oss människor och hur de kan forma våra liv.

Mats Jonsson skriver ofta självbiografiska böcker. I den här har han lånat vissa saker från sin egen barndom och diktat annat. Huvudpersonen heter Mats och växer precis som författaren upp i Stensäter på 1970- och 80-talet. Hans bästa vän är en äldre kvinna, i boken kallad Ing-Mari. Men sen skiljer sig berättelsen från verkligheten. Ing-Maris man Lasse har sjunkit allt djupare in i demens och plötsligt verkar ångestskapande minnen från ungdomen tränga upp till ytan. ”Blod i gruset” yrar han gång på gång.

Samtidigt från Mats i uppgift i skolan att intervjua en äldre människa om dennas ungdom och beskriva hur samhället såg ut då. Mats börjar intressera sig för händelserna i Ådalen 1931 och misstänka att Lasses hemska minnen har något med det att göra.

Både för sitt skolprojekt, men mest för att han vill hjälpa Ing-Mari, börjar han forska i vad som hände. Det visar sig dock att det inte bara är Lasse som har hemska och bortträngda minnen.

Den här boken passar som högläsning och egen läsning från fyran till sexan. Mats i boken går vårterminen i femman, men med tanke på innehållet tycker jag att den kan läsas av lite äldre barn också.

Skuggbilder

Malin Stehn
Opal 2020skuggbilder
Hcg
214

Nicki har ett ovanligt nära band till sin morfar, kanske för att hennes pappa dog innan hon föddes och Nicki och hennes mamma bor nära mormor och morfar. Hon har alltid varit mycket hos dem när mamma jobbat och varit i deras stuga på landet hela sommaren.

Den här sommaren ska hon få följa med sin bästis Saga till husvagnscamping på Öland vilket båda ser fram emot så mycket. Men inget blir som de tänkt sig. Strax innan skolavslutningen dör Nickis morfar plötsligt i sömnen, Saga och Nicki blir ovänner och istället för att åka till Öland får hon åka med mamma och mormor och röja upp i morfars stuga inför försäljning.

I en garderob hittar Nicki ett foto som avslöjar en lögn som är lika obegriplig som oväntad. Tillsammans med sin kusin Elias, som också kommit för att hjälpa till att röja och städa, börjar hon rota i det förflutna. Varför ljuger de vuxna? Vad är det de inte vill berätta? Och kan det ha någon koppling till den otäcka mardröm som förföljt Nicki hela livet?

Malin Stehn har skrivit en mycket fängslande sommardeckare för slukarbarn. Här klarar vi oss helt utan ödehus och spöken, för ibland kan levande människors handlingar, svek och lögner vara desto mer skrämmande. Passar årskurs tre till sex.

Säg nåt då!

Ida Ömalm Ronvallsag-nat-da
B. Wahlströms 2020
uHc

Kan man göra slut med en kompis? Om man känner att kompisen är en belastning, ett hinder i vägen för andra vänner? Frågan har problematiserats tidigare i ungdomslitteraturen till exempel i Åsa Asptjärns Konsten att ha sjukt låga förväntningar där huvudpersonen Emanuel försöker ta en paus från sin bästis Tore. Här kommer en skildring från andra hållet, från den som blir dumpad,

Ida Ömalm Ronvall debuterade förra året tillsammans med Johanna Schreiber med ungdomsromanen  Inte som du som fick fin kritik. Nu är hon tillbaka med en ny ungdomsbok på egen hand. Här är skådeplatsen Örnsköldsvik och högstadieskolan med den klaustrofobiska känslan där alla har sina givna roller. Adrian, som berättar historien, har rollen av den konstige, den utstötte. Men nu är det ju bara ett år kvar, sen kommer gymnasiet. Det kan bli en nystart. Och bakom sig har Adrian en sommar med språkresa då han och han enda vän Emma varit helt vanliga ungdomar. Umgåtts som två i gänget, utan att vara retade eller utanför. Det är som en försmak på hur det skulle kunna bli.

Men då, precis innan skolan ska börja, dumpar Emma Adrian. Hon säger att ”det kanske är bäst” om de två inte hänger så mycket.

Och Emma lyckas ta sig in bland de normala, men Adrian faller. Djupt ner i ensamhet, självförakt och tystnad. Han inser med stigande panik att det inte finns några som helst garantier för att gymnasiet blir något annat. Varför skulle det bli det? Ö-vik är litet, det är samma ungdomar.

Vändpunkten blir ett besök hon morfar i Luleå dit Adrian åkt underförevändning att spendera tid med morfar sedan mormor nyligen dött. Men egentligen är det bara för att slippa hänga ensam i Ö-vik hela höstlovet. Då dyker Vega upp. En annan ensam, men mycket modigare person.

Jag tycker att detta var en mycket bra ungdomsbok. Passar perfekt för högstadiet, som tröst för alla ensamma eller för alla som vill fundera kring detta med roller, de vi väljer eller tilldelas och hur vi är mot varandra. Boken utvecklas också till en väldigt fin kärlekshistoria och ger även några, om inte tips så kanske modeller, för hur man kan ta eget ansvar för att kliva ur eller ta avstånd från pålagda roller och inkörda hjulspår.

Alaska

Anna Woltzalaska
Lilla Piratförlaget 2020
Hcg
212 sidor

Skolan börjar och vi får följa två elever i den nya högstadieklassen. Båda är barn mitt i en livskris. Det är Parker, vars familj har utsatts för ett väpnat rån som hon också var vittne till och som dessutom blivit tvingad att skiljas från sin älskade hund Alaska, nu när hon behövt henne som bäst. Och det är Sven, som nyligen fått en mycket svår form av epilepsi och nu måste vänja sig vid att vara den som när som helst kan braka i golvet och få kramper, att ständigt vara övervakad av oroliga föräldrar, att sluta med sin favoritsport, simning. Och dessutom måste han vänja sig vid sin nya assistanshund, Alaska.

De två protagonisterna kommer på kant med varandra redan första dagen. Sven försöker positionera sig genom att reta Parker och när parker lite senare upptäcker att den i hennes ögon elake Sven är den som fått ta över Alaska bestämmer hon sig för att göra något åt saken.

Det här är en bok som kommer smärtsamt nära känslan av att vara annorlunda och utsatt. Monstret, miffot, den som inte är som alla de andra. Men den erbjuder också en slags försoning till slut: även om vi har olika stora plågor att bära så är vi alla någon gång miffot från mars, den som är konstigast av alla. Jag tyckte mycket om den och jag tyckte också om att läsa en bok från Holland eftersom vi inte får så mycket böcker översatta därifrån.

Den passar goda läsare från fyran och är även utmärkt som högläsning.

Bara David

Lina Stoltzbara-david
Rabén & Sjögren 2020
Hcg
164 sidor

Ida har fått vara med och bestämma att de skulle bli familjehem, ta emot ett ”fosterbarn” i sin familj, men det blir inte som hon hade tänkt sig. Hon hade hoppats på en tjej, gärna i sin egen ålder. Den som behövde komma till en ny familj visade sig vara David, en småstrulig tonårskille. Ida vet inte så mycket varken om killar eller om att ha syskon och dessutom verkar mamma och pappa låta David göra lite som han vill. De ser mellan fingrarna med att ha röker. Ibland sitter de och kvällsfikar tillsammans i köket efter att Ida gått och lagt sig. Ida är lite nyfiken på David, men än mer nyfiken är omgivningen. Idas kompisar tycker att han är söt och spännande. David säger inte så mycket och Ida faller flera gånger för frestelsen att snoka lite i Davids rum. Detta ställer till det rejält, men hjälper faktiskt också Ida att förstå David bättre.

Det finns en hel del bra berättelser om familjehem, inte minst Pax-böckerna av Åsa Larsson och Ingela Korsell och Sara Kadefors Billie-böcker. Men de allra flesta skidringar har det placerade barnet i huvudrollen. Bara David fokuserar istället på familjehemssyskonet, Ida.

Det blir en lite besvärlig start för David och den nya familjen. Stoltz berättar realistiskt om konflikter och motstridiga känslor. Språket är klart och flyter på bra. Passar trean till sexan.

Månen, varelsen och jag

Ylva Karlssonmanen-varelsen-och-jag
Illustratör: Sofia Falkenhem
Rabén & Sjögren 2020
Hcf
195 sidor

Månne vill ha sin egen You Tube-kanal men får inte för mamma och pappa. I väntan på att få sin kanal filmar hen sin vardag och berättar om sitt liv. För det är just det Månne vill ha kanalen till: att en gång för alla få berätta hur det är att vara varken pojke eller flicka, att vara hen, en ”ibbis”. Det är nämligen tröttande att börja varje nytt möte med att sätta ner foten och bestämt tala om vem man är. Och ännu jobbigare är det med folk som ifrågasätter. De stora barnen på skolgården som hela tiden frågar om hen har snopp eller snippa. Eller de äldre släktingarna som tycker att det är dags att skärpa sig.

I börja av boken är Månne ett spralligt, glatt och otvunget barn. Hen har sina stöttande föräldrar, många vänner och Månen som vakar över hen. Dessutom har Månne en fantasivärld som är bara hens egen där hen kan gå in och bara vara. Vara helt sig själv, utan att någon frågar. Men vart efter handlingen framskrider mals Månnes goda humör ner av en exkluderande omvärld tills hen hamnar i vad som närmast kan liknas vid en depression.

Det är ett ganska ungt ämne Ylva Karlsson har gett sig på att skildra, men hon gör det med lätt hand och helt ur barnet Månnes perspektiv. Enligt RFSL är ickebinära transpersoner den grupp som mår sämst inom gruppen transpersoner, där den psykiska ohälsan är betydligt större än i övriga befolkningen. När man läser om Månne, ett litet barn som får ta väldigt stora strider, är det lätt att förstå. En så fin och mysig sak som ett luciatåg kan lämna hen utanför, ensam och ledsen.

För att illustrera Månnes oförmåga att helt och fullt älska sig själv dyker ”varelsen” upp. Ett litet äckligt kladdigt väsen skapat ur förtvivlan över att inte få vara den man är.

Det finns såklart en väg ur förtvivlan och ett lyckligt slut i den här berättelsen som är skriven för lågstadiet. Månne försonas med varlsen och får sin kanal. På vägen får vi oss en påminnelse om hur alla vi tillsammans kan bredda vägen och förenkla livet lite för alla som inte är prick inom normen med hjälp av ett inkluderande språkbruk och att i förväg tänka igenom situationer där vi slentrianmässigt delar upp i kön.

Hon vet allt om oss

Kajsa Gordanhon-vet-allt-om-oss
Rabén & Sjögren 2020
Hcg
236 sidor

Corinne byter skola för att för börja på nytt, från scratch. Slippa vara den vars mamma är död, den alla tycker synd om, den som det tystnar omkring när hon går in i ett rum. Men för att det ska fungera kan hon inte avslöja för mycket om sig själv. Inte berätta varför hon flyttade. Eller att hon bor själv med sin pappa. Vilket är det bästa sättet att inte berätta om sig själv? Jo, det är att låta andra berätta om sig.

När Corinne och hennes nya klasskamrater hittar skolkuratorns rum i en del av skolan som är stängd för renovering öppnas en dörr till en ny möjlighet. Corinne tar plats i kuratorns stol och undrar vem som vill börja. Och det visar sig att alla hennes nya vänner på olika sätt har behov av att prata av sig. Till en början går det visserligen lite trögt, men det är som att barnen vänjer sig vid rollerna. Corinne använder sig, medvetet eller omedvetet, av psykologlingo som hon snappat upp från sin psykologpappa, typ: ”Hur tänker du då?”, ”Varför tror du att hon gjorde de så?”, ”Berättade du för henne att du kände så?”. Själv är Corinne skyddad bakom rollen. Skyddad, men ensam.

Det krävs ganska mycket koncentration att hålla de olika personernas berättelser isär och förstå hur de hänger ihop. Det försvåras också av att berättarperspektivet skiftar och dessutom är alla i olika mån opålitliga berättare. De berättar inte alltid sanningen. Alla fem ungdomarna har sina överfulla ryggsäckar att släpa på, sina problem att tampas med, förutom de inbördes relationerna som också leder till en del problem.

Jag tänker mycket på Lin Hallbergs Kompisboken från 2002, som för övrigt kommer i en lätt moderniserad nyutgåva till sommaren, när jag läser. Skillnaden är att Corinne, även om hon studerar sina klasskompisar precis som Klara gör, trots allt är en i gänget. Hon agerar inte osynlig. Hon synliggör kanske inte hierarkier och maktspel på samma sätt som Klara i Kompisboken, men hon blir en katalysator på samma sätt som hon. Det blir både spännande och berörande.

Passar nog övre delen av Hcg-spannet, kanske femman – sjuan, bäst.