Once upon a broken heart

(svensk upplaga)
Stephanie Garber
Fenix 2025
uHce
371 sidor

Det nystartade förlaget Fenix är ett imprint hos Bonnier Carlsen som ska lägga örat mot booktokgenerationen och ge ut böckerna de vill läsa. Stephanie Garbers fantasyroman är den första som kommer ut och två till ligger på kö varav en är del två i Garbers serie. För att öka chanserna att nå den här målgruppen ges romanen ut med både samma omslag som den brittiska utgåvan och med originaltitel. Men för att fira denna svenska utgivning lite extra har den också fått ett utsökt vackert illustrerat snitt (”sprayed edges”), designat av Cecilia Heikkilä. Bara det gör ärligt talat att man vill köpa boken.

Men innehållet då, undrar ni? Jo här får vi en lekfull, snudd på sprallig berättelse, om den unga hjältinnan Evangeline Fox som sluter att avtal med Hjärter prins, en norna med magiska förmågor. Evangeline, som nyligen blivit föräldralös vill stoppa bröllopet mellan sin styvsyster och sin älskade Luc. Hjärter prins, eller Jacks som han heter, lovar att göra det, till priset av tre kyssar. Men, som det står på omslaget, ”ett avtal med ödet slutar aldrig väl”, och Evangeline hade nog inte räknat med med vilken grymhet Jacks hade tänkt stoppa bröllopet.

Ödets vägar för Evangeline från Södern, där hon är uppväxt, till Den Magnifika Norden, varifrån hennes mamma kommer och där hon är född. Härifrån kommer alla sagor, och här gör man ingen skillnad på sagor och historia. Här finns magi och förtrollade portaler, en prins som söker en gemål, nornor, vampyrer och intriger.

Evangeline är en hjältinna som tror på kärlek vid första ögonkastet och lyckliga slut. Eller i alla fall att det finns ett lyckligt slut som väntar på just henne. Hon tror gott om alla (utom möjligen Jacks) och ger alla minst en andra chans, vilket kan vara både ödesdigert och lyckosamt.

Detta är en roman som är precis lika mycket pralin som sitt omslag: festlig, fantastisk och underhållande att läsa. Stephanie Garber berättar med lätt hand, och det känns som att hon har haft det kul när hon spann fram den här världen. Boken slutar tvärt och med en inte så liten cliff hanger, så om man gillade den blir nästa bok ett måste. Hoppas då att många väljer att vänta på den svenska utgåvan som kommer i oktober, också den i översättning av Carina Jansson, som gjort ett utmärkt arbete med den här boken.

Passar högstadiet och gymnasiet.

Dödskallen

Jon Klassen
Lilla Piratförlaget 2023
Hcf
105 sidor

En folksaga ska berättas och återberättas, förändras av den som traderar den, utvecklas och på så sätt leva vidare generation efter generation. Det är exakt det den kanadensiske illustratören och författaren Jon Klassen gör när han plockar upp en gammal folksaga från Tyrolen, som han av en slump snubblat på i ett bibliotek vid ett författarbesök.

Dödskallen är berättelsen om Ottilia som springer hemifrån, äntligen, mitt i den mörka natten. Hon springer och springer och hittar ett övergivet hus, nästan ett slott, mitt i skogen. I huset bor en dödskalle och den låter Ottilia övernatta. På natten kommer ett huvudlöst skelett fram och vill jaga dödskallen.

Det här är ju en illustrerad saga och inte en bilderbok, som annars är den genre vi mest mött Klassen i tidigare. Men ändå spelar hans geniala bilder en huvudroll. Varje uppslag är illustrerat. Ibland löper illustrationen tvärs över nederdelen av uppslaget, ibland står en helsidesillustration mot en sida med bara text och på en del uppslag samsas texten med illustrationerna. Färgerna är sparsamma, skuggor och kontraster skarpa. Jon Klassen är en illustratör som briljerar när det gäller linjer, skuggor och blickar vilket gör bilderna dramatiska. Allt är sjukt vackert, men också lagom läskigt.

Det är kanske en svårplacerad bok: formatet är en kapitelboks men den är bildsatt som en bilderbok. Bäst passar den nog som högläsning i liten grupp. Eftersom den är ganska enkel i språket fungerar den utmärkt för barn att högläsa för varandra. Men den kan också vara bra som egen läsning på lågstadiet eller för de som behöver lätt text på mellanstadiet.

Den lilla sjöjungfrun

H.C. Andersen
Illustrationer: Lisbeth Zwerger
Modernista 2023
48 sidor

Modernista återutger sin version av H. C. Andersens klassiker Den lilla sjöjungfrun med illustrationer av Lisbeth Zwerger. Det är samma som den som kom ut 2018, men med ett annat val av omslagsillustration. Det är Andersens saga rakt återberättad i bilderboksformat och med helsidesillustrationer av den prisbelönta österrikiska illustratören på vart eller vart annat uppslag.

Behöver vi verkligen en till bok med denna, visserligen klassiska, men ändå så förlegade saga? Tja, kanske är det kul att läsa den som historisk bakgrund till Disneyfilmen. Men med dagens ögon är den här berättelsen så dammig att den nästan är omöjlig. Nu vet vi ju att världen under havets yta är så mycket större och ännu mer rikt varierad än den som finns över land på vårt klot och inte tvärt om, som det beskrivs i sagan. Sjöjungfruns offer för en prins hon träffat en gång känns främmande. Och allt prat om den odödliga själen, är det begripligt?

Men vad vi verkligen behöver är Lisbeth Zwergers illustrationer. Akvarellerna är dovt ödesmättade eller skirt lysande. Sjöjungfrusystrarnas hår står som spretande kvastar i vattnet, fiskar och andra havslevande djur simmar ut och in i bilderna och på sidorna. Hon fångar speglingar och rörelser, både under vattnet och på land, på ett utsökt sätt.

En heluppslagsillustration som borde utgjort bokens tapet har obegripligt nog hamnat efter försättsbladet, tapeten utgörs istället av grälla tomatröda ark, vilket tyvärr förfular utgåvan. Har man redan boken från 2018 behöver man inte den här.

Allomorferna

Sara Lövestam
Illustratör: Marcus-Gunnar Pettersson
Lilla Piratförlaget 2023
Hcf
188 sidor

Det är inte så många som vet vad en allomorf är. Själv har jag nu lärt mig att det är ett grammatiskt begrepp som beskriver ”varianter av samma morfem”, men ärligt talat förstår jag det inte helt och fullt ändå. För allt vad jag vet kunde det lika väl vara en lurvig liten fantasivarelse som bor i en tall. Och det är det faktiskt också.

Sara Lövestam är författare och grammatiknörd som skrivit böcker för både barn och vuxna. Att skriva sagor om grammatiska begrepp har hon ägnat sig åt tidigare, till exempel i Riddar Kasus hjärta och andra sagor om grammatik. Här har sagan blivit en hel högläsningsbok om en sjuk pojke, en mamma som pluggar svenska på universitetet och ett magiskt äventyr.

Att allomorfer egentligen är lingvistiska termer blir inte mer en en upptakt här. Det är Bojans äventyr i tallen där han träffar allomorferna Lilla N, Ar och Er som är huvudsaken. Allomorfernas vän Or har blivit fångad av en kråka som kräver verb som lösen för att de ska få tillbaka hen. Innan äventyret är slut har kråkan hunnit kräva både substantiv och adjektiv också och Bojan hjälper sina nya vänner med hjälp av kända grammatikramsor som ”Verb är saker som man gör, till exempel tutar, kör…”, så visst får läsaren lära sig lite grammatik också på vägen, men det är äventyret som står i centrum.

Marcus-Gunnar Petterssons färgillustrationer av de underliga varelserna Bojan möter i tallen, de spännande interiörerna och Bojans och mammas vardag i Farsta kommer ungefär på var femte sida och lyfter berättelsen på ett fint sätt.

Passar som högläsning på lågstadiet eller egen läsning från tvåan och uppåt.

De tre bockarna Bruse

Mac Barnett
Illustrationer: Jon Klassen
Lilla Piratförlaget 2023
Hcf
Bilderbok

Lurig titel på den här boken. De tre bockarna Bruse. Denna klassiska saga, berättad och sjungen tusen och tusen gånger. Inte minst av Rörvik/Moursund, till min dokumenterade förtjusning. Nu när ett annat radarpar ger sig på den klassiska sagan är det dock inte alls bockarna som, trots bokens titel, står i centrum, utan den lilla rackaren under bron. Trollet.

Där sitter han i leran och smutsen och hungrar under sin skruttiga bro. Så svulten att han petar ut öronvax och navelgojs och mumsar i sig. Så klart blir han uppspelt när han hör det lovande klappret av klövar på bron för han ”..älskar bock! Som grillad bockfilé på spett. Friterad bock, så mör och spröd. Bockpastej på rostat bröd.” Men det är ju så klart en väldigt liten bock. Och trollet är inte dummare än att han gärna väntar på ett större byte.

Vi vet ju alla hur det ska gå. Ändå tillför Barnett och Klassens version en hel del nytt. Det är för det första trollperspektivet. Vi får nästan sympati för det äckliga trollet i sin ensamhet och hunger under bron. Sen är det överraskningsmomentet; vi vet att sista bocken är stor, men hur stor den verkligen kan vara, det är svårt att föreställa sig innan man läst. Men det är ju också Klassens bilder. De brunmurriga som med hjälp av skarpa kontraster, få men tydliga detaljer och distinkta blickar, som vi lärt oss älska i mästerverk som Jag vill ha min hatt, och som jämte Barnetts humoristiska text gör denna bilderbok till en riktig läsfest. Inget skolbibliotek med lågstadium och självaktning bör missa den!

Sagan om Isa

Annika Meijer
Illustrationer: John Holmvall
Bonnier Carlsen 2022
Hcf
155 sidor

Isa bor på gården Vindelälv med mamma Tuva, pappa Orvar och farmor Hulda. Hon är hittebarn. Orvar fann henne en sen höstkväll på väg hem från arbete i skogen. Trots att de söker efter flickans biologiska föräldrar hittar de dem inte och Isa växer upp som en mycket efterlängtad dotter i huset.

Isa är lycklig på Vindelälv. Hon leker i skogen och har en förmåga att tala med djur och ett speciellt band till naturen. Men liven på gården blir allt hårdare eftersom årstiderna beter sig märkligt, vintern blir allt längre och sjön fryser innan löven har hunnit falla av träden.

Det är då farmor Hulda berättar för Isa om årstidernas rike. Kanske är det inte bara en saga? Isa förstår att hon måste ge sig av för att rädda världen, ensam och med det mystiska klot som fanns i samma näverkont när hon låg när hon hittades, med sig.

Som tur är är hon inte helt själv. Hennes bästa vän hermelinen Irmelin har gömt sig i konten. Och så småningom får de även sällskap av en konstant fisande fjälllämmel, Gamle Finn.

Johan Holmvall är en mästare på sago-romantiska illustrationer och hans gulliga bilder av Isa och djuren, älvor och vinterkungen och sommarens drottning, som de så småningom möter, förhöjer läsningen. Berättelsen är tydligt inspirerad av animerad film, med de lite anakronistiska och komiska uttryck, lämmelns fisande och annat som bryter av allvaret i historien på det sätt som vi vant oss att se i disney- och pixarfilmer.

Författaren har tidigare verkat som översättare, samt gett ut en del faktaböcker, till exempel i serien ”Vår blodiga historia”.

Väldigt duktiga läsare från ettan kan läsa den här gulliga och lagom spännande berättelsen själva. Den kan också fungera som lättsam högläsning på lågstadiet.

Två små riddare

Björn F. Rörvik
Illustrationer: Alice Lima de Faria
Lilla Piratförlaget 2022
Hcf
Bilderbok

En ny bok av Björn F. Rörvik, i Sverige främst känd för de knasiga bilderböckerna om Bockarna Bruse och trollet, dessutom illustrerad av den begåvade Alice Lima de Faria (Det var inte jag sa Robin Hund och Fågelfesten) borde vara en fest. Därför är det med extrema förväntningar jag öppnar Två små riddare. Och ni vet ju hur det är med extrema förväntningar. De är alltid svåra att leva upp till och bäddar nästan alltid för besvikelse.

I Rörviks nya bok, ”Fritt efter en idé av Jacob Lima de Farida Loe”, får vi möta två små riddare som inte är riktigt som de andra riddarna, och en prinsessa som inte lever upp till förväntningarna på den traditionella prinsessrollen och en drake som kanske inte är så hemsk som en sagodrake brukar vara. Riddarna blir kvar i borgen när alla andra åker iväg på riddarturnering. Därför blir det de som får uppdraget att hämta hem den bortsprungna prinsessan, även om de inte är så lämpade. Prinsessan å sin sida vill inte bli räddad. Hon är på rockkonsert i drakens håla i tuffa kläder och har hur kul som helst.

Det finns två problem här. För det första litar inte texten på bilderna. Vid upprepade tillfällen berättar den sånt som redan finns i bilderna. Det gör denna ovanligt tjocka bilderbok till en illustrerad berättelse snarare än en bilderbok. Det andra är att vi alla har hört den här berättelsen, eller varianter av den, förut. Både roligare och mer originellt berättat.

Det är en fin bok med fina illustrationer, men kanske att betrakta som en mellanbok från två barnbokskreatörer som jag hade förväntat mig ännu mer av. Den passar f-klass och lågstadiet.

Älgkungen

Maria Hellbom
Bonnier Carlsen 2022
Hcg
200 sidor

Maria Hellboms barnboksdebut är en fantastisk saga i nordisk skogsmytologi med klimatinslag. Oavbrutet spännande och utmärkt som högläsning.

Klara åker, som varje sommar, till Vidås som ligger mitt i Sverige. Där finns både farmor och farfar och mormor och morfar och den sommarstuga där Klara och mamma och pappa är hela somrarna. Där finns också Reynir. Älgen som Klara träffade förra sommaren och som hon längtar efter att träffa igen. Det är lite konstigt att hon blev kompis med en älg, men så var det faktiskt. Och varje dag vid skymningen har hon och Reynir tänkt på varandra, under hela detta långa år som gått sedan förra sommaren.

Nu blir den här sommaren inte alls som Klara tänkt sig. Den blir bättre på vissa sätt, och mardrömslik på andra. En bra sak är att Sunee dyker upp. Klaras faster som är en berömd kock som plötslig bestämt sig för att starta en restaurant i Vidås, i Björngården. Till sin hjälp har hon den mystiska Sara, som hon kallar för sin finansiär, fastän till och med Klara kan se att det är något annat på gång mellan Sara och Sunnee. En annan bra sak är att Aron, grannpojken som de vuxna jämt försöker tota ihop Klara med, men som jämt varit skittråkig och rädd för allt, plötsligt blir rolig och intressant. Det som inte är så bra denna sommar är hettan. Skogen och dess invånare törstar och på andra håll i Sverige brinner det. Och plötsligt når bränderna Vidås.

Jag gillar tonen och tilltalet i den här boken. Klara är en sammansatt och rimlig huvudperson och även personaget runt omkring henne känns trovärdigt och bjuder på flera intressanta karaktärer. Klara får snart Aron till sin hjälp för att förstå det mystiska som pågår i Vidås och de letar ledtrådar tillsammans. Hellbom blandar fint i sagoelement och inslag från jämtländsk mytologi och lägger till egna påhitt. Resultatet blir en berättelse som är både äventyr, mysterie och saga.

Den passar som egen läsning för duktiga läsare i trean och upp till sexan och som sagt gärna som högläsning.

Profetian om Beatrice

Kate DiCamillo
Illustrationer: Sophie Blackall

Kate DiCamillo är en underbar historieberättare. Det har vi varit varse ända sedan hennes första bok på svenska, Edward Tulanes fantastiska resa (2008). Både den och Sagan om Despereaux : som är berättelsen om en mus, en prinsessa, litet soppa samt en trådrulle som kom strax efter, har varit högläsningsfavoriter på många skolor. Jag är djupt förälskad i hennes mer realistiska svit om de tre flickorna som träffas som Ide Nees drillelever i Raymie Nightingales stora plan. Med Profetian om Beatrice är hon tillbaka i sagans värld. Men det är återigen en flicka, ett utsatt men starkt barn, som står i centrum.

Barnet är Beatrice, som hittas av munken Edik, sjuk, förvirrad och utan minnen. Som vanligt är djur centrala i Kate DiCamillos berättelser. Här är det en get, Answelica. Hon har tänder som är ”en spegel av hennes själ – stora, vassa och obevekliga”. Answelica är både folkilsk och våldsam, munkarna tror att hon är besatt av en demon. Geten bestämmer sig för att beskydda Beatrice, leda henne, eller följa henne dit hon går.

Men alldeles enkelt är det inte, för kungen är ute efter Beatrice. Det existerar nämligen en profetia som gör gällande att hon ska avsätta honom. Det krävs flera tursamma möten och modiga själar innan profetian lyckligen kan uppfyllas. Möten, kärlek och trofasthet mellan människor och djur är ett annat välkänt tema hos DiCamillo, liksom vindlande resor, så även här.

Det här blir en fin bok för högläsning från tvåan och uppåt. Den är också luftigt satt med ganska korta kapitel vilket underlättar för egen läsning i låg- och mellanstadiet. De stämningsfulla svartvita illustrationerna och vackra anfanger förhöjer känslan av medeltida saga.

Hans Christian Andersen – ett liv

Cilla Dalén och Annelie Drewsen
Vilja 2021
Faktabok
63 sidor

Vilja förlag ger ut lättlästa böcker för vuxna. I deras biografiserie ”Ett liv” (här kan ni läsa om tidigare böcker i serien som jag skrivit om på BokLus) finns många titlar som även passar för barn och unga. Detta gäller för författarduon Drewsen och Daléns senaste verk, en mycket fin bok om författaren och sagoberättaren HC Andersen.

Det är inte lätt att sammanfatta ett långt och innehållsrikt liv som Andersens till en lättläst biografi. Jag tycker att författarna här lyckes utmärkt. Jag lär mig både nytt och påminns om sådant jag redan visste samt gläds åt detaljer som jag tror att dagens barn är extra intresserade av att läsa om, som till exempel hur viktigt det var att skriva brev på Andersens tid eller hur spännande det var för honom att besöka ett muslimskt land.

Språket är kristallklart och boken förhöjs av ett mycket fint bildmaterial.

Det som jag gillar särskilt med den här serien faktaböcker, och som jag skrivit om förut, är att de är noga med alla detaljer som gör en bok till en riktig fackbok: innehållsförteckning, register och referenslista. Dessutom finns ordförklaringar när det kommer upp svåra ord och en lista med viktiga årtal i Andersens liv och en verkförteckning i urval.

Nyligen har det också utkommit en Guide till lättlästa biografier av samma författare. Det är en liten praktisk lärarhandledning med förslag och tips på arbetsmetoder utifrån VIljas lättlästa biografier (men de går naturligtvis att anpassa till biografier från andra förlag).

Passar hela grundskolan samt som lättläst på gymnasiet.