Social utsatthet

Sharre

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Seluah Alsaati
Bonnier Carlsen 2025
uHc
266 sidor

Jag håller alltid span på böcker för tonåringar som är roliga. Det finns gott om kul böcker att läsa när man går på lågstadiet och mellanstadiet, men sen tar det mer eller mindre slut. Åsa Asptjärns böcker om Emanuel Kent är lysande undantag, men de börjar ju få sina år på nacken. Därför blev jag glad när jag läste om Seluah Alsaatis nya bok Sharre som enligt förhandsreklamen skulle handla om en kille som efter att ha blivit skjuten i knät bestämmer som för att välja en bättre riktning i livet och drömmer om att bli komiker.

Alsaati fick Slangbellan för sin debutroman Inte din baby, en bok som var baserad på en monolog som spelats på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Även här spelar Stockholms Stadsteater, närmare bestämt filialen i Husby, en avgörande roll. Redan när jag läste debutboken hade jag svårt med förortsdialekten, och i Sharre blir än svårare för en vanlig svennemamma som jag.

Sharre, som egentligen heter Sharmarke (ett namn som betyder ”ser inte ondskan” eller bokstavligt ”ondskan ser inte”, vilket gör att i smeknamnet blir bara ”ondska” kvar, det är humor som till och med jag fattar) hamnar av misstag i en skjutning, skadar sitt knä illa och hamnar på sjukhus. Där våndas han av konflikten mellan kompisarnas förväntningar och familjens. Han bestämmer sig för att försöka göra sin mamma och storebror stolta och börjar plugga till lärare men vantrivs och hoppar av. Han återfaller till bus och kompishäng, men gör ett nytt försök att vara ordentlig på ett jobb på ett lager, vilket han också vantrivs med. Så kommer chansen att få göra en monolog om sitt liv på teatern i Husby. Han slits fortfarande mellan kompisars förväntningar, familjens och Mayas, en tjej han börjat träffa allt mer.

Berättelsen är löst baserad på den verkliga personen Sharmarke Elmis eget liv. Alsaati har intervjuat honom och skriver i efterordet att ”du gör till och med de svettigaste minnena roliga”. Och det är väl just den där humorn som i stora delar flyger över mitt huvud. Jag upplever den totala bristen på social kompetens som Sharre och hans bästa kompisar besitter som mest tragisk. Å andra sidan är boken i stora delar helt obegriplig för mig eftersom den så genomgripande är skriven på dialekt och talspråk, så jag kanske helt missuppfattar det här.

Jag hoppas ändå verkligen att den här boken ska nå sina läsare, om någon tycker att den är underhållande och inspirerande är det toppen. Jag förstår ju att den inte är skriven med en medelålders kulturtant i åtanke, så att jag inte klickar med den är förmodligen högsta betyg. Passar högstadiet och gymnasiet och kan även vara användbar för gymnasiets kurser i språksociologi.

Barnen från Frostmoplan

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Mårten Sandén
Bonnier Carlsen 2025
Hcg
111 sidor

I Mårten Sandéns senaste mellanåldersroman är Frostmoplan en adress i ett stockholmskt utanförskapsområde. Här bor syskonen Yasmin, Omar och Nahla. Meningen är att deras vuxna bror Luis ska ta hand om dem eftersom deras mamma är på sjukhus. Pengar får de från sin andra storebror, Luis tvillingbror Carlo som jobbar på Grönland. Men Luis tar inte hand om sina syskon så bra, stället sysslar han med fuffens och det är Yasmin och Omar som sköter ruljangsen hemma. Lämnar och hämtar på dagis, handlar, lagar mat och nattar lillasyster.

Det går ganska bra, tills en dag Luis kommer han och helt stressat säger till Yasmin, som är bokens berättare, att någon som kallas Joker är ute efter dem och de måste lämna lägenheten, försvinna och gömma sig.

Själva likheten med Barnen från Frostmofjället slutar vid att det är ett gäng kapabla barn på resa/rymmen från något de inte kan påverka själva och att Nahlas goseget som heter Gullspira spelar en nyckelroll. Men det gör inte så mycket, jag tror inte att dagens läsare bryr sig så mycket och Sandén bjuder på full rulle och action från första sidan till sista. Och det är roligt att läsa om smarta barn som tar sig runt i stan (och lite på landet) och löser farliga knipor. Det är en modern saga där den lilla smarta vinner i slutet och hotet inte kommer från svält utan från gängbrottslighet. Passar duktiga läsare från tvåan, men funkar också för hela mellanstadiet.

Skyddsvargen

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Linda Liedström
Lava förlag 2022
Hcg
120 sidor

Det är några veckor innan sommarlovet i femman när Rebeckas bästis Mila börjar bete sig märkligt. Hon smäller en kille på käften och bryter sig in i ett övergivet hus. Rebecka förstår inte vad som står på, men hon förstår en sak, och det är att hon inte kan överge Mila, att Mila behöver henne mer än någonsin nu. För hon är Milas skyddsvarg.

Det här en berättelse om det svåra i att vara en vän till någon i kris. När en kompis mår dåligt kan den bete sig både avigt och konstigt och det är inte lätt att veta hur man ska hantera det. Rebecka har det redan som det är inte helt lätt. Hon verkar ha ganska stora krav på sig hemifrån där tvillinglillebröderna Eddie och Tim ska passas och tar hänsyn till. Men kanske är det delvis därför hon förstår att ställa sig själv i andra rummet och stanna vid Milas sida när det bir svårt.

I Linda Liedströms debut lämnar hon ganska mycket mellan raderna till läsaren att dra slutsatser om själv. Detta, plus det svåra ämnet, gör Skyddsvargen till en inte helt lätt bok att läsa trots ett rimligt omfång och ett rakt och lättillgängligt språk. Jag tror att den passar i fyran-femman för duktiga läsare.

Planen

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Camilla Lagerqvist
Bonnier Carlsen 2021
Hcg
170 sidor

Det är tidigt 1900-tal och Adam tjänar som dräng på en bondgård. Som föräldralös har han bott på barnhem, varit utsatt för barnauktion och bott på fattigstuga, slitit hårt, svultit och blivit misshandlad. Som dräng är livet lite bättre, men fortfarande hårt. Arbetet är tungt och han är de äldre drängarnas hackkyckling. En dag kommer en fin herre i en vacker vagn och ber att få tala med Adam. Han berättar att Adam är hans hittills okända sonson och ber Adam att komma och bo med honom på hans gods.

Nu vänds Adams liv över ända. Men till det bättre så klart. Plötsligt har han egen bankbok, ett arv att vänta och, inte minst, ett sommarhus som hans pappa som är död lämnat åt honom. En plan börjar ta form i Adam. Han ska försöka hjälpa andra barn som har det som han haft det, han ska skapa ett hem för de som har det svårast.

Camilla Lagerqvist har skrivit många böcker i historisk miljö sedan hon kom ut med Cirkusflickan 2010. Då var det ganska ovanligt med barnböcker i historisk miljö, den genren har vuxit sig större nu. Men Lagerqvist är fortfarande en av de bästa. Researchen är noggrann och detaljerna fina. Karaktärerna är engagerande och trovärdiga. I vissa av hennes böcker finns också ett stråk av något magiskt invävt, men inte i denna. Andra delen i serien ”Hemmet för bortrövade barn” heter Pojke 265 och kom ut tidigare i vår.

Boken är ganska tunn, men innehållsmässigt passar den femman till åttan. Perfekt och mycket spännande sommarläsning och plus för att tvåan redan är ute så att man inte behöver vänta på den.

Bad girls

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Jennifer Mathieu
Gilla böcker 2022
uHce
350 sidor

Bad girls är en tonårsroman extra allt: ett drama om vänskap, kärlek, hemligheter, mord och ond bråd död. Det är en Romeo-Julia-berättelse och en berättelse om klass. En bok om sociala skillnader, om att våga gå sin egen väg och att vilja välja sitt eget liv.

När Evies syster flyttar hemifrån för att gifta sig med en kille som hon knappt känner för att hon råkat bli med barn, händer något med Evie. Hon ifrågasätter det liv hennes mamma och mormor stakat ut åt henne, som i stort sätt går ut på att hitta en man “som inte sticker” att gifta sig med. Hon börjar umgås med områdets “bad girls”. De som sminkar sig och har lite för korta kjolar. De som områdets mammor varnar sina döttrar för: “bli inte som hon”. De som områdets pojkar drömmer om och deras mammor fruktar. De som skolkar och använder fula ord.

Och man kan kanske tro att det handlar om smink, coola kläder och attityd. Men det handlar om så mycket mer. Det handlar om att få vara vem man vill. Om vänskap och benhård lojalitet. Om att stå upp för sin rätt även om man är från fel sida stan.

Jennifer Mathieu, som är känd i verdigris för Moxie – dags att slå tillbaka , en bok som också blivit en Netflix-film, är tillbaka med en riktig fullträff. Tematiskt finns vissa gemensam drag, till exempel tjejers frigörelse och styrkan i att tillhöra en grupp och dessutom utspelar sig båda i Texas, USA, men Bad girls är förlagd till 60-talet medan Moxie är nutid.

En underbar bladvändare som passar högstadiet och gymnasiet.

Om du lämnar mig här

klaraonnerfaltLämna en kommentar

David Levithan, Jennifer Niven
Gilla Böcker 2022
uHce
328 sidor

Plötsligt en dag är Beas säng bäddad. Hennes ryggsäck är borta men inte hennes mobiltelefon. Ezra förstår med det samma att nu är Bea försvunnen på riktigt, för hon bäddar aldrig sin säng. Och vem går någonstans utan sin mobil om det inte är för att man inte vill bli hittad?

Ezra och hans storasyster har vuxit upp i ett bedrövligt hem, med en mamma som inte förmår visa dem någon kärlek och en styvpappa som terroriserar och misshandlar dem. Att både leva med detta och dölja det för omvärlden är en dubbel börda som ärrat dem bägge svårt. Den enda de kan lita på på riktigt är den andre, så nu när Bea är borta öppnar sig en avgrund av ensamhet för Ezra. Men det finns en ljusglimt: Bea har lämnat en mejladress, en sista livlina till sin bror.

Om du lämnar mig här är ett samarbetsprojekt mellan de två amerikanska YA-stjärnorna David Levithan och Jennifer Niven. Den är skriven i form av en brevroman, allt vi som läsare får reda på är det som skrivs i olika e-postkonversationer.

Det är känslosamt och engagerat och rutinerat skrivet. Beas och Ezras berättelse, deras relationer, möten och minnen känns både trovärdiga och spännande att följa och man får förståelse för dem båda, i de olika val de gör. Den som man aldrig riktigt får kläm på är den helt emotionellt avstängda mamman, hon som först tar barnen från deras pappa och sedan gång på gång väljer den elaka styvfadern framför sina barn.

Passar högstadiet och gymnasiet.

Skolnatten

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Kristina Sigunsdotter
Illustrationer: Jenny Jordahl
Natur & Kultur 2022
Hcf
168 sidor

Skolnatten är första delen i en ny serie, ”Bims värld”, av författaren bakom Augustprisade Humlan Hansson-böckerna. Bim-böckerna vänder sig till en yngre publik, är mer lättillgängliga med mycket illustrationer och korta kapitel, men mycket känner man ändå igen.

När Bim börjar skolan efter sommaren har hon glömt hur man är normal. Hennes mamma har köpt en lite kobbe i Danmark där de tillbringat sommaren i total isolering, så Bim vet inte längre hur man gör. Dessutom ska hon börja mellanstadiet och där är det andra regler för att räknas som normal. Bims bästis sen alltid, Stella, har börjat hänga med Joy, klassens rikaste tjej, som av någon anledning verkar avsky Bim. För att vara på den säkra sidan väljer Bim helgrå kläder till sin första dag i skolan, trots att hon egentligen gillar färger.

Första dagen i skolan har Stella och Joy märkeskläders, Bim hamnar bredvid Su Yinn som har tics men är snäll och har ett fint pennskrin. Tyvärr börjar det dåligt med att vara normal för Bim när hon råkar säga ”Voff!” istället för ”Ja!” som svar vid uppropet. Kanske göra hon det för att Emon fått en så fin, lite hes röst under sommaren, en röst som får det att pirra i Bim.

Det är fler saker som inte är helt som vanligt i skolan. Mattant nummer 1 har försvunnit. Klassen misstänker ett mord och beslutar sig för att utreda saken.

Någon annan som inte heller är helt normal är Bims mamman det har hon aldrig varit. Hon är konstnär, och om det fanns en OS-gren i att vara onormal skulle hon vinna guld, tror Bim. Hon glömmer ofta att hon har barn, glömmer att handla och tvätta och på vintern går hon i ide och lämnar inte lägenheten.

Som ni förstår är detta likt Humlan-böckerna en rolig bok om en viljestark tjej, men med en skugga av psykisk ohälsa och ensamhet i botten. Temat med bästisen som lämnar går också igen.

Jag rekommenderar den från tvåan till fyran. Den fungerar också fint som högläsning, även om den luftiga sättningen gör den lätt att läsa själv. Nästa bok om Bim, Skolspöket, kommer i september 2022.

Ensamvargar

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Fastän Katarina Kieris nya ungdomsbok är en ganska vemodig historia så blir man ändå så glad av att läsa den, för den är så bra. Kieri skriver så fint. Det är ett berättande som närmast kan beskrivas som stillsamt, men som ändå rör vid de mörkaste djupen och vid den spirande glädjen. Ett riktigt gott hantverk helt enkelt.

Vi får i vartannat kapitel följa Martin och Sasha som berättar i första person. De lever ganska besvärliga liv, beroende på att de har en del jobbiga vuxna i sin tillvaro. Men det finns också bra vuxna ikring dem och de hanterar sina flackande liv väldigt kompetent. De navigerar mellan olika hem och olika vuxnas olika ståndpunkter, tar sig fram och håller sina huvuden högt, var och en på sitt håll. Det är de som är ensamvargarna. Inte för att de direkt gillar att vara ensamma, utan kanske snarare för att de inte krusar några halta höns. De gör sig inte till för att vara med, de går sin egen väg.

I utkanten av den enes synfält skymtar den andre fram, och vi läsare förstår att så småningom måste dessa bådas vägar korsas. Det tar dock längre tid än vad man från början tror.

Den här boken kommer att leva kvar länge hos mig, tack vare sina fint tecknade personporträtt. Inte bara Martins och Sashas, utan också de runt omkring dem. Till exempel Martins farmor, översättaren, som tonar fram som typisk för den nya tidens barnboksfar- eller morförälder. Likt exempelvis Charlotte i Jenny Jägerfeldts böcker om Sigge eller Elin Eks Biggan och Göran i Athena-böckerna, är hon ingen tant som sitter i en gungstol med bullar och stora famnen redo. Den här sortens far- och morföräldrar är 40-talister som inte är färdiga med karriären och som är sanningssägare snarare än tröstare. Jag tror att vi kommer att se fler av dem framöver.

Passar sjuan-ettan på gymnasiet.

Skiter i

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Hanna de Canesie
Natur & Kultur 2021
uHc
172 sidor

Det där om att alla ungdomsböcker handlar om ungdomar med problem är en gammal sanning som blivit både dammig och osann. Nu förtiden, i den magra utgivning som finns av ungdomsböcker på svenska, är det visserligen vanligt med skildringar av psykisk ohälsa, men oftast är karaktärerna från hyfsat stabila familjer. Föräldrarna kan ha skilt sig, men mycket mer misär än så är det sällan. De Canesies nya ungdomsbok bjuder på en dos riktigt nattsvart svenskt foklhemsmörker och landar helt rätt i den just nu väldigt aktuella debatten om mäns våld mot kvinnor. Jag associerar till berättelser som Bryta om och Isdraken, visst var det ett tag sedan vi såg den typen av böcker?

Mira bor med sin mamma och sin lillebror som har downs syndrom. Till och från bor också lillebroderns pappa i lägenheten. Han misshandlar mamman och försvinner i perioder, för att sedan rutinmässigt förlåtas och komma tillbaka, för nu ska allt bli bättre. Boken inleds med att Mira och hennes bästis Em beger sig till en annan skola där Mira slår en kille på käften, för att han betett sig illa mot den tredje kompisen i deras trio, Jasmina.

Själv har jag inte läst författarens debut Helt seriöst från 2019, så för mig är detta författarskap en ny bekantskap. De Canesie skriver ungdomsnära, med dialoger som känns äkta och hur tungt ämnet än är, är det lätt att vara med Mira och förstå henne.

När mamman ännu en gång blir utan jobb, styvppan kommer hem igen och i en förfärlig scen tvingar Miras mamma att misshandla sin dotter, drivs Mira ännu längre ut på kanten av tillvaron. Hon gör val som gör henne omöjlig i skola, för vännerna och till slut även för sig själv.

Passar högstadiet.

Fredagsmys

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Författare och illustratör: Lina Jansson
Opal 2021
Hcf
Bilderbok

Lou och Ellis blir utkörda hemifrån för att mamma och pappa ska ha fest. På gården mellan höghusen är det tomt och tråkigt, alla andra är inne och har fredagsmys. Deras ”Hallå!” ekar tomt och ödsligt, och alldeles för högt visar det sig. En arg gubbe skriker på dem från balkongen. Då beger de sig istället ut i den närliggande skogen. Där hittar de ett spännande spår som de följer…

Det är tuff socialrealism i den här bilderboken som passar bäst för lite äldre barn, från sex år och uppåt kanske. Det blir något av en omvänd Hans och Greta-saga, där barnen följer ett spår i skogen istället för att lämna ett.

Bilderna är fantastiska i Lina Janssons debutbok. Spretiga linjer och väl valda detaljer i stora färgfält i dova, jordiga färger, avbrutna av varm gult ljus från hemmafönstren, lysande rosa himlar eller det skarpa skenet från en ficklampa.

Texten på rim flyter däremot inte helt väl. Vers som ska högläsas är en svår konst att bemästra och här tynger de ner bildberättandet snarare än lyfter det. Bilderna är halsbrytande, texten lite banal.

Passar förskoleklass och uppåt.