Lisa Bjärbo
Illustrationer: Kim W. Andersson
Lilla Piratförlaget 2025
Hcg
179 sidor

Jag kan meddela med en gånga att Lisa Bjärbos nya bok för mellanåldern är en present till alla som jobbar med barn och läsfrämjande. Och till de läsande barnen förstås! Här har hon, tillsammans med illustratören Kim W. Andersson, skapat ett hopkok av skräck, mysterium och fantasy, med dataspelande som huvudtema och samtidigt vävt in trådar om familj, vänskap och vardagsliv.

Vi möter Elias som bor i Gnesta och har börjat spela ett nytt skräckspel. Eftersom Elias hemsituation är lite speciell – hans lillebror ligger svårt sjuk på sjukhus och mamman och pappan spenderar sin mesta tid där med honom – har han obegränsad speltid och har blivit totalt indragen i spelet. Han känner ingen annan som spelar det, men har lärt känna några i spelet som han träffar varje dag. Spelet utgår från en ödegård där det bland annat finns en övergiven lada och i den uppbrutna, tomma burar. Så småningom dyker det upp livsfarliga kaniner (ja, det låter inte så läskigt när jag skriver det, men när ni ser Anderssons bilder kommer ni att ändra uppfattning) som man ska fajtas mot på liv och död.

Elias tror att han har fått spelet av sin mormor, något som inte visar sig stämma. Och det hela blir otäckt på riktigt när 1) Elias mamma vid ett av sina sällsynta besök hemma berättar att hon sett flera döda kanarier i skogen när hon var ute och sprang och 2) Elias mormor råkar titta in i rummet när Elias spelar och ser ödegården och säger att ”Det där är ju Nilssons gård vid Frösjön”, där brukade hon leka som barn. Elias måste ju så klart cykla dit och se om det stämmer… (spoiler alert, det gör det, det är precis som i spelet.)

Jag har testkört denna i bokprat med femmor och tipset är att göra som jag, spara den till sist, för efter den kommer eleverna inte att kunna tänka på något annat. Passar framförallt mellanstadiet, men ni kommer troligtvis att få svårt att hålla lågstadieelever från den; och för duktiga läsare som inte är allt för lättskrämda kan den funka där också. Spelet är första delen i serien ”Smittan. Del två, Skogen, kommer 2026.

Ufot

Tuvalisa Ragnström
Illustratör: Anna Pers Bräcke
Natur & Kultur 2025
Hcf
85 sidor

Tuvalisa Ragnström som tidigare mest skrivit bilderböcker kommer här med första delen i en ny serie för lågstadiet, ”Mörkåsen”. Boken inleds med en karta över Mörkåsen och ett helsidesuppslag med bilder av personaget, för att underlätta för läsaren att orientera sig i berättelsen. Vi möter Nikki som ibland får brev i en övergiven brevlåda mitt på en äng. Ingen vet var breven kommer ifrån, men alla vet att Mörkåsen är en plats där det händer underliga saker. När konstiga saker händer blir folk rädda och det farligaste som finns är rädda människor, det brukade Nikkis mormor säga till henne. Därför måste hon tillsammans med sina vänner Flora, Bastian och Ugglan lösa mysterierna innan det blir för mycket rabalder.

Medan vi följer barnens försök att lösa problemet med ett oförklarligt ljusklot och människor som försvinner i skogen, får vi också lära känna helt vanliga saker i Mörkåsen. Kärlek, jobbande föräldrar, sura grannar, vänskap och så vidare. Boken är ganska tunn, men inte särskilt lättläst. Anna Per Bräckes illustrationer är snygga och dramatiska och förstärker den lite twinpeaksiga känslan kring Mörkåsen.

Del två, Köttätande trädet finns redan att köpa.

Stormbarn

Cecilia Lidbeck
Lilla Piratförlaget 2025
Hcg
229 sidor

Vi möter Elli och Harry på flykt norrut genom skogen. Det är Elli som är berättare och det tar en liten bit in i boken innan jag förstår att Harry inte är en kompis eller en lillebror, utan Ellis älskade hund. Något har hänt hemma, Ellis föräldrar är försvunna, och återkommande orkaner gör att fler än Elli flyr norrut.

På vägen sover de i övergivna hus, hittar mat eller går hungriga. De stöter ihop med ett barngäng som de slår följe med. Elli, vars tankar och känslor vi hela tiden får följa, är misstänksam och avog, men hon tänker att det ändå kan vara ett skydd att vara fler. Och de har mat som de stulit någonstans.

Cecilia Lidbeck spinner som vanligt sin berättelse kring ett brännande ämne: klimatförändringar och flykt. Tidigare har hon tagit sig an sekter, AI, opålitliga föräldrar och grupptryck med mera, och hon väjer aldrig för det som är svårt eller mörkt. Hon skriver klart och lättläst. Berättelsen innehåller tillbakablickar till tiden före flykten. Elli känns trovärdig som huvudperson, en flicka med rädslor, fel och brister. Barnen i berättelsen håller ihop, men de är inga änglar. De stjäl och ljuger när de behöver, men de blir också själva lurade och bestulna.

Den här berättelsen passar för goda läsare från trean och till sjuan.

Fourth Wing

Rebecca Yarros
Gondol 2023
uHce
624 s.

Efter att i hela sitt liv blivit förberedd för ett yrkesliv som skrivare, tvingas Violet av sin mamma generalen att istället söka sig till ryttarkvadranten. Efter att ha överlevt det första av de dödliga proven de utsätts för där, en balansgång på hög höjd, placeras hon i fjärde flottiljen, fourth wing. Under ett år ska hon nu utbildas till drakryttare och kanske kanske ta examen. Kanske, för vägen dit är kantad av ännu fler dödliga tester: dueller på liv och död, en livsfarlig hinderbana på hög höjd, krigsspel på fullaste allvar och dessutom ska man ha turen att bli vald av en drake och inte uppeldad av en.

Violet är liten och späd med har å andra sidan ett förstånd som heter duga och en kampvilja som inte står långt därefter. Eftersom i princip inga medel räknas som fusk här kompenserar hon sin svaghet med att använda gift mot sina duellmotståndare och, som vi alla förstår redan från början, eftersom detta är första boken i en serie (Empyrén), kommer hon så småningom att bli vald av (minst) en drake och överleva sitt första år i ryttarkvadranten. På väg dit serveras vi ett romantiskt triangeldrama, lite sex och spänning och action hela vägen.

Detta är underhållning på hög nivå, Fouth Wing förtjänar hela booktok-hypen! Jag sträckläste och missade minst en natts god sömn eftersom jag inte kunde sluta. Jag är så tacksam mot Gondol förlag som gett ut bästsäljaren på svenska i finfin översättning av Åsa Kempe. Om skolbiblioteken ska kunna erbjuda sina elever relevant läsning på vårt största modersmål vill det till att populära titlar översätts till vårt lilla språk, annars kan vi räkna med en ännu mer brant nedåtgående trend. Den svenska upplagan gör reklam för ”exklusivt extramaterial”. Detta utgörs av två kapitel skrivna ur flottiljledare Xadens perspektiv.

Boken har ett vuxet tilltal med både våld och sex (men fint sex), trots sin ungdomsklassning. Många elever från högstadiet och upp kommer att kasta sig över den.

Pestblommor

Mats Strandberg
Illustrationer: Elin Strandberg
Rabén & Sjögren
uHc
198 sidor

Det är hösten 1710 när pesten bryter ut i Stockholm. Först tror Magdalena inte att hennes skyddade liv, som dotter till en välbärgad köpman på Riddarholmen, ska påverkas. Men det gör det, på värsta sätt, och snart skickas hon med lillasyster Ebba ut på landet där de ska bo med mammas tvillingsyster Katarina på slottet Svartdam. Moster Katarina är inte varmt välkomnande skulle man som underdrift kunna säga och livet på Svartdam blir på alla sätt en chock och en prövning.

Detta är en del spökhistoria, en del Den hemliga trädgården, en del Fanny och Alexander och en del Ring av rosor. Texten är inte lättläst, även om Strandberg här vänder sig till en yngre läsargrupp än med Cirkeln-böckerna och Slutet. Vi är i Magdalenas händer, det är hon som berättar sin historia och det är skickligt gjort, vi läsare blir lika överraskade som hon blir av vart den här berättelsen bär.

Illustrationerna är inte så många, men väldigt snygga. Skickligt utförda i svartvitt med många detaljer är de både fantasieggande och ibland lite läskiga. Den här boken passar riktigt duktiga (och inte allt för lättskrämda) läsare från fyran, men funkar hela högstadiet. Även bra som högläsning.

Blynätter

Anna Jakobsson Lund
Annorlunda Förlag 2019
uHc
417 sidor

När man får en bok av en författare man aldrig hört talas om, från ett förlag man inte tidigare kände till, hett rekommenderad av någon vars smak man litar på, blir man nyfiken. Och, om jag ska vara ärlig, också lite skeptisk. Varför hade jag inte hört talas om den här författaren, som uppenbarligen gett ut en hel hög böcker, om det nu är så väldigt bra?

Ja, det kan man fråga sig. Förmodligen har det att göra med att det inte är lätt att tränga igenom när man ger ut böcker på eget förlag, i den väldiga ström av litteratur som kommer ut varje år i Sverige. Men roligare än att fundera över det är att konstatera att mina fördomar kom helt på skam. För Blynätter, den första delen i ”Metallsviten”, var precis så sjukt bra som de som rekommenderade den påstod.

Vi får träffa Jeroen, Finn, Unni och Elsa, som omväxlande står i centrum i berättelsen. Deras öden vävs samman genom en intrikat planerad komplott, där Unni med hjälp av Jeroen vill förändra samhället och de ser Finn och Elsa som sina redskap. Samhället de vill ställa på ända, den värld Jacobsson Lund så förtjänstfullt diktat ihop, är mix mellan medeltida och tidigt industriell, där ortsnamn och miljöer vagt påminner om norra Sverige. De fyra huvudpersonerna står på två olika ändar av samhällsstegen. Unni och Jeroen representerar den yttersta makten, folkdomarna. Finn och Elsa tillhör samhällets bottenskrap, rövarna som lever på att stjäla och smuggla åt vem som än kan betala.

Blynatten är den mörkaste av nätter. Just då korsas rövarnas vägar med folkdomarnas. Inte helt oavsiktligt, kan man lägga till. Unni och Jeroen har omsorgsfullt riggat sin snara som ska göra Finn beroende av dem, eftersom de är beroende av honom för att få ihop sitt uppror. Elsa är den som är Finns köl i världen och hon knyts till Finn av en blodsskuld. Kring dessa fyra personers beroenden, behov, önskningar, viljor och rädslor knyter författaren skickligt ihop sin historia. Hon får mig att till hundra procent tro på de karaktärer hon presenterar, känna med dem och om inte sympatisera med dem, så åtminstone förstå deras intentioner.

Världsbygget, nästan den viktigaste ingrediensen i en bra fantasyroman, är också verkligt bra genomfört. Detaljerna är fina och det känns alltigenom trovärdigt. Lägg till det en spännande historia, så har jag inte varit så här begistrad över en ny fantasybekantskap sedan jag läser Siri Petersens ”Korpringarna”.

Tvåan, Silvergryning, finns redan att köpa (hurra, gissa om jag har beställ den!). En tredje del, Järndagar är också aviserad, sedan är serien avslutad. Blynätter är klassad som ungdomsbok, men passar lika bra för vuxna.

Den femte ringen

Helen Ekeroth
Rabén & Sjögren 2022
uHc
271 sidor
andra delen i ”Silverringarna”

Äntligen har jag läst fortsättningen om Lux äventyr i ett magiskt Malmö som påbörjades i Den andra staden. I denna bok, som avslutar Ekeroths tonårsduologi, ska Lux och Dimo bege sig till hans version av Malmö. De vill återöppna portalerna mellan städerna för att återställa balansen av magi. Om den åter får flöda fritt mellan de parallella städerna hoppas de på att kunna rädda Dimos stad från undergång.

Jag trodde, när jag läste första boken, att Dimos Malmö skulle vara vårt Malmö. Så jag blev förvånad när hans stad är en mörk dystopisk version av staden. Ännu mörkare än Lux’ som ändå är ganska mörk med auktoritärt styre, magisk dimma och monster i kanalen, I Dimos värld är styret ännu mer auktoritärt med korrumperad polis, byggnader förstörda av uppror och kraveller, kalla slitna hus och ständig elbrist. Luftföroreningar har smutsat ner husen och det finns varken fåglar eller andra djur (förutom råttor). Dricksvattnet är ransonerat och Västra hamnen översvämmad. Torson står som ett fyrtorn omgivet av vatten.

Även Lux får sig en överraskning i Dimos stad. Här finns nämligen Adrian, som kanske inte är så mycket expojkvän till Dimo som Lux hade önskat.

Språket är bra och miljöbeskrivningarna ger fina bilder av de bägge städerna. Men det fortsätter att vara lite rörigt och svårt att hänga med i turerna i den här serien. Jag gilla Malmöskildringen och liksom med den förra boken är det den stora behållningen.

Passar högstadiet.

Skuggan av en kung

Leigh Bardugo
Gilla böcker 2022
uHc
524 sidor

Jag har älskat Leigh Bardugos Grisha-värld sedan jag läste första boken i Grishatrilogin, I ljusets makt. Det var en fröjd att återbesöka en annan del av det i Högst spel. I Netflixserien Harts and Bones blandar manusförfattarna på ett förtjänstfullt sätt de två bokserierna. Denna nya serie från Grishaverse, som tar vid där trilogin slutar, ska precis som kråkböckerna bli två till antalet.

Den unge kungen Nikolai sitter på Ravkas tron och har enat landet efter det uppslitande inbördeskriget. Han regerar med stöd av tremannarådet, där bland annat Zoya ingår, numera general. Men freden är bräcklig och landet fattigt. När Nikolais inre demon tar allt mer plats ställs allt på spel. Zoya bestämmer att kungen behöver gifta sig för att säkra stabilitet och tronföljd. Samtidigt genomfars landet av en serie oförklarliga mirakel. Alina, solbringaren, är helgonförklarad och en mystisk sekt dyker upp och kräver även Skuggmästaren ska kanoniseras. Nikolai ser sig tvungen att ge sig ut på en pilgrimsfärd för att finna en lösning.

Samtidigt befinner sig Nina, grishan vi första gången mötte i Högt spel i fiendeland, i Fjerda, på hemligt uppdrag för att befria grishor som fortfarande jagas som villebråd här.

Det är driv, spänning och också en del humor, från första sidan till sista i denna lättslukade tegelsten. Passar högstadiet och uppåt.

Frejas svärd

Elisabeth Östnäs
Illsutratör: Lina Nejdestam
Bonnier Carlsen 2022
Hcg
289 sidor
Andra delen i serien Asynja

Äntligen har jag läst andra delen av den spännande berättelsen om Disa, i sin tvillingbror Odds skepnad och hennes äventyr på Björkö under vikingatiden. Första delen, Kungens grav, kan ni läsa om här.

Den här berättelsen börjar med att Sunna, Iskungens dotter som var medberättare i förra boken, drömmer en märklig dröm, skildrad enbart i Neidestams snygga, otäcka och skickliga bilder. Sen är det dags för höstblot. Det är Sunna som genomför det eftersom völvan Heid är försvunnen. Under blotet ser Disa en grupp gamlingar som glor konstigt på henne. På natten efter blotet blir hon bortförd, kidnappad.

Som vanligt med Östnäs är det effektivt berättat utan något som helst slarv med detaljerna. Vikingatidens färger, kyla, mat, traditioner och vanor träder tydligt fram. I den här boken är det Idris, Disa/Odds pojksoldatkompis, som är medberättare. Idris och Odd kom varandra nära i den förra boken och kallar varandra bröder. Idris och de andra rävungarna ska iväg på en övning, men han vill också ta reda på vad som hänt Odd. En sak som gör mig förbryllad är att Disa, som berättar sina kapitel i första person, gör det i förfluten tid. Idris kapitel berättas i andra person, vilket inte är så konstigt, detta är ju Disas berättelse, men också i presens. Varför?

Jag älskar de snygga omslagen, de coola och lite otäcka illustrationerna och det generösa formatet. Enda tråkiga är att det ju bara är en del kvar i denna spännande vikingaskröna. I den här berättelsen fick man lära känna Idris lite mer, det ska bli intressant att se vem vi får veta mer i i nästa del. Som jag skrev i boktipset om Kungens grav fattas det inte intressanta karaktärer att spinna vidare på. Den här passar precis som ettan övre delen av mellanstadiet och uppåt.

Katten som kom in från kylan

Anja Gatu
Illustrationer: Anna Nilsson
B. Wahlströms 2022
Hcf
117 sidor

Samira Karlsson, kattspion, fortsätter sina äventyr på Rosengård i Malmö i denna tredje bok i serien. Här inleds boken med en förfärlig scen där en igelkottsmamma blir slaktad av… något. Kvar lämnas ett gäng igelkottsungar och ett mysterium. Vem (eller vad?) dödade igelkotten?

Berättelserna om kattspionerna på Rosengård är både gulliga och spännande. De kräver lite mer av sin läsare än till exempel ”Lasse-Maja”. Till skillnad från dem är det också bra att läsa dem i rätt följd, eftersom äventyren delvis bygger på varandra. Böckerna tar upp verkliga problem och händelser, som till exempel att vissa vill så split mellan grupper genom att sprida desinformation. Eller hur förödande robotgräsklippare kan vara för igelkottar. Dessa problem placeras sedan i den färgglada och fantasieggande kattspionvärlden. Det är både snyggt och smart.

Passar låg- och mellanstadiet, men kanske med en liten triggervarning för den brutala igelkottslakten.