uHce

När vi var monster

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Jennifer Niven
Gilla böcker 2025
uHce
390 sidor

Jennifer Niven är en författare som kan sitt hantverk och som alltid skriver böcker som berör, med tunga och angelägna ämnen. Hon har gjort sig ett namn med flera välkända titlar på svenska: Som stjärnor i natten (2015) om psykisk sjukdom Vända världen rätt (2017) om mobbing och obesitas och Andetag (2021) om föräldrars skilsmässa. Och alltid, alltid om kärlek. Nu har Niven målmedvetet tagit som an den på boktok så hajpade genren ”dark akademia”. I När vi var monster finns alla beståndsdelar på plats från början: en internatskola, en utvald grupp begåvade ungdomar från olika samhällsklasser, ett kråkslott till hus, en mörk skog, ett mord som annonseras redan i första meningen och en karismatisk ledare som håller i dirigentpinnen med fast hand mot undergången.

Det är inte det att det inte är bra, Niven kan som sagt skriva och skriva spännande. Jag hade bara önskat att hon lite mindre tydligt plockat alla sina ingredienser från portalverket inom dark akademia, Den hemliga historien (Donna Tartt,1993). Huvudpersoner är Effy och Arlo, som två år tidigare haft en spirande kärlekshistoria, som fick ett abrupt slut när Arlo slutade på skolan för att istället bo med sin familj och ghostade Effy. Sedan dess har saker hänt, bland annat en drunkningsolycka där Arlos bästis dör och Arlo tar på sig skulden för dödsfallet. Effy å sin sida är i princip föräldralös sedan hennes pappa berusad körde bilen in en bilolycka som dödade hennes mamma. Hon har därför lidit dubbelt av att bli övergiven igen. Nu är pappan släppt ur fängelset. Är förlåtelse möjlig? Kan Effy förlåta sin pappa? Förlåta Arlo för att han försvann? Kan Arlo förlåta sig själv för att hans kompis drunknade?

Förutom Effy och Arlo finns ett antal andra ungdomar, var och en med sitt trauma, och det framkommer så småningom att detta inte är en slump. De har inte bara blivit utvalda till det sägenomsusade ”Januaripasset” tack vara sina konstnärliga begåvningar, utan också på grund av sina trauman. Ledaren för Januaripasset, den världskända författaren, skådespelare och regissören Meredith Graffam, framstår redan från allra första början som totalt gränslös och helt olämplig att vistas i närheten av ungdomar eller andra människor över huvud taget. Vidden av hennes galenskap nystas upp efterhand och leder så småningom till hennes död.

Det finns flera spännande ingångar i boken. Dels tankarna kring förlåtelse, att leva vidare med eller utan att förlåta sig själv och andra som jag nämnde ovan. En annan är ”L’appel du vide”, en tanke som fascinerar Effy mycket. En slags dragning till tomhet eller olycka som inte är förknippad med dödslängtan utan tvärt om med viljan att leva. En andra önskan hade varit att Niven stannat mer vid, och borrat sig djupare ner i, dessa filosofiska frågor istället för att dra ut sina romanfigurer på en genretypisk nattlig jakt i skogen. Men med det sagt är detta en toppenbok för alla som har hört talas om Den hemliga historien men inte riktigt mäktar med att läsa den riktigt än. Passar högstadiet och gymnasiet.

Grått hav

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Marion Brunet
Gilla böcker 2025
uHce
203 sidor

När vi kommer in i berättelsen har katastrofen redan skett. En död kropp flyter i vattnet bredvid segelbåten. De var fem ungdomar när de seglade ut, nu är de fyra. Överallt runtomkring hav. Kan det bli värre?

Ja, hos ALMA-mottagaren Marion Brunet kan det tydligen det. För längs ”horisonten syns ett streck som skiljer himlen och havet åt. Det är sotgrått, tjockt som en oljebrand och närmar sig.” En stor storm. Knappt har de lyckats bärga kroppen och surra fast den på däck innan de är mitt i den och deras underbara segeltur, den första längre på egen hand utan vuxna, har förvandlats till en mardröm.

Hur har de hamnat här? Varför ger sig fem ungdomar, uppvuxna vid havet och erfarna seglare, ut på havet när en storm är på väg? Hur har de lärt känna varandra? Vem är det som hamnat i vattnet och hur och varför? Ska de kvarvarande fyra överleva stormen?

Frågorna besvaras efter hand. Det är Clarence som ligger i vattnet, gängets centrum och självklara ledare, och berättaren Emmas olyckliga kärlek. De som är kvar på båten är förutom Emma hennes barndomsvänner Sam och Élise och Clarences ”plastbror” Viktor, som blivit en del av gänget på senare tid. Vi får veta hur de alla lärt känna varandra, deras relationer, styrkor och egenheter, allt medan vågorna tornar sig allt högre kring den lilla båten och river och sliter i den.

Havet som element är något oundvikligt. En storm är inget människor kan rå på. Att placera en berättelse i stormens öga gör allt oundvikligt. Men vad som också är på liv och död är mänskliga beteenden, våra handlingar och vart de för oss. På många sätt kan de vara som en storm, något som kommer smygande och sedan blåser upp, får en fast i ett helvetesgrepp.

Det är en ganska tunn bok, men mycket spännande. Kul med en bok i seglarmiljö, det är lite ovanligt. Språket är exakt men enkelt. Brunet håller oss på halster, inte förrän på de sista sidorna får vi veta hela sanningen. Passar högstadiet och gymnasiet.

Arvspelen

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Jennifer Lynn Barnes
Modernista 2024
uHce
349 sidor

En till synes slumpmässigt utvald tjej, Avery, blir plötsligt ensam arvtagerska till en excentrisk multimiljonär. Enda villkoret är att hon flyttar in i det enorma Hawthorne House, när också de släktingar som precis förlorat sitt arv också bor. Det är den dödes två döttrar och, kanske framför allt, hans fyra dottersöner. Fler än en av dem har all rätt att önska livet ur Avery. Men som om inte det vore nog har den gamle lämnat ett spel, en gåta, eller kanske ett spratt, efter sig. Något de efterlevande måste räkna ut. Och Avery kan lika lite som bröderna Hawthorne motstå ett bra spel.

Vad kan gå fel med en bok som är blurbad på omslaget av ingen mindre än E. Lockhart? Nästan inget. Detta är finfin underhållning, en spännande bladvändare. Och som tur är den förta boken i en serie, så den som får abstinens efter sinnessjukt rika mysteriemakare efter avslutad läsning behöver bara vänta på nästa bok.

Eloge till Modernista som gett ut den här utmärkta översättningen av Ylva Stålmarck! Den kommer att passa från högstadiet och upp, till exempel för alla som gillat Familjen Bridgerton.

Säg något

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Laurie Halse Andersen
Natur & Kultur 2023
uHce
238 sidor

När Laurie Halse Andersen fick årets ALMA hade jag redan läst Skärvor av minnen, som jag tyckte väldigt mycket om. Det är trots allt inte så ofta man redan läst något av en ALMA-mottagare, så det var roligt. Sen hade jag den stora glädjen att lyssna på henne när hon besökte Litteralund nu på våren. Där överraskade hon alla med att prata flytande danska och golvade salongen med ett enormt känslomässigt och kokt samtal. Ingen gick därifrån utan den största längtan att läsa alla hennes böcker.

Så roligt då att Natur & Kultur nu kommer med en nyutgåva av hennes Säg något, som kom på svenska på Rabén & Sjögren 2001 men inte funnits att köpa på ett tag. Berättelsen finns också som grafisk roman på engelska i en mycket fin tolkning som man kan läsa om här.

Vi möter Melinda fösta dagen på High School. Redan på skolbussen står det klart att något allvarligt har hänt. Hennes gamla kamrater pratar inte längre med henne. Under samlingen i aulan har hon ingen att sitta med. Hon är en utstött. Det som hänt Melinda har berövat henne hennes röst. Hon är övertygad om att ingen ändå vill eller kan lyssna på henne, så hon talar allt mindre. Istället gnager hon på sin underläpp så att den blir allt mer sårig, suger den och sin röst in i sig själv.

Den enda som intresserar sig för Melinda är Heather, hon är ny och har inga andra vänner. Att bli vän med Melinda visar sig vara ett dåligt val för Heather. Dels är Melinda väldigt deppig. Dels är hon ju en utstött. Sånt smittar av sig.

Melinda, som tidigare varit duktig i skolan, börjar nu strunta i skolan och skolka. Det blir möten med föräldrar och kuratorer, men ingen frågar henne vad som hänt, hur hon mår och varför hon gör som hon gör. I stället är de irriterade över att hon inte pratar, vill att hon ska skärpa sig.

Det enda ämnet där betygen inte dalar är bild. Där har hon fått en uppgift som består i allt jobba med en enda sak hela läsåret: träd. Melinda stångas och lider under den underliga uppgiften, men den blir ändå till slut hennes räddning. Möjligheten att få tillbaka sin röst.

Det låter kanske som en deppig historia? Och visst är den sorglig. Men den är också, det allvarliga ämnet till trots, en riktigt rolig bok. För precis som Hayley i Skärvor av minnen är Melinda en rolig och smart tjej. Hon granskar och sågar high school-dynamiken och vuxenvärlden med en rejäl portion humor och ironi, läsningen är oavbrutet underhållande. Passar åtta och uppåt.

Vintersång

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Jean-Claud Mourlevat
Gilla böcker 2022
uHce
396 sidor

Jag måste erkänna att jag, när jag läst Jefferson, hade lite svårt att förstå den då nya ALMA-mottagarens storhet. Visst, det var en originell berättelse och inte minst starka scener av den typen som här målades upp inifrån ett slakteri, är något man sällan ser i barnlitteratur, men i övrigt kändes den småputtrig och lite bagatellartad.

Mourlevats senaste bok på svenska erbjuder något helt annat, och här kan man se att han kan vara en berättare av den dignitet som belönas med världens finaste pris ALMA.

I ett auktoritärt samhälle bor Helen på ett flickinternat. Reglerna är hårda, men flickorna är obrottsligt lojala med varandra. Detta utnyttjas av systemet. Om en flicka avviker, sätts en annan flicka i en fängelsehåla tills hon återvänder. Men var händer om hon aldrig gör det?

En kväll redan i oktober känner Helen att hon inte står ut en sekund till, hon bara måste få besöka sin trösterska. På vägen möter Helena och hennes följeslagare och bästa vän Milena två pojkar från det närbelägna pojkinternatet. Det blir ett möte som förändrar allt och som blir upptakten på ett äventyr som innehåller flykt, revolution, kamp på liv och död, livsfarliga hundmänniskor och trofasta hästmänniskor, överjordiskt vacker sång, kärlek och trofast vänskap.

Det är en berättelse med doft av saga, men med stråk av brutal verklighet inunder. Landet där Helen bor har tagits över av de hårdföra Falangisterna. De är maktlystna, föraktar svaghet och hyllar våld. Hur kunde de komma till makten? Folk var rädda, förklarar Milenas pojkvän Bart. Dessutom: ”trodde de att Falangen inte var så farlig, att de skulle skapa ordning och reda i landet, att man fick vänta och se.” Och nu har de väntat och sett och det är dags att göra motstånd.

Kanske är Vintersång en otidsenlig ungdomsroman, men den ligger ändå mitt i prick i vår samtid. Vi måste stanna upp och fundera på vem vi ger makten till i vår längtan efter ordning och reda, helst innan det går så långt att det behövs en revolution för att ta tillbaka den.

Passar högstadier och gymnasiet. Fin som högläsning.

Blackout

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Angie Thomas, Ashley Woodfolk,
Nicola Yoon, Nic Stone,
Tiffany D. Jackson, Dhonielle Clayton
Vox 2022
uHce
260 sidor

Ett stort strömavbrott mörklägger hela New York. Tunnelbanan ligger nere och trafiken kör ihop sig i avsaknad av trafikljus. Mitt i detta kaos befinner sig ett antal afroamerikanska ungdomar mitt i sitt eget kaos, sin egen omvälvande vardag. Det är JJ som råkar befinna sig på tunnelbanan med Tremaine, som han inte bara är hemligt förtjust i, utan även har en lång och komplicerad historia med. Det är Nella, som befinner sig på ett äldreboende för att hälsa på sin morfar då Joss dyker upp i mörkret, tjejen som hon hört så mycket om. Det är Lana som måste komma loss och berätta en viktig sak för Tristán, hennes bästis sedan evigheter. Det är Kayla som är på skolresa från Mississippi och dessutom mitt i ett triangeldrama. Och det är Tammi och Kareem, vars lång promenad genom den nedsläckta staden ramar in hela berättelsen.

Det är inte bara strömavbrottet och hudfärgen som förenar ungdomarna i boken. De hänger även ihop på andra vis, genom släktskap eller vänskap eller annat och då och då skymtar de till i utkanten av varandras berättelser. Alla färdas de dessutom på mer eller mindre krokiga vägar mot ett blockparty i Brooklyn, där boken avslutas.

Den här berättelsen föddes som ett pandemiprojekt, när de isolerade författarna behövde något som förenade i isoleringen. Det är kanske symptomatiskt att berättelsen i så stor utsträckning handlar om mänskliga möten, ofta slumpartade, allt det som människor i lockdown saknade som mest. Strömavbrottet skulle också kunna vara en metafor för pandemin. Men samtidigt är det en helt annan sorts kris, en som driver folk ut på gatorna, tvingar dem att mötas istället för att isoleras.

Det här är en feelgood om och kärlek och vänskap som passar från femman-sexan och upp till gymnasiet. Boken ska bli en miniserie för Netflix.

Skiter i

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Hanna de Canesie
Natur & Kultur 2021
uHc
172 sidor

Det där om att alla ungdomsböcker handlar om ungdomar med problem är en gammal sanning som blivit både dammig och osann. Nu förtiden, i den magra utgivning som finns av ungdomsböcker på svenska, är det visserligen vanligt med skildringar av psykisk ohälsa, men oftast är karaktärerna från hyfsat stabila familjer. Föräldrarna kan ha skilt sig, men mycket mer misär än så är det sällan. De Canesies nya ungdomsbok bjuder på en dos riktigt nattsvart svenskt foklhemsmörker och landar helt rätt i den just nu väldigt aktuella debatten om mäns våld mot kvinnor. Jag associerar till berättelser som Bryta om och Isdraken, visst var det ett tag sedan vi såg den typen av böcker?

Mira bor med sin mamma och sin lillebror som har downs syndrom. Till och från bor också lillebroderns pappa i lägenheten. Han misshandlar mamman och försvinner i perioder, för att sedan rutinmässigt förlåtas och komma tillbaka, för nu ska allt bli bättre. Boken inleds med att Mira och hennes bästis Em beger sig till en annan skola där Mira slår en kille på käften, för att han betett sig illa mot den tredje kompisen i deras trio, Jasmina.

Själv har jag inte läst författarens debut Helt seriöst från 2019, så för mig är detta författarskap en ny bekantskap. De Canesie skriver ungdomsnära, med dialoger som känns äkta och hur tungt ämnet än är, är det lätt att vara med Mira och förstå henne.

När mamman ännu en gång blir utan jobb, styvppan kommer hem igen och i en förfärlig scen tvingar Miras mamma att misshandla sin dotter, drivs Mira ännu längre ut på kanten av tillvaron. Hon gör val som gör henne omöjlig i skola, för vännerna och till slut även för sig själv.

Passar högstadiet.

Järnulven

klaraonnerfalt4 kommentarer

Siri Pettersen
B. Wahlströms 2021
uHce
516 sidor

Det finns en sak som är extremt irriterande med Siri Pettersens böcker. Och det är att man vill ha fortsättningen omedelbums. Att vänta ett år eller mer på en uppföljare känns omöjligt när man varit inne i hennes spännande världar under några hetsigt intensiva läsdagar. För mig blir det sådana dagar när jag likt en junkie lever för nästa lässtund och funderar över när jag nästa gång ska kunna smyga mig undan för att öppna boken utan att familjen eller jobbet blir allt för åsidosatt.

På baksidan till Järnulven står det att den ”utspelar sig i samma universum” som Korpringarna. Det är ju en lite komplicerad sak att påstå, eftersom Korpringarna, Pettersens förra fantasytrilogi, utspelar sig i olika världar. Den börjar i Ymslanden men gör också en utflykt till vår värld. Pettersen svingar sig mellan fantasyns olika undergenrer, vad man tar för high fantasy i första boken blir urban fantasy i den andra.

Här är vi i staden Náklar. Vi träffar Juva som är jägare, vargjägare mer bestämt. Hon har funnit sin familj i jaktlaget och gör allt för att komma så långt som möjligt från sin mors familj som är blodläsare. I blodläsarhuset har hon aldrig känt sig trygg, hon har plågats av hjärtklappning och oro. Blodläsarna är högt hållna i Náklar och tjänar stora pengar på att läsa folks blod och förutspå deras framtid. Juva ger inte fem öre för de förmågorna, hon har sett tillräckligt under sin uppväxt för att veta att det är påhitt, myter och lögner.

I Náklars centrum finns Náklaringen, portarna som drivs av vargblod och som gör att man snabbt kan resa mellan olika delar av riket. Det är därför vargjägarna behövs. Men en del av vargblodet verkar komma på avvägar och säljs till de som brukar och missbrukar det och i värsta fall drabbas av ulvsjukan och måste dödas. Juva vill ta reda på hur och stoppa det.

När Juvas mamma dör ställs det mesta på ända för henne. Mamman vill att Juva ska ta över, en sanning som Juva försöker mörka, och Juvas lillasyster vill väldig gärna axla maktpositionen som blodläsare. Så ett tag verkar det som att Juva ska få fortsätta med sitt jägarliv som hon så gärna vill. Men ödet vill annorlunda, hennes värld vänds uppochner ner en gång till och hon får veta saker som ändrar vilka val hon kan göra.

Kopplingen till Korpringarna då? Ja, dels börjar den här boken med att kraften börjar strömma in i Juvas värld igen, efter att ha varit borta i århundraden. Något som vi kan misstänka att Hirka är ansvarig för. Dessutom finns en central person, en varelse, som läsare av Korpringarna kommer att känna igen.

Oupphörligt spännande, välskrivet och ett så fint spunnet universum där varje detalj känns trovärdig. Det är en ganska våldsam historia, så allt för unga eller känsliga läsare kanske ska tänka sig för, men jag tycker den kan passa högstadiet och uppåt. Hoppas att den även hittar många vuxenläsare.

Andetag

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Jennifer Niven
Gilla böcker 2021
uHce
400 sidor

Jennifer Niven har haft stor framgång i Sverige med Som stjärnor i natten och Vända världen rätt, bägge bladvändare om unga människor, stora känslor, kärlek och avgörande skeden i livet. I nya boken, Andetag, återvänder hon till teman från Vända världen rätt såsom att våga vara den man är och att våga tro på sig själv och sina möjligheter.

När boken börjar är det åtta dagar kvar till examen. Åtta dagar tills resten av livet börjar. Claudine och hennes bästis Saz planerar sin roadtrip, oroar för när de kommer att ha sex första gången och för att de inte ska gå på samma college till hösten. Det görs planer, det finns visserligen oro, men framtiden är ljus.

Istället händer detta: Sju dagar innan examen kommer Claudes pappa in på hennes rum och berättar att han och hennes mamma ska skiljas. Golvet rycks undan under Claudes fötter. Istället för att åka på roadtrip med Saz får hon åka till en ö långt ifrån allt med sin mamma, för att de inte kan var kvar i huset hos pappan längre. Dessutom bestämmer hennes föräldrar att hon inte får berätta om skilsmässan för någon, vilket gör att hon inte kan förklara för Saz varför hon sviker.

På ön väntar vild natur, spännande möten, i princip noll mobiltäckning och, så klart, den stora kärleken.

Som vanligt är man konfunderad över många saker som svensk läsare av amerikansk ungdomslitteratur. Hur kan föräldrarna bestämma så mycket över barnen? Claude är dessutom 18, men har inget att säga till om när det gäller var hon ska bo, vem hon får prata med och hennes mamma tvingar henne att vara hemma kl 1. Det hade inte funkat i Svedala, kan man säga. Men Nivens berättelse är delvis byggd på självupplevda händelser och hon förmedlar som vanligt sin huvudpersons tankar och känslor med stor närvaro och trovärdighet. Oavsett kulturskillnader är detta Claudes känslor här och nu, och vi känner dem när vi läser.

Sammantaget en härlig bladvändare, perfekt sommarläsning (om ni kan vänta så länge) för stranden eller hängmattan. Eller varför inte under täcket regniga dagar. Passar högstadiet och gymnasiet.

Förvildade

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Rory Power
B. Wahlströms 2021
uHce
304 sidor

En brutal smitta har drabbat ön Raxter, en ö där inget annat ligger än Raxter School för Girls. Efter att först ha blivit satta i karantän skärs kontakten med fastlandet av allt mer. Allt sker steg för steg. Pö om pö blir de mest otroliga saker normala. Viruset, eller vad det nu är, detta som de kallar för ”Tox”, angriper och dödar, men hos vissa stannar det kvar och låter dem leva vidare med märkliga missbildningar och återkommande skov. Och Tox påverkar inte bara människorna, även naturen och djuren på Raxter påverkas, blir grotesk och skrämmande.

För flickorna och de få vuxna som överlevt finns hoppet ändå hela tiden där, att det kommer att komma ett botemedel. Det flickorna inte får veta är till vilket pris det sker. Så klart kan inte detta tillstånd fortsätta, det måste brisera. Och det gör det.

Vi följer Hetty och ibland hennes bästis Byatt. De två är oskiljaktiga och det som utlöser berättelsens kris är att Byatt får ett skov och istället för att bli tagen till sjukavdelningen försvinner hon. Hetty är beredd att göra vad som helst för att hitta henne: bryta mot alla regler, ljuga och döda.

Den här boken är skriven 2019. Kanske hade den varit omöjlig att skriva under en pågående pandemi, men det gör helt klart något med läsningen när den sker under en pågående pandemi, när det pratas om muterade virus och en tredje våg. Rory Powers universum är brutalt och köttigt, närmast splattervåldslika skildringar målas upp. Det är rankor som växer ur munnar, saker som krafsar innanför igensydda ögonlock, hjärtan som slits ur kroppar. Men poängen för mig blir normaliserandet. Flickorna finner sig, lever med det, hanterar situationen, liksom vi nu har vant oss vid saker vi inte kunde föreställa oss för bara ett drygt år sedan. Detta samt hoppet som de trots allt hela tiden lever med och som inte överger dem ens i slutet.

Passar högstadiet och gymnasiet. Läs gärna också vad Agnes skrev om boken när den kom på engelska förra året.