Jag skriver till honom och säger att allt är okej

Ebba Hyltmark
Hegas 2021
uHc
74 sidor

Ebba Hyltmark har gjort en raketkarriär från när hon debuterade som gymnasieelev med Alla suger och det är ingens fel 2018. 2019 kom Jag kan nästan känna solen och i år kommer hennes lättlästdebut. Det är en berättelse som enbart utspelar sig i huvudpersonenen Vanessas chattkonversationer. Det är ett spännande grepp, men det kräver lite pusselbitsläggande av läsaren, så även om textomfånget är begränsat är det inte helt lättläst. Eller i alla fall inte för alla.

Jag skriver till honom och säger att allt är okej utspelar sig kring efterspelet av en fest. Något har hänt som inte borde ha hänt. Hon messar med sin bästis, sin pojkvän, sin mamma och en gammal kompis för att försöka få reda i sina känslor och sitt liv, som hon nu rört till så förfärligt.

Slutet är gott, men också lite öppet och jag tror att många kommer att vilja fortsätta att följa Vanessa. Den här boken är första i serien ”Nevermind”, vilket låter lovande. Passar högstadiet.

Frallan möter Frallan

Sara Ohlsson
Illustrationer Lisan Adbåge
Lilla Piratförlaget 2021
Hcf

När första Frallanboken (Frallan är bäst) kom 2018 föll hela bibliotekariesverige pladask. Två år senare kom uppföljaren, Frallan räddar världen och vi var i stort sett lika nöjda. I de böckerna mötte vi mest Frallan hemma, med mamma och mormor och lite med mormors kille Klaus. Sen har det kommit två Frallanböcker till, Frallan har en hemlighet och Frallan och kärleken och i de har Frallan förflyttat sig ut i världen, börjat skolan och fått en bästis.

I nyaste Frallanboken börjar en ny elev i Frallans och Esters klass. En pojke som också kallas Frallan.
Först tänker Frallan att det kan vara kul med en till Frallan, hon har aldrig förr känt en annan Frallan. Men det känns konstigt. Och den nya Frallan är skrytig och inte särskilt snäll.

Det blir så klart bra till slut, och ska jag klaga på något i denna i övrigt helt härliga bok, så är det kanske att slutet blir lite väl sockersött. Men å andra sidan: i den bästa av världar är de dumma bara ensamma och osäkra och ett snack med en frejdlig mormor löser världens alla problem. Och kanske ska vi bara låta Frallan och Frallan vara där: i den bästa av världar.

Passar för högläsning för f-1.

Ingenting och ALLT

Naima Chahboun
Illustrationer: Magdalena Cavallin
Rabén & Sjögren 2021
Bilderbok

Det här är en bok som kliar och skaver. En bok full av frågor, som visserligen får svar, men som ändå ger en ännu fler frågor. Hur började allt? Vad betyder oändligt? Hur smakar en dinosaurie? Texten är i form av en dialog mellan ett jag och ett du. Kanske ett barn och en vuxen, kanske mellan två barn som leker. Illustrationerna i detaljrik, näst in till plottrig, kollageteknik ger heller inga svar, utan bara fler frågor.

Vad vill boken? Vem ska läsa den? Vad är den bra för? Det är frågor vi ofta ställer till barnlitteraturen, men Chahboun och Cavallins bilderboksdebut ställer sig ovanför den typen av frågor. Här är det upp till läsare att ta emot det de vill och kan och göra sina egna tolkningar, ställa sina egna frågor och prova sina egna svar.

Kanske är boken en slags uppföljning, fast för barn, till Naima Chabouns diktsamling Äpplen och päron från 2019. Jag har inte läst den, men den beskriv med ord som även kan passa in på Ingenting och ALLT, den spänner ”bågen mot vetandets och förnuftets horisont”.

Den här boken kan passa barn som är i åldern för de stora frågorna, de som är nyfikna på dinosaurier och rymden. Men den passar lika bra att läsa med äldre barn. Alla som är redo att öppna sitt sinne för ett rejält ”mind fuck”, som min 12-årige medläsare kallade det.

Spöksomrar

Mårten Melin
Rabén & Sjögren 2020
Hcg
239 sidor

Ett rum i ett sommarhus där man hör ödslig gråt och ser saker som inte finns genom fönstret. En gammal säng som invaderar ett rum och ger de värsta mardrömmar. En ö där ett spöke som tar besökarna i besittning regerar.

Allt detta kan man läsa om i Mårten Melins senaste mellanåldersbok från Rabén & Sjögren. Boken är lite ovanlig i sin form. Den innehåller tre fristående, lite längre spökhistorier. Berättelserna, ”Romanetter” kallar Melin dem själv, hålls samman av att de alla utspelar sig under sommaren. Men det finns också fler teman som går igen. Vuxna som inte riktigt lyssnar är ett, kråkfåglar som dyker upp i avgörande ögonblick är ett annat.

Boken och berättelserna är inramade av Lina Neidestams fantastiskt snygga, fantasieggande illustrationer som ger dem extra doft och färg. Det är snyggt och bjussigt genomarbetat från omslag, till läckra tapeter och en dubbelsidig teckning som inledning till varje avsnitt.

Själv tycker jag att den mellersta berättelsen, Vintage är absolut obehagligast. Om Sebastian vars mamma är galen i gamla saker och driver en antikvitetsblogg. När hon köper en säng till sin son får han genast de mest verkliga och obehagliga mardrömmar, och inte nog med det. Det finns en närvaro i hans rum och det spökar till och med i hans Minecraftvärld.

Sängen! Det ska ju liksom vara ens trygga hamn, även om det finns något otäckt under sägen är man trygg om man bara drar täcker tätt omkring sig. Och ännu mer otäckt blir det när mamma bryr sig mer om snygga bilder till sin bok om vintage än om att Sebastian klagar på sängen.

I alla berättelserna finns det i alla fall någon som lyssnar och hjälper huvudpersonen. Det kan vara en granne eller en kompis. Och alla berättelserna slutar med att gåtan löses.

Trots titeln ska boken inte förväxlas med Melins populära ”Spöksystrar”-serie för nybörjarläsare. Den här passar trean till femman.

Bergsklättraren

Karin Erlandsson
Schildt & Söderström, Bonnier Carlsen
Hcg
254 sidor

Nu har jag hunnit till den tredje delen i ”Legenden om Ögonstenen”, Karin Erlandssons fantasyepos. I den första boken, Pärlfiskaren möter vi Miranda, den bästa pärlfiskaren av alla, när hon ger sig iväg för att leta efter den sägenomspunna ögonstenen med den pratglada Syrsa hack i häl. Miranda och Syrsa ger av misstag bort Ögonstenen till den onda Iberis och i bok två, Fågeltämjaren har de slagit sig till ro i Norra Hamnstaden hos Lydia som är läkekvinna, men också pärlviskare som Syrsa, Men de undkommer inte Iberis och den makt hon förskansat sig genom Ögonstenen.

När den här boken börjar möter vi Miranda, Syrsa och Lydia på väg mot Östra Regionen. Där, djupt nere i bergen, har Iberis gömt Ögonstenen och Miranda vill ta den tillbaka. Lydia vill förstöra den och Syrsa vill helst inte alls vara där.

De möter människor med helt andra vanor än deras egna, en natur väsensskild från vad de är vana vid. Miranda har tidigare jobbat i bergen och vet hur man tar sig fram. Syrsa som är enarmad som Miranda klarar klättringen dåligt och hatar dem. Lydia trivs. Hon upptäcker att hon tycker om att klättra och som läkekvinna kan hon verka var som helst, överallt finns det folk som behöver hjälp.

Erlandssons finlandssvenska språkdräkt bidrar till ett lätt förhöjt intryck för den svenske läsaren. Det passar berättelsen utmärkt. Det är ett äventyr att följa de tre personerna på den riskfyllda resan men ännu mer att ta del av den spänning som utspelar sig inom den lilla gruppen. Ju närmre Ögonstenen de kommer, ju mer vill Miranda ha den. Hon är som en gamla alkoholist, som efter att ha varit nykter ett tag medan hon var skogshuggare i Norra Hamnstaden, nu åter smakat starkt och är beredd att sälja så väl sin själ som sina barn för att få mer. Och det krävs ett enormt offer för att Mirandas nyktra till igen och förstå vad som är det viktigaste i livet. Men då är det delvis för sent.

Det här är fantastisk högläsning för alla från fyran och uppåt. Nästa bok på min läshög är som tur är sista boken i serie, Segraren, för nu är jag väldigt nyfiken på hur det här äventyret ska sluta.

Salen

Nina och Willem Källmodin
Bonnier Carlsen 2021
Hcg
187 sidor

När skolan börjar efter sommarlovet är det utlovade skolbiblioteket inte klart. Bygget verkar ha stannat av mitt i och rektorn uttrycker sig svävande om orsakerna. Lo, som är berättare i den här boken, och hens kompisar är besvikna. Inte bara hade de sett mycket fram emot att äntligen få ett skolbibliotek på sin skola, utan dessutom är de berövade sitt hängställe i den gamla bokskrubben. Nu börjar de utforska den övergivna byggarbetsplatsen som finns bakom ett plastskynke bredvid matsalen, och upptäcker snart något skumt. Bakom en hylla som är fastnaglad i golvet, verkar det finnas ett dolt rum. En gömd skolsal, mellan toaletterna och skolans bakre vägg. Nu vill de gå vidare och ta reda på vad som finns bakom den stängda dörren, men då börjar otäcka saker hända.

Samtidigt får de i uppdrag att göra ett projekt om skolans historia och får tillgång till en del dokument som ger dem vissa ledtrådar. Någon, eller kanske snarare något, verkar var instängt i den gömda salen. Något som vill ut.

Nina Källmodin är bibliotekarie och författare. Salen är hennes barnboksdebut som hon skrivit tillsammans med sin son Willem. Boken vann andra pris i den manustävling där Det svarta regnet fick förstapriset. Det är en habil spökhistoria i skolmiljö, skriven av två författare som känner skolans värld bra, vilket gör berättelsen trovärdig och spökerierna lagom läskiga. Passar mellanstadiet.

Förvildade

Rory Power
B. Wahlströms 2021
uHce
304 sidor

En brutal smitta har drabbat ön Raxter, en ö där inget annat ligger än Raxter School för Girls. Efter att först ha blivit satta i karantän skärs kontakten med fastlandet av allt mer. Allt sker steg för steg. Pö om pö blir de mest otroliga saker normala. Viruset, eller vad det nu är, detta som de kallar för ”Tox”, angriper och dödar, men hos vissa stannar det kvar och låter dem leva vidare med märkliga missbildningar och återkommande skov. Och Tox påverkar inte bara människorna, även naturen och djuren på Raxter påverkas, blir grotesk och skrämmande.

För flickorna och de få vuxna som överlevt finns hoppet ändå hela tiden där, att det kommer att komma ett botemedel. Det flickorna inte får veta är till vilket pris det sker. Så klart kan inte detta tillstånd fortsätta, det måste brisera. Och det gör det.

Vi följer Hetty och ibland hennes bästis Byatt. De två är oskiljaktiga och det som utlöser berättelsens kris är att Byatt får ett skov och istället för att bli tagen till sjukavdelningen försvinner hon. Hetty är beredd att göra vad som helst för att hitta henne: bryta mot alla regler, ljuga och döda.

Den här boken är skriven 2019. Kanske hade den varit omöjlig att skriva under en pågående pandemi, men det gör helt klart något med läsningen när den sker under en pågående pandemi, när det pratas om muterade virus och en tredje våg. Rory Powers universum är brutalt och köttigt, närmast splattervåldslika skildringar målas upp. Det är rankor som växer ur munnar, saker som krafsar innanför igensydda ögonlock, hjärtan som slits ur kroppar. Men poängen för mig blir normaliserandet. Flickorna finner sig, lever med det, hanterar situationen, liksom vi nu har vant oss vid saker vi inte kunde föreställa oss för bara ett drygt år sedan. Detta samt hoppet som de trots allt hela tiden lever med och som inte överger dem ens i slutet.

Passar högstadiet och gymnasiet. Läs gärna också vad Agnes skrev om boken när den kom på engelska förra året.

Nattkorpen

Johan Rundberg
Natur & Kultur 2021
Hcg
184 sidor

Det börjar med ett spädbarn som lämnas bort att tas hand om av andra. Men det är egentligen inte det som får mig att tänka på Philip Pullmans nya trilogi ”Boken om stoft” när jag läser Johan Rundbergs första bok i serien ”Månvind och Hoff”. Det är istället det helhetsgrepp om berättelsens universum som gör att man som läsare känner sig helt trygg i berättarens händer.

Kanske är det också i viss mån Mika. En huvudperson som lever lite utanför samhället, en flicka som blivit kvar på barnhuset på Drottninggatan och som nu jobbar där. En flicka som är klok och snabbtänkt, som lärt sig att lägga märke till detaljer för att överleva i en värld där hon är villebråd för vem som helst.

Barnet som lämnas är den gåta som man tror att man ska få svar på i den här berättelsen, men istället leder inlämnandet av bebisen till helt andra spår. Mika får kontakt med polisen Waldemar Hoff, som inser att han har nytta av Mikas förmåga att lägga märke till detaljer och dra slutledningar. De två blir ett osannolikt par som löser kriminalfall i ett historiskt, vintrigt Stockholm.

Förutom det osannolika i att en polis skulle slå sig ihop med en barnhusunge är de historiska detaljerna fint återgivna. Nöden, hungern, våldet är ständigt närvarande i Mikas Stockholm. Förutom spädbarnet som inleder berättelsen läggs andra trådar ut som borgar för fler spännande berättelser om Månvind och Hoff.

Passar mellanstadiet, ypperlig som högläsning.

Mitt käraste gyllene barn

Christina Wahldén
Rabén & Sjögren 2021
Hcg
114 sidor

Mitt käraste gyllene barn är den tredje och (tror jag) avslutande delen i den svit mellanåldersböcker av Christina Wahldén som utspelar sig under och kring Andra världskriget. Alla bygger på ett i olika mån fiktionaliserat återberättande av faktiska livsöden. När det gäller den här följer vi Kaja Finklers öden, genom hennes egna berättelse, ganska precist. Wahldén har tillåtit sig färre egna tillägg än i till exempel Tulpanpojken.

Vi följer Kaja från 1942 då hon som sjuåring smugglas ut ur Warszawas getto, via en tid i en mindre stad, olika koncentrationsläger, befrielsen, vistelsen på olika anstalter för återhämtning i Sverige tills hon slutligen återförenas med sina mamma i Stockholm och reser med henne till New York där hennes morfar bor. Då är hon 11 år och har aldrig gått i skolan. Berövad hela sin barndom ska hon nu börja om i ett nytt land. Och inte heller det blir enkelt.

Det är verkligen en förskräcklig berättelse. Likväl måste vi vara tacksamma för att någon berättar den. För att den vuxna Kaja orkar dela med sig och att Wahldén skriver ner det. Hur kan något sånt här ha hänt? För inte så länge sedan?

Men det har ju hänt, och vi måste försöka förstå det.

Förstå Kajas resa från ett priviligierat liv som rabbinens dotter med skinnmuff och en omhuldande mamma, till att klara sig helt själv som litet barn under de värsta umbäranden i ett dödsläger. Förstå människans förmåga till anpassning, på gott och på ont. Förstå hur förfärliga saker strax blir normala, som att se döda ligga framför en på gatan (och senare i travar i lägret), men också förstå hur någon lyckas överleva, ta sig igen om och återanpassa sig till ett normalt liv efter det Kaja är med om.

Den här är märkt Hcg, det vill säga 9-12. Den kan absolut rekommenderas i åk 7-9 också, särskilt för de som behöver lättare läsning. Det finns inget alls barnsligt över tilltalet här och Wahldén har också inkluderat en del brev och tidningsartiklar som gör läsningen lite svårare. Jag skulle rekommendera den från 11 år och uppåt, gärna som högläsning.

Tjuven på Highland Falcon

M. G. Leonard, Sam Sedgman
Illustrationer Elisa Paganelli
Opal 2021
Hcg
307 sidor

Harrison, kallad Hal, måste följa med sin farbror på en jobbresa för att vara ur vägen när hans mamma ska in på sjukhus för att föda hans lillasyster. Hal vill inte åka ifrån sin familj. Han är inte säker på om han ens vill ha en lillasyster heller faktiskt.

Hals farbror är journalist och tågentusiast, och resan han tar med sin brorson på är inte vilken som helst, utan ångtåget Highland Falcons allra sista tur. En exklusiv tur runt England, Skottland och Wales med kungligheter och kändisar ombord. Och där det finns dyrbarheter finns det tjuvar, så det dröjer inte länge innan den första stölden äger rum, en exklusiv diamantbrosch försvinner. Ganska snart står det klart att det finns en diamattjuv på tåget. Och inte bara det, dessutom finns det en fripassagerare och en massa gulliga hundar.

Hur allt hänger ihop kan vi som läsare kanske gissa eller ana, men lösningen kommer inte förrän i nästa sista kapitlet. Då löser Hal gåtan och avslöjat tjuvens minst sagt okonventionella metoder i bästa Agatha Christiestil. Men innan dess har vi fått oss ett härligt läsäventyr, rikligt illustrerat med Paganellis fina pennteckningar.

Boken är den första i serien om ”Det stora tågäventyret” och fortsättes av Kidnappningen på California Comet (kommer i vår), Mordet på Safari Star (kommer i höst tror jag) och Hotet vid Dödmanspasset (2022). Passar som högläsning eller egen läsning i trean till femman.