Flickor

Glasfågelns grav

klaraonnerfalt1 kommentar

Katrina Génar
Bonnier Carlsen 2022
Hcg
200 sidor

Tyra har flyttat till det nybyggda området Idyllen med sin mamma, pappa och lillasyster Sigrid. Hon hade väl egentligen hellre stannat i lägenheten i stan. Men det är fint i Idyllen, det är det. I närheten har det legat ett glasbruk och intill ligger herrgården där brukspatron en gång bodde. Men mamma och pappa jobbar ofta sent och har inte tid att hämta Sigrid på dagis, så det gör Tyra. En dag på väg hem ser de något rött som lyser i en grop strax bakom herrgården, där de ska bygga ännu fler nya bostäder. Tyra drömmer om det där röda på natten och på morgonen efter måste hon gå dit och kolla. Det visar sig att det är en liten glasfågel som ligger där och som Tyra tar hand om.

Samtidigt får de en uppgift i skolan: de ska intervjua en gammal person om hur det var förr i tiden. Tyra känner inga gamla. Men kanske att det finns någon på ålderdomshemmet som ligger i Idyllen?

Detta är Katarina Génar, en av våra queens inom mysrys, så vi vet att det kommer att börja hända mystiska saker. Och ingen Génarfantast blir besviken här: ljuslågor fladdrar, kalla stråk går genom rummet, drömsyner dyker upp och en gammal oförrätt behöver sonas.

Och det är bra och välskrivet, lagom långt och lagom läskigt. Det som kanske är lite nytt och uppfriskande här är att spökena inte huserar i ett övergivet hus på landet, utan att det är i en nybyggd villamatta som det övernaturliga tar plats.

Passar från årskurs 2-5.

Agnes Evander och de dödas sjö

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Anna Lundgren
Rabén & Sjögren 2022
Hcg
259 sidor

Agnes Evander har inga vänner utan umgås bara med sin mamma och mormor som bor i samma hus. Pappan är död och skolan är en pest. En dag när klassen är i simhallen, får hon en syn. En tjuv kommer in i omklädningsrummet och stjäl bland annat Agnes halsband. Agnes gömmer för säkerhets skull halsbandet på ett annat ställe än där tjuven hittade det i synen. När klassen simmat klart visar det sig att någon gått igenom flickorna saker, flera har fått saker stulna, men Agnes smycke finns kvar.

Hemma berättar Agnes för mamma och mormor som då avslöjar för henne att hon är en så kallad ”begåvad”, precis som sin mamma och mormor. Det finns fem olika typer av gåvor. Den Agnes har kallas för ”fortunata” och innebär att man ser syner av framtiden och kan förhindra hemska saker från att hända. Nu blir det bestämt att hon ska skickas till en sommarskola för begåvade barn.

På skolan börjar äventyret på riktigt. Här får Agnes för första gången vänner. Men också fiender. Och det finns så klart både faror och äventyr för de begåvade barnen att möta.

Anna Lundgren har tidigare skrivit bilderböcker för Idus och Olika. Detta är (tror jag!) hennes första egna kapitelbok. Den är tänkt som första delen av en trilogi. Den här första boken är kanske lite krånglig att komma in i. Agnes och hennes nyfunna vänskap med Elise på sommarskolan är förvisso engagerande, men de olika gåvorna och legenderna om gåvornas historia är lite omständliga. Personligen blir jag inte helt såld. Men jag skulle nog kunna rekommendera den här boken till de som ännu inte mäktar med Harry Potter, som gillat Malmander-böckerna eller någon annan mellanåldersfantasy.

Så jävla operfekt

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Charlotte Cederlund
Opal 2021
uHc
266 sidor

I högstadieskolans golgataliknande korridorer bland killar som kommenterar andras kroppar och tjejer som tyglar sina egna strävar Emma på. Hon har blivit övergiven av bästisen Clara för högstatusgänget handbollstjejerna. Nu försöker hon mest stå ut, utan att stå ut så klart, hon gör vad som helst för att inte bli en hackkyckling som Jamila, den enda som är mer hopplös än hon själv, och lever för stunderna med hästen Tucke i stallet.

Men allt förändras när hon hittar en lite lapp på golvet. En liten lapp med rosa text, där det står: ”Du är bra som du är.” Lappen blir den lilla droppen som får vågen att tippa rätt, som sätter saker i rörelse. Plötsligt vill Emma göra uppror. Inte längre lyda klassmobben och inte acceptera att bara de snygga och populära får vara med i Luciatåget. Och någonting är verkligen satt i gungning. För snart dyker fler lappar upp i högstadiets korridorer.

Så jävla operfekt tar upp ständigt det ständigt aktuella ämnet kroppsnormer. Och det gör det i samma tradition som Fula tjejer och Moxie – dags att slå tillbaka, det vill säga genom att tjejer går ihop i solidaritet för att nå förändring. Ensam är inte stark, men kollektivet kan rädda oss.

Passar femman till nian.

Mörkret

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Mia Öström
Lilla Piratförlaget 2021
Hcg
252 sidor

Vid världens ände, i det som kallas Plåtstaden, bor Nita med morfar och lillasyster Vo. Morfar jobbar i gruvan. Nita och Vo håller sig inomhus. Det är middagsmörker och bitande kallt. En dag kommer inte Morfar ur sängen. Han hostar blod och läkaren på hospitalet säger att det finns svarta fläcka på hans lungor och inget att göra.

Så kommer fler och fler in på hospitalet med svarta fläckar på lungorna och de som kommer gråter och gråter otröstligt. Läkaren tycker att de kan skärpa sig, vuxna människorna. Men Nita får höra någon tala om Mörkret, inte det vanliga mörkret, som finns överallt vid världen ände hela vinterhalvåret, utan en annan sort. En som äter sig in i folk och gör dem sjuka. Alla som bor i plåtstaden ska evakueras, men Nita och Vo tror att de har en lösning. Något som kan rädda morfar. Därför rymmer de iväg och ger sig ut på en väldigt farlig expedition. Rakt in i berget och det helt okända för att hitta motsatsen till mörker, det riktiga ljuset.

Två mellanåldersböcker om föräldralösa barn i en gruvby på samma läslov, vad är oddsen för det? Kertsin Lundbarg Hahns Tankeläsarna som jag skrev om innan idag är en klassisk äventyrsberättelse. Mörkret är mer av ett äventyr i sagostil, där de små överlistar makten, möter prövningar och trotsar faror. Den är också riktigt bra, med snyggt omslag. Passar mellanstadiet.

Det värsta har redan hänt

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Marta Söderberg
Gilla böcker 2021
uHc
102 sidor

Vad är det värsta som kan hända? Och vad tar man sig till när det redan hänt? Marta Söderbergs nya bok skälver av återhållna känslor.

Bianca tar sommarjobb på en städfirma. Hon hamnar i arbetslag med John som till en början är skeptisk till flickan från villaförorten. Bianca är bortkopplad från allt: mamma och pappa, vänner, skolan. Det enda hon känner är skuld över ett mörker som det inte går att prata om.

Marta Söderberg debuterade med Sista chansen 2009 och detta är hennes femte ungdomsbok. Det är närmast en kortroman, men trots den ringa textmängden lyckas författaren få in oerhört mycket mellan (de för övrigt väldigt snygga) pärmarna. Berättelsens huvudtema är förlusten av ett syskon och avgrunden av sorg som det skapar i familjen. Biancas känsla av skuld – det var hon som skulle passat sin lillebror. Hennes tankar kring att vara adopterad, ett andrahandsval, en som inte passar in och inte är lik. Dessutom ett triangeldrama som slutar i mord som Bianca studerar från håll och som blir en katalysator för hennes egen sorg och skuld. Och den spirande vänskapen mellan henne och John och den läkningen som det för med sig att få sätta ord på sina känslor.

Passar högstadier och gymnasiet.

Så nära att det bränns

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Christina Lindström
B Wahlströms 2021
uHc

Max har gått vidare i livet. De snabba kickarna och buset med Jasons gäng har han lämnat bakom sig. Nu sköter han skolan och hänger med Sören och Elmer, två udda men sköna figurer med intressen som datorspel, matlagning, nagellack och boxning. Men så ser han av en slump Alice, och det är magnetiskt, magiskt. Och när han inser att Alice finns i Jasons närhet blir frestelsen för stor. För det är ju också så med kickarna: det händer grejer, det är kul, adrenalinet flödar. Dessutom är Jason ingen man säger nej till.

Alice är Jasons flickvän, åtminstone när det passar honom. Hon känner att det är skevt. Hur han tilltalar henne ibland på ett sätt som får henne att skämmas. Hur han inte hör av sig och hur hon faktiskt inte vet något om honom. Men samtidigt dras hon helt obevekligt till honom. Han är så snygg. Och när han väl vill ha henne, vill dela med sig av sitt innersta till henne, då känner hon sig så utvald.

När saker och ting sedan spårar ur, då gör de det rejält. En misshandel går överstyr och även om Max inte slog så var han där, han stoppade inget. Nu är en människa död, Jason har skaffat sig ett alibi och de andra pekar på Max. Ska han bli dömd för mord? Och ska Alice lyckas göra sig fri från det destruktiva förhållandet med Jason?

Jag har invändningar mot vissa saker i den här boken, till exempel: det är en människa som dör, blir ihjälslagen rått och brutalt. Max har en del ångest över detta, men hans största ångest är att han kan bli oskyldigt dömd och sedan sipprar dödsfallet liksom bara ut i sanden. Att bli vittne till, och att på sätt och vis vara medskyldigt till, en dödsmisshandel borde sätta mer spår än så.

Men invändningar till trots: Christina Lindström är så fruktansvärt bra. Hon kan som få författare i Sverige idag skriva fram de där helt underbara karaktärerna. De som man vill hänga med lite till. De vars dialoger man skulle vilja vara delaktig i. Hon skildrar också, samtidigt som ovanstående draman äger rum, ungdomarnas liv i sina familjer på ett väldigt fint sätt. Max och Alices respektive förhållanden (eller icke-förhållanden) till sina föräldrar beskrivs så att det ömsom värmer och isar.
Passar högstadiet och gymnasiet.

Profetian om Beatrice

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Kate DiCamillo
Illustrationer: Sophie Blackall

Kate DiCamillo är en underbar historieberättare. Det har vi varit varse ända sedan hennes första bok på svenska, Edward Tulanes fantastiska resa (2008). Både den och Sagan om Despereaux : som är berättelsen om en mus, en prinsessa, litet soppa samt en trådrulle som kom strax efter, har varit högläsningsfavoriter på många skolor. Jag är djupt förälskad i hennes mer realistiska svit om de tre flickorna som träffas som Ide Nees drillelever i Raymie Nightingales stora plan. Med Profetian om Beatrice är hon tillbaka i sagans värld. Men det är återigen en flicka, ett utsatt men starkt barn, som står i centrum.

Barnet är Beatrice, som hittas av munken Edik, sjuk, förvirrad och utan minnen. Som vanligt är djur centrala i Kate DiCamillos berättelser. Här är det en get, Answelica. Hon har tänder som är ”en spegel av hennes själ – stora, vassa och obevekliga”. Answelica är både folkilsk och våldsam, munkarna tror att hon är besatt av en demon. Geten bestämmer sig för att beskydda Beatrice, leda henne, eller följa henne dit hon går.

Men alldeles enkelt är det inte, för kungen är ute efter Beatrice. Det existerar nämligen en profetia som gör gällande att hon ska avsätta honom. Det krävs flera tursamma möten och modiga själar innan profetian lyckligen kan uppfyllas. Möten, kärlek och trofasthet mellan människor och djur är ett annat välkänt tema hos DiCamillo, liksom vindlande resor, så även här.

Det här blir en fin bok för högläsning från tvåan och uppåt. Den är också luftigt satt med ganska korta kapitel vilket underlättar för egen läsning i låg- och mellanstadiet. De stämningsfulla svartvita illustrationerna och vackra anfanger förhöjer känslan av medeltida saga.

Kungens grav

klaraonnerfalt1 kommentar

Elisabeth Östnäs
Illustratör: Lina Neidestam
Bonnier Carlsen 2021
Hcg
309 sidor
Första delen i serien Asynja

I Östnäs och Neidestams gemensamma projekt Asynja befinner vi oss i vikingatid med en touch av magi. Berättelsen börjar riktigt otäckt, med unga män som offrar sitt ena öga för att bli krigare. Sen får vi omväxlande följa Sunna, völva- och konungadotter, som själv ska bli völva och gifta sig med en blivande kung. Och Disa, vars liv börjar i Uppåkra som dotter till en småkung, men får en helt annan riktning när hela hennes familj slaktas av Sunnas fars folk. Disa klipper av sig håret och beger sig till Björkö för att försöka bli en av Björkökungens soldater. Sen ska hon finna ett tillfälle att hämnas sin familj.

Språket är precis som i serien om Elisabeth Östnäs trilogi ”Sagan om Turid”, avskalat och näst intill korthugget, vilket skapar autenticitet och driv. Turid-böckrna är lite som en storasyster till den här nya serien. Och precis som i dem känner man av författarens bakgrund som religionshistoriker i omsorgen i detaljerna.

Det är våldsamt, skitigt och hårt i Östnäs vikingavärld. Men det finns också kamratskap, stolthet och kärlek. Berättelsen är snyggt medberättad i Neidestams illustrationer som är både rikliga och tillför rejält med spänning. Förutom Sunna och Disa finns ett brett och fantasieggande persongalleri med flera mångbottnade karaktärer. Berättelsen är oförutsägbar och det känns på det hela taget spännande att få se vart den här serien ska ta vägen. Jag hoppas på att få veta mer både om Sunna och Disa, och om Idris och Tumme och de andra Rävungarna, som kungens yngsta krigare kallas. Men också om den mystiska völvan Heid och flera andra. Kungens grav borde finna många läsare bland dem som gillat Pax och Imperiets arvingar och kanske även Halvdan viking. Passar övre delen av mellanstadiet och uppåt.

Recept på galenskap

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Dita Zipfel
Lilla piratförlaget 2021
uHce
192 sidor

Lucie är i desperat behov av pengar eftersom hon vill rymma till Berlin för att bo hos sin mammas före detta sambo Bernie som hon saknar. Dessutom har det blivit helt olidligt hemma sedan mammans nuvarande sambo Michie flyttat in med sina visdomsord, mjukisbrallor och veganism. Därför blir hon glad när hon hittar någon som vill betala 20 euro i timmen för hundpromenader. Och eftersom läget är desperat drar hon inte heller öronen åt sig när det visar att det inte finns någon hund. Uppdraget verkar istället vara att skriva ner några konstiga recept åt den halv- (eller hel-)galna gubben Klinge.

Det här är en högs originell och lite tokig bok med spretiga illustrationer och handtextade inslag som bryter av texten. Den tar upp teman som att få vara sig själv att bejaka galenskapen i livet. Den skildrar också hur barn påverkas av föräldrars val och kan hamna ganska mycket i kläm på grund av dem. Berättelsen följer Lucies tankegångar och ibland kastas vi hastigt hit och dit i texten, det kan kanske vara lite klurigt att hänga med, så den är trots det nätta omfånget och illustrationerna inget för den läsovane.

Ett klart plus är de roliga recepten som finns med, jag hade gärna sett fler av dem. Jag tänker provlaga både Ghoulacamole och Livets/Dödens Rösti. Passar läsare på högstadiet som är hyfsat läsvana och öppna för galenskap.

Ensamvargar

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Fastän Katarina Kieris nya ungdomsbok är en ganska vemodig historia så blir man ändå så glad av att läsa den, för den är så bra. Kieri skriver så fint. Det är ett berättande som närmast kan beskrivas som stillsamt, men som ändå rör vid de mörkaste djupen och vid den spirande glädjen. Ett riktigt gott hantverk helt enkelt.

Vi får i vartannat kapitel följa Martin och Sasha som berättar i första person. De lever ganska besvärliga liv, beroende på att de har en del jobbiga vuxna i sin tillvaro. Men det finns också bra vuxna ikring dem och de hanterar sina flackande liv väldigt kompetent. De navigerar mellan olika hem och olika vuxnas olika ståndpunkter, tar sig fram och håller sina huvuden högt, var och en på sitt håll. Det är de som är ensamvargarna. Inte för att de direkt gillar att vara ensamma, utan kanske snarare för att de inte krusar några halta höns. De gör sig inte till för att vara med, de går sin egen väg.

I utkanten av den enes synfält skymtar den andre fram, och vi läsare förstår att så småningom måste dessa bådas vägar korsas. Det tar dock längre tid än vad man från början tror.

Den här boken kommer att leva kvar länge hos mig, tack vare sina fint tecknade personporträtt. Inte bara Martins och Sashas, utan också de runt omkring dem. Till exempel Martins farmor, översättaren, som tonar fram som typisk för den nya tidens barnboksfar- eller morförälder. Likt exempelvis Charlotte i Jenny Jägerfeldts böcker om Sigge eller Elin Eks Biggan och Göran i Athena-böckerna, är hon ingen tant som sitter i en gungstol med bullar och stora famnen redo. Den här sortens far- och morföräldrar är 40-talister som inte är färdiga med karriären och som är sanningssägare snarare än tröstare. Jag tror att vi kommer att se fler av dem framöver.

Passar sjuan-ettan på gymnasiet.