Spöken

Teaterns hemlighet

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Emelie Andrén
Illustratör; Johanna Kristiansson
Rabén & Sjögren 2025
Hcf
75 sidor

Det här är första delen i serien om ”Spökteatern”. Vi möter jagberättaren Thea och hennes kusin Vide. Deras mammor är systrar och bor ihop. Nu har de hastigt bestämt att de ska flytta in i en gammal teater som systrarna kommit över. De förra ägarna ville flytta ut fort, så det hela kom lite plötslig och systrarna tycker att det är så spännande, men barnen är skeptiska. De tycker att det hela är skumt, och de ville inte flytta från det tidigare huset.

Men nu är de här. I huset finns förutom teatern ett café och en lägenhet där de ska bo. Genast börjar det hända skumma saker. De är uppenbarligen inte ensamma i huset, utan har sällskap av tre teaterspöken.

Det är en rolig, inte mer än lite lite mysryslig berättelse, vars ton förstärks av Johanna Kristianssons karakteristiska komiska illustrationer i svart-vitt. Många kommer att vilja läs del två med det samma. Jag har ingen information om när den kommer, men hoppas på snart! Passar ettan till femman.


Pestblommor

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Mats Strandberg
Illustrationer: Elin Strandberg
Rabén & Sjögren
uHc
198 sidor

Det är hösten 1710 när pesten bryter ut i Stockholm. Först tror Magdalena inte att hennes skyddade liv, som dotter till en välbärgad köpman på Riddarholmen, ska påverkas. Men det gör det, på värsta sätt, och snart skickas hon med lillasyster Ebba ut på landet där de ska bo med mammas tvillingsyster Katarina på slottet Svartdam. Moster Katarina är inte varmt välkomnande skulle man som underdrift kunna säga och livet på Svartdam blir på alla sätt en chock och en prövning.

Detta är en del spökhistoria, en del Den hemliga trädgården, en del Fanny och Alexander och en del Ring av rosor. Texten är inte lättläst, även om Strandberg här vänder sig till en yngre läsargrupp än med Cirkeln-böckerna och Slutet. Vi är i Magdalenas händer, det är hon som berättar sin historia och det är skickligt gjort, vi läsare blir lika överraskade som hon blir av vart den här berättelsen bär.

Illustrationerna är inte så många, men väldigt snygga. Skickligt utförda i svartvitt med många detaljer är de både fantasieggande och ibland lite läskiga. Den här boken passar riktigt duktiga (och inte allt för lättskrämda) läsare från fyran, men funkar hela högstadiet. Även bra som högläsning.

Dödskallen

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Jon Klassen
Lilla Piratförlaget 2023
Hcf
105 sidor

En folksaga ska berättas och återberättas, förändras av den som traderar den, utvecklas och på så sätt leva vidare generation efter generation. Det är exakt det den kanadensiske illustratören och författaren Jon Klassen gör när han plockar upp en gammal folksaga från Tyrolen, som han av en slump snubblat på i ett bibliotek vid ett författarbesök.

Dödskallen är berättelsen om Ottilia som springer hemifrån, äntligen, mitt i den mörka natten. Hon springer och springer och hittar ett övergivet hus, nästan ett slott, mitt i skogen. I huset bor en dödskalle och den låter Ottilia övernatta. På natten kommer ett huvudlöst skelett fram och vill jaga dödskallen.

Det här är ju en illustrerad saga och inte en bilderbok, som annars är den genre vi mest mött Klassen i tidigare. Men ändå spelar hans geniala bilder en huvudroll. Varje uppslag är illustrerat. Ibland löper illustrationen tvärs över nederdelen av uppslaget, ibland står en helsidesillustration mot en sida med bara text och på en del uppslag samsas texten med illustrationerna. Färgerna är sparsamma, skuggor och kontraster skarpa. Jon Klassen är en illustratör som briljerar när det gäller linjer, skuggor och blickar vilket gör bilderna dramatiska. Allt är sjukt vackert, men också lagom läskigt.

Det är kanske en svårplacerad bok: formatet är en kapitelboks men den är bildsatt som en bilderbok. Bäst passar den nog som högläsning i liten grupp. Eftersom den är ganska enkel i språket fungerar den utmärkt för barn att högläsa för varandra. Men den kan också vara bra som egen läsning på lågstadiet eller för de som behöver lätt text på mellanstadiet.

Vilse

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Text och bild: Elin Sandström
Rabén & Sjögren 2023
Hcf
Bilderbok

När Agnes ska gå hem genom skogen känner hon plötsligt inte igen sig. Hon möter en flicka som också är vilse och hjälper henne att hitta några stenar hon tappat. Men det är något som är konstigt med flickan, hon har tappat minnet. Efter hand som som de hittar stenarna kommer flickans minne tillbaka. Vem är hon? Och ska Agnes hitta hem igen?

Elin Sandström har hitintills gett ut en handfull titlar i egenskap av illustratör. Det är en mystisk och spännande handling i hennes första egna bok. Och även om det inte är något fel på varken den eller språket, så är det ändå helt klart illustrationerna som är den riktigt stora behållningen i den här bilderboken för lite äldre barn.

Vi följer Agnes genom skogen där ljuset går från sen eftermiddag, via skymning till mörker. Naturen är trolsk, men utan att vara insmickrande. Det är vilt, lite farligt och spretigt, men väldigt vackert. Månen kommer upp, följer de två flickorna och kastar dramatiska skuggor över deras väg. Perspektiven skiftar och är ibland hisnande och drastiska. Färgerna är både dova och lysande. Det märks att detta är en berättelse av någon med stor kärlek både till naturen och till fantasin.

6-9 år säger förlagets rekommendationer. Jag skulle vilja påstå att detta är en bok som läser bäst från tvåan till femman – sexan. Det är inte så mycket text, men den har ett lite vuxen tilltal och och bilderna är också av det lite mer krävande slaget. Den passar perfekt för alla som gillar mys-rys och som gärna vill ha illustrationer till det lästa. Kan också fundera som högläsning om alla kan se illustrationerna.

Den femte ringen

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Helen Ekeroth
Rabén & Sjögren 2022
uHc
271 sidor
andra delen i ”Silverringarna”

Äntligen har jag läst fortsättningen om Lux äventyr i ett magiskt Malmö som påbörjades i Den andra staden. I denna bok, som avslutar Ekeroths tonårsduologi, ska Lux och Dimo bege sig till hans version av Malmö. De vill återöppna portalerna mellan städerna för att återställa balansen av magi. Om den åter får flöda fritt mellan de parallella städerna hoppas de på att kunna rädda Dimos stad från undergång.

Jag trodde, när jag läste första boken, att Dimos Malmö skulle vara vårt Malmö. Så jag blev förvånad när hans stad är en mörk dystopisk version av staden. Ännu mörkare än Lux’ som ändå är ganska mörk med auktoritärt styre, magisk dimma och monster i kanalen, I Dimos värld är styret ännu mer auktoritärt med korrumperad polis, byggnader förstörda av uppror och kraveller, kalla slitna hus och ständig elbrist. Luftföroreningar har smutsat ner husen och det finns varken fåglar eller andra djur (förutom råttor). Dricksvattnet är ransonerat och Västra hamnen översvämmad. Torson står som ett fyrtorn omgivet av vatten.

Även Lux får sig en överraskning i Dimos stad. Här finns nämligen Adrian, som kanske inte är så mycket expojkvän till Dimo som Lux hade önskat.

Språket är bra och miljöbeskrivningarna ger fina bilder av de bägge städerna. Men det fortsätter att vara lite rörigt och svårt att hänga med i turerna i den här serien. Jag gilla Malmöskildringen och liksom med den förra boken är det den stora behållningen.

Passar högstadiet.

En familj av lögnare

klaraonnerfaltLämna en kommentar

”Välkommen till den förträffliga familjen Sinclair.
Ingen är kriminell.
Ingen är missbrukare.
Ingen är misslyckad.”

Så skriver Cadence i inledningen av Kanske är det allt du behöver veta (nu även utgiven med titeln Vi var lögnare). Nu låter E. Lockhart oss återbesöka familjens ö Beechwood Island utanför kusten i Massachusetts. Vi får följa Cadence moster Carrie, vars son Jonny är död men kommer till henne som ett spöke. För Johnny berättar hon vad som hände på ön nästan 30 år innan den sommar vi möter Cadence där. Vi får veta exakt hur viktig den markerade käklinjen är för en Sinclaire, att ond bråd död drabbat Beechwood långt tidigare och att familjen alltid sluter upp, finner en väg igenom och bevarar varandras hemligheter. Det är en berättelse om gamla pengar – smutsiga pengar – om traditioner, kärlek och svek, att vara ”en tillgång för familjen” och om att alltid, alltid bevara ytan intakt. Oavsett om ens ”inre är gjort av saltvatten, skevt trä och rostiga spikar”, som Carrie skriver.

Detta är alltså en prequel till Kanske är det allt du behöver veta / Vi var lögnare, men En familj av lögnare läses ändå bäst efter att man läst den. För premissen är ett Johnny är död, det är för att Carrie förlorat sin son som hon rotar i sitt förflutna, för att hon är skyldig honom en förklaring, en chans att förstå sin familj bättre. Och det vill man helst inte veta när man läser Kanske är det allt du behöver veta.

Som vanligt berättar Lockhart skickligt, ger oss en bok vi inte vill släppa förrän vi läst klart. Hon är en mästare på att bevara spänningen hela vägen, på att inte avslöja hemligheterna förrän på slutet, att ge oss en chock men samtidigt få oss att inse att hon lagt ut ledtrådar hela vägen.

Det jag inte tycker om med boken är de sagor som författaren lägger in i form av berättelser som Carrie läser för sin döda syster Rosemary och som hon refererar till på olika sätt. De blir ett sätt för Carrie att visa att det finns olika sätt att se på hjälten eller skurken i en saga. Att man kan vara både och samtidigt. Men jag tror att läsaren är – hade varit – smart nog att fatta det ändå. Men det är en liten anmärkning i en i övrigt mycket bra roman. Läs den! Men om du fortfarande inte läst Kanske är det allt du behöver veta, unna dig att läsa den först.

Passar åttan och uppåt.

Jordängel

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Pascale Vallin Johansson
Rabén & Sjögren 2022
Hcg
215 sidor

Barn-tvingas-flytta-och-mystiska-saker-händer är ett väl beprövat tema i barnlitteraturen. I Pascale Vallin Johanssons nya mellanåldersbok är det riktigt bra genomfört och kan absolut tålas att läsas ännu en gång.

Det är Solveig som flyttar från Söder i Stockholm till Beckomberga, det gamla mentalsjukhuset som nu är omgjort till bostäder. Det är sommar, varmt och öde. De flesta är bortresta, men Solveig, mamma och Antonio kan inte resa någonstans, för mamma har tvillingar i magen och eftersom de ofta kommer för tidigt måste de hålla sig hemma.

I tristessen önskar sig Solveig något spännande, kanske ett spöke. “Var försiktig med vad du önskar”, säger mormor, för ibland får man det man ber om. Först är det mest måsar som dyker upp. I drömmen, ovanför gården, vid ingången till badhuset. Solveig går i sömnen, och en gång vaknar hon upp utomhus mitt i natten. Men sen är det faktiskt någon som söker kontakt från andra sidan. Någon som vill ha Solveigs hjälp att få någon slags upprättelse. Hon vågar inte berätta för mamma. Tur att hon träffar Daniel utanför simhallen och kan berätta för honom.

Så ligger mamma plötsligt på hallgolvet och blöder. Var det spöket som Solveig manade fram som gjorde det? Är det hennes fel? Mamma och Antonio hamnar på sjukhuset, helt uppslukade av två för tidigt födda lillebrorsor och Solveig får bo med mormor. Mormor som inte alltid är så lätt att förstå och som verkar bära på en stor hemlighet.

Ännu en Hcg som passar bäst för det övre segmentet, kanske femman till åttan. Solveig är en intressant karaktär att följa, både snabbtänkt och rolig, klok och ologisk, snäll och egoistisk, som de flesta människor. Hon drar en lögn när hon behöver det och skäms lagom mycket. Vi får följa hennes berättelse i jag-form. De historiska inslagen om Beckomberga passar också bättre för lite äldre läsare.

Varför är det ett så ofta valt tema, detta med den påtvingade flytten (alternativt ofrivillig semester i skruttig stuga) i kombination med det övernaturliga, i synnerhet i Hcg? Jag har bara de senaste veckorna läst två böcker på det temat (Glasfågelns grav och Disablotet på Valborg), men man skulle verkligen kunna räkna upp hur många titlar som helst. Det kunde tänkas att det är svårt att göra något nytt eller vara spännande och angelägen när man som författare slår in på den vältrampade vägen. Är det barnets utsatthet i de vuxnas beslut som manifesteras? Eller är det bara en berättartekniskt oemotståndligt tacksam situation att placera sin protagonist i? Den frågan låter jag vara obesvarad, men kan konstatera att det trots allt är ett tema som håller i den här boken.

Den andra staden

klaraonnerfalt1 kommentar

Helena Ekeroth
Rabén & Sjögren 2022
uHc
306 sidor

Man måste bara älska premisserna för den här boken, i synnerhet om man som jag älskar Malmö. I Den andra staden besöker vi ett Malmö som är nästan som vårt. Men det finns magi, på mobiltelefoner går det bara att ringa, på Hipp härska spöken, stadsbiblioteket är låst och vaktas av uråldriga bibliotekarier eftersom böcker är så starkt magiska och om natten kommer stadens statyer till liv inför dem som, likt vår huvudperson Lux, har magi.

Den andra staden är ”vårt” Malmö, en stad som finns bortom portalerna. Lux, som plågas svårt av mardrömmar och är besatt av att få veta vem som mördade hennes farmor, letar efter dessa portaler. Det är så hon hittar Dimo, i en kista hon gräver upp på Östra kyrkogården. Allt tyder på att kistan är en portal och att Dimo kommer från det andra Malmö. Kommer han att kunna hjälpa henne i letandet efter farmorns baneman?

Det är svårt att inte dra paralleller till Nene Ormes underbara, och oavslutade, serie om Udda, ”De sära”, där tredje (avslutande?) delen fortfarande är efterlängtad. Förutom att bägge serierna har ett lite mörkare, magiskt Malmö som spelplats, finns parallellen med mardrömmar, en ensam huvudpersons sökande i staden och olika väsen som tagit sin bostad i ikoniska Malmöbyggnader såsom Torson eller Hipp.

Jag har lite svårt att komma in i den här boken. Bitar av information saknas inledningsvis, jag måste bläddra tillbaka flera gånger gånger för att se om jag missat något. Men det har jag nog inte, stället får jag som läsare får pussla ihop hur personer och situationer hänger ihop själv. Kanske är det ett sätt för Ekeroth att lita på sin läsare, men för mig blir det lite rörigt. Detta till trots är det spännande läsning och jag ser fram emot nästa del, som är den avslutande i serien om ”Silverringarna”. Den femte ringen ska komma till hösten.

Helen Ekeroth har tidigare skrivit Hcg-serien ”Drakberidaren” som inleddes med Skuggan 2019. Den här boken passar fantasyläsare på högstadiet.

Fallet med den farliga dimman

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Kristina Ohlsson
Illustratör: Moa Wallin
Bonnier Carlsen 2022
Hcf
112 sidor

Det här är tredje boken om Spökbyrån som inleddes med Fallet med den rysliga skuggan 2021. Precis om tidigare delar inleds den med en karta över Dimdalen, en liten ”faktaruta” om Spökbyrån och porträtt av de som förekommer i boken. Allt i flödiga färgillustrationer av Moa Wallin. Inbjudande och läsvänligt.

Elsa och Kalle driver Spökbyrån i det Gula Slottet i Dimdalen, handledda av morfar Nikodemus som i övrigt mest steker hamburgare och serverar milkshakes, går runt i morgonrock och vill lägga sig tidigt. Den här gången ringer Roberto från Regngården. Hans häst är utsatt för spökerier. Varje gång det är dimma är det någon (eller något?) som tar ut henne ur hagen hagen och rider henne i full fart upp till ett vattenfall i skogen. Ett klart fall för Spökbyrån!

Kristina Ohlsson är Sveriges mesta mysrysdrottning vid sidan av Ingelin Angerborn. Det är kul att se henne skriva för en lite yngre målgrupp och också roligt att berättelserna är så snyggt och lockande förpackade. Den här serie kommer att bli en succé på lågstadiet i alla skolbibliotek. Delarna kan läsas i vilken ordning som helst.

Kungens grav

klaraonnerfalt1 kommentar

Elisabeth Östnäs
Illustratör: Lina Neidestam
Bonnier Carlsen 2021
Hcg
309 sidor
Första delen i serien Asynja

I Östnäs och Neidestams gemensamma projekt Asynja befinner vi oss i vikingatid med en touch av magi. Berättelsen börjar riktigt otäckt, med unga män som offrar sitt ena öga för att bli krigare. Sen får vi omväxlande följa Sunna, völva- och konungadotter, som själv ska bli völva och gifta sig med en blivande kung. Och Disa, vars liv börjar i Uppåkra som dotter till en småkung, men får en helt annan riktning när hela hennes familj slaktas av Sunnas fars folk. Disa klipper av sig håret och beger sig till Björkö för att försöka bli en av Björkökungens soldater. Sen ska hon finna ett tillfälle att hämnas sin familj.

Språket är precis som i serien om Elisabeth Östnäs trilogi ”Sagan om Turid”, avskalat och näst intill korthugget, vilket skapar autenticitet och driv. Turid-böckrna är lite som en storasyster till den här nya serien. Och precis som i dem känner man av författarens bakgrund som religionshistoriker i omsorgen i detaljerna.

Det är våldsamt, skitigt och hårt i Östnäs vikingavärld. Men det finns också kamratskap, stolthet och kärlek. Berättelsen är snyggt medberättad i Neidestams illustrationer som är både rikliga och tillför rejält med spänning. Förutom Sunna och Disa finns ett brett och fantasieggande persongalleri med flera mångbottnade karaktärer. Berättelsen är oförutsägbar och det känns på det hela taget spännande att få se vart den här serien ska ta vägen. Jag hoppas på att få veta mer både om Sunna och Disa, och om Idris och Tumme och de andra Rävungarna, som kungens yngsta krigare kallas. Men också om den mystiska völvan Heid och flera andra. Kungens grav borde finna många läsare bland dem som gillat Pax och Imperiets arvingar och kanske även Halvdan viking. Passar övre delen av mellanstadiet och uppåt.