Möten

Det värsta har redan hänt

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Marta Söderberg
Gilla böcker 2021
uHc
102 sidor

Vad är det värsta som kan hända? Och vad tar man sig till när det redan hänt? Marta Söderbergs nya bok skälver av återhållna känslor.

Bianca tar sommarjobb på en städfirma. Hon hamnar i arbetslag med John som till en början är skeptisk till flickan från villaförorten. Bianca är bortkopplad från allt: mamma och pappa, vänner, skolan. Det enda hon känner är skuld över ett mörker som det inte går att prata om.

Marta Söderberg debuterade med Sista chansen 2009 och detta är hennes femte ungdomsbok. Det är närmast en kortroman, men trots den ringa textmängden lyckas författaren få in oerhört mycket mellan (de för övrigt väldigt snygga) pärmarna. Berättelsens huvudtema är förlusten av ett syskon och avgrunden av sorg som det skapar i familjen. Biancas känsla av skuld – det var hon som skulle passat sin lillebror. Hennes tankar kring att vara adopterad, ett andrahandsval, en som inte passar in och inte är lik. Dessutom ett triangeldrama som slutar i mord som Bianca studerar från håll och som blir en katalysator för hennes egen sorg och skuld. Och den spirande vänskapen mellan henne och John och den läkningen som det för med sig att få sätta ord på sina känslor.

Passar högstadier och gymnasiet.

Så nära att det bränns

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Christina Lindström
B Wahlströms 2021
uHc

Max har gått vidare i livet. De snabba kickarna och buset med Jasons gäng har han lämnat bakom sig. Nu sköter han skolan och hänger med Sören och Elmer, två udda men sköna figurer med intressen som datorspel, matlagning, nagellack och boxning. Men så ser han av en slump Alice, och det är magnetiskt, magiskt. Och när han inser att Alice finns i Jasons närhet blir frestelsen för stor. För det är ju också så med kickarna: det händer grejer, det är kul, adrenalinet flödar. Dessutom är Jason ingen man säger nej till.

Alice är Jasons flickvän, åtminstone när det passar honom. Hon känner att det är skevt. Hur han tilltalar henne ibland på ett sätt som får henne att skämmas. Hur han inte hör av sig och hur hon faktiskt inte vet något om honom. Men samtidigt dras hon helt obevekligt till honom. Han är så snygg. Och när han väl vill ha henne, vill dela med sig av sitt innersta till henne, då känner hon sig så utvald.

När saker och ting sedan spårar ur, då gör de det rejält. En misshandel går överstyr och även om Max inte slog så var han där, han stoppade inget. Nu är en människa död, Jason har skaffat sig ett alibi och de andra pekar på Max. Ska han bli dömd för mord? Och ska Alice lyckas göra sig fri från det destruktiva förhållandet med Jason?

Jag har invändningar mot vissa saker i den här boken, till exempel: det är en människa som dör, blir ihjälslagen rått och brutalt. Max har en del ångest över detta, men hans största ångest är att han kan bli oskyldigt dömd och sedan sipprar dödsfallet liksom bara ut i sanden. Att bli vittne till, och att på sätt och vis vara medskyldigt till, en dödsmisshandel borde sätta mer spår än så.

Men invändningar till trots: Christina Lindström är så fruktansvärt bra. Hon kan som få författare i Sverige idag skriva fram de där helt underbara karaktärerna. De som man vill hänga med lite till. De vars dialoger man skulle vilja vara delaktig i. Hon skildrar också, samtidigt som ovanstående draman äger rum, ungdomarnas liv i sina familjer på ett väldigt fint sätt. Max och Alices respektive förhållanden (eller icke-förhållanden) till sina föräldrar beskrivs så att det ömsom värmer och isar.
Passar högstadiet och gymnasiet.

Profetian om Beatrice

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Kate DiCamillo
Illustrationer: Sophie Blackall

Kate DiCamillo är en underbar historieberättare. Det har vi varit varse ända sedan hennes första bok på svenska, Edward Tulanes fantastiska resa (2008). Både den och Sagan om Despereaux : som är berättelsen om en mus, en prinsessa, litet soppa samt en trådrulle som kom strax efter, har varit högläsningsfavoriter på många skolor. Jag är djupt förälskad i hennes mer realistiska svit om de tre flickorna som träffas som Ide Nees drillelever i Raymie Nightingales stora plan. Med Profetian om Beatrice är hon tillbaka i sagans värld. Men det är återigen en flicka, ett utsatt men starkt barn, som står i centrum.

Barnet är Beatrice, som hittas av munken Edik, sjuk, förvirrad och utan minnen. Som vanligt är djur centrala i Kate DiCamillos berättelser. Här är det en get, Answelica. Hon har tänder som är ”en spegel av hennes själ – stora, vassa och obevekliga”. Answelica är både folkilsk och våldsam, munkarna tror att hon är besatt av en demon. Geten bestämmer sig för att beskydda Beatrice, leda henne, eller följa henne dit hon går.

Men alldeles enkelt är det inte, för kungen är ute efter Beatrice. Det existerar nämligen en profetia som gör gällande att hon ska avsätta honom. Det krävs flera tursamma möten och modiga själar innan profetian lyckligen kan uppfyllas. Möten, kärlek och trofasthet mellan människor och djur är ett annat välkänt tema hos DiCamillo, liksom vindlande resor, så även här.

Det här blir en fin bok för högläsning från tvåan och uppåt. Den är också luftigt satt med ganska korta kapitel vilket underlättar för egen läsning i låg- och mellanstadiet. De stämningsfulla svartvita illustrationerna och vackra anfanger förhöjer känslan av medeltida saga.

Kungens grav

klaraonnerfalt1 kommentar

Elisabeth Östnäs
Illustratör: Lina Neidestam
Bonnier Carlsen 2021
Hcg
309 sidor
Första delen i serien Asynja

I Östnäs och Neidestams gemensamma projekt Asynja befinner vi oss i vikingatid med en touch av magi. Berättelsen börjar riktigt otäckt, med unga män som offrar sitt ena öga för att bli krigare. Sen får vi omväxlande följa Sunna, völva- och konungadotter, som själv ska bli völva och gifta sig med en blivande kung. Och Disa, vars liv börjar i Uppåkra som dotter till en småkung, men får en helt annan riktning när hela hennes familj slaktas av Sunnas fars folk. Disa klipper av sig håret och beger sig till Björkö för att försöka bli en av Björkökungens soldater. Sen ska hon finna ett tillfälle att hämnas sin familj.

Språket är precis som i serien om Elisabeth Östnäs trilogi ”Sagan om Turid”, avskalat och näst intill korthugget, vilket skapar autenticitet och driv. Turid-böckrna är lite som en storasyster till den här nya serien. Och precis som i dem känner man av författarens bakgrund som religionshistoriker i omsorgen i detaljerna.

Det är våldsamt, skitigt och hårt i Östnäs vikingavärld. Men det finns också kamratskap, stolthet och kärlek. Berättelsen är snyggt medberättad i Neidestams illustrationer som är både rikliga och tillför rejält med spänning. Förutom Sunna och Disa finns ett brett och fantasieggande persongalleri med flera mångbottnade karaktärer. Berättelsen är oförutsägbar och det känns på det hela taget spännande att få se vart den här serien ska ta vägen. Jag hoppas på att få veta mer både om Sunna och Disa, och om Idris och Tumme och de andra Rävungarna, som kungens yngsta krigare kallas. Men också om den mystiska völvan Heid och flera andra. Kungens grav borde finna många läsare bland dem som gillat Pax och Imperiets arvingar och kanske även Halvdan viking. Passar övre delen av mellanstadiet och uppåt.

Recept på galenskap

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Dita Zipfel
Lilla piratförlaget 2021
uHce
192 sidor

Lucie är i desperat behov av pengar eftersom hon vill rymma till Berlin för att bo hos sin mammas före detta sambo Bernie som hon saknar. Dessutom har det blivit helt olidligt hemma sedan mammans nuvarande sambo Michie flyttat in med sina visdomsord, mjukisbrallor och veganism. Därför blir hon glad när hon hittar någon som vill betala 20 euro i timmen för hundpromenader. Och eftersom läget är desperat drar hon inte heller öronen åt sig när det visar att det inte finns någon hund. Uppdraget verkar istället vara att skriva ner några konstiga recept åt den halv- (eller hel-)galna gubben Klinge.

Det här är en högs originell och lite tokig bok med spretiga illustrationer och handtextade inslag som bryter av texten. Den tar upp teman som att få vara sig själv att bejaka galenskapen i livet. Den skildrar också hur barn påverkas av föräldrars val och kan hamna ganska mycket i kläm på grund av dem. Berättelsen följer Lucies tankegångar och ibland kastas vi hastigt hit och dit i texten, det kan kanske vara lite klurigt att hänga med, så den är trots det nätta omfånget och illustrationerna inget för den läsovane.

Ett klart plus är de roliga recepten som finns med, jag hade gärna sett fler av dem. Jag tänker provlaga både Ghoulacamole och Livets/Dödens Rösti. Passar läsare på högstadiet som är hyfsat läsvana och öppna för galenskap.

Alma Freng och solfångarna

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Alma Freng lever i ett auktoritärt samhälle där Storminister Gabriella Grubel detaljstyr innevånarnas vardag och kontrollerar polisväsendet. Hon och hennes pappa flyttar ofta, aldrig hinner hon få några vänner. Och nu är det dags igen. De flyttar från storstaden till en stillsam liten ö. Men tillvaron där blir allt annat än stillsam för Alma. Det som händer är att hennes farmor Elionora dyker upp. Hon avslöjar för Alma att hon tillhör ett magiskt folk som kan styra tiden och flyga med solstrålar. Almas pappa har tagit avstånd från livet som solfångare och vägrar träffa sin mamma. Alma börjar dock träffa Elionorna i smyg för att steg för steg bli en av dem. Men det är farligt, inte mist för att Gabriella Grubel hatar solfångarna.

”perfekt för alla som älskar Harry Potter” står det på omslaget och jag måste säga att få böcker tjänar på att jämföras med denna klassiker, inte Alma Freng och solfångarna heller, men det är ett spännande och originellt äventyr. Farmor Elionora är skillrad som en ganska brysk person, ingen gullefarmor precis, och Alma hamnar i flera riktigt skrämmande situationer. Jag tror den passar bra i fyran-sexan och även som högläsning.

Dockspelaren

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Mårten Sandén
Rabén & Sjögren
Hcg
243 sidor

Det är mardrömslik stämning i Mårten Sandéns nya mellanåldersbok. Precis som i Ett hus utan speglar är det ett stort hus med många vindlingar och världar bakom väggarna som utgör berättelsens spelplats. Men den här gången är det ett hotell, Hotell Terminus. Dit kommer Merimée med sin lillasyster Valetta och deras höggravida mamma. Familjen har kommit på obestånd, pappan sitter i fängelse efter att ha förskingrat pengar. De är utblottade och utlämnade, men har blivit kontaktade av Fru Saks, en avlägsen släkting, och hon har bjudit in dem att komma och bo på hotellet.

Trots att det är mycket som är bra i det nya livet, som till exempel att Merimée för första gången får kompisar i skolan, så är det saker som skaver och är skeva. Det är till exempel svårt att veta vem som bor på hotellet och vem som jobbar där. Och alla som bor där är gamla. Ingen av dem rör sig någonsin utanför kvarteret där hotellet ligger. Men värst av allt är att mamman är sjuk och det finns ingen riktig doktor att gå till, utan de får hålla tillgodo med örtdekokter som två lastgamla tvillingsystrar som bor på hotellet kokar ihop. Och sen är det också den mystiske Samuel Bauer, som Valetta börjar spionera på, med sina konstiga glasögon och klirrande silverlänk.

Som vanligt när jag läser Mårten Sandén tänker jag på en krönika han skrev på Svenska Barnboksakademins webb. Titeln var ”Ursäkta, var är hyllan för svårläst?” och den handlade om barns behov av att ibland få tugga i sig en litterär kost som inte är lättläst, tillrättalagd, anpassad. Här är Sandén tillbaka i den ”mysrys-noir” där ovan nämnda Ett hus utan speglar platsar, men också Sju förtrollade kvällar och Bergets hjärta. Det är böcker som kräver lite mer av sin läsare än till exempel Ingelin Angerborns eller Kerstin Lundberg Hahns. Men det är också böcker som ger lite mer tillbaka: mer originalitet, fler svårt ord, och lite mer av riktigt mörker.

Passar mellanstadiet, gärna som högläsning.

Det är någonting som drar i mig

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Elin Persson
Bonnier Carlsen 2021
uHc
121 sidor

Andréa har växtvärk. Inte fysiskt, men själsligt. Hon växer ur sitt barnjag, sin uppväxtort, sin barndomsvän. Plötsligt ser hon på saker med andra ögon. Längtar bort från det sjaviga hemmet där hennes sjukskrivna mamma sitter instängd bland damm och odiskade filskålar. Och plötsligt är skillnaden mellan vad bästisen Anja har: nya kläder, smycken, öppen planlösning, för mycket att stå ut med. Hon dras bort från Anja och mot hennes bror Danne. Han är äldre och spännande. Kanske är det han som kan se henne. Att hon är speciell och en alldeles egen person. Hon träffar också Alex som är några år äldre och drar runt i en epa.

Det är en tunn liten bok fylld av mörker som Elin Person gett ut efter succén med De afghanska sönerna 2020. Bokhandelns rekommendation är 15+, men huvudpersonen Andréa verkar snarare vara en förvirrad tjej i 12-13 årsåldern, så jag tycker att den passar bättre i sexan-sjuan. Det är diskbänksrealism i småstadsmiljö. Tiden är troligtvis 80-tal, det är strassörhängen som skvallrar om det. Och så klart avsaknaden av mobiltelefoner och sociala medier.

Det är en helt okej ungdomsbok som Persson har skrivit. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra: varför just den här? När jag vet vilket oerhört smalt nålsöga det är att bli utgiven på ett stort förlag som Bonnier Carlsen, och vet vilka travar av ungdomsböcker som aldrig blir utgivna. Det är så klart fel av mig, orättvist att bedöma en bok på de premisserna. Men för mig är detta en typisk mellanbok, inget särskilt, inget jag inte hade kunnat vara utan. Inget som världen inte hade kunnat vara utan. Så jag är nyfiken på hur resonemanget gick när man valde att de ut just denna, när just den passerade nålsögat.

Jefferson

klaraonnerfalt1 kommentar

Jean-Claude Mourlevat
Lilla Piratförlaget 2021
Hcg
261 sidor

Så har jag äntligen lyckats lägga tassarna på en bok av årets ALMA-mottagare. Lilla Piratförlaget var snabbt ute och översatte hans bok Jefferson från 2018 till svenska och nu, när reservationsköerna lugnat sig något, var det äntligen dags för mig att få läsa denna vackra lilla bok.

Huvudperson är igelkotten Jefferson, som också pryder bokens omslag. Han råkar genom ett ödesdigert misstag bli oskyldigt huvudmisstänkt för ett mord på en grävling, tillika hans frisör. För att han ska bli fri från anklagelserna bestämmer han sig, påhejad av sin vän grisen Gilbert, att de tillsammans ska hitta den riktiga mördaren.

Spåren leder dem till människornas värld, som i den här berättelsen existerar parallellt med djurvärlden. För att ta sig dit obemärkt ansluter de sig till en gruppbussresa. Ledtrådarna pekar mot ett litet hyresrum som grävlingen hyrt under falska namn. Vad kan den stillsamme frisören haft för skumma saker för sig?

Det som gör Jefferson till så trevlig läsning är att inget förenklas. Det är en gullig historia, ja visst, så blir det lätt när huvudpersonerna är charmiga små djur. Men samtidigt är detaljerna ibland väldigt våldsamma, det är blod, mord och äventyr på liv och död. Språk och ordval är heller inte på något sätt anpassat efter en barnslig målgrupp. Tvärt om kommer den här boken ge upphov till många förklarande diskussioner för den som vill och många nya lärdomar för den som är på det humöret.

Illustrationerna i svartvitt är effektfulla, både detaljerade och stämningsfulla tar de inte fasta på det mest fasanfulla i berättelsen utan hjälper till att göra det lagom otäckt.

Som högläsning kan den passa från tvåan, om man är beredd på att diskutera och förklara en del. Och var beredd på en klass med nyblivna vegetarianer när läsningen är över.

Man lever bara nio gånger

klaraonnerfaltLämna en kommentar

Anja Gatu
Illustrationer: Anna Nilsson
B. Wahlströms 2021
Hcf
116 sidor

Alla utan undantag kommer att älska idén med katternas detektivbyrå på Rosengård, som författaren och journalisten Anja Gatu fick när hennes barn ville bjuda in till ett ”katt-spion-kalas” på sin födelsedag. Efter det började Gatu studera katterna i området, visst såg det ut som att de smög runt och spionerade?

Katten Samira Karlsson är nyinflyttad på Rosengård. Tidigare har hon varit innekatt och till en början verkar allt utomhus läskigt, till och med en kopplad hund skrämmer in henne i huset. Men det tar inte så lång tid för henne att tuffa till sig. Och det hjälper att hon träffar Pälsa och att de två tillsammans blir rekryterade till Kattspionerna. Det är akut läge, kaninungar har försvunnit och katterna måste ta reda på vad som hänt för att förhindra att det händer igen.

Anna Nilssons illustrationer i färg är roliga och gulliga i skön kombo och finns på varje uppslag. Här och där kommer helsidesillustrationer eller till och med hela uppslag. Nivåmässigt ligger den här snäppet över Lassemaja.

Gatu skildrar osentimentalt den lite ruffiga stadsmiljön, språket flyter lätt, även när katten Karry kommer in och pratar danska. Den passar lågstadiet och även för de på mellanstadiet som behöver lite lättare böcker och gillar gulliga katter. Del två i ”Kattspionerna på Rosengård” kommer i oktober och heter Katt med rätt att klösa.