Silvermannen

Sara Mauritzon
Bonnier Carlsen 2022
Hcg
259 sidor

Lillo är ett barn som bor i ett hus som då och då blir argt och slänger ut honom. Man kan få känslan av att Lillo är ganska ensam, men Jessie finns, den trogna lilla hunden som följer och tröstar Lillo. Och Lillo har Ivan, sin bästis i klassen. Sen dyker en ny granne upp, Tor. Han är jättestor, och fastän han blir läskigt arg i bland är han jättesnäll, kan släcka eldsvådor och köra motorcykel väldigt fort. Tor dyker upp strax efter att grodorna invaderat Hejdafors där Lillo bor. Det är väl ungefär så det här äventyret börjar.

Sara Mauritzon är skolbibliotekarie från Lund precis som jag och detta är hennes debutbok. Det är en fantasyäventyrsberättlse med den nordiska mytologin som bas. Men där till exempel Rick Riordan och nyligen Gustav Tegby tar sig an genren med ett gott mått av skojfrisk humor, vilar här istället ett allvar och ett Astrid Lindgrenskt vemod över berättelsen.

Lillos mamma är försvunnen. Ibland går Lillo in i klädkammaren för att titta på hennes kvarlämnade saker för att trösta sig. En dag hittas ett skrin och en bok gömda bakom en golvlist. Kanske kan de vara ledtrådar till mamman? Men det finns fler och mer närliggande mysterier att lösa: varifrån kommer grodorna som hoppar runt överallt i stan? Vem är egentligen den nya grannen, Tor? Vad är det för fel på Lillos hus? Och vad är det för skum silverskimrande man som stryker omkring i Hejdafors?

Sara Mauritzon fick Slangbellan för bästa barnboksdebut för Silvermannen, vilket känns mycket välförtjänt. Detta är den första boken av annonserade tre och Lillos öden om äventyr. Den andra, Flickan från underjorden kommer redan nu i vår. Passar utmärkt som högläsning från trean eller för egen läsning för goda läsare i samma ålder och uppåt.

Så länge citronträden växer

Zoulfa Katouh
B. Wahlströms
uHce
401 sidor

Salama studerar till apotekare när kriget i Syrien bryter ut. Kenan älskar animé och drömmer om att bli filmare. För båda ungdomarna innebär krigsutbrottet att deras planer måste ändras.

Eller är det ett krig? Här är det även ett krig om orden; en revolution vill Kenan hellre kalla det. Salama hamnar på sjukhuset där det finns en skriande brist på läkare och hon för läras upp efter hand som skadade väller in till att sy och göra andra kirurgiska ingrepp. Kenan för sin del börjar filma demonstrationerna och lägga upp dem för världen att se vad som pågår.

De har båda förlorat hela eller delar av sina familjer. Salama har istället fått Khawf som följeslagare. En demon som dyker upp och plågar hanne med syner av det hon allra helst vill glömma.

De unga tus vägar möts, tycke uppstår. Salama kämpar med viljan att stanna och göra nytta för sitt land och att fly och sätta sig och sin gravida svägerska i trygghet. Kenan tar ensam hand om sina småsyskon och Salama försöker övertala honom att ta ansvar för dem och fly med henne, samtidigt som hon själv tyngs av dåligt samvete över att överge sjukhuset och sitt arbete där.

Det är i sanning inga lätta ämnen Zoulfa Katouh tar upp i sin debutroman. Dels är det en bitvis blodig skildring inifrån den grymma revolutionen i Homs, dels är det det extremt svåra beslutet att stanna eller ge sig av. Och om man ger sig av, hur? Och till vilket pris?

Det är en väldigt ordrik prosa, med ett språk som målar så det nästan skvätter. ”Oron sprider sig likt klätterväxter som slingrar sig runt skelettet…Skuggorna sluter sig om mina steg och i halsgropen sitter hjärtat och flaxar som en liten fågelunge”. Det blir för mycket för min smak. Jag är ju för visso inte den primära målgruppen, men även kärlekshistorien som författaren själv beskriver som ”halal” och något som skulle kunna återfinnas hos Jane Austen, ger mig lite spader: ”En nyfunnen längtan vaknar i mig, jag vill röra vid hans kinder, dra honom närmare… Han sänker sin smaragdgröna blick och ser på mina läppar under ett par sekunder, sedan tittar han bort.”

För någon annan kanske detta är det vackraste de har läst. Och som skildring inifrån ett krig (eller en revolution), med alla kval man kan uppleva kring att stanna, fly, vad det innebär att ge sig av, det förfärliga i att förlora familjemedlemmar och hur hela ens vardag färgas av trauman, så är det ändå en bok som fyller sin palts i skolbibliotekshyllan. Dessutom är det en skildring av en muslimsk erfarenhet som vi inte ser så ofta i svensk eller översatt ungdomslitteratur, vilket också gör att den fyller ett hål. Passar högstadiet och gymnasiet.

Flickan med det magiska håret

Tolá Okogwu
B Wahlströms 2023
Hcg
299 sidor

Jag har hört någonstans att kvinnor med afrikanskt ursprung nojar lika mycket över sitt hår som vita kvinnor nojar över sin vikt. I Flickan med det magiska håret får vi möta Onyeka som är 12 år och bor med sin ensamstående mamma, vars enorma hårsvall alltid setts som ett problem. Något som måste tuktas, göras om eller döljas. Hon har alltid känt sig utanför, uttittad, inte passat in och den enda som älskar henne kravlöst är bästisen Cheyenne.

Äventyret tar sig avstamp i en olycka på badhuset då Cheyenne är nära att drunkna. Onyekas hår börjar plötslig leva sitt eget liv och rycket ut och räddar kompisen. Därefter beslutar Onyekas mamma att ta med sig dottern tillbaka till Nigeria för att leta reda på hennes pappa och ta reda på med om Oyekas ursprung och magiska arv.

Nigeria har hunnit ovanligt långt i grön och hållbar teknologi och är världens främsta producent av solel. Här får Onyeka gå på ”Solens akademi” och träffa andra barn med magiska gåvor.

Men det vilar en mörk hemlighet över akademin, som också visar sig ha med Onyekas pappas försvinnande att göra.

Det finns så mycket att älska med den här boken! Att afrohåret får blomma ut och gå från att vara en svaghet till att bli en styrka. Att det är en svart tjej med superkrafter som är huvudperson. Att den utspelar sig i Nigeria, som skildras som ett framgångsrikt land. Att den ger en möjlighet till spegling för alla brunhyade barn som så sällan får se någon som ser ut som dem i litteraturen. Att den ger oss andra en fin inblick i Nigeriansk kultur.

Sen skaver det lite här och var för mig, men det kan det få göra när grundpremissen är så bra tycker jag. Till exempel köper jag inte förhållandet mellan Onyeka och hennes mamma och tonträffen generellt är inte hundra procent, om det är översättning eller kulturkrockar som orsakar det kan jag inte avgöra. Jag tror som sagt att den ändå är ett välkommet tillskott på alla skolbibliotek. Passar mellanstadiet, eller duktiga läsare från tvåan.

Vilse

Text och bild: Elin Sandström
Rabén & Sjögren 2023
Hcf
Bilderbok

När Agnes ska gå hem genom skogen känner hon plötsligt inte igen sig. Hon möter en flicka som också är vilse och hjälper henne att hitta några stenar hon tappat. Men det är något som är konstigt med flickan, hon har tappat minnet. Efter hand som som de hittar stenarna kommer flickans minne tillbaka. Vem är hon? Och ska Agnes hitta hem igen?

Elin Sandström har hitintills gett ut en handfull titlar i egenskap av illustratör. Det är en mystisk och spännande handling i hennes första egna bok. Och även om det inte är något fel på varken den eller språket, så är det ändå helt klart illustrationerna som är den riktigt stora behållningen i den här bilderboken för lite äldre barn.

Vi följer Agnes genom skogen där ljuset går från sen eftermiddag, via skymning till mörker. Naturen är trolsk, men utan att vara insmickrande. Det är vilt, lite farligt och spretigt, men väldigt vackert. Månen kommer upp, följer de två flickorna och kastar dramatiska skuggor över deras väg. Perspektiven skiftar och är ibland hisnande och drastiska. Färgerna är både dova och lysande. Det märks att detta är en berättelse av någon med stor kärlek både till naturen och till fantasin.

6-9 år säger förlagets rekommendationer. Jag skulle vilja påstå att detta är en bok som läser bäst från tvåan till femman – sexan. Det är inte så mycket text, men den har ett lite vuxen tilltal och och bilderna är också av det lite mer krävande slaget. Den passar perfekt för alla som gillar mys-rys och som gärna vill ha illustrationer till det lästa. Kan också fundera som högläsning om alla kan se illustrationerna.

Det gula ljuset

Augustin Erba
Rabén & Sjögren 2023
Hcg
235 sidor

Det är alltid en utmaning att läsa en bok med en fundamentalt osympatisk huvudperson. Varför ska man ens bry sig om hur det går? Vilma i barnboksdebuterande Augustin Erbas mellanåldersbok är otrevlig, ignorant, bortskämd och lite korkad. Enda ursäkten jag kan komma på för allt detta är att det också är synd om henne. Hon har på grund av mammans jobb mot sin vilja blivit tvungen att flytta från Stockholm till Göteborg. Dessutom verkar hennes mamma vara minst lika korkad och otrevlig som Vilma själv, så hon har att brås på.

I Göteborg blir hon svårt mobbad av eleverna på den överklasskola som hennes mamma tvingar henne att gå på. Hemma på söööööder i Stockholm var hon minsann poppis och bäst på gymnastik och hennes kompisar därifrån heter parodiska saker som Annie-Li och Pärla, utan att jag kan förstå om det är ett ironiskt grepp eller ej av författaren.

I trädgården till huset på Hisingen som familjen flyttat in i finns ett förfallet växthus i vilket det händer mystiska grejer. Vilma hittar ett par magiska glasögon genom vilka hon ser ett gult ljus som markerar ingången till andra dimensioner. Sen dyker det upp en mystisk lärarvikarie som börjar tala om kvantfysik och en liten ödla som i alla andras ögon ser ut som en katt. Det råder således ingen brist på spännande inslag, men boken saknar den där tonträffen som jag söker i barn- och ungdomslitteratur och det märks tyvärr att den är skriven av någon som inte är van att skriva för barn.

Det gula ljuset är första delen i serien ”Den förlorade staden” och den avslutas med en finfin cliff hanger, så kanske kommer några att kasta sig över nästa del. Men jag blir inte en av dem.

Allomorferna

Sara Lövestam
Illustratör: Marcus-Gunnar Pettersson
Lilla Piratförlaget 2023
Hcf
188 sidor

Det är inte så många som vet vad en allomorf är. Själv har jag nu lärt mig att det är ett grammatiskt begrepp som beskriver ”varianter av samma morfem”, men ärligt talat förstår jag det inte helt och fullt ändå. För allt vad jag vet kunde det lika väl vara en lurvig liten fantasivarelse som bor i en tall. Och det är det faktiskt också.

Sara Lövestam är författare och grammatiknörd som skrivit böcker för både barn och vuxna. Att skriva sagor om grammatiska begrepp har hon ägnat sig åt tidigare, till exempel i Riddar Kasus hjärta och andra sagor om grammatik. Här har sagan blivit en hel högläsningsbok om en sjuk pojke, en mamma som pluggar svenska på universitetet och ett magiskt äventyr.

Att allomorfer egentligen är lingvistiska termer blir inte mer en en upptakt här. Det är Bojans äventyr i tallen där han träffar allomorferna Lilla N, Ar och Er som är huvudsaken. Allomorfernas vän Or har blivit fångad av en kråka som kräver verb som lösen för att de ska få tillbaka hen. Innan äventyret är slut har kråkan hunnit kräva både substantiv och adjektiv också och Bojan hjälper sina nya vänner med hjälp av kända grammatikramsor som ”Verb är saker som man gör, till exempel tutar, kör…”, så visst får läsaren lära sig lite grammatik också på vägen, men det är äventyret som står i centrum.

Marcus-Gunnar Petterssons färgillustrationer av de underliga varelserna Bojan möter i tallen, de spännande interiörerna och Bojans och mammas vardag i Farsta kommer ungefär på var femte sida och lyfter berättelsen på ett fint sätt.

Passar som högläsning på lågstadiet eller egen läsning från tvåan och uppåt.

Monsteriet

junaida
Bokförlaget trasten 2022
Hcf
Bilderbok

Peter Pan-pristagaren junaidas bok Monsteriet är en fest för ögat och en hyllning till leken. Det finns blinkningar både till Det levande slottet och Till vildingarnas land, men framförallt känner vi igen den alldeles speciella japanska demon- och monstervärld som vi möter i till exempel Min granne Totoro eller Spirited away.

När monstren som bor i Monsteriet plötslig kommer lös i staden kan ingen längre gå ut. Barnen som är instängda i sin lägenhet är uttråkade. Men sedan ger de sig ut på en resa i fantasin men hjälp av en tom kartong. Detta är ett klassiskt motiv som vi mött i barnlitteraturen från till exempel Fröken ensam hemma åker gungstol till Nu är du en höna via Aja baja Alfons Åberg. Här är det genomfört i en explosion av klara färger och vackra och fantasifulla detaljer.

I Japan är junaida en välkänd illustratör och författare som också driver ett eget förlag. Detta är den första bok av honom som översatts till svenska. När jag läser den är jag färgad av världsläget så klart och tänker på alla barn som inte kan gå ut, inte får göra det de brukar göra på grund av väpnade konflikter och därför är hänvisade till det mest grundläggande: den egna fantasin och en enkel kartong.

I junaidas saga blir barnens fantasiresa lösningen, när dagen åter gryr är staden befriad. Boken i sig blir en paus från verkligheten i, technicolor, full med regnbågar och blommor. Efter den injektionen står vi alla starkare inför nya utmaningar.

De tar allt ifrån mig

Linda Jones
Bonnier Carlsen 2023
uHc
307 sidor

Jag älskar inledningsvis Linda Jones nya ungdomsbok. Den tar oss till en gudsförgäten håla någonstans i Norrlands inland. Där är allt utom affären och äldreboendet nedlagt. Jones skildrar effektivt, med precis formuleringar läget på orten. Norr om byn bor ”de som är lite för glada i spriten”, mitt i byn är husen övergivna och söder om bor ”de som försöker”. Till dem hör Frida och hennes mamma Jorun. Årets höjdpunkt är den årliga älgjakten. I år har Frida äntligen åldern inne och ska få vara med för första gången. Boken inleds med att hon och Jorun, som också är ledare för jaktlaget, skjutövar och Frida är riktigt bra.

Det är inget finlir här. Dialogen är rapp och grov, jargongen mellan Frida och hennes bästis Emmy är rå men hjärtlig. Allt rullar på som det brukar, för som Frida noterar: ”har det en gång blivit på ett viss sätt kommer det vara så för evigt, amen.”

Men inte i år, tydligen. För folk som Länsstyrelsen dyker upp. De har noterat något i skogen, en ovanlig art, de kallar den ”korsningen” och de ställer in älgjakten. Sen dyker det upp i en ny kille i klassen, Frej. Han bor norr på byn. Och dessutom blir det lite för mycket fylla och väldigt fel på en fest. Alla tre sakerna sätter samhället i gungning rejält.

Det är här jag inte riktigt älskar boken lika mycket. Jag tycker att det blir lite för många problem som ska redas ut på en gång. Den inställda älgjakten är, för den här byn, drama nog. Boken behöver inte utförsäkrade pappor och sexuella övergrepp också. Jag är inte heller helt förtjust i det fantastiska inslaget. (Korsningen är ett närmast mytologiskt djur, med vilket Frida för en särskild kontakt.) Jag hade föredragit en med realistisk anledning till inställd älgjakt. En ovanlig fågel, eller utrotningshotad mossa som Länsstyrelsen vill värna, det hade blivit mer effektivt i mina ögon.

Men med detta sagt är Linda Jones andra roman ändå en underbar glesbygdsskildring, väl värd att läsa för de mustiga karaktärsskildringarna och den underhållande dialogen.

Passar högstadiet och eventuellt etta på gymnasiet (Frida och Emmy går i nian).

Det allra viktigaste

Hannah Arnesen
Bonnier Carlsen 2023
Hcg
189 sidor

Sista terminen innan Leyla och Soraya byter skola för att börja högstadiet måste de verkligen passa på att vara barn. Leka, klättra, spela king. På högstadiet blir de tonåringar och deras barndom är slut. Det är inget som något av dem längtar efter.

När det genom en magisk glipa i verkligheten blir möjligt för de två flickorna att förvandla sig till vuxna känner Leyla att hon måste passa på att göra viktiga saker. Rädda klimatet till exempel, det är ju det allra viktigaste. Eftersom folk lyssnar på vuxna men inte på barn, trots att barnen egentligen verkar veta bättre när det gäller just miljön, de vuxna verkar ju inte bry sig alls, så måste de verkligen passa på när de fått den här möjligheten.

Men är det verkligen bara det allra viktigaste Leyla vill utnyttja sin magiska möjlighet till? Vill hon inte hellre imponera på den äldre Ali som hon är förtjust i? Få honom att se henne?

Lite på samma tema som Jessica Schiefauers Pojkarna är Hannah Arnesens kapitelboksdebut. Tidigare har hon gjort fantastiska bilderböcker, till exempel På natten flyger vi och Tågresan. Det är svårt att inte sakna illustratören Arnesen här, där hon bara gjort det trolska omslaget.

Vad jag verkligen gillar med den här boken är den annorlunda berättelsen. Den blandar hudnära realism med ett magiskt inslag som, om man köper premissen (vilket vissa barn inte kommer att göra), ger att intressant perspektivskifte. Passar femman-sexan.

Pärlbäraren

Maria Hellbom
Bonnier Carlsen 2023
Hcg
354 sidor

Maria Hellbom är tillbaka med en andra bok i serien om Klara och Älgkungen och alla andra i Vidås. Om detta ska vara ”den besvärliga andra boken”, så märks det verkligen inte. Tvärt om! Hellbom har lyckat skriva en uppföljare som håller på alla sätt. Den är en bra bit tjockare än ettan, men det gör inget. Berättelsen är spännande hela vägen.

Precis som i Älgkungen vävs den Värmländska mytologin samman med sagoinslag och nutida problem. I förra boken var det skogarna som brann, i den här är det främlingsfientlighet och rasism som stör livet i Vidås, dit nu både Klara och Aron flyttat permanent. Älgkungen är inte lika närvarande i den här boken. Det blir höst och så småningom vinter och Älgkungen drar upp i skogarna där älgar hålls på vintern. Men Aud kommer tillbaka och så klart Sara, som nu är installerad i Björngården som faster Sunees fru. Dessutom dyker det upp en ny präst och Anna, en flera hundra år gammal vette som båda spelar en avgörande roll i den här boken.

Hellbom lyckas vidmakthålla den där tonen som jag gillade så mycket med den andra boken. På grund av tjockleken kan den kanske passa bäst som högläsning, men liksom den förra kan den också slukas av goda läsare från trean till sexan.